Statsbudgeten 2004

2. De ekonomiska
utsikterna 2003—2004

Den ekonomiska utvecklingen i Finland har varit långsam även i år. Produktionstillväxten har upprätthållits främst på grund av den privata konsumtionen, medan exporten och investeringarna har utvecklats svagt. Konsumtionen förblir den centrala grunden för tillväxt också nästa år, utöver vilket också nettoexporten väntas stöda tillväxten. Den kommande utvecklingen i Finland beror väsentligt på hurdan den internationella ekonomiska utvecklingen kommer att bli. Prognosen bakom budgetpropositionen bygger på uppfattningen att den ekonomiska tillväxten småningom stärks i Förenta staterna och också vänder i en uppåtgående trend inom EU-området.

2.1 Internationell
ekonomi

Den ekonomiska tillväxten i världen var svag under det första halvåret. Under början av året kastade konflikten mellan Förenta staterna och Irak sin slagskugga över den internationella ekonomiska utvecklingen. Det egentliga kriget varade inte länge, men stabiliseringen av förvaltningen i Irak och de amerikanska truppernas närvaro kan räcka länge. De ekonomiska verkningarna av sars-epidemin blev mindre än väntat. Trots det drabbades bl.a. flygtrafiken och turismen av stora förluster.

I Förenta staterna är räntorna exceptionellt låga och finanspolitiken starkt stimulerande. Den ekonomiska aktiviteten har inte stärkts särskilt mycket där, men ekonomins problem, underskottet i bytesbalansen och den offentliga skuldsättningen ökar. Denna utvecklingstrend underbygger osäkerhet och ökar den internationella ekonomins sårbarhet. Ökningen i den produktionsstödande privata konsumtionen kan också den avstanna, när stegringen i de långa räntorna dämpar intresset för nya inteckningslån, som för sin del har finansierat den privata konsumtionen och risken för arbetslöshet kan göra konsumenterna försiktigare. Också det höga priset på olja dämpar konsumtionen.

Trots hotbilderna väntas världsekonomin repa sig, men bara långsamt. I Förenta staterna förutspås tillväxttakten vara lägre än potentialen nästa år, och då kommer den inte tillnärmelsevis att nå upp till den nivå som uppnåddes under den senare delen av det förra decenniet. Bäst går Asien framåt, där främst tillväxten i Kina och Indien fortgår raskt. Japan drar nytta av omgivningens ekonomiska tillväxt, men en säker ekonomisk tillväxt når man inte, förrän korrigeringen av de strukturella problemen i ekonomin på ett övertygande sätt kommer igång. De sydamerikanska ländernas situation förbättras, och Ryssland drar nytta av det höga priset på olja. Den lugna perioden inom den europeiska konjunkturen kommer man också ur, men tillväxttakten blir sannolikt lägre än genomsnittet på lång sikt. Utvidgningen av unionen ökar troligen den ekonomiska aktiviteten.

Tillväxten i världshandeln var i fjol 2½ %. I år väntas tillväxten nå upp till 4 procent och nästa år till drygt 5 procent. Världsekonomins produktion ökar troligen med nästan 3 och 3½ % åren 2003 och 2004.

Den ekonomiska utvecklingen i euroområdet

Förhoppningarna på en snabbare ekonomisk utveckling inom euroområdet i början av året infriades inte, och en konjunkturuppgång förefaller att skjutas fram åtminstone till slutet av året. Den starkare euron har försvagat områdets externa konkurrenskraft. Svårigheterna har drabbat främst de stora medlemsländerna som har en anspråkslös tillväxt och där arbetslösheten har börjat stiga. De har också svårt att anpassa sig till stabilitets- och tillväxtpaktens villkor för de har antingen överskridit eller riskerar att överskrida den kritiska gränsen för 3 procents underskott i den offentliga ekonomin.

En stärkt euro och sänkta importpriser har ökat områdets köpkraft, men de osäkra ekonomiska utsikterna och risken för arbetslöshet har begränsat den privata konsumtionens tillväxt. Produktionen ökar knappast mer än en halv procent inom euroområdet i år.

Ett stegvis förbättrat läge i den internationella ekonomin återspeglas också som en snabbare tillväxt inom euroområdet. Ingen särskilt stark uppgång är att vänta för tillväxten ännu nästa år, eftersom euroområdet inte särskilt lätt förefaller att få igång tillväxt på egen hand. Ekonomin har bara delvis lyckats använda den tillväxtpotential som en utvidgning kan åstadkomma. Produktionen väntas öka i genomsnitt med ca 1½ % inom euroområdet nästa år.

2.2 Samhällsekonomins utveckling i Finland

I fjol höjde den utländska exportefterfrågan totalproduktionens tillväxt avsevärt. Den inhemska efterfrågan inverkade däremot mindre på den ekonomiska utvecklingen, för med undantag av den offentliga konsumtionen var ökningen av efterfrågan på slutprodukter långsammare och investeringarna till och med minskade, för första gången på åtta år.

Under årets första kvartal var den inhemska efterfrågan svag, och när den internationella ekonomin inte längre drog minskade totalproduktionen från det föregående kvartalet med drygt en procent. Uppgifterna från det andra kvartalet förutspår i varje fall en bättre konsumtionsefterfrågan, men exportefterfrågan har fortfarande varit svag, även om den internationella situationen har klarnat efter vintern.

Totalproduktionen uppskattas öka i år med drygt en procent, för vilket det i varje fall krävs klart snabbare tillväxt under det senare halvåret; företagens exportutsikter borde förbättras avsevärt parallellt med att de privata konsumtionsutgifterna ökar i rask takt. Förväntningar på stigande efterfrågan internationellt ökar också företagens investeringsbehov och om exportefterfrågan fortlöpande stärks, beräknas tillväxten i totalproduktion nå upp till 2,4 % nästa år.

Sysselsättningen

Efterfrågan på arbetskraft är i år något mindre än 2002, men kommer att vända i uppgång nästa år. Arbetsplatserna minskar inom primärproduktion och industrin och ökar inom tjänster. De sysselsattas andel av befolkningen i yrkesverksam ålder (15—64 år) sjunker i år till 67,5 procent och stiger till 67,6 procent 2004. Utbudet av arbetskraft stiger långsamt. Arbetslöshetsnivån är i år i genomsnitt 9,3 % och sjunker nästa år till 9,1 %. Arbetslösheten är i regel strukturell och de regionala skillnaderna i arbetslöshet är avsevärda.

Inflationen

Kostnadsverkningarna av de löneförhöjningar som följde det i december 2002 undertecknade inkomstpolitiska avtalet var från början av mars i år 2,9 %; från början av mars 2004 är kostnadsverkningarna därav 2,2 %. Eftersom löneglidningarna uppskattas förbli på ungefär den genomsnittliga nivån för de senaste åren, stiger löntagarnas förtjänstnivåindex i genomsnitt med 3,9 % och 2004 i genomsnitt med 3,4 %. Avtalsperioden utgår 15.2.2005.

Inflationstakten har under början av året varit långsammare än den genomsnittliga nivån i euroområdet. Av de inhemska faktorerna ökar lönekostnaderna mera än ifjol, bostadsprisernas stegring blir däremot långsammare. Världsmarknadspriserna på råolja, som sjönk drastiskt, vände under sommaren åter uppåt, men pristrycket, som beror på den internationella utvecklingen, förefaller att förbli litet på grund av den stärkta euron. Konsumentprisindexet stiger i år med i genomsnitt 1,2 %. Främst på grund av de sänkta priserna på alkoholdrycker dämpas inflationen uppskattningsvis till 0,7 procent 2004.

Bytesbalansen

Den instabila världsekonomin och den starka euron försvagade exportefterfrågan under det första halvåret. Även om efterfrågan mot slutet av året ökar något går exportvolymens tillväxt ned till 1½ procent i år. På grund av sjunkande exportpriser minskar värdet på exporten med 1½ %. Nästa år väntas exportvolymen stiga till fem procent samtidigt som den fördröjda prissänkningen också vänder exportvärdet uppåt.

Importvolymen ökar med nästan 2 % i år. På grund av högre oljepris försvagas importprisnivån bara litet och värdet på importen stiger med drygt en procent. Som en följd av den inhemska produktionens återhämtning försnabbas tillväxten i importvolym till fyra procent nästa år. Bytesbalansens överskott minskar i år något, men börjar nästa år igen öka.

Tablå 3. Samhällsekonomins utveckling 2000—2004

Den privata konsumtionen

Tillväxten i privata konsumtionsutgifter dämpades i fjol och låg på 1½ procent. Konsumtionen översteg i varje fall tillväxten i hushållens disponibla inkomster, vilket sänkte graden av sparande. Utgifter som satsats på tjänster ökade bara litet, då däremot efterfrågan på kapitalvaror, bl.a. bilar, ökade i betydande grad mot slutet av året.

Konsumenternas tro på en positiv utveckling av den egna ekonomin ligger på samma nivå som i fjol, även om utsikterna för hela ekonomin är något svagare än i fjol. De skattebeslut som tagits under året har inverkat positivt särskilt på beslut att köpa bil, och konsumtionen av kapitalvaror uppskattas öka nästan tvåsiffrigt i år. Den övriga konsumtionen påverkas av tillväxten i köpkraft. Tillväxten ökas av den, jämfört med fjolåret, snabbare höjningen av förvärvsinkomster och den lindrade beskattningen samt den dämpade inflationen.

Den privata konsumtionen uppskattas öka i år lika mycket som tillväxten i disponibla realinkomster, 2½ %.

På grund av sparkvoten, som under de senaste åren sjunkit exceptionellt lågt, blir sannolikt konsumtionsökningen nästa år svagare än tillväxten i realinkomster, 2¾ %.

Investeringarna

Investeringarna minskar under året med 3 %, eftersom särskilt investeringarna i maskiner och utrustningar samt investeringarna i husbyggnadsproduktion blir små. Bostadsbyggnadsinvesteringarna ökar däremot tack vare efterfrågan på bostäder, som stärkts av den låga räntenivån, och tillväxten av jord- och vattenbyggnadsinvesteringar upprätthålls av stora väg- och banprojekt. Investeringarna 2004 kommer att bibehållas åtminstone lika stora som i år, för tillväxten i bostadsbyggnads- samt jord- och vattenbyggnadsinvesteringar fortsätter, maskin- och utrustningsinvesteringarna minskar bara litet och också investeringarna i husbyggnadsproduktion har passerat vågdalen.

2.3 Utsikter för den
offentliga ekonomin

Den utdragna perioden av långsam ekonomisk tillväxt har efter 2000 försvagat utvecklingen för den offentliga ekonomins inkomstgrund. När beskattningen dessutom blev lättare och förmåner och offentliga åligganden samt samtidigt de offentliga utgifterna har utökats har finansieringsöverskottet minskat inom den offentliga sektorn. Den allt svagare utvecklingen väntas fortgå i år och nästa år.

Nationalräkenskaperna visar att statsförvaltningens överskott i proportion till totalproduktionen försvinner 2003 och nästa år förutspås att underskottet stiger till en miljard euro. Lokalförvaltningens eller kommunernas och samkommunernas ekonomi har uppvisat underskott sedan 2001 och situationen förblir densamma i år och nästa år. Arbetspensionsfonderna bidrar till att hela den offentliga ekonomin trots det uppvisar ett överskott också efter 2004.

Den offentliga sektorns överskott i förhållande till nationalprodukten är i år enligt EU-kommissionen fortfarande större än i de övriga EU-länderna, men både staten och kommunerna ser ut att vara tvungna att öka sin skuld under de närmaste åren. Detta visar på att den ekonomiska situationen försvåras och försvagar stabiliteten på lång sikt för den offentliga ekonomin.

Tablå 4. Den offentliga ekonomins centrala nyckeltal enligt nationalräkenskaperna

¹⁾ Nettoutlåning utan nettoränteutgifter.

De offentliga samfundens överskott krymper och utgör nästa år 1½ procent jämfört med nationalprodukten. Staten och lokalförvaltningen uppvisar båda ett underskott, och överskottet är helt i arbetspensionsfondernas händer. Skatteinkomsterna stiger inte nämnvärt, eftersom avkastningen från samfundsskatten håller på att normaliseras efter toppåren, varvid också de då rådande faktorer som undantagsvis ökade fjolårets skatteintäkter faller bort. Vad gäller personbeskattningen fortsätter skattegrunden att växa måttligt. Skattesatsen beräknas i sin helhet gå ned i år och nästa år med totalt nästan 2 procentenheter. Tillväxten på de offentliga utgifterna dämpas, men utgifterna i relation till nationalprodukten är högre än 50 %. Finanspolitiken fortgår med stimulerande verkan på grund av lägre beskattning och ökande utgifter.

Den offentliga ekonomins största utmaningar är inom utgiftspolitiken, vilket också trycket på att sänka beskattningen ytterligare accentuerar. Kraven på bättre offentliga tjänster och förmåner är höga som en följd av 1990-talets sparande. Utgiftstrycket ökas av de stigande lönekraven från vissa offentliga branscher. På grund av högre hälsovårdskostnader tillväxer FPA:s sjukförsäkringsersättningar snabbt.

Den överlägset största utmaningen för den offentliga ekonomin kommer emellertid från alltmer ökande pensionsutgifter, även om problemet delvis lindrades genom pensionslösningar inom den privata sektorn. För den offentliga sektorns del är avsikten att avge motsvarande ändringar till riksdagen på hösten 2003. Pensionsutgifternas tillväxt har redan snabbats upp på grund av en ökad mängd befolkning i pensionsålder, vilket också påverkas av den successiva ökningen av förtids- och deltidspension.

Statsförvaltningen

Statens utgifter ökar reellt med ca 3 procent under året. Särskilt inkomstöverföringarna till kommuner och socialskyddsfonder ökar för att finansiera bredare tjänster och ökade sociala förmåner. Dessutom ökas statsandelarna till kommunerna för att kompensera lägre inkomstbeskattning. Enligt budgetpropositionen ökar statens utgifter reellt också nästa år.

Statens inkomster går ned något i år. Intäkterna från de indirekta skatterna beräknas öka rätt långsamt och inkomstskattelättnaderna dämpar skatteintäkternas tillväxt också 2004. På grund av att skattetrycket realiseras och skattegrunden tillväxer långsamt väntas inte de statliga inkomsterna öka nämnvärt nästa år.

Statens överskott från i fjol håller på att försvinna i år och underskottet ökar nästa år enligt prognosen till ½ procent i relation till nationalprodukten.

Lokalförvaltningen

Kommunekonomin kommer i år och nästa år att uppvisa ett underskott. I år håller inflödet från kommunernas skatteinkomster att reduceras från den extremt höga nivån 2002. Kommunernas utgiftsökning dämpas också i år avsevärt, men på grund av att skatteinkomstökningen avstannar är den finansiella situationen svår för den kommunala ekonomin. Kommunernas ekonomi förblir stram nästa år, fastän regeringen ökar statsandelarna enligt regeringsprogrammet. De ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna förblir stora och underskotten har blivit bestående för flera kommuner, vilket accentuerar nödvändigheten av strukturella reformer.

Kommunernas hårda investeringstakt håller på att brytas i och med att den finansiella situationen försvagats och kommunernas investeringar väntas minska, vilket för sin del skulle stabilisera kommunernas ekonomi. Behovet att utveckla servicestrukturer och därmed förbättra kostnadseffektiviteten inom tjänsteproduktionen är enormt.

Socialskyddsfonderna

Tillväxttakten för socialskyddsförmåner och understöd dämpas något i år. Inflödet av socialskyddsavgifter ökar ett par procentenheter långsammare än förmånerna. Arbetstagarnas genomsnittliga procentsatser för socialskyddsavgifterna sjönk något i år, men löntagarnas genomsnittliga avgifter låg på samma nivå. Pensionärernas extra sjukförsäkringsavgift på 0,4 procentenheter slopades. Underskottet i arbetslöshetsförsäkringsfonden täcks genom att upplösa konjunkturbuffertfonden. Tack vare det fonderande arbetspensionssystemet förblir socialskyddsfondernas överskott i förhållande till totalproduktionen ungefär på fjolårsnivån (3 % av BNP). Folkpensionsanstaltens underskott täcks genom s.k. garantibelopp ur statsbudgeten. Dessutom styrs en miljard euro per år i avkastning från mervärdesskatten till Folkpensionsanstaltens finansiering.

Tillväxttakten för arbetspensionsutgifterna 2003 är ca 6 %. Utgifternas tillväxttakt bromsas upp av en avstannande stegring i APL-index. Som en positiv sak kan man se att arbetslöshetspensionsutgifterna vänder nedåt. Övergången till deltidspension har blivit långsammare på grund av att den undre gränsen har höjts från 56 år till 58 år. Övergången till ålderspension sker fortfarande mycket ofta efter förtidspension. År 2003 fyller 53 000 personer 65 år i Finland. Av denna ålderskategori var redan 83 % på full pension i slutet av 2002.

Tillväxttakten för arbetspensionsutgifterna förblir 2004 kring 6 procent och överskottet på ca 3 procent i förhållande till totalproduktionen. Procentsatsen för arbetspensionsavgiften väntas stiga något eftersom fonderingen av pensioner ökas fram till 2013 enligt den resolution som infördes i pensionsavtalet hösten 2002. De statliga garantibeloppen till FPA ökar nästa år till 0,8 miljarder euro. Arbetslöshetsskyddsfondens underskott krymper till 0,1 miljard euro.