Statsbudgeten 2008

6.2. Kommun- och servicestrukturreformen

Kommun- och servicestrukturen revideras med stöd av lagen om en kommun- och servicestrukturreform (ramlag) som trädde i kraft den 23 februari 2007 och gäller till utgången av 2012 samt de statsrådsförordningar som utfärdats med stöd av lagen.

Avsikten med reformen är att stärka kommun- och servicestrukturen, utveckla sätten att producera och organisera servicen, revidera kommunernas finansierings- och statsandelssystem och se över uppgiftsfördelningen mellan kommunerna och staten så att det finns en stark strukturell och ekonomisk grund för ordnandet och produktionen av den service som kommunerna ansvarar för samt för kommunernas utveckling. Syftet är att förbättra produktiviteten och dämpa utgiftsökningen i kommunerna samt att skapa förutsättningar för att utveckla styrningen av den service som kommunerna ordnar.

Meningen är att stärka kommunstrukturen genom att sammanslå kommuner och ansluta delar av kommunerna till andra kommuner. Målet är en livskraftig och funktionsduglig samt hel kommunstruktur. Sammanlagningen av kommuner stöds enligt kommunindelningslagen med sammanslagningsunderstöd som betalas för ändringar i kommunindelningen som träder i kraft vid ingången av åren 2008—2013 i enlighet med de nya bestämmelser om sammanslagningsunderstöd i kommunindelningslagen som trädde i kraft samtidigt med ramlagen. Sammanslagningsunderstöden sporrar flera kommuner att gå samman till kommuner med betydligt större folkmängd än för närvarande. Understöden graderas så att att de sporrar kommunerna att gå samman särskilt från ingången av 2009. Tilläggsstöd betalas under vissa förutsättningar till kommuner som har fått finansieringsstöd enligt prövning. Eventuella försluster av statsandelar vid en kommunsammanslagning kompenseras kommunerna i enlighet med kommunindelningslagen till fullt belopp i fem år från ikraftträdandet av kommunindelningen. På basis av nyckeltalen för kommunernas ekonomi inleds utredning av serviceproduktionen i åtta nya kommer som befinner sig i en speciellt svår ekonomisk situation.

Utöver sammanslagning av kommuner stärks servicestrukturen genom att man sammanslår tjänster som förutsätter ett större befolkningsunderlag än kommunens och genom att öka samverkan mellan kommunerna. Målet är att i hela landet trygga kvalitativa och lagstadgade tjänster som är tillgängliga för medborgarna. Servicestrukturen skall vara täckande och ekonomisk och den skall göra det möjligt att använda resurserna effektivt. Man säkerställer att kraven på befolkningsunderlag som i ramlagen fastställs för ordnande av primärvården och därtill nära anslutna uppgifter inom socialvården samt den yrkesinriktade grundutbildningen uppfylls. I syfte att trygga tjänster som kräver ett brett befolkningsunderlag delas landet upp i samkommuner som anges i lagen om specialiserad sjukvård på det sätt som föreskrivs i ramlagen. Det säkerställs att ingen kommun lämnas utanför de arrangemang som ramlagen förutsätter.

Verksamhetens lönsamhet förbättras även genom att man effektiverar kommunernas verksamhet i fråga om organisering och produktion av service och genom att man stärker verksamhetsförutsättningarna för huvudstadsregionen och andra stadsregioner som lider av samhällsstrukturella problem. I utvärderingen av hur de åtgärder som anges i ramlagen vidtas fästs särskild uppmärksamhet vid innehållet i planerna för stadsregionerna och vid genomförandet av dem samt vid förenhetligandet av samhällsstrukturen.

Basserviceprogrammet

Basserviceprogrammet som behandlar kommunernas uppgifter och finansieringen av dem blir lagstadgat från ingången av 2008.

Kommunernas finansierings- och statsandelssystem revideras från ingången av 2010 i syfte att skapa ett enklare, redigare och genomskinligare system. Systemet utvecklas i en allt mer sporrande riktning. Kommunernas varierande förhållanden och servicebehov beaktas. De problem som följer av exceptionellt gles bebyggelse och en stor andel skärgård avgörs separat. De hinder för kommunsammanslagningar och samarbete som finns i statsandelssystemet undanröjs. Reformen ändrar inte kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Statsandelarna för de olika förvaltningsområdena sammanslås med de undantag som ramlagen förutsätter. Också systemet med huvudmän för gymnasier, yrkesutbildning och yrkeshögskolor bibehålls. Sammanslagningen av statsandelar gäller åtminstone kommunernas allmänna statsandelar, utjämningsposterna för de statsandelar som grundar sig på skatteinkomster, de per invånare kalkylerade statsandelarna för social- och hälsovården samt statsandelarna för förskoleundervisning, grundläggande utbildning, bibliotek, kommunernas kulturverksamhet och grundläggande konstundervisning. Små gymnasier som sammanslås kan alltjämt få högre statsandel då de fortsätter som en del av ett nätverksgymnasium. De behov av att utveckla styrsystemet som föranleds av statsandelsreformen bedöms. Kommunerna får full kompensation för eventuella ändringar i deras skattebas.

Statsandelen för utgifter som föranleds av nya och mera omfattande uppgifter är minst hälften av utgifterna. Motsvarande princip tillämpas i fråga om uppgifter som överförs från kommunerna till staten, dock inte i fråga om de uppgifter som redan anges i ramlagen. Förfarandet tas i bruk vid ingången av 2010 som en del av revideringen av finansierings- och statsandelssystemen.