Statsbudgeten 2023

Förklaring:

En aktiv finanspolitik har hållit de beslutsbaserade utgifterna på en hög nivå under covid-19-pandemin. Finanspolitiken har varit kraftigt stimulerande och man har reagerat på krisen t.ex. genom kraftiga åtgärder för att stödja människor och företag, genom sådana betydande finanspolitiska stimulansåtgärder som det ekonomiska läget förutsätter samt genom att trygga hälso- och sjukvårdens och myndigheternas funktionsförmåga.

Den invasion i Ukraina som Ryssland inledde i februari 2022 medför nya och svårförutsebara hot och risker för samhällsekonomins och statsfinansernas utveckling.

Inflationen har ökat snabbt bland annat i och med att energi- och livsmedelspriserna har börjat stiga snabbt. Den snabba inflationen beror också på andra faktorer som gäller både tillgång och efterfrågan. Efterfrågan på byggvaror och utrustning för renovering har ökat snabbt och priserna har stigit snabbt. Utbudsfaktorer är bl.a. störningar i den internationella handeln, brist på arbetskraft och den komponentbrist som stör bil- och elektronikindustrin. Den offentliga skulden i förhållande till bruttonationalprodukten ökade på grund av coronaviruspandemin till en nivå som är 10 procentenheter högre än före krisen. Ökningen av skuldkvoten avstannade dock 2021. Den starka ökningen av bruttonationalprodukten inverkade positivt på utvecklingen av skuldkvoten.

Finansieringen av den offentliga ekonomin i Finland är på lång sikt i obalans. Inom den offentliga ekonomin finns ett stort hållbarhetsunderskott, som beräknas vara drygt 2,5 % i förhållande till bruttonationalprodukten. Den största orsaken till obalansen i finansieringen är den åldrande befolkningen, vilket redan har ökat pensionsutgifterna och som under de kommande årtiondena skapar ett betydande tryck på att öka hälsoutgifterna och omsorgsutgifterna. Samtidigt utvecklas finansieringsbasen för den offentliga ekonomin dåligt, när antalet personer i arbetsför ålder förväntas minska.

De uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som övergår till välfärdsområdena vid ingången av 2023 är livsviktiga och centrala för samhället och de ska kunna fungera också under undantagsförhållanden, vid olyckor och i olika störningssituationer. Det primära målet med tanke på riskhanteringen är att säkerställa att områdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen kan sköta sina uppgifter störningsfritt i samband med överföringen av organiseringsansvaret.

Förändringsfaktorer i verksamhetsområdet som har konsekvenser för finansministeriets ansvarsområde är

I Finland stävjas klimatförändringen genom att man eftersträvar ett klimatneutralt och resurssmart Finland. Konsumtionen och utsläppen kan påverkas bl.a. med hjälp av beskattning.

Befolkningens stigande medelålder försämrar i allt högre grad försörjningskvoten och förutsättningarna för tillväxt och ökar utgifterna inom den offentliga ekonomin. Den utveckling mot åldrande som sker i Finlands åldersstruktur har bara börjat och den effekt utvecklingen har på kostnaderna för serviceproduktionen och på den långsammare ekonomiska tillväxten utjämnas inte förrän på 2030-talet. Åldrandet är inte enhetligt fördelat i Finland. De urbana regionerna växer medan befolkningen minskar i glesbygdsområdena.

Den ekonomiska situationen i Europa och i länderna i euroområdet är till följd av kriserna fortfarande känslig för störningar. Den internationella verksamhetsmiljön har ändrats och det säkerhetspolitiska läget är exceptionellt instabilt, och samtidigt har många europeiska länder en mycket dålig beredskap för nya ekonomiska chocker. Hoten mot den digitala verksamhetsmiljön blir allt mer komplicerade.

Konkurrenskraftsutmaningarna kommer inte att försvinna. Även om den traditionella globaliseringen inom produktionen av varor blivit långsammare och kanske rentav upphört efter finanskrisen kan digitaliseringens effekter på utrikeshandeln och ekonomin överlag börja skönjas först nu. Näthandeln växer och en allt större del av tjänsterna förmedlas via nätet. Således blir gränsdragningen mellan den konkurrensutsatta och den skyddade sektorn allt svårare. Denna utveckling påverkar såväl utformningen av marknaden som skattebasen och statens inkomster. Utnyttjandet av ny teknik, digitaliseringen och informationsresurser erbjuder nya möjligheter för Finlands offentliga finanser.

Coronakrisen ökade distansarbetet avsevärt inom den offentliga förvaltningen, vilket skapar möjligheter att minska antalet tjänsteresor. Distansarbete, platsneutralitet och gemensamma utrymmen minskar den offentliga förvaltningens behov av lokaler under de kommande åren. Statens lokalnätverk ses över bl.a. genom en plan för regional närvaro, statens lokalstrategi, fastighetsstrategin och projektet för statens service- och lokalnät.

Finansministeriet ställer upp följande samhälleliga effektmål för sitt ansvarsområde. I motiveringen till kapitlen beskrivs de verksamhetsmål genom vilka uppnåendet av de samhälleliga effektmålen främjas.

Av utgifterna under finansministeriets huvudtitel är ca 95 % olika förmåner, medlemsavgifter och stöd som grundar sig på författningar eller avtal och som inte har några direkta könsspecifika konsekvenser.

Den progressiva personbeskattningen minskar skillnaderna mellan könen i fråga om nettoinkomster. Personbeskattningen (förvärvs- och kapitalinkomstbeskattningen) i sin helhet utjämnar skillnaderna mellan könen i fråga om inkomster efter skatt så att kvinnornas inkomstandel av männens inkomster efter skatt i genomsnitt är 4,6 procentenheter högre än före skatt.

Genom statsandelarna för basservice finansieras den kommunala servicen inom social- och hälsovården, småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen.

Digitaliseringen av arbetsmetoderna vid staten och möjligheterna till multilokalt arbete stöder t.ex. arbete som utförs hemma. Flexibla arbetsformer stöder framför allt småbarnsföräldrars sysselsättning genom att behovet av familjeledigheter minskar. Detta uppskattas påverka utvecklingen i fråga om jämställdheten mellan könen i positiv riktning.

Inom finansministeriets förvaltningsområde beaktas könskonsekvenserna i beredningen av lagstiftningen, personal- och arbetsgivarpolitiken, projekt, beredningen av budgeten och ämbetsverkens resultatstyrning. Finansministeriet främjar i enlighet med regeringens handlingsplan jämställdhetsbudgetering.

I budgetpropositionen ingår flera inkomstskattemoment som kan anses främja målet om koldioxidneutralitet. Till dessa hör framför allt energiskatterna, fordonsskatten, bilskatten, punktskatten på vissa dryckesförpackningar samt avfallsskatten. Även om dessa som helhet kan anses vara skatter som är förenliga med koldioxidneutralitetsmålen kan de innefatta enskilda, med målen oförenliga beskattningsstrukturer.

Den progressiva personbeskattningen jämnar i betydande utsträckning ut inkomstskillnaderna och minskar andelen låginkomsttagare bland befolkningen. Beskattningens viktigaste uppgift är att trygga finansieringen av den offentliga sektorn. Den möjliggör finansiering av välfärdssamhället samt satsningar också på främjande av social och ekologisk hållbarhet.

Genom statsandelarna för basservice finansieras den kommunala servicen inom social- och hälsovården, småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen. Regionförvaltningsverken främjar tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna genom tillsyn över de offentliga tjänsterna, genom vilken likabehandling och jämlikhet tryggas. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata producerar tjänster som behövs i det digitala samhället och stöder lika villkor för medborgarna i ett allt mer digitaliserat samhälle. Statens ekonomiska forskningscentral bedriver forskning i anslutning till utbildning, social trygghet, inkomstfördelning, beskattning och miljö, och stöder på så sätt beslutsfattarnas möjligheter att främja målen för hållbar utveckling och förverkligandet av jämställdhet mellan könen genom effektiva och välinriktade politikåtgärder.

Finansministeriets centrala uppgift hänger samman med tryggandet av en hållbar offentlig ekonomi, vilket kan anses vara en förutsättning för hållbar utveckling. Finansministeriet ansvarar för att regleringen av finansmarknaderna främjar pålitlig och mångsidig verksamhet på marknaden samt att de finansiella tjänster som erbjuds är säkra. Finansministeriet ansvarar för penningtvättslagen, de författningar som utfärdas och den nationella riskbedömningen i fråga om penningtvätt, med vilka illegala penningöverföringar minskas.

Genom digitalisering av de statliga tjänsterna och arbetsformerna minskas människors behov att resa på grund av tjänster och arbete och minskas behovet av kontorslokaler. Ett minskat resande och behov av kontorslokaler minskar klimatavtrycket. Dessutom minskar digitaliseringen av verksamhet behovet av utskrifter och papper.