Statsbudgeten 2018

Förklaring:Denna förklaringsdel gäller kapitlen 30.10 och 30.20.

Största delen av Finlands areal är landsbygd. På landsbygden bor ungefär en tredjedel av befolkningen. Landsbygdsområdena utgör en miljö med såväl företagsverksamhet som fast boende och fritidsboende. Landsbygdsområdenas möjligheter ligger i en mångsidigare företagsverksamhet och ett hållbart och mångsidigt utnyttjande av bioekonomin. Ett bättre utnyttjande av de möjligheter som företagandet och boendet ger förutsätter att man genom samarbete mellan de olika förvaltningsområdena säkerställer att landsbygden är tillgänglig och att de grundläggande strukturerna och tjänsterna fungerar. Det behövs också lokala utvecklingsinitiativ som främjar landsbygdens livskraft.

Landsbygdsområdenas näringsstruktur varierar enligt landsbygdstyp och region. På kärnlandsbygden och den stadsnära landsbygden är näringsstrukturen mångsidigare och sysselsättningsmöjligheterna bättre än i glesbygden. Antalet mikro- och småföretag har ökat i synnerhet på den stadsnära landsbygden. På glesbygden är näringsstrukturen mer ensidig och sårbar och sysselsättningsmöjligheterna sämre. Samtidigt har många företag på landsbygden dock brist på kvalificerad arbetskraft. I de arbetskraftsintensiva branscherna, såsom inom trädgårdsodlingen och växthusproduktionen, finns det allt fler utländska arbetstagare. Ur ett regionalt perspektiv är situationen för landsbygdsområdena bättre i södra och västra Finland än i östra och norra Finland.

På landsbygden accentueras många av de framtida utmaningar som vårt land står inför. Minskningen av antalet bosatta på landsbygden har jämnats ut, men snedvridningen av befolkningsstrukturen fortsätter. De äldres andel av befolkningen ökar i synnerhet på glesbygden. Den lägre inkomstnivån på landsbygden samt de långa avstånden och den glesa bebyggelsen försvårar bl.a. upprätthållandet av servicen. För att det ska vara möjligt att trygga servicen behövs det inte bara stöd från samhällets sida utan även innovationer och nyföretagsamhet.

Den inhemska jordbruksproduktionen utgör grunden för vårt livsmedelssystem. Jordbruk idkas i hela landet, även om produktionen de senaste åren har koncentrerats till de områden som med tanke på produktionsförhållandena relativt sett är förmånligast. Antalet gårdar har minskat och gårdarna ökat i storlek redan i årtionden, men produktionsmängderna och åkerarealerna har ändå hållits på en relativt stabil nivå.

Produktionsmängderna när det gäller de viktigaste produkterna motsvarade i det närmaste den inhemska konsumtionen med undantag för produktionen av nöt- och fårkött, råg och socker samt produktionen av proteingrödor och oljeväxter. En betydande mängd av det kompletterande protein som behövs vid utfodringen av djuren är man tvungen att importera, vilket är problematiskt med tanke på försörjningsberedskapen.

Strukturutvecklingen inom jordbruket beräknas fortsätta. Antalet gårdar minskar, produktionen blir effektivare och koncentreras till större produktionsenheter. Den genomsnittliga åkerarealen har ökat med 17 hektar sedan år 2000 och är nu ca 45 hektar (gårdar med ekologisk produktion 53 hektar). På motsvarande sätt ökar också storleken på produktionsenheterna inom husdjursskötseln och ny teknik tas i bruk inom produktionen.

Inom mjölksektorn, som är störst sett till produktionsvärdet, hade gårdarna i genomsnitt 35 kor år 2016, medan motsvarande antal år 2000 var 15,2. I december 2016 fanns det 7 318 mjölkproducenter, vilket är 575 färre gårdar än det föregående året. Produktionen av ekologisk mjölk ökade till drygt 55 miljoner liter. I slutet av 2016 fanns det 139 ekologiska producenter. Uppskattningsvis mer än en fjärdedel av mjölken produceras på gårdar som har en mjölkningsrobot. Den genomsnittliga produktionen för kor har stigit tack vare avel, utfodring och lantbruksföretagarnas kompetens från 6 800 liter i början av årtusendet till ca 8 400 liter.

Bibehållandet av den relativa konkurrenskraften förutsätter att jordbrukets struktur- och produktionsutveckling är minst lika snabb som i de viktigaste konkurrentländerna. Strukturstöden har central betydelse när det gäller att främja investeringar. En del av gårdarna väljer att göra verksamheten mångsidigare i stället för att specialisera produktionen, vilket märks i form av en relativ ökning av andelen gårdar som bedriver annan företagsverksamhet.

Det är viktigt att förbättra jordbrukets lönsamhet och konkurrenskraft så att den inhemska råvaruproduktionen bibehålls. Då känner man också till matens ursprung så bra som möjligt. Tillräcklig lönsamhet är också en förutsättning för produktionsutvecklande investeringar och för att det ska finnas sådana som vill ta över produktionen på gårdarna. Investeringar och utvecklande av kompetensen främjar produktionseffektiviteten, en hållbar användning av naturresurserna och miljöns tillstånd. Även i fortsättningen behövs det både jordbrukarstöd som säkerställer den grundläggande lönsamheten i produktionen och strukturstöd som främjar en mer långsiktig utveckling för att det ska vara möjligt att bevara verksamhetsförutsättningarna för en jordbruksproduktion som bygger på familjejordbruk.

Det har blivit svårare att förutse jordbrukets ekonomiska omvärld till följd av att priserna på produkter och insatsvaror har varierat mera än tidigare. De senaste åren har priserna på insatsvaror stigit snabbare än priserna på produkterna, vilket har försämrat produktionens lönsamhet i synnerhet inom husdjursskötseln. Händelser liknande Rysslands förbud mot import av livsmedel har ytterligare försämrat lönsamheten, i synnerhet inom mjölkproduktionen. På grund av konkurrenssituationen har gårdarna begränsade möjligheter att förbättra lönsamheten på marknadsvillkor. Hur försäljningsinkomsterna av jordbruksprodukter och priserna på insatsvaror utvecklas kan inte just påverkas med åtgärder från statsmaktens sida.

Jordbruksproduktionens lönsamhet påverkas inte bara av försäljningsinkomsterna och kostnaderna utan på ett centralt sätt också av EU-stöden och de nationella stöden för jordbruket. Deras andel av jordbrukets och trädgårdsodlingens totala intäkter är ungefär en tredjedel. Stödhelheten har byggts upp så att den är så balanserad som möjligt med tanke på de olika produktionsinriktningarna och regionerna.

Jordbrukets och livsmedelsekonomins konkurrenskraft i finländska förhållanden baserar sig i framtiden allt mer på ett gediget kunnande hos alla aktörer inom livsmedelssystemet och på utvecklandet av innovationer och på ett snabbt ibruktagande av dem. Till innovationerna hör bl.a. nya produkter inom bioekonomin, ny produktionsteknik och nya miljövänliga produktionssätt. Konkurrenskraften kan ökas genom en höjning av förädlingsvärdet på produktionen, ökad export eller specialisering på t.ex. ekologisk produktion. Även naturproduktbranschen är en växande sektor som ger olika fördelar med tanke välbefinnandet och kommersiella möjligheter.

Livsmedelssektorn är den fjärde största branschen inom industrin. Hela kedjan, från jordbruket till livsmedelsindustrin och handeln, sysselsätter ca 300 000 personer i Finland, dvs. ca 12 % av den sysselsatta arbetskraften. Förädlingen av livsmedel har polariserats i Finland. Några stora företag har en stark roll i branschen, trots att 99 % av företagen i branschen, mätt enligt antalet anställda, hör till de små och medelstora företag som sysselsätter färre än 250 personer. Med tanke på livsmedelssystemet är det viktigt att branschen har tillräckligt många starka, innovativa och konkurrenskraftiga företag.

Maten utgör en viktig del i människors vardag och fest. Den utgör också en del av vår nationella kultur och identitet. Konsumenternas val och matkunnande har stor inverkan på livsmedelssystemet och dess framtid. Allt oftare fattar konsumenterna sina köpbeslut inte bara utifrån den egna hälsan och det egna välbefinnandet utan också utifrån produktionsdjurens välbefinnande samt produktionskedjans miljöbelastning och sysselsättningsaspekter. Livsmedelssystemet har blivit mångsidigare och internationaliserats, samtidigt som intresset för bl.a. närproducerad och ekologisk mat har ökat. Matens ursprung, produktionssätt, säkerhet och hur hälsosam den är intresserar konsumenterna. Genom information och matfostran är det möjligt att öka kunskapen om ett ansvartagande och hållbart livsmedelssystem.

Globaliseringen av livsmedelsmarknaden medför nya utmaningar när det gäller att hantera riskerna inom livsmedelssystemet, såsom sjukdomar som sprider sig med livsmedel, levande djur eller animaliska produkter samt växter från länder med bristfällig sjukdoms- eller hygiensituation eller med produktionsförhållanden som leder till att dessa risker inte kan hanteras. De medvetna konsumenterna kräver ansvarstagande verksamhet inom handeln, industrin och primärproduktionen. De olika delarna av livsmedelssystemet är på många sätt kopplade till varandra, vilket medför att framgång för en part också inverkar på framgången för övriga parter. Denna helhet styrs genom livsmedelspolitiken. Statsrådets redogörelse om livsmedelspolitik (Mat2030) överlämnades våren 2017.

Näringarna inom jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde är betydande användare av naturresurser. De negativa effekterna av detta minskas genom olika åtgärder. Näringsutsläppen från jordbruket i marken och vattendragen har minskat tack vare landsbygdsprogrammets åtgärder, ökad miljömedvetenhet och miljökompetens, ändrade konsumtionsvanor samt nya, preciserade produktionsmetoder och ökad ekologisk produktion. Klimatförändringen, mängden och kvaliteten på naturresurserna, planläggningen och annan styrning av samhällsstrukturen samt metoderna för energiproduktion inverkar i väsentlig grad också på utvecklingen inom livsmedelssystemet och i landsbygdsområdena. Att bromsa klimatförändringen och anpassa sig till den kvarstår som en stor framtida utmaning. Den kräver lösningar som inverkar på markanvändningen, energiförbrukningen, återvinningen av näringsämnen, jordbruksproduktionen och produktionsteknikerna. I enlighet med målen för den nationella energi- och klimatstrategin kommer produktionen och användningen av jordbruksbaserade energikällor att öka de närmaste åren.

Uppnåendet av de samhälleliga effektmål som anges i motiveringen till huvudtiteln främjas genom anslag och åtgärder inom politiksektorerna för utveckling av landsbygden (kapitel 30.10) och jordbruk och livsmedelsekonomi (kapitel 30.20).

Det primära målet för utveckling av landsbygden är att utnyttja landsbygdsområdenas potential och öka livskraften på ett hållbart sätt. Inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde görs insatser till stöd för målen för utveckling av landsbygden, bl.a. genom företagsstöd för landsbygden, forsknings- och utvecklingsprojekt, rådgivning inom näringarna och 4H-verksamheten på landsbygden och åtgärder för främjande av hästhushållning. Viktiga redskap är programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014—2020 (nedan landsbygdsprogrammet) samt arbetet inom Landsbygdspolitiska rådet (MANE). Genom landsbygdsprogrammet främjas tillväxt, sysselsättning och en hållbar utveckling i landsbygdsområdena samt konkurrenskraft och tillväxt inom jordbruket och annan affärsverksamhet som hänför sig till livsmedelssystemet. Programmets resurser riktas i synnerhet till glesbygden och kärnlandsbygden. Syftet är att bevara basnäringarna på landsbygden, göra näringarna mångsidigare samt att stärka lokal frivillig verksamhet. Åtgärderna inom programmet syftar till att förbättra miljöns tillstånd. Möjligheterna att bo och vara företagare på landsbygden påverkas genom att servicen och tillgängligheten stöds. Åtgärderna inom landsbygdsprogrammet finansieras med anslag både under kapitel 30.10 (mom. 30.10.40, 30.10.41, 30.10.43 och 30.10.64, inklusive tekniskt bistånd) och kapitel 30.20 (mom. 30.20.43 och 30.20.44).

Inom landsbygdsprogrammet har man satt upp som mål att inom programperioden 2014—2020 skapa minst 5 000 nya arbetsplatser, stöda 6 000 företags etablering, utveckling och investeringar samt utbilda minst 20 000 personer. Målet för strukturstödet till jordbruket är att 9 000 investeringar och 2 700 generationsväxlingar stöds. Resultaten av programmet följs upp årligen. Lokala utvecklingsinitiativ följs upp på basis av antalet Leader-finansierade utvecklingsprojekt.

Förutsättningarna för konkurrenskraft inom jordbruket stöds med jordbrukarstöd som stöder den grundläggande lönsamheten, strukturstöd som stöder lönsamhets- och produktivitetsutvecklingen inom jordbruket samt med forskning och rådgivning. Det är möjligt att påverka jordbrukarnas inkomstnivå och lönsamheten inom produktionen i synnerhet genom EU:s direkta stöd (mom. 30.20.41), kompensationsersättningarna (mom. 30.20.44) och de nationella stöden för jordbruket och trädgårdsodlingen (mom. 30.20.40). Ungefär hälften av jordbrukarstöden ingår i landsbygdsprogrammet. Målen för varje stödsystem har presenterats i förklaringsdelarna under momenten.

Alltför stora störningar på marknaden för jordbruksprodukter stabiliseras med hjälp av de marknads- och interventionsåtgärder som ingår i EU:s marknadssystem. Till interventionsverksamheten hör närmast lagring av produkter. För finansieringen av åtgärderna finns Interventionsfonden för jordbruket, vars utgifter i huvudsak finansieras med medel ur EU:s garantifond för jordbruket. Marknadsstöden finansieras helt och hålet av EU (mom. 30.20.41)

Ett system med utdelning i skolan togs i bruk i början av skolåret 2017/2018 och finansieras i sin helhet av EU. Systemet utvidgades till att omfatta utöver skolmjölksstöd även stöd för anskaffning av frukt och grönsaker. Avsikten med de kompletterande åtgärderna inom systemet är att barns och ungas kostvanor ska bli hälsosammare och konsumtionen av de produkter som stöds ska öka. Ett syfte är också att göra barn medvetna om jordbruk och jordbruksproduktion.

De snabba förändringarna i verksamhetsmiljön inom jordbruket förutsätter senaste kunskap om bl.a. organisering av produktionen, ledning och riskhantering på de gårdar som utvecklar sin verksamhet och att denna kunskap snabbt förmedlas till jordbrukarna. Rådgivningsorganisationerna stöder företagsamhet på landsbygden genom att affärs- och marknadskompetensen ökas och genom att produktiviteten och generationsväxlingar och andra ägarskiften främjas. Statsunderstödet till rådgivningsorganisationerna, med vilket det garanteras ett rådgivningsutbud som är regionalt och innehållsmässigt täckande, har budgeterats under moment 30.10.50. Dessutom genomförs rådgivningssystemet inom landsbygdsprogrammet med medel under moment 30.20.43. Med det åtgärder för främjande av hästhushållningen som avses i moment 30.10.54 stöds i synnerhet den inhemska hästuppfödningen. Som arbetskraftsintensiv bransch spelar hästhushållningen en allt större roll när det gäller sysselsättningen för landsbygdsbefolkningen.

Strukturstöden till jordbruket främjar struktur- och produktivitetsutvecklingen och förbättrar på det sättet jordbrukets lönsamhet och konkurrenskraft. Syftet med startstöden är att förbättra lantbruksföretagarnas åldersstruktur och trygga kontinuiteten i produktionen. Strukturstöden styrs till familjejordbruk och till sammanslutningar som driver familjejordbruk. De disponibla medlen riktas till verksamhet som är av central betydelse med tanke på näringens kontinuitet och förbättrandet av lönsamheten inom produktionen. Storleken på investeringarna har ökat de senaste åren, vilket i sin tur ökar behovet av stöd. I och med en mer effektiv och utökad produktion har t.ex. den mjölkmängd som producerats på de gårdar med mjölkboskap som är med i uppföljningen av avkastningen tredubblats per gård under de senaste femton åren och under samma tid har det genomsnittliga antalet kor på gårdarna fördubblats.

Investerings- och startbidrag som delfinansieras av EU finansieras med anslag i budgeten (mom. 30.10.40). De investeringsbidrag som i sin helhet finansieras nationellt beviljas och betalas fortfarande ur Gårdsbrukets utvecklingsfond. Gårdsbrukets utvecklingsfonds ekonomiska situation granskas i följande tabell. Jordbruksinvesteringar och etablering av jordbruk främjas också med hjälp av räntestöd (mom. 30.10.41).

I enlighet med regeringsprogrammet ska satsningar som förbättrar lönsamheten inom jordbruket kanaliseras via Gårdsbrukets utvecklingsfond under regeringsperioden åren 2016—2018. De föreslagna bidragen, bevillningsfullmakten för räntestödslån och Gårdsbrukets utvecklingsfonds disponibla medel för 2018 beräknas räcka för investeringar i den omfattning som motsvarar behovet av strukturutveckling inom jordbruket på lång sikt.

Genom systemet med avträdelsestöd (mom. 30.10.42) främjas en ökning av enhetsstorleken samt generationsväxlingar inom jordbruket och renhushållningen. Syftet är också att sänka lantbruksföretagarnas medelålder. Det nuvarande systemet med avträdelsestöd fortsätter till 2018.

Landsbygdsprogrammet innehåller åtgärder för att förbättra miljöns tillstånd. De viktigaste åtgärderna är miljöersättningar och ekologisk produktion, vilka finansieras under mom. 30.20.43. Dessa har samordnats med det förgröningsstöd som ingår i systemet med direktstöd. Resultaten av uppföljningsundersökningen av effekterna av miljöstödet för jordbruk (1995—2013) visar att den potentiella belastningen av näringsämnen från jordbruket, mätt utifrån näringsbalansen, har minskat.

Landsbygdsprogrammet innehåller också många andra viktiga åtgärder för att förbättra miljöns tillstånd. Programmets åtgärder gör det möjligt att på ett hållbart sätt utveckla jordbruksproduktionen och livsmedelssystemet så att näringsämnena inom jordbruket kan användas för nyttobruk och återvinnas. Investeringsstöden gör det möjligt att ordna återvinningen av stallgödsel genom processering och genom utvecklande av logistiken och nya gödselprodukter. Genom projekten främjas samarbetet mellan husdjursuppfödarna och växtodlingsgårdarna samt utvecklas återvinningen av näringsämnen och ekoeffektiviteten i hela produktionskedjan i samarbete med producentorganisationerna.

Avsikten är att genom åtgärder inom klimatprogrammet för lantbruk (Steg mot klimatvänligare mat) minska klimatbelastningen från livsmedel samt förbättra anpassningen till klimatförändringen inom livsmedelsystemet, samtidigt som konsumenternas förväntningar när det gäller ansvarsmedvetenheten inom produktionen beaktas.

Till de EU-finansierade åtgärderna för utvecklande av livsmedelskedjan (mom. 30.20.46) hör t.ex. frukt- och grönsaksorganisationernas åtgärdsprogram. Stöd som i sin helhet finansieras nationellt under moment 30.20.47 beviljas för åtgärder som stöder redogörelsen om livsmedelspolitik och som bl.a. syftar till att stärka konsumenternas förtroende, höja uppskattningen för mat och matkultur, säkerställa kompetensen hos aktörerna inom livsmedelssystemet, höja värdet på exporten, främja hälsosamma matvanor samt skapa ett säkert spårbarhets- och ansvarssystem för det finländska livsmedelssystemet. Med medel under momentet stöds också de åtgärder som ingår i de utvecklingsprogram som gäller den ekologiska branschen och närdproducerad mat. Med anslaget stöds dessutom åtgärder enligt handlingsprogrammet för naturproduktbranschen 2020. Ett gemensamt mål för programmen för närproducerad och ekologisk mat är att öka andelen närproducerad och ekologisk mat i den offentliga upphandlingen genom förbättrad upphandlingskompetens och bättre kvalitetskriterier.

Livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet är viktiga styrkor hos den finländska maten. Den goda situationen upprätthålls med hjälp av författningsstyrning, rådgivning, egenkontroll och riskbaserad myndighetstillsyn. När det gäller hanteringen av säkerhetsrisker ligger tyngdpunkten på att bekämpa sjukdomar som sprids mellan djur och människor (zoonoser), på att förhindra att nya allvarliga djursjukdomar och farliga växtskadegörare sprids till Finland samt på att utveckla krishanteringen. Högklassiga, säkra och för Finland lämpliga produktionsinsatser säkerställer för sin del verksamhetsförutsättningarna inom jordbruket.

Målet är att i samarbete med aktörerna inom livsmedelssystemet säkerställa en god näringsmässig kvalitet på livsmedel, livsmedelssäkerhet och sådan information om livsmedlen som inte vilseleder konsumenterna. Åtgärderna mot förfalskningar, bedrägerier och grå ekonomi i livsmedelssystemet effektiviseras.

Genom samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn skapas i det finländska livsmedelssystemet sådana säkerhets-, kvalitets- och spårbarhetssystem med vilka hanteringen av livsmedelssäkerhetsrisker och av aktörernas och konsumenternas ekonomiska risker säkerställs och som ger bra förutsättningar också för export av livsmedel. Djurens välbefinnande främjas genom en revidering av lagstiftningen, stödsystem (mom. 30.10.43) och tillsyn.

Den kontroll som täcker hela livsmedelssystemet och som hänför sig till livsmedlens säkerhet och kvalitet utvecklas på det sätt som EU:s rättsakter förutsätter. Kontrollen och forskningen riktas så att de stöder de samhälleliga effektmål som ställts upp i motiveringen till huvudtiteln.

Målet vid utvecklingen av myndighetsövervakningen är att säkerställa jämlik och enhetlig service i hela landet samt att förbättra effekten och omfattningen på basis av riskbedömning och med hjälp av egenkontroll. Publiceringen av uppgifter om livsmedelstillsynen utvecklas. Livsmedelssäkerhetsverket Evira (mom. 30.20.02) leder, styr och utvecklar tillsynen inom hela livsmedelskedjan samt utför vetenskaplig forskning och riskbedömning till stöd för tillsynen och riskhanteringen.