Statsbudgeten 2014

Förklaring:

Samhällsutvecklingen återspeglar sig på justitieministeriets förvaltningsområde så att rättssystemet blir mångsidigare och mera internationellt. Å ena sidan ökar de grundläggande fri- och rättigheternas och de mänskliga rättigheternas betydelse. Samtidigt sätter dock den offentliga ekonomins finansieringsmöjligheter gränser för upprätthållande och utveckling av rättsstaten.

Rättsväsendet såsom upprätthållare av samhällets funktion och inbördes fred utgör en hörnsten i rättsstaten. Ett högklassigt och effektivt rättsväsende ökar säkerheten och välfärden, samhällets konkurrenskraft och förvaltningens funktion. Det besparar även kostnader inom andra förvaltningsområden och främjar samhällets ekonomiska funktion och kan för sin del även hindra utslagning.

Det att rättsordningen är komplicerad och splittrad och lagstiftningen omfattande försämrar lagstiftningens kontrollerbarhet. Detta kräver att ledningen av lagberedningen samt enhetliga förfaringssätt utvecklas inom hela statsrådet. Dessutom bör man aktivt sträva efter att påverka innehållet i och kvaliteten på Europeiska unionens lagstiftning eftersom unionen spelar en viktig roll som initiativtagare till lagberedningen.

Hushållens skuldsättningsgrad har ökat kraftigt under de tio senaste åren. Bostadsskuldernas kapital har ökat betydligt. Antalet nya betalningsanmärkningar och personer som har antecknats i kreditupplysningsregistret har fortsatt att öka. Domarna i fordringsmål har ökat, vilket berättar om nya betalningssvårigheter hos konsumenterna. Den skärpta lagstiftningen om snabblån som träder i kraft 2013 antas minska antalet fordrings- och insolvensmål som inkommer till de allmänna domstolarna samt minska något antalet ärenden som kommer till utsökning. Det antas dock att det svåra ekonomiska läget fortsättningsvis håller antalet dylika mål och antalet konkurser högt.

Antalet utlänningsärenden och skattemål som anknyter till ekonomisk brottslighet kan uppskattas öka. När avgörandena i de ärenden som behandlas vid förvaltningsdomstolarna drar ut på tiden orsakar detta inte endast men för berörda parter och direkta kostnadsföljder för andra förvaltningsområden, utan även indirekta följder för samhällsekonomin, såsom för sysselsättningen och skatteintäkterna. Betydande kostnader uppstår av att avgöranden som gäller t.ex. offentlig upphandling, utlänningsärenden, markanvändningsplanering, byggande och trafikförbindelser samt miljötillstånd fördröjs.

Brottsligheten i Finland har hållits på en rätt stabil nivå under de senaste åren, och det totala antalet brott i relation till folkmängden är lågt internationellt sett. Antalet brott om kommit till polisens kännedom 2012 var mindre än året innan. Det grövsta våldet ser ut att minska, eftersom det år 2012 kom färre brott mot liv och hälsa till polisens kännedom än året innan och antalet fall av dödligt våld var lägst sedan 1970. År 2012 dödades ovanligt många barn (12). Antalet steg p.g.a. familjemord med flera offer. Antalet egendomsbrott sjönk betydligt jämfört med 2011. Särskilt antalet brott riktade mot fritidsbostäder, affärer och motorfordon sjönk. Däremot ökade antalet sexual-, narkotika- och bedrägeribrott.

Förändringarna vad gäller olika typer av brott beror både på faktiska förändringar i brottsligheten och på det, hur aktivt brottsoffren gör polisanmälan. Även effektiviteten och inriktningen hos myndighetstillsynen inverkar även på antalet uppdagade brott.

I Finland sjunker såväl fångtalet, antalet personer som avtjänar någon samhällspåföljd som den statistikförda brottsligheten. Denna rådande kriminalpolitiska utveckling är unik ur ett europeiskt perspektiv.

Enligt den nationella undersökningen om olycksoffer som bedömde säkerheten och känslan av trygghet hade var tionde finländare i åldern 15–74 år blivit offer för våld och var tredje hade varit rädd för att bli offer för våld utanför hemmet på kvällarna. Jämfört med uppgifter från tidigare undersökningar har risken att bli föremål för våld inte ändrats avsevärt. Undersökningens resultat är inte direkt jämförbara med tidigare undersökningar om olycksoffer, eftersom både informationsinnehållet och sättet att samla information avviker från det tidigare.

Målet är att lagstiftningen är fungerande, klar och begriplig. Detta främjar uppnåendet av regeringens politiska mål, förbättrar medborgarnas och företagens rättsskydd samt minskar förvaltningens och rättsväsendets arbete.

Effektmålet är att stärka medborgarnas möjligheter att delta i och att påverka beredningen och beslutsfattandet och att främja det civila samhällets verksamhetsbetingelser.

Målet är att bättre följa upp hur de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna genomförs.

I Europeiska unionen är målet att främja handlingars offentlighet vid institutionerna och iakttagande av principerna för god förvaltning.

Rättsäkerheten är en helhet som bildas av bl.a. ett faktiskt tillträde till domstol, en rättvis rättegång, avgörandenas goda kvalitet och den tid som avsatts för givandet av avgörandena. Effektmålet är att de facto trygga rättssäkerheten.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna gav år 2012 fem (år 2011 fem) avgöranden som gällde en finländsk rättegångs längd, av vilka inte en enda var fällande (2 år 2011). I två fall nåddes förlikning (2 år 2011) och i tre fall (1 år 2011) gav regeringen en ensidig förklaring för Finlands del. Antalet människorättsdomstolens domar har minskats bl.a. till följd av att lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång (362/2009) trädde i kraft vid ingången av år 2012. År 2012 behandlade de allmänna domstolarna med stöd av lagen 26 ärenden (48 år 2011), bland vilka i 12 ärenden gavs en fällande dom (11 år 2011). År 2012 ersattes dröjsmål med 76 000 euro på basis av den nationella lagstiftningen (156 300 euro år 2011). Både antalet ärenden som behandlats och antalet ersättningar har varit på nedåtgående.

Tillämpningsområdet för lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång utvidgades den 1 juni 2013 till förvaltningsdomstolarna och de nämnder som tillämpar förvaltningsprocesslagen.

Domstolarnas genomsnittliga behandlingstider är skäliga, men en del av rättsprocesserna är alltför långa. Det avgörande för en part är dock den totala behandlingstiden för ett ärende och även människorättsdomstolen fäster uppmärksamhet vid den totala behandlingstiden när den bedömer hur skäliga rättsprocessernas längd är. Man måste således ta ansvar för den totala behandlingstiden i ett ärendes alla behandlingsfaser bl.a. genom att följa upp särskilt sådana ärenden som har legat kvar i domstolsinstanserna i över ett år och vidta åtgärder för en snabb behandling.

Det förekommer även regionala skillnader i domstolarnas genomsnittliga behandlingstider. För att rättsskyddet ska vara likvärdigt strävar man efter att minska skillnaderna i behandlingstiderna.

Målet för rättshjälpen och den allmänna intressebevakningen är att klienterna ska få sakkunnig hjälp som de behöver i rätt tid och till skäliga kostnader. Marginalisering kan förebyggas genom att ge parterna rättslig hjälp i ett så tidigt skede som möjligt. Med hjälp av rättshjälpsbyråernas juridiska rådgivning och informell medling i tvistemål kan tvisterna lösas snabbt och antalet ärenden som inkommer till domstolarna minskas.

Europeiska människorättsdomstolens avgörandepraxis betonar den misstänktas rätt att rådgöra med ett biträde redan innan förhören inleds. Av denna orsak kommer biträdena antagligen att i allt större omfattning att delta även i förhören. Även om vår nationella lagstiftning redan nu garanterar dessa rättigheter för den misstänkta, bedömer man att användningen av dem kommer att öka till följd av människorättsdomstolens praxis. Av denna orsak kommer kostnaderna för rättshjälpen att öka.

Betalningsstörningspolitikens samhälleliga effektmål är att främja gäldenärernas möjligheter att klara sig och att bekämpa kreditförluster. Genom en snabb utredning av gäldenärers ekonomiska situation och val av rätta åtgärder förebygger man att skuldproblemen förvärras och tryggar borgenärernas fordringar. Ett mål inom förebyggandet av kreditförluster är att nå ett gott indrivningsresultat och en snabb behandling av ärenden.

En del av den verksamhet som syftar till att minska kreditförluster utgörs av bekämpningen av ekonomiska brott och grå ekonomi. Utsökningens specialindrivning, som blivit riksomfattande, bedöms i samarbete med andra myndigheter effektivisera avlägsnandet av vinning av brott och förbättra indrivningsresultatet genom att ingripa i gäldenärers oegentligheter och undvikandet av verkställighet i utsökningen. Bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten är en central del av verksamheten vid Konkursombudsmannens byrå.

De åtgärder som ska vidtas för att uppnå effektmålen för rättssäkerheten samt verksamhetsmålen framläggs för lagstiftningens vidkommande i kapitel 25.01, för domstolarnas, rättshjälpens och den allmänna intressebevakningens vidkommande i kapitel 25.10 och i fråga om den politik som gäller betalningsstörningar i kapitel 25.20.

Effektmålen för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och följderna av den och att förbättra säkerheten och känslan av trygghet i samhället. Särskilt strävar man efter att minska våldsbrottsligheten och förbättra offrens ställning. Detta förutsätter att flera förvaltningsområden har en gemensam målsättning och gemensamma riktlinjer.

Effektmål är även att minska återfall i brott genom att förutsättningarna för ett liv utan brott ska förbättras för dem som avtjänar straff och att de straffrättsliga åtgärderna ska fullföljas på ett effektivt och högklassigt sätt med beaktande av parternas rättsskydd.

De åtgärder som vidtas med tanke på effektmålen och målen för verksamheten inom kriminalpolitiken presenteras för brottsbekämpningens och lagstiftningens vidkommande i kapitel 25.01, för åklagarväsendets vidkommande i kapitel 25.30 och i fråga om verkställigheten av straff i kapitel 25.40.

Rättsförhållanden i vardagen

Effektmålet är att trygga klara juridiska ramar för medborgarnas verksamhet och att möjliggöra valfrihet och därmed öka aktiviteten och välfärden i samhället, inom ekonomin och för medborgarna. Ett mål är även att i lagstiftningen sörja för skydd den svagare parten, främst i fråga om konsumentskyddet och familjerätten.

De åtgärder som vidtas med tanke på effektmålen för rättsförhållandena i vardagen presenteras i kapitel 25.01.

I verksamheten iakttas principerna för jämställdhet mellan könen. Årligen väljs bland lagstiftningsprojekten ut 1–2 stycken som granskas särskilt ur jämställdhetssynvinkel. Ett mål är även att årligen inkludera jämställdhetssynvinkeln i målen för och bedömningen av 1–2 andra valda projekt än lagstiftningsprojekt eller program. Användningen av resultatstyrning ökas stegvis för att utvidga uppgörandet av jämställdhetsplaner och integrering av jämställdhetsperspektivet i ämbetsverken inom förvaltningsområdet.

Regeringens jämställdhetsprogram omfattar flera projekt som står under justitieministeriets huvudansvar och i vilka man fäster uppmärksamhet vid jämställdhetsperspektivet och främjandet av jämställdhet mellan könen.

En ökad produktivitet inom den offentliga sektorn utgör en del av regeringens ekonomisk-politiska strategi enligt regeringsprogrammet. Det tidigare produktivitetsprogrammet inom statsförvaltningen har ersatts med ett nytt effektivitets- och resultatprogram år 2011. Enligt regeringsprogrammet kommer de mål som ställts för att öka funktionernas effektivitet att kvarstå till sina totala ekonomiska konsekvenser. Nedskärningarna av anslag i enlighet med regeringens rambeslut kräver nya åtgärder som förbättrar verksamhetens effektivitet och resultat. Åtgärderna bereds som en del av rättssäkerhetsprogrammet enligt regeringsprogrammet och Brottspåföljdsmyndighetens anpassningsprogram. I dem är det centrala att fortsättningsvis iaktta en konsekvent och hållbar personalpolitik som stöder välbefinnandet i arbetet. En delegation tillsatt av justitieministeriet har föreslagit att rättssäkerhetsprogrammet ska bestå av ett reformprogram för rättsvården för åren 2013–2025, i vilket även ingår ett förslag till det anpassningsprogram som förutsätts i rambeslutet för 2013–2016.