Statsbudgeten 2002

30. Internationellt bistånd

Förklaring:Biståndet och relationerna till utvecklingsländerna utgör en väsentlig del av Finlands utrikespolitik. Finland stöder internationellt samarbete för att u-ländernas problem skall lösas och därigenom att den världsliga tryggheten och välståndet skall öka. Det primära målet med Finlands u-landspolitik är i en värld som präglas av ett allt djupare inbördes beroende att främja fred, samarbete och välstånd samt förebygga hoten mot dessa. I den globaliserade världen är den ekonomiska utvecklingen i u-länderna i allt högre grad beroende av att det skapas gynnsamma förutsättningar för handel och investeringar. Med hjälp av biståndsarbetet kan man stöda förstärkandet av en god administration och demokrati, skapandet av ett socialt välstånd och förbättrandet av verksamheten vid statliga institutioner.

Finlands relationer till utvecklingsländerna består som helhet betraktade av politiskt och ekonomiskt umgänge med utvecklingsländerna samt av utvecklingssamarbete. De gemensamma målen för dessa utrikespolitiska sektorer är i fråga om u-landspolitiken att

• förbättra den globala säkerheten
• minska den omfattande fattigdomen
• främja respekten för mänskliga rättigheter och demokrati
• förebygga globala miljöproblem
• öka den ekonomiska växelverkan.

I statsrådets principbeslut som gäller vidtagande av åtgärder för uppnående av målen för Finlands u-landspolitik utvärderas och definieras på nytt inriktandet av såväl det bilaterala som det multilaterala biståndet och de instrument som används.

I enlighet med principbeslutet efterstävar man att uppnå en allt bättre enhetlighet och komplementaritet i det bilaterala och multilaterala biståndet samt i EU-biståndet. Finland strävar efter att koncentrera sitt bilaterala bistånd till allt färre biståndsländer och till större landprogramhelheter. Avsikten är att största delen av den bilaterala hjälpen av gåvonatur skall kanaliseras till långvariga biståndsländer i Afrika, Asien och Latinamerika. Tillsammans med de övriga biståndsländerna koncentrerar man sig på tematiska program, genom vilka de samhälleliga resurser och strukturer stärks vars existens är en förutsättning för en resultatrik utvecklingsverksamhet. Beaktansvärda teman är HIV/AIDS, globaliseringen, handeln och utvecklingen, företagsamheten och den privata sektorn samt informations- och kommunikationsteknologin.

Finland strävar efter att främja förenklandet av den multilaterala utvecklingsfinansieringen. Målsättningen är att det mellan olika aktörer existerar en tydlig arbetsfördelning som beaktar de olika organisationernas starka sidor och kunnande. Till utmaningen hör att satsa på vårt inflytande så att det blir allt mer konsekvent inom alla forum. Finland betonar även i fortsättningen ledarskapet inom FN-systemet i den internationella utvecklingsdiskussionen och stöder utvecklandet av den interna arbetsfördelningen inom FN-systemet. Tillsammans med de FN-organisationer som är viktiga för Finland ingås mångåriga finansieringsförbindelser. I de internationella finansiella instituten ses Finlands andelar och finansieringsandelar över i relation till organisationens karaktär och våra möjligheter att påverka.

Finland deltar i försöken att lösa de fattiga ländernas ohållbara skuldsituation genom att stöda skuldinitiativet HIPC. Dessutom efterskänker Finland inom ramen för nämnda initiativ de bilaterala utvecklingskrediterna i de länder som antagits till initiativet.

Finland främjar sådana metoder för beslutsfattande och sådant förvaltningsförfarande med hjälp av vilka effektiviteten och resultaten i Europeiska gemenskapens bistånd förbättras. I samarbete med medborgarorganisationerna utvecklas nya former att verkställa biståndet för att medborgarsamhällets potential skall kunna utnyttjas på ett bättre sätt. Utgående från den nya räntestödslagen utvecklas räntestödsverksamheten och urvalet av länder som tar emot räntestöd görs mångsidigare.

I denna budgetproposition beräknas biståndets andel av BNI uppgå till ca 0,34 %. Regeringen har som mål att uppnå den av Förenta Nationerna rekommenderade biståndsnivån när den ekonomiska situationen tillåter detta. Inom ramen för budgeten fattar statsrådet varje år ett särskilt beslut om inriktningen av de fullmakter att bevilja medel och ingå avtal som gäller multilateralt bistånd samt bistånd till enskilda länder och områden och som styr verksamheten under de följande åren.

50. Statsbidrag till Fonden för industriellt samarbete Ab(förslagsanslag)

Under momentet beviljas 841 000 euro.

Anslaget får användas till betalning av räntestöd till Fonden för industriellt samarbete Ab (FINNFUND) för krediter som upptagits av fonden.

Räntestöd får betalas i fråga om de lån om högst 25 221 529 euro per år som bolaget tagit under 1995—1998. Räntestödet får högst motsvara skillnaden mellan de räntekostnader som uppbärs för dessa lån och en ränta om 2 %.

Statsrådet kan med stöd av 3 § 4 mom. lagen om aktiebolaget Fonden för industriellt samarbete Ab (291/1979), sådan den lyder i lag (116/1987), på de villkor som statsrådet fastställer, till bolaget avge förbindelser om att staten skall ersätta bolaget för förluster som eventuellt har uppstått vid dess kreditgivnings- och borgensverksamhet samt för eventuella förluster av och värdeminskningar i aktie- och andelsinvesteringar. Förbindelser får avges så att det gemensamma kapitalbeloppet av utbetalda krediter, aktie- och andelsinvesteringar samt beviljad borgen, vilka omfattas av förbindelserna, till sitt värde får vara högst 168 187 926 euro och det gemensamma kapitalbeloppet att lyfta utländska krediter högst 84 093 963 euro.

66. Egentligt bistånd (reservationsanslag 3 år)

Under momentet beviljas 366 739 000 euro.

Anslaget får användas till betalning av utgifter som föranleds av de ändamål som är specificerade i dispositionsplanen. Anslaget får användas för utbetalningar som sker med stöd av tidigare beviljade fullmakter och för utgifter som föranleds av betalningsarrangemang som avtalas under år 2002.

Anslaget får även användas till betalning av utgifter för biståndets förvaltning, när de föranleds av utbildning av personal samt tjänsteresor som personalen inom biståndsförvaltningen företar till och inom mottagarländerna samt anskaffning av kontorsautomatik. De anslag som är avsedda för humanitär hjälp får även användas för bistånd till andra länder än u-länderna.

År 2002 får nya biståndsavtal ingås och förbindelser avges, vilka åsamkar staten utgifter till ett sammanlagt värde av högst 410 496 000 euro efter år 2002.

Förklaring:Vid dimensioneringen av anslaget har såsom avdrag beaktats 1 682 000 euro i överföring av utgifter för biståndets förvaltning till mom. 24.01.21.

¹⁾ i beloppet ingår EUF-fullmakten enligt tilläggsbudgeten för 2000

1. Multilateralt bistånd

För ändamålet föreslås anslag om 114 000 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 185 000 000 euro efter år 2002.

Av FN:s operativa utvecklingsorganisationer stöder Finland FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s barnfond (UNICEF), FN:s befolkningsfond (UNFPA) och Världslivsmedelsprogrammet (WFP) samt FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) och programmet för FN:s kontor för bekämpning av ökenspridning och torka (UNSO), vilka lyder under UNDP. Organisationernas verksamhet baserar sig på medlemsländernas frivilliga understöd.

Dessutom stöder Finland internationella forskningsinstitut och program som överensstämmer med Finlands prioriteringar i fråga om biståndet. Stöd får bl.a. vissa av de forskningsinstitut som hör till Rådgivande gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR), Världshälsoorganisationen WHO:s forskningsprogram, FN-organisationernas AIDS-program (UNAIDS) samt FN:s forskningsinstitut för social utveckling (UNRISD).

Enligt det avtal om värdland för WIDER-institutet som undertecknades 4.2.1984 av Finlands regering och FN-universitetet hör det till Finlands permanenta förpliktelser att hålla institutet med lokaler och direktören med bostad.

Det uppskattas att det behövs sammanlagt 48 891 000 euro i anslag år 2002 för grundfinansieringen av operativa organisationer och vissa specialorganisationer samt för stödjande av forskningsinstitut och forskningsprogram.

Till de internationella instituten för utvecklingsfinansiering som Finland stöder hör Internationella utvecklingsfonden (IDA), som hör till Världsbanksgruppen, de regionala instituten för utvecklingsfinansiering, dvs. Asiatiska utvecklingsbanksgruppen, Afrikanska utvecklingsbanksgruppen och Interamerikanska utvecklingsbanken. Andra finansiella institut som understöds är Internationella jordbruksutvecklingsfonden IFAD, som lyder under FN, samt de nordiska utvecklingsfonderna (Nordiska utvecklingsfonden NDF och NORSAD).

Utöver kapitalavgifterna och stödet till fonder stöder Finland också sådana specialprogram vid instituten för utvecklingsfinansiering som stöder de centrala strategiska målen i Finlands u-landspolitik. Finland stöder också ett internationellt program som koordineras av Världsbanken och vars syfte är att underlätta skuldbördan för de mest skuldsatta och fattigaste u-länderna. Utbetalningarna år 2002 beräknas uppgå till 49 027 000 euro.

Som medlem i Europeiska unionen deltar Finland också i finansieringen av Lomékonventionen genom att betala sin andel till åttonde Europeiska utvecklingsfonden EUF samt genom att bereda sig på betalningar som föranleds av det nya partnerskapsavtalet som undertecknades i Cotonou. Utbetalningarna år 2002 beräknas uppgå till 16 082 000 euro. Finland är i enlighet med EU-ländernas interna finansieringsavtal i anslutning till Lomékonventionen garant för de lån som Europeiska investeringsbanken (EIB) beviljar AVS-länderna. Borgensansvaret för lånen fördelas mellan EU:s medlemsländer i förhållande till de kapitalinvesteringar som de gjort i EIB. Anslaget kan användas också för detta ändamål. Inget medlemsland har dock hittills varit tvunget att betala garantier.

2. Bistånd till enskilda länder och områden

För ändamålet föreslås anslag om 112 000 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 136 500 000 euro efter år 2002.

De samarbetsländer som omfattas av bilateralt bistånd delas in i långvariga och andra samarbetsländer. Inom de två huvudgrupperna kan en del av samarbetsländerna vara inne i ett övergångsstadium och håller på att flyttas från en klass till en annan. Kriterierna för långvariga samarbetsländer är landets behov av hjälp, utvecklingsvilja, Finlands förmåga att ge hjälp samt förutsättningarna för att uppnå resultat. Från enskilda projekt övergår man till att gemensamt med andra biståndsgivare stöda mera omfattande sektorprojekt. Man strävar efter att i fortsättningen inrikta samarbetet mellan regeringarna i form av projekt och program till högst tre sektorer eller tre biståndsprogram i varje långvarigt biståndsland. Till Finlands långvariga samarbetsländer hör Vietnam, Moçambique, Nepal, Etiopien, Tanzania, Nicaragua, Kenya och Zambia. I Egypten, Namibia och Peru, vilka hör till länder med genomsnittlig inkomstnivå, avstår man från det långvariga bilaterala projektsamarbetet av gåvonatur under 3—7 år och övergår till att använda i huvudsak andra samarbetsinstrument. Verksamhet av försöksnatur som eventuellt leder till långsiktigt samarbete inleds i Honduras och Burkina Faso. Med de övriga samarbetsländerna fortsätter samarbetet under en bestämd tid eller så koncentrerar man sig på tematiska program. Genom regionalt samarbete stöds sådana utvecklingsprocesser i vilka de flesta samarbetsländerna deltar samtidigt. I synnerhet stöds den regionala integrationen och säkerheten. Finland stöder det regionala samarbetet inom SADC-området, i Centralamerika, i Mekongområdet, i Medelhavsområdet och i Centralasien. Anslaget kan också användas för det lokala samarbete som de finska ambassaderna eller de ambulerande ambassadörerna administrerar, vanligen är det fråga om projekt som verkställs av u-landsorganisationer.

Anslagen kan också användas för betalning av utvecklingskrediter.

4. Bistånd som inte fördelats på olika länder

För ändamålet föreslås anslag om 41 239 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 40 558 000 euro efter år 2002.

En betydande del av anslaget och fullmakterna används för stöd till länderna i Västra Balkan när det gäller både återuppbyggnadsarbetet efter krisen och utvecklandet av institutionerna inom förvaltningen och medborgarsamhället. Anslagen används också för förhindrande och bemästrande av konflikter samt för återuppbyggnad i andra länder. Dessutom reserveras en del av anslaget för att användas till sådana oförutsedda behov som uppkommer under finansåret, såsom civil krishantering i utvecklingsländerna. Finland fortsätter också att delta i den humanitära minröjningen.

Anslagen används även till finansiering av finländska experters arbete i internationella organisationer. Anslagen kan också inriktas via internationella organisationer och inrättningar samt organisationer och inrättningar i u-länderna, i synnerhet internationella medborgarorganisationer och FN:s specialorganisationer till sådana funktioner som är tematiskt viktiga med tanke på Finlands riktlinjer i fråga om u-landspolitiken. Stöd ges också till sådana program och organisationer som ger tekniskt bistånd till u-länderna för att dessa skall integreras med världsekonomin och det internationella handelssystemet som ett medel att främja sina egna strävanden i fråga om utvecklingen. Anslaget används också smidigt för sådana objekt som stöder målsättningen inom olika delområden i Finlands u-landspolitik.

5. Humanitär hjälp

För ändamålet föreslås anslag om 37 000 000 euro.

Avsikten med den humanitära hjälpen är att bistå människor som på grund av naturkatastrofer, kriser eller väpnade konflikter är i behov av humanitär hjälp. Det grundläggande syftet med hjälpen är att rädda människoliv, lindra mänskligt nödlidande och bistå de människor som är mest utsatta.

Med det anslag som reserverats för humanitär hjälp försöker man också förebygga uppkomsten av nödsituationer. Man försöker också stöda befolkningen inom krisområden i iståndsättningsarbetet efter kriser och när det gäller att förbättra katastrofberedskapen. Hjälpen ges med iakttagande av principerna om neutralitet, rättvisa och humanitet och i regel med mottagarlandets myndigheters samtycke samt med högaktning för landets kulturtradition och seder.

Finland kanaliserar den humanitära hjälpen via internationella och inhemska biståndsorganisationer. Hjälpen kan vid behov kanaliseras även via finska myndigheter. Största delen av hjälpen ges i form av understöd för ett särskilt ändamål till bestämda krisområden och målgrupper. Av anslaget för humanitär hjälp betalas dessutom icke-specifika, generella bidrag till FN:s flyktingorganisationer (UNHCR), biståndsorganet för palestinska flyktingar UNRWA samt till Internationella rödakorskommittén (ICRC).

6. Biståndsplanering och stödfunktioner samt avdelningens för utvecklingssamarbete information

För ändamålet föreslås anslag om 4 800 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 3 027 000 euro efter år 2002.

Med anslaget utförs undersökningar till stöd för den allmänna planeringen av biståndet samt finansieras u-landsforskningen i samarbete med Finlands Akademi och internationella forskningsinstitut. Annan verksamhet som finansieras är träning och personalutbildning inom utvecklingssamarbetet, sådan informationsadministration som stöder utvecklingssamarbetet samt utvecklingsarbete inom enskilda sektorer. Anslaget används också för avdelningens för utvecklingssamarbete information.

7. Evaluering av biståndet och intern revision

För ändamålet föreslås anslag om 700 000 euro.

Syftet med evalueringen är att förbättra kvaliteten på biståndet och utveckla verksamhetsmetoderna. Den information som evalueringen ger tjänar beslutsfattarna när det gäller att få till stånd strategiska och operativa förbättringar.

Till evalueringens grundläggande uppgifter hör att utvärdera verksamhetens motiv, effekter, resultat, hållbarhet och ekonomiska effekter. Enligt den allmänna strategin för biståndet skall evalueringen dessutom omfatta utvärdering av den verksamhet som bedrivs med tanke på hur miljövänlig den är, jämställdheten mellan könen samt minskande av fattigdomen.

Den interna revisionen hör nära samman med övervakningen av att biståndsmedlen används på ett korrekt och ändamålsenligt sätt. År 2002 fortsätter den systematiska revisionen av projekt och program och dessutom strävar man efter att stöda u-ländernas egen verksamhet då det gäller utvecklandet av revisionen av biståndet.

8. Understöd till medborgarorganisationernas bistånd, Servicecentralen för biståndssamarbete (KePa) och informationen om biståndet

För ändamålet föreslås anslag om 37 000 000 euro samt nya fullmakter att bevilja medel och ingå avtal om sammanlagt 13 455 000 euro efter år 2002.

Med anslaget understöds i huvudsak finländska medborgarorganisationers biståndsprojekt med vilkas hjälp man försöker främja samfundens medborgarverksamhet som baserar sig på frivillighet och eget initiativ i syfte att åstadkomma hållbara utvecklingsverkningar samt skapa och förstärka fundamentala demokratiska strukturer. Samtidigt erbjuds möjlighet att få personlig information om och erfarenhet av utvecklingsländer och bistånd. Verksamheten främjar även medborgardebatten om biståndet.

Anslaget används även för den verksamhet som Servicecentralen för biståndssamarbete (KePa) bedriver utöver sina egna utvecklingsprojekt och sin egen informationsverksamhet och som koncentrerar sig på utvecklandet av samarbetet mellan finländska och u-ländernas egna medborgarorganisationer samt på medborgarorganisationernas rådgivnings- och serviceverksamhet i allmänhet. Dessutom kan anslaget användas för den verksamhet som andra sammanslutningar av medborgarorganisationer, t.ex. stiftelser, bedriver i syfte att stöda medborgarverksamheten i u-länderna.

Understöd beviljas årligen även för den informationsverksamhet som medborgarorganisationerna bedriver i Finland.

9. Räntestöd

För ändamålet föreslås anslag om 20 000 000 euro. Det föreslås dessutom att nya räntestödskrediter får beviljas år 2002 så, att räntestödet uppgår till högst 31 956 000 euro.

I enlighet med de allmänna målen för biståndet stöds genom räntestödskrediter u-ländernas strävanden mot ekonomisk tillväxt och social utveckling. För att räntestödskrediter skall beviljas förutsätts att projekten inverkar positivt på utvecklingen. Räntestödet inriktas i huvudsak på överföringen av miljöteknologi och till social- och hälsovårdssektorn. Vid valet av räntestödsprojekt beaktas OECD:s s.k. konsensusavtal som gäller exportkrediter och räntestödskrediter och som avser att begränsa den osunda konkurrens som försiggår med finansieringsvillkor och användningen av biståndsmedel för detta ändamål. Urvalet av mottagarländer för räntestödsprojekt görs mångsidigare. På grundval av den nya räntestödslagen (1114/2000) utvecklas och utvidgas verksamheten. I detta sammanhang utnyttjas den möjlighet till specialrisktagning som exportgarantisystemet erbjuder.

Anslaget används också för uppföljning och övervakning av användningen av redan beviljade krediter samt för planering, beredning och utvärdering av nya förslag till projekt. Anslaget kan också användas från fall till fall till stöd för den garantiavgift som ansluter sig till de fattigaste u-ländernas kredit.

67. Ekonomiskt, industriellt och teknologiskt samarbete med utvecklingsländerna (förslagsanslag)

Under momentet beviljas 2 000 000 euro.

Anslaget får användas till betalning av understöd för lämplighetsundersökningar, utbildning och anskaffning av sakkunnigtjänster. Under år 2002 får avtal om ekonomiskt, industriellt och teknologiskt samarbete ingås till ett värde av högst 2 000 000 euro.