Statsbudgeten 2003

Skattepolitiken

Under valperioden betonas skattelösningar som stöder en förbättring av sysselsättningen. Regeringen hade som ett allmänt mål att förnya beskattningen och de sociala förmånerna så att de förbättrar sysselsättningen och sporrar till aktivt deltagande. Målet med utvecklandet av beskattningen och socialskyddet är även att förbättra ställningen på arbetsmarknaden för arbetslösa och personer som hotas av arbetslöshet samt att stöda arbetets lönsamhet. Regeringen har för avsikt att med hjälp av skattelösningar även stöda moderata arbetsmarknadslösningar.

Regeringen tillkännagav att den under valperioden i syfte att sänka den totala skattegraden bereder sig på lättnader när det gäller grunderna för förvärvsinkomsterna och socialförsäkringsavgifterna till ett belopp av 10—11 miljarder mark (ca 1,7—1,8 miljarder euro). Man sporrar särskilt låginkomsttagare att söka arbete genom att höja förvärvsinkomstavdraget i kommunalbeskattningen så att det tydligare inriktas på låg- och medelinkomsttagare. Den höjning av marginalskatten som detta förorsakar kompenseras genom en motsvarande sänkning av inkomstskatteskalan i fråga om dem för vilka förvärvsinkomstavdraget minskar och helt försvinner. I regeringsprogrammet tillkännagavs också att tyngdpunkten inom beskattningen flyttas till kapitalinkomsterna, fastighetsförmögenheten och miljöbeskattningen.

De lättnader när det gäller grunderna för skatterna och socialskyddsavgifterna som genomförts under valperioden motsvarar i genomsnitt ungefär en halv procent av bruttonationalprodukten årligen. Skattebördan har totalt sett lindrats med ca 2,8 miljarder euro åren 2000—2002, varav uppskattningsvis 2,4 miljarder euro inriktas på lättnader i beskattningen av arbete. De förvärvsinkomstavdrag som lindrar beskattningen av låginkomsttagare har höjts med 250 miljoner euro. Tyngdpunkten inom beskattningen har under regeringsperioden flyttats från beskattning av arbete till beskattning av kapital, samfund och ränteinkomster genom att höja skattesatsen på dessa inkomster med en procentenhet till 29 procent. Genom att även höja den övre och undre gränsen i fråga om fastighetskatten har man strävat efter att rikta beskattningen bort från beskattningen av arbete.

Lättnaderna när det gäller grunderna för beskattning och socialskyddsavgifterna har stött den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. Den genomsnittliga skattekilen för en löntagare, dvs. inkomstskatternas, de av arbetstagaren och arbetsgivaren betalda socialskyddsavgifternas och mervärdesskattens andel av arbetskraftskostnaderna har i fråga om låginkomsttagare sjunkit med 2,7 procentenheter till knappa 53 % från 1999. Skattekilen för höginkomsttagare har sjunkit med 2,1 procentenheter till ca 63 %. Lättnaderna i inkomstbeskattningen har även stött en moderat lönepolitik, den privata konsumtionen och den ekonomiska tillväxten i synnerhet när konjunkturutvecklingen kraftigt försämrades från 2001. Den genomsnittliga höjningen av reallönerna har under regeringsperioden hållits inom ramen för den allmänna produktivitetsutvecklingen och den har hjälpt till att bevara företagens starka internationella konkurrenskraft.