Statsbudgeten 2014

Målet för regeringens skattepolitik är att trygga en hållbar finansiering av välfärdstjänsterna, stödja den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen, sörja för den sociala rättvisan och att styra in produktionen och konsumtionen i en riktning som är mera hållbar med tanke på miljön. År 2014 genomförs en betydande reform av samfunds- och vinstutdelningsskatten, där samfundsskattesatsen sänks med 4,5 procentenheter till 20 procent samtidigt som beskattningen av utdelningsinkomster ändras. När det gäller utdelningsinkomsterna från offentligt noterade bolag är 85 % i fortsättningen skattepliktiga vid beskattningen av privatpersoner, i stället för tidigare 70 procent. Utdelningarna från andra än offentligt noterade bolag beskattas så att 25 % av en utdelning som motsvarar 8 % årlig avkastning beräknad på det matematiska värdet på aktierna är skattepliktig inkomst, dock högst upp till ett belopp av 150 000 euro. För den del som överskrider eurobeloppet utgör vinstutdelningen skattepliktig kapitalinkomst till 85 procent. Till den del som vinstutdelningen överskrider en årlig avkastning på 8 procent, beräknat på aktiens matematiska värde, utgör utdelningen till 75 procent skattepliktig förvärvsinkomst. Sänkningen av samfundsskattesatsen beräknas ha en positiv effekt på den ekonomiska tillväxten och därmed även innebära en utvidgning av skattebasen. Samfundsskattebasen beräknas öka även av orsaker som gäller skattekonkurrensen när företagens incitament att hålla kvar produktionen i Finland ökar och vinster i större utsträckning än tidigare beskattas i Finland. Ökningen av skattebaserna har även att göra med produktionsorsaker, då företagen investerar och sysselsätter i större utsträckning. Det ekonomiska läget är dock svagt och tillväxtprognosen för exporten och den inhemska efterfrågan är fortfarande försvagad. De positiva effekter på tillväxten som sänkningen av samfundsskattesatsen har blir synliga först när ekonomin återhämtar sig. Dessutom har många företag gått med förlust i och med recessionen. Förlusterna innebär att företagens beskattningsbara inkomster under de kommande åren minskar. Till följd av detta blir de positiva effekterna i fråga om intäkterna från samfundsskatten synliga med en viss fördröjning genom ekonomisk tillväxt och när flera företag betalar skatt till Finland.

Utöver reformen av samfunds- och vinstutdelningsskatten genomför regeringen skattepolitiska åtgärder som stärker balansen i de offentliga finanserna och flyttar tyngdpunkten i beskattningen från sådan beskattning av arbete och företagande som är skadligare för den ekonomiska tillväxten till sådan beskattning som utgår från miljö och hälsa. Regeringen stöder en rättvis beskattning genom att lindra beskattningen av låginkomsttagare, höja skiktgränsen för kapitalbeskattningen och gallra bort skatteutgifter. Punktskatten på alkoholdrycker, tobak och läskedrycker och skatten på elström höjs i enlighet med vad som har fastslagits i samband med rambeslutet. I enlighet med regeringsprogrammet höjs beskattningen av trafikbränslen och en kraftverksskatt införs för gamla elproduktionsanläggningar som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter. Genom kraftverksskatten strävar man dock efter att samla in betydligt mindre skatt än vad som skrivits in i regeringsprogrammet.

Som åtgärder som främjar en rättvis beskattning och utvidgar skattebasen sänks skiktgränsen för kapitalbeskattningen, rätten att dra av representationskostnader slopas inom näringsbeskattningen, företagens rätt att dra av räntekostnader begränsas och avskrivningar av långsiktiga investeringar ändras så att de görs per nyttighet. Inom kapitalinkomstbeskattningen begränsas rätten att dra av ränteutgifter för bostadslån och beskattningsgrunderna för kilometerersättningar ändras. Höjningarna av arbetsinkomstavdraget och grundavdraget minskar däremot skatteinkomsterna. I form av riktade incitamentsåtgärder höjs hushållsavdragets maximibelopp och skatten på elström för maskinsalar sänks.

De förändringar i kommunernas inkomster som ändringarna i beskattningsgrunderna medför ska kompenseras till fullt belopp. De ändringar i beskattningen av förvärvsinkomster som minskar kommunernas skatteinkomster kommer att kompenseras via statsandelssystemet och de ändringar i beskattningen som sänker kommunernas samfundsskatteinkomster kompenseras genom att kommunernas andel av samfundsskatteintäkterna höjs och statens andel minskas i motsvarande grad. I enlighet med vad som beslutats tidigare betalas kommunernas utdelning av samfundsskatten förhöjd med 5 procentenheter och församlingarnas utdelning av samfundsskatten förhöjd med 0,4 procentenheter åren 2012—2015. Statens utdelning minskas i motsvarande grad.

Det föreslås sådana ändringar i beskattningsgrunderna för 2014 som ökar statens skatteintäkter med sammanlagt ca 870 miljoner euro i årsgenomsnitt. I enlighet med regeringens beslut justeras inte grunderna för beskattningen av förvärvsinkomster på grund av inflation och en höjd inkomstnivå. Detta ökar skatteinkomsterna 2014 jämfört med tidigare uppskattningar, men det handlar inte om en egentlig ändring av beskattningsgrunderna 2014 och det anges inte i föregående kapitel. Värdet av de ändringar i beskattningsgrunderna som sänker skatteintäkterna är 1 195 miljoner euro. Värdet av den sänkande effekt den temporära höjningen av kommunernas och församlingarnas utdelning av samfundsskatten har på skatteintäkterna uppgår till ca 210 miljoner euro. Under det år som ändringarna i beskattningsgrunderna träder i kraft blir effekten av ändringarna mindre, bl.a. till följd av fördröjningen i samband med betalningen av skatterna. Granskat som årsgenomsnitt minskar nettoeffekten av de ändringar i beskattningsgrunderna som genomförs 2014 statens skatteinkomster med ca 325 miljoner euro (exklusive de utelämnade inflationsjusteringarna i beskattningen av förvärvsinkomster).

Den totala skattenivån påverkas förutom av statens beslut även av nivån på kommunalbeskattningen och socialförsäkringsavgifterna. Den totala skattesatsen antas 2014 hålla sig på samma nivå som 2013.

Förutom av ändringarna i beskattningsgrunderna, påverkas skatteutfallet även av skattebasens utveckling, som i sin tur är beroende av hur samhällsekonomin och dess olika delar utvecklas. De bedömningar av skattebasens utveckling som använts som grund för inkomstposterna (vidstående tablå) har härletts ur bedömningarna och prognoserna i den ekonomiska översikt som är bilaga till budgetpropositionen. Återhämtningen av ekonomin efter 2008—2009 års recession stärkte skattebaserna. Konjunkturerna nådde sin topp 2011, och efter det har den ekonomiska tillväxten och tillväxten i skattebaserna avtagit. År 2013 beräknas den ekonomiska tillväxten uppvisa ett minus och för 2014 uppskattas endast en långsam tillväxt. Även tillväxten i skattebaserna är till följd av detta obetydlig.

Budgetpropositionens beräknade skatteinkomster baserar sig på skattebasernas utveckling enligt de ekonomiska prognoser som ingår som bilaga. Vad gäller tidpunkten för en konjunktursvängning är den ekonomiska prognosen för 2014 och därför även utvecklingen i fråga om skatteinkomsterna förknippade med stor osäkerhet. Riskerna i anslutning till utfallet av prognoserna för den ekonomiska utvecklingen och skatteinkomsterna ökar just i samband med konjunktursvängningar. I budgetarna för 2008 och 2009 överskattades skatteinkomsterna klart, och likaså 1990—1993 under recessionen på 1990-talet. Prognosfelet i fråga om den ekonomiska tillväxten var exceptionellt stort 2009, då den totala produktionen gjorde en ovanligt brant djupdykning, ca 8 % jämfört med året innan. Däremot var prognosfelet 2010, då tillväxten snabbt återhämtade sig, betydande, men mycket mindre än året förut. År 2012 visade sig den ekonomiska utvecklingen igen klart svagare än väntat, och inkomstposterna måste sänkas under 2012 i tilläggsbudgetarna. Inflödet av skatteinkomster var enligt statsbokslutet nära nog det budgeterade.

Om den ekonomiska utvecklingen avviker från baskalkylen är konsekvenserna av detta för de totala skatteintäkterna beroende av i fråga om vilka ekonomiska efterfrågeposter och faktorer som den ekonomiska prognosen avviker från det tidigare uppskattade. Till exempel förändringar i den inhemska efterfrågan påverkar skatteintäkterna kraftigare än förändringar som skett via den yttre efterfrågan. Historiken visar att om den ekonomiska tillväxten avtar med en procentenhet så försvagar det saldot i statsfinanserna med i genomsnitt 0,2—0,3 procentenheter i relation till den totala produktionen. Detta beror till största delen på att skatteinkomsterna minskar. I förhållande till den totala produktionen år 2014 har en förändring på en procentenhet i den ekonomiska tillväxten återverkningar motsvarande ca 500 miljoner euro med tanke på saldot i statsfinanserna.

I det följande granskas de viktigaste riskfaktorerna i anslutning till skatteinkomsterna och deras betydelse för skatteutfallet. Inkomstprognoserna baserar sig på uppfattningen av den ekonomiska tillväxten och dess bakgrundsfaktorer. I vidstående tablå anges en uppskattning av i vilken mån intäkterna från vissa skatteslag påverkas av förändringar i skattebasen.

Med skatteutgifter avses sådana avvikelser från beskattningens normala grundstruktur som har fastställts i stödjande syfte inom skattelagstiftningen. Det finns ca 180 olika typer av skatteutgifter, men det är inte möjligt att uppskatta ett värde i euro för alla. Skatteutgifterna beräknas minska skatteintäkterna med ca 23,6 miljarder euro 2014. Av detta belopp hänför sig ca 15,4 miljarder euro till statens skatteintäkter. Vid en bedömning av skatteutgifternas totalbelopp bör det beaktas att en del av skatteutgifterna överlappar varandra och att slopandet av en skatteutgift inte nödvändigtvis ökar skatteinkomsterna med motsvarande belopp, eftersom förfarandet också påverkar priserna och beteendet. Skatteutgifterna och deras inverkan på skatteintäkterna har behandlats enligt skatteslag i förklaringsdelen till inkomstposterna.

Vissa skatteutgifter föreslås bli ändrade 2014. Till inkomstbeskattningen hänför sig ändringar som ökar och minskar skatteutgifternas belopp. Skatteutgifternas belopp ökas av höjningarna av arbetsinkomstavdragets och hushållsavdragets maximibelopp samt höjningen av grundavdraget i kommunalbeskattningen. Skatteutgifternas belopp minskas däremot av den fortsatta begränsningen av rätten att dra av ränteutgifter för bostadslån. Vid punktbeskattningen riktas höjningen av skatten på elström så att den ökar den skatteutgift som föranleds av den lägre elskattesatsen för industrin.

Som nya skatteutgifter föreslås en sänkning av elskatten för maskinsalar och ett planerat utbildnings- och välfärdsavdrag för utveckling av kunnande och välfärd. År 2014 införs även en skattesanktion när rätten att dra av ränteutgifter vid beskattningen av inkomst av näringsverksamhet begränsas för att stävja den internationella skatteplaneringen och trygga skattebasen i Finland.

Av ändringarna i beskattningsgrunderna påverkas skatteutgifternas belopp dock mest av sänkningen av samfundsskattesatsen från 24,5 procent till 20 procent, eftersom sänkningen av samfundsskattesatsen minskar den beräknade skatteförlust som föranleds av skatteutgifterna inom samfundsbeskattningen. Sänkningen av samfundsskattesatsen beräknas minska skatteutgifterna med ca 220 miljoner euro.

Ändringarna i beskattningsgrunderna för 2014 uppskattas sänka skatteutgifterna med ett nettobelopp på ca 0,1 miljard euro.

Statens inkomster av blandad natur 2014 beräknas uppgå till 4 739 miljoner euro, dvs. 227 miljoner euro mindre än vad som har budgeterats för 2013. Inkomsterna från EU beräknas minska med 95 miljoner euro jämfört med 2013. Av inkomsterna från Europeiska unionen består de viktigaste posterna av utvecklingsstöd för lantbruket och landsbygden samt av strukturpolitiska stöd. Tidpunkten för de betalningar som intäktsförs för programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland bidrar till den beräknade minskningen av inkomsterna från EU. Den föregående programperioden avslutas 2013 och för programperioden 2014—2020 börjar betalningar inflyta först från och med 2015. Från statens pensionsfond intäktsförs enligt uppskattning 1 740 miljoner euro i statens budgetekonomi. Intäktsföringen motsvarar det lagenliga maximibeloppet, dvs. 40 % av de årliga pensionsutgifterna. Även i fråga om tippningsvinstmedel och intäkter från Penningautomatföreningen intäktsförs i statens budgetekonomi ett belopp som är något högre än vad som har budgeterats för 2013. Överföringen från statens bostadsfond minskar däremot med 23 % jämfört med 2013. Andra poster som budgeterats som inkomster av blandad natur är bl.a. avgiftsintäkterna.

Ränteinkomsterna och intäktsföringen av vinst beräknas uppgå till ett belopp av 1 995 miljoner euro, vilket är 1 % mindre än vad som har budgeterats för 2013. I ränteinkomster beräknas inflyta ca 150 miljoner euro, dvs. ca 13 % mera än vad som har budgeterats för 2013. Statens ränteinkomster inflyter av räntor på långfristiga lån som staten har beviljat samt på investeringar av kassareserver som överskrider det dagliga behovet. Ökningen av ränteinkomster föranleds i huvudsak av att lånebeståndet när det gäller refinansiering inom exporten är större än uppskattat. Ränteinkomsterna när det gäller lån beviljade till andra stater beräknas sjunka jämfört med 2013. Statens kassareserver beräknas uppgå till 7,0 miljarder euro 2014 och genomsnittsavkastningen beräknas bli exceptionellt låg, 0,2 %.

Utdelningsinkomsterna beräknas uppgå till 985 miljoner euro. Nettoinkomsterna från aktieförsäljning har antagits uppgå till 490 miljoner euro. Enligt lagen om Finlands Bank intäktsför Finlands Bank 50 % av sitt resultat från föregående år till staten. Bankfullmäktige kan dock bestämma att en större andel än så ska intäktsföras. Trots att Finlands Bank de senaste åren har intäktsfört större andelar till staten än vad huvudregeln kräver, har man för 2014 utgått från en intäktsföring av samma storlek som i den ordinarie budgeten för 2013, dvs. 150 miljoner euro. Intäktsföringen av statens affärsverks vinst beräknas uppgå till 220 miljoner euro, varav Forststyrelsens andel uppgår till 120 miljoner euro och Senatfastigheters andel till 100 miljoner euro.