Statsbudgeten 2005

30. Internationellt bistånd

Förklaring:Det utvecklingspolitiska program som statsrådet godkände den 5 februari 2004 förankrar Finlands utvecklingspolitik i FN:s millenniedeklaration, i dess värderingar och utvecklingsmål (Millennium Development Goals). Den finska utvecklingspolitiken syftar till att utrota extrem fattigdom i världen. I verkställandet av utvecklingspolitiken iakttas en rättsbaserad infallsvinkel och principerna om hållbar utveckling. Genomgående teman i verkställandet av utvecklingspolitiken är främjande av jämställdhet, särskilt genom att man säkerställer kvinnors och flickors rättigheter och förbättrar deras situation, främjande av rättigheterna och jämlika möjligheter att delta för människor som lätt slås ut i samhället, samt beaktande av miljöfrågor. Fattigdomen är ett mångfasetterat problem som man tar itu med genom att agera konsekvent och på bred front inom flera politikområden och på olika nivåer av inflytande.

Regeringen har i enlighet med FN:s millenniedeklaration åtagit sig att stärka det globala partnerskapet för att främja utveckling. Detta åtagande ger Finland skyldigheter som landet fullföljer genom att öka biståndsanslagen i enlighet med regeringsprogrammet samt bl.a. genom att arbeta för att nå en lösning på utvecklingsländernas skuldproblem, beakta utvecklingsländernas intressen under handelsförhandlingarna i WTO och genom att stöda informationssamhällsutvecklingen i fattiga länder. Genom ökad utvecklingspolitisk information och tätare samarbete myndigheterna emellan i frågor som gäller utvecklingsfostran främjar regeringen samhällets engagemang i de värderingar och mål som tagits fram i millenniedeklarationen samt i de åtgärder Finland vidtar för att uppfylla sina förpliktelser.

Finland stöder sina samarbetsländer i genomförandet av åtagandena enligt millenniedeklarationen och utnyttjar i detta arbete sitt eget kunnande och sina styrkefaktorer. Stödet inriktas på verksamhet som skapar en för utvecklingen gynnsam verksamhetsmiljö genom åtgärder som stärker demokrati och främjar god förvaltning och god ekonomi, genom att man främjar respekten för de mänskliga rättigheterna och jämlikhet, genom att man arbetar för fred och säkerhet samt genom att man förbättrar den privata sektorns verksamhetsbetingelser. Förutom att Finland stöder utvecklandet av verksamhetsbetingelserna stöder landet utvecklingsländerna i deras ansträngningar att uppnå millenniemålen inom områdena för utbildning, hälsa, HIV/AIDS-frågor, social trygghet, sysselsättning och arbetsliv, vattenförsörjning och sanitet, miljö- och naturtillgångar, rätten till mat, lantbruksutveckling, skogsbruk samt informationssamhället.

Regeringens nya utvecklingspolitik genomförs genom ökad konsekvens i verksamheten mellan sådana politikområden som är betydande med tanke på utvecklingen. Utvecklingsfrågor behandlas på ett helhetsbetonat sätt inom alla utrikespolitiska områden i säkerhets-, handels-, utvecklings- och människorättspolitiken. Dessutom granskas utvecklingspolitikens kontaktytor till många andra politikområden i frågor som gäller miljö, jord- och skogsbruk, utbildning, informationssamhället, hälsa, det sociala området samt invandring. Utvecklingssamarbetet är den finska utvecklingspolitikens traditionella redskap.

Effektmål för genomförandet av det utvecklingspolitiska program regeringen fastställt för år 2005:

1. Finland genomför på ett konsekvent sätt utvecklingspolitiken som en del av sin allmänna utrikespolitik genom att träffa nationella politiska lösningar, genom multilateralt samarbete samt inom ramen för EU-politiken.

2. Finlands baserar sitt stöd till utvecklingsländerna på ländernas egna program för en minskning av fattigdomen, koncentrerar samarbetet till färre länder och organisationer och till större programhelheter samt utökar andelen samarbete som genomförs i form av program. Uppnåendet av de mål som partnerskapsländerna ställt upp och som hänför sig till millenniedeklarationens utvecklingsmål stöds genom bilateralt, multilateralt och EU-samarbete.

3. Finland effektiverar utvecklingssamarbetet genom att förenhetliga (harmonisera) biståndsgivarnas verksamhetsprinciper i det bilaterala, multilaterala och EG-samarbetet, samt i samarbetet mellan dessa.

4. Samarbetet med den privata sektorn stärks genom att man utvecklar sådana nya handelsekonomiska samarbetsinstrument som lämpar sig för bilateral verksamhet, genom att man effektiverar användningen av räntestödskrediter samt genom att man via multilaterala kanaler påverkar utvecklandet av samarbetsformer för den privata sektorn.

De åtgärder som är mest centrala för uppnåendet av samtliga effektmål och de verktyg med hjälp av vilka åtgärdernas effektivitet utvärderas kommer att fastställas i genomförandeplanen för det utvecklingspolitiska program som är under beredning. I planen överenskoms även om uppföljningen av effektmålen. Den av statsrådet tillsatta utvecklingspolitiska delegationen spelar en viktig roll i denna uppföljning.

Målen för nivån på och riktandet av anslagen år 2005 är enligt det utvecklingspolitiska programmet som följer:

1. Regeringen ökar anslagen för utvecklingssamarbetet och har som mål att deras andel av BNI skall öka till 0,7 % år 2010, dock med beaktande av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Enligt statsrådets rambeslut i mars 2004 kommer anslagen för Finlands offentliga bistånd enligt de BNI-prognoser som för tillfället är tillgängliga att år 2006 motsvara ca 0,41 procent av BNI och år 2007 ca 0,44 procent av BNI. I denna budgetproposition bedöms biståndets BNI-andel vara ca 0,39 procent.

2. Finland styr merparten av finansieringen av det egentliga utvecklingssamarbetet till bilateralt samarbete, med tyngdpunkten lagd på landets egna styrkefaktorer. Genom koncentrering försöker Finland göra verksamheten effektivare. Inom utvecklingssamarbetet med enskilda länder och regioner blir verksamheten allt mer koncentrerad. Enligt de nuvarande planerna kommer antalet länder som får stöd (exklusive det regionala samarbetet samt de länder där samarbetet endast sker lokalt) att klart minska fram till år 2007.

3. Det multilaterala utvecklingssamarbetet och EG:s utvecklingssamarbete är en viktig del av den helhet Finlands utvecklingssamarbete bildar. Finland ökar i enlighet med regeringens utvecklingspolitiska program sina ansträngningar att påverka kvaliteten på denna biståndsverksamhet samt strävar efter att delta i finansieringen av centrala organisationer och program på samma nivå som i motsvarande länder. Målet är att stärka det bilaterala systemet och ge utvecklingsländerna större påverkningsmöjligheter. Anslagen och fullmakterna för det multilaterala samarbetet har beräknats så, att de enligt de bedömningar som är tillgängliga för tillfället gör det möjligt för Finland att med en anslagsnivå som är minst lika stor som den nuvarande delta i viktig ny tilläggsfinansiering, inklusive i den internationella utvecklingsorganisationens (IDA) och Afrikanska utvecklingsfondens följande förhandlingsrunda samt i FN-organisationernas treårsavtal.

4. Den andel av finansieringen som riktas till de fattigaste länderna (LDC-länderna) utökas till 0,15 procent av BNI när det totala biståndet närmar sig 0,7 procent. LDC-ländernas andel stiger närmare målnivån i och med att stödet till Finlands långvariga samarbetsländer ökar. LDC-ländernas andel av biståndet till enskilda länder och regioner bedöms år 2005 uppgå till ca 72 miljoner euro (46 %). Även inom det multilaterala samarbetet läggs tyngdpunkten i fråga om stödet vid organisationerna, vilka koncentrerar sin verksamhet på de fattigaste utvecklingsländerna.

5. Inom det bilaterala samarbetet utökas de långvariga samarbetsländernas andel till att utgöra 60 procent av det gåvobaserade biståndet till enskilda länder och regioner. Minst ca 90 miljoner euro inriktas år 2005 på de långvariga samarbetsländerna, varvid dessas andel av biståndet till enskilda länder och regioner beräknas vara ca 58 %. Nivån på anslaget till Moçambique bedöms vara ca 24 miljoner euro, till Tanzania ca 15 miljoner euro, till Vietnam ca 15 miljoner euro, till Zambia ca 8 miljoner euro, till Nicaragua ca 10 miljoner euro, till Kenya ca 5 miljoner euro, till Etiopien ca 10 miljoner euro och till Nepal ca 4 miljoner euro.

6. Andelen stöd till länderna söder om Sahara bedöms öka i och med att mer stöd beviljas Finlands långvariga samarbetsländer, av vilka största delen är belägna i Afrika söder om Sahara. Andelen av det bistånd till enskilda länder och regioner som beviljas afrikanska länder söder om Sahara bedöms år 2005 uppgå till ca 86 miljoner euro (55 %). Afrika är ett tyngdpunktsområde även inom det övriga utvecklingssamarbetet.

7. Anefter som medborgarorganisationernas kapacitet ökar utökas andelen bistånd till medborgarorganisationerna fram till år 2007 stegvis och på ett kontrollerat sätt tills den utgör 14 procent av det egentliga utvecklingssamarbetet.

8. Det humanitära biståndets andel bibehålls på en nivå av 10—15 procent av anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet.

Inom ramen för budgeten fattar statsrådet varje år ett särskilt beslut om inriktningen av de fullmakter att bevilja medel och ingå avtal som gäller multilateralt bistånd samt bistånd till enskilda länder och regioner och som styr verksamheten under de följande åren.

¹⁾ Förhandsinformation

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

Under momentet beviljas 457 922 000 euro.

Anslaget får användas till betalning av utgifter som föranleds av de ändamål som är specificerade i dispositionsplanen. Anslaget får användas för utbetalningar som sker med stöd av tidigare beviljade fullmakter och för utgifter som föranleds av betalningsarrangemang som avtalas under år 2005.

Anslaget får även användas till betalning av utgifter för biståndsförvaltningen, när de föranleds av utbildning av personal, tjänsteresor som personalen inom biståndsförvaltningen företar till och inom mottagarländerna, anskaffning av kontorsautomatik samt betalning av sakkunnigarvoden i anslutning till biståndsprojekten. De anslag som är avsedda för humanitärt bistånd får även användas för bistånd till andra länder än utvecklingsländerna. Av anslagen under momentet debiteras även de kostnader som föranleds ämbetsverk och inrättningar för utförandet av utvecklingssamarbetsuppgifter enligt lagen om statliga ämbetsverks och inrättningars deltagande i utvecklingssamarbete (382/1989). Under momentet får beviljas statsunderstöd samt betalas sådana förskott som hänför sig till utgifter som föranleds av användningen av fullmakter till ett belopp av högst 1 000 000 euro.

År 2005 får nya biståndsavtal ingås och förbindelser avges, vilka åsamkar staten utgifter till ett sammanlagt värde av högst 540 000 000 euro efter år 2005, och räntestödskrediter beviljas till ett värde av högst 80 000 000 euro. Räntestödets andel är 28 000 000 euro.

Förklaring:Vid dimensioneringen av anslaget har beaktats ökningen av administrativa resurser inom utvecklingssamarbetet i samma förhållande som ökningen av de totala anslagen för utvecklingssamarbetet. Förhållandet mellan biståndsförvaltningen och de operativa anslagen bibehålls på samma nivå som under tidigare år eftersom 5 % av ökningen i de operativa anslagen har styrts till omkostnadsanslagen.

¹⁾ I beloppet ingår EUF-fullmakten enligt tilläggsbudgeten för 2000.

²⁾ I beloppet ingår fullmakten för enskilda länder och regioner enligt tilläggsbudgeten för 2004.

I enlighet med regeringens utvecklingspolitiska program ökar anslagen från och med år 2004 relativt sett endast i fråga om det bilaterala biståndet i punkt 2 och 8 i dispositionsplanen.

1. Multilateralt bistånd

För ändamålet föreslås anslag om 113 752 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 191 600 000 euro efter år 2005.

Finland arbetar långsiktigt och förutsägbart tillsammans med de operativa biståndsorganisationer inom FN och de internationella utvecklingsfinansieringsinstitutioner som är mest centrala med tanke på genomförandet av millenniedeklarationen. Finlands utgångspunkt är att stärka det multilaterala systemets funktionsförmåga och resultat. Detta sker genom att merparten av finansieringen anvisas som allmänt understöd i budgeten samt genom att man arbetar målmedvetet inom organisationernas beslutsfattande organ. Finland strävar efter att förbättra de multilaterala systemets resultat genom att fästa särskild uppmärksamhet vid främjandet av samarbetet mellan FN-organisationerna och finansieringsinstitutionerna och vid arbetsfördelningen, i synnerhet för att stödja enskilda länders program för en minskning av fattigdomen.

Merparten av FN-organisationernas utvecklingsfinansiering riktas som ett allmänt understöd till fyra operativa utvecklingsorganisationer: FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), FN:s befolkningsfond (UNFPA) och Världslivsmedelsprogrammet (WFP). Finansieringen sker i form av fleråriga förbindelser, med undantag av WFP, vars arbete allt mer fokuserar på humanitär biståndsverksamhet. Av FN:s operativa utvecklingsorganisationer stöds även FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM), som lyder under UNDP. Medlemsländerna fastställer själva mängden understöd till organisationerna.

Utöver dessa organisationer utvecklar Finland långsiktigt samarbete med sådana multilaterala organisationer, program och fonder som har stor betydelse för uppnåendet av målen för millenniedeklarationen och dess uppföljning. Till dem hör i synnerhet Världshälsorganisationens (WHO) samt Internationella arbetsorganisationens (ILO) utvecklingsprogram. Finlands multilaterala stöd för förebyggande av HIV/AIDS har hittills i huvudsak kanaliserats via FN-systemet och i synnerhet via FN-organisationernas AIDS-program (UNAIDS).

Enligt det avtal om värdland för WIDER-institutet som undertecknades den 4 februari 1984 av Finlands regering och FN-universitetet hör det till Finlands permanenta förpliktelser att hålla institutet med lokaler och direktören med bostad. För att inhämta sådana forskningsrön som stöder det utvecklingspolitiska programmet stöder Finland även WIDER-institutets forskning gällande millenniedeklarationens utvecklingsmål, fattigdomsreducering samt innovativa utvecklingsfinansieringskällor, forskningsprogrammet vid FN:s forskningsinstitut för social utveckling (UNRISD) samt forskningsinstitut som hör till Rådgivande gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR).

Finlands stöd till internationella utvecklingsfinansieringsinstitutioner kanaliseras i främsta hand genom internationella utvecklingsorganisationen (IDA), som hör till Världsbanksgruppen. Andra finansieringsinstitutioner som får stöd är de regionala utvecklingsfinansieringsinstitutionerna Asiatiska utvecklingsbanksgruppen (AsDB), Afrikanska utvecklingsbanksgruppen (AfDB), Interamerikanska utvecklingsbanksgruppen (IDB), Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD), som sorterar under FN, samt de nordiska utvecklingsfonderna (Nordiska utvecklingsfonden NDF och NORSAD).

Förutom att Finland betalar kapitalavgifter och stöd till fonderna vidareutvecklar landet tillsammans med utvecklingsfinansieringsinstitutionerna de program för multilateralt bistånd som baserar sig på partnerskap och som inletts under de senaste åren. Syftet är att stöda sådana mål och områden för institutionernas verksamhet som är viktiga för Finland och där Finland kan erbjuda kunnande och erfarenhet. Multilaterala partnerskap stärker också Finlands kunnande i fråga om utvecklingssamarbete.

Finland deltar aktivt i behandlingen av de fattigaste ländernas skuldproblem och i förbättrandet av deras förmåga att kontrollera sina skulder, i synnerhet via det internationella skuldavskrivningsprogram som koordineras av Världsbanken och vars syfte är att underlätta skuldbördan för de mest skuldsatta och fattigaste utvecklingsländerna (HIPC). Finland är med och finansierar HIPC även i fortsättningen och förbereder sig på ökande finansieringsbehov och iakttar därvid den princip som man kom överens om när programmet inrättades och som säger att HIPC-finansieringen inte är bort från annat multilateralt eller bilateralt utvecklingssamarbete.

2. Bistånd till enskilda länder och regioner

För ändamålet föreslås anslag om 155 470 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 257 800 000 euro efter år 2005.

Det bilaterala utvecklingssamarbetet baserar sig på samarbetsländernas eller de regionala aktörernas egna utvecklingsplaner. Ändamålsenligheten hos de finländska insatserna och det finländska mervärdet granskas i alla situationer i relation till samarbetsparternas egna prioriteringar och hela det bistånd som landet får. Finland efterlyser aktivt möjligheter till samarbete och harmonisering med andra biståndsgivare och finansiärer. Finland koncentrerar sitt bilaterala samarbete till färre länder och större samarbetshelheter. Genom koncentreringen försöker man göra samarbetet effektivare.

Finlands långvariga samarbetsländer i Afrika är Moçambique, Tanzania, Etiopien, Zambia och Kenya; i Latinamerika Nicaragua samt i Asien Vietnam och Nepal. Förutsättningarna för långvarigt samarbete följs kontinuerligt i alla länder, varvid följande kriterier iakttas: landets behov av hjälp, utvecklingsvilja, Finlands förmåga att ge hjälp samt andra förutsättningar för att uppnå resultat. Utvecklingen av förutsättningarna behandlas regelbundet i dialogen med samarbetslandets regering. De nationella strategierna för en minskning av fattigdomen utgör grunden för samarbetet.

Biståndssamarbetet i gåvoform på regeringsnivå utökas i de långvariga samarbetsländer där förutsättningarna för samarbete utvecklas i en gynnsam riktning. De årliga betalningarna utökas så, att alla länder stegvis uppnår en miniminivå på 10 miljoner euro före år 2010. När det gäller Nepal finns för närvarande inga förutsättningar att utöka samarbetet direkt. Finlands stöd koncentreras i de långvariga samarbetsländerna till högst tre sektorer eller tre utvecklingsprogram. Dessutom kan man stöda genomförandet av samarbetslandets program för en minskning av fattigdomen med budgetstöd.

I Egypten, Peru och Namibia är målet en gradvis övergång från ett gåvobaserat samarbetet till ett mångsidigare umgänge länderna emellan med hjälp av övergångsstrategier som skall vara genomförda före utgången av 2007.

Tidsbundet samarbete stöds i sådana situationer där deltagandet är motiverat som ett led i det internationella samfundets ansträngningar att förebygga våldsamma kriser eller utveckla och på nytt bygga upp stater som återhämtar sig från kriser. Tidsbundet samarbete stöds i Sydafrika, inom de palestinska områdena, på Västra Balkan, i Öst-Timor och i Afghanistan.

Under regeringsperioden minskar Finland det bilaterala gåvobaserade utvecklingssamarbetet i andra än långvariga samarbetsländer och länder i vilka tidsbundet samarbete pågår. I andra länder genomförs bilateralt utvecklingssamarbete endast då den bilaterala insatsen från Finlands sida har verkligt mervärde och det är motiverat att binda upp administrativa resurser i samarbetet. Anslaget för lokalt samarbete är den mest ändamålsenliga formen av bilateralt samarbete i dessa länder.

Regeringen riktar det regionala samarbetet i huvudsak via regionala aktörer till sådana projekt som främjar regional integration och stabilitet eller medverkar till att lösa utvecklingsproblem med regionala dimensioner (t.ex. miljöhot, smittsamma sjukdomar, brottslighet). Finland stöder långsiktigt regionalt samarbete i södra Afrika, Centralamerika och Mekongområdet. Andra samarbetsområden är Afrikas horn, Östafrika, Mellanöstern, Västra Balkan, Centralasien och länderna i Andiska gemenskapen. I Afrika bedrivs samarbete som omfattar hela kontinenten inom ramen för Afrikanska unionen och NEPAD.

Instrumenten för biståndet till enskilda länder och regioner är programsamarbete, projektsamarbete, samarbete med institutioner samt lokalt samarbete. Förutsättningar för programsamarbete är bl.a. att landet bedriver samarbete med flera biståndsgivarländer, att samarbetsregeringen i mottagarlandet har en öppen budgetprocess och tillräcklig kapacitet för ekonomiförvaltning. I fråga om budgetstöd förutsätts ytterligare att landet har status av långvarigt mottagarland. Anslaget kan också användas för det lokala samarbete som de finska ambassaderna eller de ambulerande ambassadörerna administrerar, främst för projekt som verkställs av aktörer inom det lokala medborgarsamhället.

3. Europeiska utvecklingsfonden

För ändamålet föreslås anslag om 43 000 000 euro.

EG:s utvecklingssamarbete utgör en betydande del av Finlands utvecklingsbistånd och hör till den helhet som Finlands utvecklingssamarbete bildar. Finlands mål är att förbättra kvaliteten på gemenskapens bistånd och se till att det når fram bättre samt att säkerställa att biståndet inriktas på att minska fattigdomen. Finland arbetar för att koordinera gemenskapens bistånd och medlemsstaternas bilaterala bistånd och för att de skall komplettera varandra samt främjar koherensen mellan olika politikområden.

Finland effektiverar sin påverkan på EG:s utvecklingssamarbete. Utgångspunkt är Finlands allmänna EU-politik och en konsekvent verksamhet från Finlands sida även ur utvecklingspolitisk synvinkel. Finland utnyttjar mer en tidigare EG:s instrument för utvecklingssamarbete för att uppnå sina egna utvecklingspolitiska mål. EG:s heltäckande utvecklingssamarbetsnätverk fungerar som motvikt till koncentreringen av det bilaterala biståndet.

Finland deltar i finansieringen av Cotonoukonventionen genom att betala sin andel till nionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF-9). Ur den nionde europeiska utvecklingsfonden finansieras det samarbete mellan EU och 77 länder i Afrika, Karibien och Stilla havet (de s.k. AKS-länderna) som man kom överens om i partnerskapsavtalet mellan EU och AKS (den s.k. Cotonoukonventionen) samt gemenskapens bistånd till utomeuropeiska länder och territorier (ULT).

Finland är i enlighet med EU-ländernas interna finansieringsavtal i anslutning till Cotonoukonventionen garant för de lån som Europeiska investeringsbanken (EIB) beviljar AKS-länderna. Borgensansvaret för lånen fördelas mellan EU:s medlemsländer i förhållande till de kapitalinvesteringar som de gjort i EIB. Anslaget kan användas också för detta ändamål. Medlemsländerna har dock inte hittills varit tvungna att betala garantier.

4. Bistånd som inte fördelats på olika länder

För ändamålet föreslås anslag om 30 000 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 16 700 000 euro efter år 2005.

Anslagen inriktas via internationella organisationer och inrättningar samt organisationer och inrättningar i utvecklingsländerna, i synnerhet internationella medborgarorganisationer och FN:s specialorganisationer till sådana funktioner som är tematiskt viktiga med tanke på millenniedeklarationens utvecklingsmål. I sin verksamhet koncentrerar sig Finland på färre organisationer än tidigare och för en aktiv dialog med dem. Tyngdpunktsområdena grundar sig på finländskt specialkunnande och de utgör viktiga utvecklingspolitiska områden och behöver stärkas inom den aktuella organisationerns verksamhetspolitik. Finland utvecklar sitt tematiska stöd så att det blir mer systematiskt och förutsägbart.

Anslagen används till finansiering av finska experters arbete i internationella organisationer i syfte att utveckla nya instrument för utvecklingssamarbete i synnerhet på de handelsekonomiska områdena samt inom utbildning, till förhindrande och bemästrande av konflikter samt för återuppbyggnad.

Dessutom reserveras en del av anslaget för sådana oförutsedda behov som uppkommer under finansåret, såsom civil krishantering i utvecklingsländerna. Genomförandet av den betalningsförbindelse som getts till Irak planeras. Finland fortsätter också att delta i den humanitära minröjningen.

5. Humanitärt bistånd

För ändamålet föreslås anslag om 46 000 000 euro.

Finland ger humanitärt bistånd för att rädda människoliv, lindra mänsklig nöd och bistå de människor som har det allra sämst ställt. Biståndets tyngdpunkt finns i de fattigaste utvecklingsländerna. Finland arbetar för att effektivera det humanitära biståndet och införa understödsstandarder samt för en bättre samordning av utvecklingssamarbetet och det humanitära biståndet.

Bistånd ges för offer för väpnade konflikter och naturkatastrofer, med iakttagande av principerna för opartiskhet, rättvisa och humanitet. Anslagen för det humanitära biståndet används till att stöda befolkningen i krisområden i det omedelbara återbyggnadsarbetet och i förbättrandet av katastrofberedskapen så att det skapas en bro mellan det humanitära biståndet och ett mer långsiktigt utvecklingssamarbete. Hjälpen ges i regel med mottagarlandets myndigheters samtycke samt med högaktning för landets kulturtradition och seder.

Det humanitära biståndet styrs via internationella och inhemska humanitära biståndsorganisationer och utgående från deras behovsuppskattning. Finland erkänner de humanitära organisationernas oberoende men förutsätter samtidigt att organisationernas verksamhet är öppen och ansvarsfull. När biståndet inriktas beaktas det totala hjälpbehovet samt landets egna ekonomiska situation och möjligheter att klara sig. Valet av biståndskanaler baserar sig på organisationens mandat och förmåga att fungera i den aktuella krissituationen. Merparten av det humanitära biståndet ges i form av riktade understöd i krissituationer. Det humanitära biståndet används också för att finansiera allmänna understöd till internationella humanitära organisationer. Till dessa hör FN:s flyktingorganisation (UNHCR), UNRWA som bistår palestinska flyktingar och Internationella rödakorskommittén (ICRC).

6. Biståndsplanering och stödfunktioner samt utvecklingspolitisk information

För ändamålet föreslås anslag om 7 270 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 3 000 000 euro efter år 2005.

Utrikesministeriets styrningssystem för genomförande och uppföljning av regeringens utvecklingspolitiska program utvecklas och stärks. Utrikesministeriets utvecklingspolitiska avdelning planerar, styr och följer upp Finlands utvecklingspolitik och utvecklingssamarbetet. Till avdelningens uppgifter hör även att utarbeta verktyg för utvecklingssamarbetet samt att fungera som kompetenscentrum. Anslaget används till att effektivera systemet för informationsförvaltningen inom utvecklingssamarbetet i syfte att förbättra uppföljningen av de utvecklingspolitiska programmet, till att uveckla de nya instrument programmet förutsätter samt till att utveckla personalens kompetens på det utvecklingspolitiska området.

Med anslaget utförs undersökningar till stöd för det utvecklingspolitiska beslutsfattandet samt finansieras u-landsforskningen i samarbete med Finlands Akademi och internationella forskningsinstitut. Annan verksamhet som finansieras är träning inom utvecklingssamarbetet samt utvecklingsarbete inom enskilda sektorer. Anslaget används också för utvecklingspolitisk information.

7. Evaluering av biståndet och intern revision

För ändamålet föreslås anslag om 920 000 euro.

Genomförandet av regeringens utvecklingspolitiska program förutsätter en kontinuerlig och heltäckande uppföljning och utvärdering av åtgärderna. Rapporteringen och utvärderingen utvecklas så, att politiken och verkställandet av den alltid har stöd av den senaste informationen. Man strävar efter att utnyttja resultaten av de oberoende utvärderingarna på ett mer systematiskt sätt i samband med planeringen av samarbetet.

Syftet med evalueringen och den interna revisionen är att förbättra kvaliteten på utvecklingssamarbetet och utveckla förfaringssätten. Dessa utgör de centrala medlen i fråga om förvaltning och beslutsfattande, både när det gäller att styra den nuvarande verksamheten och att planera ny verksamhet. Å andra sidan gör evalueringen och den interna revisionen det möjligt även för exempelvis riksdagen, skattebetalarna och myndigheterna i sambandsländerna att bilda en uppfattning om verkningarna, resultaten, effektiviteten och hållbarheten av utvecklingssamarbetet.

Evalueringarna kan rikta sig till enskilda projekt eller program, olika hjälpmedel, hela landprogram eller till verksamhet inom en viss sektor. All evaluering görs av utomstående, oavhängiga sakkunniga eller konsultföretag. Avsikten är att 2005 utförs 8—10 evalueringar i enlighet med en verksamhetsplan som kommer att fastställas senare. I syfte att stärka samarbetsländernas egen evaluerings- och revisionsverksamhet görs evalueringen i allt högre grad lokalt och med utnyttjande av lokala sakkunniga.

År 2005 fortsätter den systematiska revisionen av projekt och program och dessutom strävar man efter att stöda utvecklingsländernas verksamhet då det gäller att utveckla revisionen av biståndet.

8. Understöd till medborgarorganisationernas bistånd, Servicecentralen för biståndssamarbete (KePa) och informationen om biståndet

För ändamålet föreslås anslag om 51 550 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 42 900 000 euro efter år 2005.

Regeringen värdesätter mångsidigheten och kreativiteten hos medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete samt betonar dess betydelse i synnerhet i när det gäller att stöda de civila samhällena i utvecklingsländerna och bygga upp demokratiska samhällen.

Med anslaget stöds huvudsakligen de finska medborgarorganisationernas biståndsprojekt.

Regeringen stärker partnerskapet med medborgarorganisationer där bägge parterna förbinder sig att arbeta för gemensamt överenskomna innehålls- och kvalitetsmässiga mål med respekt för organisationernas självständighet och frivilliga karaktär. Kvantitets- och kvalitetsmätarna beaktasr olika resurser, kapacitet och mål. Med hjälp av kvalitetskriterier säkerställs även att det mervärde som medborgarorganisationerna tillför utvecklingssamarbetet bättre än tidigare kompletterar Finlands bilaterala utvecklingssamarbete. Det centrala målet för medborgarorganisationerna är att utveckla u-ländernas civila samhällen.

När anslag beviljas för finländska medborgarorganisationers projektstöd skall medfinansieringsandelen vara minst 20 % av projektets totala kostnader, varav högst hälften kan bestå av sådant frivilligarbete som räknas ut på ett sätt som godkänns särskilt. I handikapp- eller informationsprojekt samt projekt som genomförs av sammanslutningar av organisationer kan medfinansieringsandelen vara mindre. Även i fråga om andra projekt minskas medfinansieringsandelen i ansökningsomgången 2005.

Anslaget används även för stöd till Servicecentralen för biståndssamarbete (KePa). Utöver utvecklingsprojekt och informationsverksamhet koncentrerar sig KePa:s verksamhet på utvecklandet av samarbetet mellan de finländska och u-ländernas egna medborgarorganisationer samt på medborgarorganisationernas rådgivnings- och serviceverksamhet i allmänhet. Dessutom kan anslaget användas för den verksamhet som andra sammanslutningar av medborgarorganisationer, t.ex. stiftelser, bedriver i syfte att stöda medborgarverksamhet i u-länderna.

9. Räntestöd

För ändamålet föreslås anslag om 9 960 000 euro. Det föreslås dessutom att nya räntestödskrediter år 2005 får beviljas till ett belopp av högst 80 000 000 euro.

Räntestödets andel bedöms vara sammanlagt 28 000 000 euro.

Räntestödet är ett instrument för Finlands utvecklingspolitik, som framför allt betjänar det handelsekonomiska samarbetet. Genom räntestödskrediter stöds utvecklingsländernas strävanden mot ekonomisk tillväxt och social utveckling. För att räntestödskrediter skall beviljas förutsätts att projekten inverkar positivt på utvecklingen.

Syftet med OECD:s s.k. konsensusavtal som gäller exportkrediter och räntestödskrediter är att begränsa den osunda konkurrens som försiggår med finansieringsvillkor och användningen av biståndsmedel för detta ändamål.

Räntestödskrediterna börjar användas effektivare och mångsidigare och man eftersträvar samarbete med flera länder än för närvarande inom ramen för det intresse företagen visar. I synnerhet i länder som omfattas av långvarigt samarbete med Finland och länder som tillämpar övergångsstrategier stärks i mån av möjligheter förbindelserna mellan räntestödet och annat utvecklingssamarbete. När projekt bereds och utvärderas säkerställer man att de stämmer överens med samarbetslandets egna utvecklingsplaner. I beslutsfattandet och uppföljningen stärks utvärderingen av utvecklingseffekterna och uppfyllandet av OECD:s villkor. Förvaltningen av räntestödsprojekt effektiveras och samordnas med annan biståndsförvaltning.

Anslaget används till betalning av räntestöd och dessutom för uppföljning och övervakning av användningen av redan beviljade krediter, för utvärdering av nya förslag till projekt samt för övrigt förberedande arbete inom projekt och sektorer och på landsnivå. Mera tekniskt bistånd satsas på projektberedning för att garantera att projektet påverkar utvecklingen. Anslaget kan också i vissa särskilda fall användas till stöd för den garantiavgift som hänför sig till krediter.

67. Ekonomiskt, industriellt och teknologiskt samarbete med utvecklingsländerna (reservationsanslag 3 år)

Under momentet beviljas 2 300 000 euro.

Anslaget får användas till ekonomiskt, industriellt och teknologiskt samarbete med utvecklingsländerna. Under momentet får beviljas statsunderstöd.

Förklaring:Anslaget under momentet har ombildats till ett treårigt reservationsanslag. Under momentet föreslås inga fullmakter, utan förbindelserna sköts inom ramen för det anslag som beviljas varje år.