Statsbudgeten 2014

Förklaring:Utvecklingspolitiken är ett centralt element i Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. De viktigaste målen för Finlands utvecklingspolitik är att avskaffa extrem fattigdom och trygga ett människovärdigt liv för alla i enlighet med utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration. Dessutom främjar Finland stärkandet av de fattigas ställning och minskad ojämlikhet. Förutom att eliminera fattigdomen hjälper man genom utvecklingspolitiken till att finna lösningar också på andra globala utmaningar.

Finlands utvecklingspolitik och utvecklingssamarbete baserar sig på de mänskliga rättigheterna. Regeringarna i utvecklingsländerna ansvarar för sina handlingar i främsta hand inför sina egna medborgare, vilket förutsätter att de iakttar rättsstatsprincipen, principen för god förvaltningssed samt transparens. Ett mål är att också de allra fattigaste människorna ska känna till sina rättigheter och kunna handla så att de förverkligas. De övriga huvudprinciperna för utvecklingspolitiken är resultat, effektivitet, transparens och konsekvens samt fokusering på de minst utvecklade länderna.

I sin utvecklingspolitik och sitt utvecklingssamarbete prioriterar Finland ett demokratiskt och ansvarsfullt samhälle som främjar de mänskliga rättigheterna, en inkluderande och sysselsättande grön ekonomi, en hållbar hantering av naturresurser och miljöskydd samt mänsklig utveckling. Genomgående mål för utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet är att främja jämställdhet mellan könen och minska ojämlikhet samt klimatsäkerhet. Målen främjas genom integrering, riktade åtgärder och arbete för politiskt inflytande.

Finlands utvecklingspolitik drivs bilateralt, regionalt och på EU-nivå, på det multilaterala planet, tematiskt med anknytning till olika verksamhetsområden samt i samarbete med frivilligorganisationer. Alla dessa kanaler bildar en varandra kompletterande helhet som resulterar i effekterna av Finlands utvecklingspolitik i de olika länderna. Målet för det humanitära biståndet är att rädda människoliv, lindra mänskligt lidande och bibehålla människovärdet under kriser.

Finlands utvecklingssamarbete baserar sig på de utvecklingsbehov som utvecklingsländerna fastställt och ländernas egna utvecklingsplaner och utvecklingsmål, men beaktar också verksamhet inom annat biståndssamarbete och Finlands egna utvecklingspolitiska riktlinjer. Utvecklingssamarbetets kvalitet förbättras genom att man utvecklar resultatbaserade verksamhetssätt. Parterna inom utvecklingssamarbetet ansvarar för att deras ömsesidiga åtaganden uppfylls och ansvarar tillsammans för att utvecklingsresultat uppnås.

Tyngdpunkten för Finlands verksamhet ligger på de minst utvecklade länderna i Afrika och Asien. Det bilaterala samarbetet koncentreras till långvariga partnerskap så att man kan undvika uppsplittring i fråga om både finansieringen och arbetet.

Regeringens mål är en anslagsutveckling där en anslagsnivå på 0,7 procent av BNI kan uppnås. Nivån på anslagen för utvecklingssamarbete beräknas ligga på ca 0,55 % av BNI år 2014.

I enlighet med regeringsprogrammet fryser man anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet för åren 2013-2014 på 2012 års nivå. I enlighet med rambeslutet eftersträvar regeringen en ökning av utvecklingssamarbetsanslagens andel av BNI genom att styra inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter till utvecklingssamarbete och, i takt med att inkomsterna inflyter, samtidigt även till klimatfinansiering som en del av Finlands officiella utvecklingsarbete. Finland har förbundit sig att hålla kvar den andel av stödet som riktas till de allra fattigaste länderna (LDC-länderna) på en nivå av minst 0,15 procent av BNI när finansieringen närmar sig 0,7 procent. Målet beaktas vid planeringen av utvecklingssamarbetet och uppnåendet av målen följs upp regelbundet.

Vid den 15:e partskonferensen för ramkonventionen om klimatförändringar (UNFCCC) i Köpenhamn 2009 förband sig Finland, som en del av EU:s finansieringslöfte på kort sikt, till en andel på 110 miljoner euro under åren 2010—2012. Dessutom ska industriländerna enligt ett beslut i Cancún (2010) få till stånd ett årligt penningflöde på 100 miljarder USD till klimatåtgärder i utvecklingsländerna före år 2020. Denna summa består av industri- och utvecklingsländernas privata och offentliga finansiering samt innovativa finansieringskällor. Det har ännu inte avtalats om volymen och bördefördelningen för den offentliga klimatfinansieringen på lång sikt och man vet därför inte hur stor Finlands finansiella bidrag blir, men enligt de beräkningar som gjordes 2009 skulle Finlands årliga budgetfinansierade bidrag vara mellan 70 miljoner och 200 miljoner euro. Finland ska alltså att ytterligare höja nivån på klimatfinansieringen och på kort sikt ska den åtminstone hållas på den uppnådda nivån. I budgetpropositionen för 2014 beräknas Finlands andel av klimatfinansieringen under utrikesministeriets förvaltningsområde uppgå till ca 93 miljoner euro.

Uppnåendet av målen för Finlands utvecklingspolitik syns i form av förändringar och utveckling i samarbetsländerna och i resten av världen. Minskningen av fattigdomen och främjandet av hållbar utveckling är mångfasetterade utmaningar och det finns inte några entydiga mått för effekterna på de olika dimensionerna. Finlands stöd är en del av den gemensamma satsning som görs av det internationella samfundet och partnerlandet och genom det bidrar man till utvecklingen. Finland har anslutit sig till principerna i Parisdeklarationen och åtgärdsprogrammet Accra, som stöder deklarationen, samt till principerna enligt slutdokumentet från Busan. Genom att följa principerna hoppas man nå bättre utvecklingsresultat.

I direktionsarbetet med de multilaterala aktörerna och i annan påverkansverksamhet driver Finland en förnyelse av FN-systemet och en effektivare verksamhet inom FN-organisationerna, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna. Som stöd för påverkansverksamheten kommer man att utarbeta påverkansstrategier för de multilaterala aktörerna.

I hemlandet utvecklar utrikesministeriet sina egna och de övriga utvecklingssamarbetsparternas verksamhetssätt genom riktlinjer, anvisningar och utbildning. I arbetet med att utveckla verksamhetssätten koncentrerar man sig på att stärka resultaten av projekt- och programsamarbetet på landsnivå. Den uppsplittring i fråga om finansieringen och verksamheten som belastar såväl Finland som partnerländerna hanteras genom att man minskar antalet projekt, utvecklar arbetsfördelningen mellan biståndsgivarna och fokuserar biståndet till långvariga samarbetsländer och samarbetspartner. Man strävar efter större transparens och förutsägbarhet i utvecklingsfinansieringen. När det gäller inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter finns det utmaningar vid säkerställandet av förutsägbarheten som man i möjligaste mån försöker möta bl.a. genom framförhållning vid identifieringen av lämpliga finansieringsobjekt.

Finlands ambassader i partnerländerna har en central roll i resultatarbetet på landsnivå. De landsprogram som beskickningarna och regionavdelningarna har utarbetat tillsammans styr samarbetet med de långvariga partnerländerna, och programmen följs upp och uppdateras årligen.

Funktionen för evaluering av utvecklingssamarbetet verkställer evalueringar av omfattande helheter. Vid evalueringarna följs OECD:s biståndskommitté DAC:s principer. Regionavdelningarna ansvarar för övervakningen av det bilaterala samarbetet och för evalueringarna.

Den utvecklingspolitiska kommittén, som är ett rådgivande organ som statsrådet tillsatt, bedömer kvaliteten, effektiviteten och konsekvensen i utvecklingssamarbetsverksamheten samt följer anslagsutvecklingen. En redogörelse över verksamhetens effektivitet och konsekvens lämnas till riksdagen år 2014.

OECD:s biståndskommitté (DAC) är det organ som bär det centrala ansvaret för uppföljning och rapportering av utvecklingssamarbetet på internationell nivå. Finland får rekommendationer som gäller de kollegiala utvärderingar som biståndskommittén gör med fyra års mellanrum, av vilka den färskaste är från 2012. FN följer hur millenniemålen framskrider i varje enskilt utvecklingsland.

Inom OECD/DAC:s statistik följer man även klimatfinansieringsprojekt med kvalitativa indikatorer som gäller begränsning av och anpassning till klimatförändringen. Finland utnyttjar dessa indikatorer i planeringen och uppföljningen av klimatprojekt.

Det multilaterala utvecklingssamarbetet kommer att genomföras resultatinriktat och strategiskt i enlighet med det utvecklingspolitiska åtgärdsprogrammet. Man har gjort en strategisk analys av samarbetet och intensifierar påverkningsarbetet genom att koncentrera sig på begränsade helheter. Vid utvärderingen av de multilaterala organisationerna har Finland använt sådant material som producerats av bl.a. OECD DAC, MOPAN-nätverket (Multilateral Organizations Performance Assessment Network) och uppföljningsmekanismen i anslutning till genomförandet av Parisdeklarationen liksom även resultaten av organisationernas interna utvärderingar. Finland har aktivt deltagit i de utvärderingsprocesser som gällt multilaterala organisationer.