Statsbudgeten 2006

3.4. Den offentliga ekonomins hållbarhet på lång sikt

Finlands befolkning åldras under de kommande tjugo åren snabbare än i något annat EU-land. Befolkningen i arbetsför ålder börjar minska år 2010 när den första stora åldersklassen — de som är födda 1945 — fyller 65 år. Antalet arbetstagare börjar minska redan före det, om inte åldersgrupperna med de äldsta arbetstagarna börjar delta i arbetet i betydligt större utsträckning. Enligt Statistikcentralens nyaste befolkningsprognoser (2004) minskar befolkningen i arbetsför ålder (20—64-åringar) med 315 000 personer fram till år 2030.

Befolkningens åldersstruktur i Finland åren 2005—2030, 1 000 personer

Samtidigt som befolkningen i arbetsför ålder minskar, ökar antalet seniorer markant. Fram till år 2030 ökar antalet 65 år fyllda med ca 590 000 personer och försörjningskvoten, dvs. antalet 65 år fyllda i förhållande till befolkningen i arbetsför ålder, fördubblades. När det för närvarande per en senior finns fyra personer i arbetsför ålder, finns det bara två år 2030. Försörjningskvoten är den största i EU år 2025.

I Finland åldras befolkningen snabbast i hela EU-området, men har också bättre än de flesta länder förberett sig för detta:

• Statens skuldsättning och ränteutgifter har minskat. På detta sätt har man gett plats för den kommande ökningen av utgifter som föranleds av att befolkningen blir allt äldre.
• Arbetspensioner har fonderats både inom den privata och den offentliga sektorn, och trycket på en ökning av pensionsavgifterna är därför avsevärt mindre än då det gäller pensionsutgifterna.
• Den offentliga ekonomins finansiella bas har konsoliderats med en ekonomisk politik som stöder tillväxt och sysselsättning.
• Flera pensionsreformer har genomförts som stärker stabiliteten i pensionssystemets finansiering.

Den åldrande befolkningen och den minskning i arbetsinsatser detta medför verkar att också i fortsättningen leda till en långsammare ekonomisk tillväxt än den vi vant oss vid. Samtidigt ökar trycken på de offentliga utgifterna kännbart. Den största utmaningen gäller finansieringen av pensioner samt vård- och omsorgstjänster för åldringar.

Åldersrelaterade utgifter och arbetslöshetsutgifter, i procent av totalproduktionen ¹⁾

¹⁾ Hypoteser för kalkylen: arbetets produktivitet ökar med 2,0 % per år fram till år 2010 och därefter 1,75 procent, sysselsättningsgraden stiger med 72 procent före år 2030 och förblir därefter på denna nivå.

Den utgiftsökning som den åldrande befolkningen ger upphov till kan finansieras med en rimlig skattegrad endast om underlaget för beskattningen är bredare än för närvarande. Detta förutsätter en snabb förbättring av sysselsättningen och en starkt ökad produktivitet. En hållbar finansiering av den offentliga ekonomin kräver dessutom att produktionen av välfärdstjänster är kostnadseffektiv.