Statsbudgeten 2003
Figur 2. Sysselsättningsgraden 1999—2003
Trots att beskattningen av arbete lindrats är skattekilen för löntagare fortfarande hög i Finland. Ifall inte skattekilen ytterligare kan minskas finns det en risk att arbetstillfällen för lågproduktiv arbetskraft inte i tillräcklig mängd skapas. En hög skattekil sänker även incitamenten att satsa på kunnande och på att värna om och öka det mänskliga kapitalet, varvid inte ens ett brett utbud av utbildning kan garantera att man i Finland skapar arbetstagare med mångsidigt kunnande som stannar kvar i landet. Då blir det svårare att höja sysselsättningsgraden och välfärdssystemen belastas av en stor fast kostnad. En betydande höjning av sysselsättningsgraden är nödvändig för att de nuvarande välfärdssystemen skall kunna bevaras utan att den offentliga ekonomins stabilitet äventyras.
Åtgärder som åsyftar en höjning av sysselsättningsgraden vidtas fortsättningsvis 2003. Befolkningens åldrande medför att arbetskraften kommer att minska redan år 2004. För att inte ekonomins tillväxt och finansieringen av välfärdssamhället till följd av detta skall hämmas bör man sträva efter att ytterligare höja sysselsättningsgraden i enlighet med regeringens mål genom att förkorta arbetslöshetsperioden, genom att tidigarelägga arbetskraftens inträde på arbetsmarknaden och genom att skapa bättra incidens av efterfrågan på och utbud av arbetskraft i yrkesmässigt och geografiskt hänseende. Dylika matchningsproblem har lindrats genom att man satsat på utbudet av utbildning. I fortsättningen kommer särskilt sådana åtgärder som förbättrar incitamenten att öka nivån av kunnande och att öka det mänskliga kapitalet samt åtgärder som främjar de ungas deltagande på arbetsmarknaden att krävas.