Statsbudgeten 2002

Den finanspolitiska linjen

Enligt regeringsprogrammet är målet att det under valperioden uppstår ett strukturellt finansieringsöverskott i statsekonomin och att statsskulden krymper till under 50 % av bruttonationalprodukten. Statsutgifterna hålls enligt regeringsprogrammet under hela valperioden reellt sett på högst samma nivå som i den ordinarie budgeten för 1999.

Budgetpropositionen följer en långsiktig finanspolitisk linje. Statsekonomin påverkar samhällsekonomin via många kanaler, och för att effekterna skall bli de önskade fordras konsekvens både när det gäller kontinuiteten och dimensioneringen av statens ekonomiska åtgärder.

En strävan inom finanspolitiken har redan i flera år varit att stärka den statsekonomiska balansen och samtidigt förbättra den offentliga ekonomins strukturella verkningar på samhällsekonomin genom skattelättnader och en ändamålsenlig inriktning av utgifterna. Denna linje följs också 2002.

De finanspolitiska målen på längre sikt

Överskottet inom statsekonomin bör under detta årtionde uppgå till i genomsnitt 1,5—2 % av bruttonationalprodukten om statsskulden skall fås att minska tillräckligt för att garantera en stabil offentlig ekonomi också under senare år. Det är osäkrare än förut om detta balansmål kan nås under de närmaste åren, vilket understryker betydelsen av strukturella åtgärder som stärker den offentliga ekonomin.

Enligt budgetpropositionen krymper statens finansiella överskott enligt nationalräkenskaperna nästa år till 0,5 % av bruttonationalprodukten från de 1,9 % som har beräknats för i år. På motsvarande sätt krymper överskottet inom hela den offentliga ekonomin från 4,1 % 2001 till 2,6 % 2002. Många faktorer av engångsnatur, i synnerhet på inkomstsidan, påverkar nivån på överskottet 2001. Budgetpropositionens finanspolitiska linje stöder en ökning av den inhemska efterfrågan.

För stabilitet på längre sikt inom den offentliga ekonomin fordras försiktighet när det gäller att nå de skattepolitiska målen. Inkomstbasen för den offentliga ekonomin har blivit instabilare i och med att intäkterna av samfundsskatt, skatt på realisationsvinster och skatt på anställningsoptioner har ökat i betydelse. Börskursernas häftiga svängningar och den beräknade avmattningen inom den ekonomiska tillväxten 2002 ökar osäkerheten i fråga om inkomstbasens utveckling.

Skattepolitiken och sysselsättningsgraden

Regeringen föreslår att inkomstbeskattningen av hushållen samt vissa socialförsäkringsavgifter 2002 lindras med ett belopp som motsvarar ca ¾ % av bruttonationalprodukten. På så sätt fortsätter regeringen på den linje med en lindring av skattebördan som den förra regeringen inledde. Beskattningen av arbete lindras på alla inkomstnivåer, relativt sett ändå en aning mer för dem som har de lägsta inkomsterna. Om beskattningen av arbete lindras konsekvent kan lönearbetet steg för steg göras mer lockande. På så sätt förbättras sysselsättningen och förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och välfärd.

Statsrådet beslutade i mars 2001 om utgiftsramarna för 2002—2005 i enlighet med den finanspolitiska linjen. Statens utgifter utan ränteutgifter stiger enligt regeringens rambeslut 2001—2005 reellt sett med i genomsnitt drygt ½ % per år jämfört med den ordinarie budgeten för 2000. Om man skall kunna hålla fast vid detta utgiftsmål krävs det en avsevärt mycket strängare utgiftsdisciplin än vad som har tillämpats under de senaste åren. Utgifterna i budgeten för 2002 är, utan amorteringar på statsskulden, enligt rambeslutet 34,2 miljarder euro. De motsvarande utgifterna i budgetpropositionen uppgår till 34,6 miljarder euro.

Tyngdpunkterna inom utgiftspolitiken

Under den förra regeringsperioden var ett centralt prioritetsområde för utgiftspolitiken att främja forskning och utveckling. På så sätt har förutsättningarna för bättre realinkomster och sysselsättning i framtiden stärkts. Under denna regeringsperiod står utbildningen i tur, på samma grunder. Under tre års tid, med början 1999, investeras en miljard euro extra i utbildning. Till de största enskilda besluten hör den avgiftsfria förskoleundervisningen, ökade statsandelar för undervisningsväsendet och mer finansiering till högskolorna. Genom dessa åtgärder förbättras förutsättningarna för hållbar tillväxt genom en ökning av kunskapskapitalet.

Ett annat viktigt prioritetsområde är förebyggandet av fattigdom och utslagning samt stärkandet av den sociala sammanhållningen. I längden är det bästa sättet att förebygga fattigdom och utslagning att förbättra sysselsättningen. Denna regering har på samma sätt som sin föregångare målmedvetet strävat efter att öka sysselsättningen bl.a. genom att lindra beskattningen av arbete och ge dem som har de lägsta inkomsterna de relativt sett största skattelättnaderna. Dessa åtgärder utgör ett viktigt led i regeringens politik för att förebygga fattigdom och utslagning. Avsikten är att de åtgärder som förebygger fattigdom och utslagning skall fortsätta också nästa år.