Statsbudgeten 2022

Förklaring:

Den kris som coronaviruset orsakat har avsevärt ökat underskotten inom alla delområden av den offentliga sektorn. Bakom ökningen ligger bl.a. den dämpade ekonomiska aktiviteten på grund av virusspridningen och reaktionerna på krisen. Man har reagerat på krisen t.ex. genom kraftiga åtgärder för att stödja människor och företag, genom sådana betydande finanspolitiska stimulansåtgärder som det ekonomiska läget förutsätter samt genom att trygga hälso- och sjukvårdens och myndigheternas funktionsförmåga. Tack vare människors ansvarsfulla uppträdande och den politik som förts har krisens ekonomiska och sociala följder för Finland varit betydligt mindre än vad man tidigare befarade, och 2020 minskade bruttonationalprodukten klart mindre i Finland än vad man förutspådde under sommaren 2020. Det är dock svårt att i nuläget förutse krisens konsekvenser på lång sikt, och den osäkerhet och de risker som är förknippade med virusets spridning är fortfarande stora globalt sett.

Finlands offentliga skuld ökade 2020 med ca 10 procentenheter till ca 69 % i förhållande till bruttonationalprodukten. I euroländerna var motsvarande ökning i genomsnitt ca 14 procentenheter och den offentliga skulden i genomsnitt ca 98 % i förhållande till bruttonationalprodukten.

Finlands och andra länders skuldförvaltning har främjats av en exceptionellt låg räntenivå och annan kraftig finanspolitisk stimulans. Bland annat därför har man kunnat reagera på den kris som coronapandemin orsakat på det sätt som krävs, inklusive en kraftig finanspolitisk stimulans, på samma sätt som i andra länder. Finlands relativa ställning med tanke på tillgången till finansiering har inte försämrats.

I den globaliserade värld som nu håller på att digitaliseras påverkas det finländska samhället av fyra centrala utvecklingstendenser som direkt påverkar finansministeriets ansvarsområde:

I Finland stävjas klimatförändringen genom att man eftersträvar ett klimatneutralt och resurssmart Finland. Konsumtionen och utsläppen kan påverkas bl.a. med hjälp av beskattningen.

Befolkningens stigande medelålder försämrar i allt högre grad försörjningskvoten och förutsättningarna för tillväxt och ökar utgifterna inom den offentliga ekonomin. Den utveckling mot åldrande som sker i Finlands åldersstruktur har bara börjat och den effekt utvecklingen har på kostnaderna för serviceproduktionen och på den långsammare ekonomiska tillväxten utjämnas inte förrän på 2030-talet. Åldrandet är inte enhetligt fördelat i Finland. De urbana regionerna växer medan befolkningen minskar i glesbygdsområdena.

Den ekonomiska situationen i Europa och i länderna i euroområdet är till följd av finans- och skuldkriserna fortfarande känslig för störningar. Den internationella verksamhetsmiljön och det säkerhetspolitiska läget är exceptionellt instabila och samtidigt har många europeiska länder en mycket dålig beredskap för nya ekonomiska chocker. Hoten mot den digitala verksamhetsmiljön blir allt mer komplicerade.

Konkurrenskraftsutmaningarna kommer inte att försvinna. Även om den traditionella globaliseringen inom produktionen av varor blivit långsammare och kanske rentav upphört efter finanskrisen kan digitaliseringens effekter på utrikeshandeln och ekonomin överlag börja skönjas först nu. Näthandeln växer och en allt större del av tjänsterna förmedlas via nätet. Således blir gränsdragningen mellan den konkurrensutsatta och den skyddade sektorn allt svårare. Denna utveckling påverkar såväl utformningen av marknaden som skattebasen och statens inkomster. Utnyttjandet av ny teknik, digitaliseringen och informationsresurser erbjuder nya möjligheter för Finlands offentliga finanser.

Coronakrisen ökade distansarbetet avsevärt inom den offentliga förvaltningen, vilket skapar möjligheter att minska antalet tjänsteresor. Distansarbete, platsneutralitet och gemensamma utrymmen minskar den offentliga förvaltningens behov av lokaler under de kommande åren. Statens lokalnätverk ses över bl.a. genom en plan för regional närvaro, statens lokalstrategi, fastighetsstrategin och projektet för statens service- och lokalnät.

Finansministeriet ställer upp följande samhälleliga effektmål för sitt ansvarsområde. I motiveringen till kapitlen beskrivs de verksamhetsmål genom vilka uppnåendet av de samhälleliga effektmålen främjas.

Av utgifterna under finansministeriets huvudtitel är ca 95 % olika förmåner, medlemsavgifter och stöd som grundar sig på författningar eller avtal och som inte har några direkta könsspecifika konsekvenser.

Den progressiva personbeskattningen minskar skillnaderna mellan könen i fråga om nettoinkomster. Personbeskattningen (förvärvs- och kapitalinkomstbeskattningen) i sin helhet utjämnar skillnaderna mellan könen i fråga om inkomster efter skatt så att kvinnornas inkomstandel av männens inkomster efter skatt i genomsnitt är 4,6 procentenheter högre än före skatt.

Genom statsandelarna för basservice finansieras den kommunala servicen inom social- och hälsovården, småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen. Följande reformer som träder i kraft 2020 och 2021 kan bedömas ha verkningar för jämställdheten mellan könen: Utvidgningen av eftervården enligt barnskyddslagen gäller till stor del pojkar, eftersom pojkarnas andel inom eftervården enligt regeringens proposition uppgår till ca 89 %. Utvidgningen av läroplikten främjar jämställheten mellan könen genom att minska särskilt andelen unga män bland dem som saknar examen på andra stadiet. Ändringarna i äldreomsorgslagen gäller vård dygnet runt, där andelen kvinnor är större än andelen män. Likaså gäller sysselsättningseffekten i anslutning till ändringarna till största delen kvinnor.

Digitaliseringen av arbetsmetoderna vid staten och möjligheterna till multilokalt arbete stöder t.ex. arbete som utförs hemma. Flexibla arbetsformer stöder framför allt småbarnsföräldrars sysselsättning genom att behovet av familjeledigheter minskar. Detta uppskattas påverka utvecklingen i fråga om jämställdheten mellan könen i positiv riktning.

Inom finansministeriets förvaltningsområde beaktas könskonsekvenserna i beredningen av lagstiftningen, personal- och arbetsgivarpolitiken, projekt, beredningen av budgeten och ämbetsverkens resultatstyrning. Finansministeriet främjar i enlighet med regeringens handlingsplan jämställdhetsbudgetering.

I budgetpropositionen ingår flera inkomstskattemoment som kan anses främja målet om koldioxidneutralitet. Till dessa hör framför allt energiskatterna, fordonsskatten, bilskatten, punktskatten på vissa dryckesförpackningar samt avfallsskatten. Även om dessa som helhet kan anses vara skatter som är förenliga med koldioxidneutralitetsmålen kan de innefatta enskilda, med målen oförenliga beskattningsstrukturer.

Den progressiva personbeskattningen jämnar i betydande utsträckning ut inkomstskillnaderna och minskar andelen låginkomsttagare bland befolkningen. Beskattningens viktigaste uppgift är att trygga finansieringen av välfärdssamhället på ett sätt som också möjliggör satsningar på social och ekologisk hållbarhet.

Genom statsandelarna för basservice finansieras den kommunala servicen inom social- och hälsovården, småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen. Regionförvaltningsverken främjar tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna genom tillsyn över de offentliga tjänsterna, genom vilken likabehandling och jämlikhet tryggas. Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata producerar tjänster som behövs i det digitala samhället och stöder lika villkor för medborgarna i ett allt mer digitaliserat samhälle. Statens ekonomiska forskningscentral bedriver forskning i anslutning till utbildning, social trygghet, inkomstfördelning, beskattning och miljö, och stöder på så sätt beslutsfattarnas möjligheter att främja målen för hållbar utveckling och förverkligandet av jämställdhet mellan könen genom effektiva och välinriktade politikåtgärder.

Finansministeriets centrala uppgift hänger samman med tryggandet av en hållbar offentlig ekonomi, vilket kan anses vara en förutsättning för hållbar utveckling.

Genom digitalisering av de statliga tjänsterna och arbetsformerna minskas människornas behov av att resa på grund av tjänster och arbete och minskas behovet av kontorslokaler. Ett minskat resande och behov av kontorslokaler minskar klimatavtrycket. Dessutom minskar digitaliseringen av verksamhet behovet av utskrifter och papper.