Statsbudgeten 2014

Förklaring:

Finlands säkerhetspolitiska miljö är för närvarande stabil, men säkerhetspolitiska förändringar kan uppstå plötsligt. Finland kan bli utsatt påtryckning eller maktmedel vid en allmäneuropeisk eller regional kris där militära maktmedel kan användas begränsat som ett led i politisk eller ekonomisk påtryckning. Hotet om användning av storskaliga militära maktmedel är litet, men risken för det kan inte helt uteslutas på lång sikt.

Utöver den säkerhetspolitiska utvecklingen i närområdet påverkas verksamhetsmiljön i Finland framför allt av faktorer som en alltmer mångfacetterad hotbild samt utvecklingen av ekonomin och det internationella samarbetet. När den säkerhetspolitiska miljön blir mera diffus blir hoten mera oförutsebara och komplicerade. Störningar i världsekonomin, globala hot och t.o.m. avlägsna förändringar i den internationella säkerhetssituationen har konsekvenser också för Finland. Ett ökat inbördes beroende intensifierar samarbetet och gör det möjligt att utnyttja samarbetet bättre. Samtidigt ökar dock riskerna.

Globalt sett förbereder sig många stater fortfarande på konventionell krigföring på samma gång som de utvecklar ett urval av nya metoder. Krigföringen har utvidgats så att den utöver användningen militära maktmedel samt politiska och ekonomiska påtryckning också omfattar olika slag av asymmetriska metoder och kombinationer av dessa. I framtiden kan särskilt olika former av informations- och cyberkrigföring betonas i alla skeden av en kris. Kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot (Chemical, Biological, Radiological and Nuclear, CBRN), cyberhot och terrorism kan leda till gränsöverskridande och snabbt framskridande kriser som påverkar hela samhället.

Till följd av den teknologiska utvecklingen och ett allt mera sårbart samhälle ökar också icke-statliga aktörers påverkningsmöjligheter vid konflikter. I utvecklingen och användningen av de väpnade styrkorna betonas rörlighet samt eldens räckvidd och noggrannhet. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att öka snabbheten och räckvidden hos fjärrverkande vapensystem och utvidga användningsmöjligheterna i fråga om elektronisk krigföring och datanätskrigföring. I västländerna har man gått in för ett nätverksbaserat tillvägagångssätt baserat på informationsteknik, vilket stärker den gemensamma lägesuppfattningen, snabbt beslutsfattande, förmågan att påverka och samverkan. Man strävar efter att minska den oförutsägbarhet som osäkerhetsfaktorerna i anslutning till kriser och stridsfält medför genom att utveckla prognostiseringen, lägesuppfattningen, lägesbilden och underrättelse- och analysresurserna.

Nätverken för handel, trafik, informationsförmedling och annan interaktiv verksamhet påverkar Finlands omvärld. Tryggandet av sådana miljöer som alla utnyttjar (hav, luft, rymd, cyber) blir allt viktigare. Klimat-, råvaru- och energifrågor ökar det arktiska områdets säkerhetspolitiska betydelse. Övergång av kritisk infrastruktur, produktion och tjänster i utländsk besittning och försvagad självförsörjningsgrad och kristålighet i samhället skapar nationella utmaningar. Det är i praktiken omöjligt att upprätthålla försörjningsberedskapen enbart genom nationella åtgärder.

Trots en stabil säkerhetspolitisk miljö ökar försvarsbudgeten i Finlands grannländer Ryssland, Sverige, Norge och Estland av olika orsaker. Sverige har fortsatt den numerära reduceringen och kvalitativa utvecklingen av försvarsmakten. Genom ett försvarsbeslut 2009 avskaffade Sverige den allmänna värnplikten under fredstid och införde yrkesarmé. Sverige satsar hårt på försvarsmaktens internationella verksamhet och på utvecklandet av de militära kapaciteter som behövs för denna verksamhet. Sverige har ett starkt flygvapen och stark marin och kan med hjälp av dem övervaka och trygga den territoriella integriteten. Även i Danmark och Norge har försvarsmaktens styrkor minskats samtidigt som deras kapacitet och användbarhet har förbättrats med tanke på deltagande i internationella insatser. Till följd av att de baltiska ländernas egna resurser är små är det inte realistiskt för de baltiska länderna att utveckla försvaret utan ett starkt deltagande från Natos och Förenta staternas sida.

Rysslands ekonomi, interna stabilitet och militära upprustning påverkar också omvärldsutvecklingen. Rysslands strategiska mål är att återta ställningen som internationellt erkänd militär stormakt. Enligt sin militärdoktrin kan Ryssland använda maktmedel både i förebyggande syfte och för att försvara sin medborgare utanför eget territorium. Ryssland utvecklar dels väpnade styrkor som är mindre än de nuvarande, men som kan sättas in snabbt och är modernt utrustade, dels sin kapacitet för datanätskrigföring. Ryssland förbehåller sig rätten att använda kärnvapen, om det används kärnvapen eller andra massförstörelsevapen mot landet eller dess allierade, eller om ett angrepp med konventionella vapen hotar landets existens.

För att kunna möta de ekonomiska utmaningarna och en alltmer mångfacetterad hotbild krävs nationellt och internationellt samarbete. Till följd av ett ökat inbördes beroende och minskade resurser försöker staterna genom internationellt samarbete lösa problemen med hur försvarsförmågan ska upprätthållas, utvecklas och användas.

För försvarsministeriets förvaltningsområde uppställs följande samhälleliga effektmål:

Försvarspolitiken styr upprätthållandet, utvecklandet och användningen av försvarsförmågan. Genom försvarspolitiken främjar man statens och befolkningens säkerhet, stöder statsledningens beslutsfattande och deltar i det internationella beslutsfattandet och samarbetet. Försvarspolitiken stöder målen för Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. De viktigaste uppgifterna för en försvarspolitik som främjar Finlands intresse är att trygga landets självständighet, territoriella integritet och grundläggande värden, att främja befolkningens säkerhet och välfärd och att garantera ett fungerande samhälle. Målet med den försvarspolitiska planeringen och beredningen är att skapa en grund för att upprätthålla, utveckla och använda en sådan försvarsförmåga som står i relation till den omgivning och de resurser som finns att tillgå. Upprätthållandet och utvecklandet av Finlands försvarsförmåga bygger på intensiva och mångsidiga nationella och internationella nätverk. Genom försvarspolitiken säkerställs att utvecklingen i omvärlden beaktas vid beslutsprocesser som gäller försvarsförmågan och att uppgifterna samt de förmågor och resurser som uppgifterna kräver utgör en balanserad helhet.

Försvarssystemet är en helhet vars viktigaste delar är ett ledningssystem, ett spanings- och övervakningssystem, ett logistiksystem samt ett stridssystem som består av trupper och system inom armén, marinen och flygvapnet. Genom dels ett system för trupproduktion, dels ett system för verksamhetsstyrning stöds planeringen, uppbyggnaden, upprätthållandet och användningen av försvarssystemets kapaciteter. Ett effektivt försvarssystem förutsätter att personal- och materielresurser och en balanserad infrastruktur säkerställs samt en stark försvarsvilja hos medborgarna. Värnpliktssystemet och försvarsviljan är viktiga när det gäller att upprätthålla och utveckla ett effektivt försvarssystem. Utöver sitt huvudsakliga syfte skapar den allmänna värnplikten beredskap både för individen och för samhället att agera som en del av samhället i olika krissituationer. Försvarsviljan har även i framtiden en stor betydelse när det gäller att upprätthålla försvarsförmågan. Högklassig utbildning av värnpliktiga upprätthålls även under tider då det sker förändringar. Under försvarsmaktsreformen kan verksamhetens nivå tillfälligt sänkas. Målet är en balanserad helhet som består av dessa uppgifter samt kapaciteter relaterade till den säkerhetspolitiska omgivningen med beaktande av tillgängliga resurser.

Utöver att försvarsförvaltningen upprätthåller ett effektivt försvarssystem stöder den det övriga samhället genom sina kapaciteter, sina resurser och sitt kunnande. Försvarsförvaltningen främjar genom sin verksamhet den övergripande säkerheten i samhället. Säkerhetskommittén, som är placerad vid försvarsministeriet, samordnar den övergripande säkerheten med målet att trygga samhällets vitala funktioner i samarbete med myndigheterna, näringslivet och olika organisationer. Målet med samordningen av den övergripande säkerheten är att upprätthålla samhällets vitala funktioner i alla situationer. Vid samordningen iakttas principerna i säkerhetsstrategin för samhället.

Det internationella försvarspolitiska samarbetet och deltagandet i militär krishantering stärker Finlands försvarsförmåga. Samarbetet kan idkas på olika håll så att överlappningar undviks. Ett aktivt försvarssamarbete främjar försvarets trovärdighet, förbättrar den förebyggande och avvärjande förmågan och tryggar utvecklandet av de militära kapaciteterna. Samarbetet bidrar till att Finland kan få politiskt stöd samt militärt och annat bistånd i en situation där Finlands resurser visar sig vara otillräckliga. Krishanteringen är ett viktigt instrument för Finlands säkerhetspolitik med vars hjälp Finland strävar efter att främja stabiliteten i konfliktområden i världen. Militär krishantering är en del av Finlands försvar. Genom internationell krishantering förebyggs och begränsas kriserna och de följder dessa kan ha för Finlands del. Deltagandet i insatserna utvecklar den beredskap och den förmåga som Finland behöver för sitt eget försvar och tanke på kriser som påverkar Finland. Finland strävar efter öka effektiviteten i sin krishanteringsverksamhet och förbättra sin förmåga att delta också i krävande internationella krishanteringsuppdrag på ett heltäckande sätt och på ett sätt som beaktar Finlands kompetensområden. Målet är att det ska finnas finländare i ledningen för krishanteringsinsatser.

I regeringens årsberättelse bedöms de samhälleliga verkningarna enligt bedömningsskalan Utmärkt, God, Nöjaktig och Försvarlig. Vid bedömningen beaktas effekterna av verksamheten vid försvarsministeriet och dess underlydande ämbetsverk när det gäller att realisera ovan nämnda samhällsmål.

Inom försvarsministeriets förvaltningsområde förbinder man sig att främja jämställdheten mellan könen i allt beslutsfattande med beaktande av förvaltningsområdets särdrag.

I syfte att främja jämställdhet och likabehandling tillämpar försvarsministeriet, försvarsmakten och försvarsförvaltningens byggverk jämställdhets- och likabehandlingsplaner som riktar sig till den avlönade personalen inom förvaltningsområdet samt inom försvarsmakten också till krishanteringspersonalen och de värnpliktiga. Målet är att främja utvecklandet av en jämställd arbetsmiljö och ledning bl.a. genom att ingripa i missförhållanden och slopa verksamhetsmetoder som kan leda till ojämställdhet. Faktorer som, med beaktande av olika arbetstagar- och åldersgrupper, ska följas upp i verksamheten är bl.a. löner, karriärplanering, utbildning, frånvaro, samordning av arbetslivet och familjen, arbetsplatsmobbning samt trakasserier av olika slag. År 2014 läggs det till slutenkäten frågor som gäller jämställdhet, jämlikhet, mobbning och trakasserier.

Försvarsförvaltningen genomför principerna för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 "Kvinnor, fred och säkerhet" i alla militära krishanteringsinsatser. Målet är att på ett mera övergripande sätt än tidigare införliva jämställdhets- och likabehandlingsaspekter med krishanteringsverksamheten redan i utbildningsfasen. Målet är att både öka kvinnornas andel av krishanteringspersonalen och antalet gender-rådgivare och gender-kontaktpersoner som deltar i krishanteringsuppdrag. Försvarsförvaltningen deltar dessutom i NORDEFCO (Nordic Defence Cooperation) där man främjar jämställdhet och likabehandling inom krishanteringsverksamheten.

Försvarsmaktsreformen påverkar förvaltningsområdets personal både i form av en minskning och en omplacering av personalen. Likabehandling och jämställdhet i fråga om personalen har beaktats i alla faser av planeringen och genomförandet. Personalkonsekvenserna och personalminskningarna berör alla ålders- och personalgrupper. Det beräknas att 2 000 uppgifter överförs till en annan ort till följd av organisationsförändringarna i samband med reformen. Det totala antalet anställda kommer att minska med ca 2 100 personer före år 2015. Antalet soldater beräknas minska med 670 personer och antalet civila med 1 430 personer. Minskningen genomförs till största del via pensionsavgång. Under 500 personer löper risk för uppsägning. Av dem är 56 % kvinnor och 44 % män.

En ökad produktivitet inom den offentliga sektorn utgör en del av regeringens ekonomisk-politiska strategi enligt regeringsprogrammet. Det tidigare produktivitetsprogrammet inom statsförvaltningen har ersatts med ett nytt effektivitets- och resultatprogram. Enligt regeringsprogrammet kommer de mål som ställts för att öka funktionernas effektivitet att kvarstå till sina totala ekonomiska konsekvenser. För försvarsministeriets förvaltningsområde utgörs effektivitets- och resultatprogrammet av en helhet som genomförs genom försvarsmaktsreformen och vars ekonomiska konsekvenser ingår i statsrådets gällande rambeslut.