Statsbudgeten 2018

Förklaring:

En enhetlig samhällsstruktur som uppmuntrar till utsläppssnål rörlighet främjas, och man skapar förutsättningar för kompletterande byggande som förbättrar livsmiljöns kvalitet. Genom kompletterande byggande nyttiggörs existerande infrastruktur samtidigt som man minskar trafikbehovet och stöder ordnandet av kollektivtrafik och annan service. Styrningen av markanvändningen i kyrkbyar, i byar och på landsbygden utvecklas med beaktande av lokala särdrag, nya utvecklingstrender inom naturresursekonomin och strävan efter lokal energiproduktion.

Genom en totalreform av markanvändnings- och bygglagstiftningen svarar man på förändringarna i omvärlden, såsom klimat- och energifrågorna, differentieringen av regionstrukturen, befolkningsförändringar, stadsregionernas tillväxt och urbaniseringen, nya sätt att röra sig samt digitaliseringen och förändringar i förvaltningsstrukturerna. Man identifierar de möjligheter som en planmässig skötsel och ett planmässigt nyttjande av kulturmiljön ger med tanke på bekämpningen av och anpassningen till klimatförändringen och stöder åtgärder i anslutning till detta.

Övergången till nära-nollenergibyggnad vid nybyggen främjas. Det nationella genomförande som följer av reformen av direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD) och energieffektivitetsdirektivet (EED) inleds. Minimikrav för energieffektivare ny- och ombyggnad främjas.

Man deltar i lagberedning som gäller ekodesign och energimärkning i fråga om EU:s byggproduktgrupper. Införandet av lagstiftning om samt styrningen och marknadskontrollen av byggprodukter tillgodoses. Träbyggande främjas som ett led i regeringens spetsprojekt ”Fram för trä och nya skogsprodukter”. Programmet för industriellt träbyggande genomförs. År 2018 genomförs planenligt bl.a. utveckling i anslutning till specialfrågor som är förknippade med användningen av trä vid byggande i städer som förtätas, främjande av skapandet av regionala kompetenskluster samt kommunikations- och utbildningsarbete när det gäller förändrade byggbestämmelser.

En planmässig fastighetsförvaltning och god praxis vid ombyggnad främjas genom att man effektiviserar användningen av förvaltningsinstrumenten och utnyttjar webbkommunikation och nätverket för reparationsrådgivning.

I ombyggnadsåtgärder som förbättrar energieffektiviteten beaktas lösningar som bevarar och tryggar byggnaders särdrag samtidigt som de bidrar till att förbättra livsmiljöns kvalitet och även tar hänsyn till de särskilda krav som kulturmiljön och det traditionella byggnadsbeståndet ställer.

Inom förvaltningsområdet bereder man åtgärder för att minska miljöbelastningen och förbättra material- och resurseffektiviteten vid nybyggande och ombyggnad. Utarbetandet av en färdplan för hur miljökonsekvenserna av byggnadsmaterial och byggprodukter ska beaktas i styrningen av byggandet slutförs och de beslut som hänför sig till detta verkställs samtidigt som fortsatta åtgärder inleds. Verksamheten för att öka graden av återvinning av bygg- och rivningsavfall och stärka ett kretsloppsbetonat byggande fortsätter. Handboken för grön offentlig upphandling vidareutvecklas och rådgivningen stöds. Anvisningarna främjar koldioxidsnålhet, materialeffektivitet och högklassigt byggande vid offentligt byggande och offentlig renovering.

För att trygga en god livsmiljö utvecklar man sätt att förbättra planeringen av såväl växande stadsregioner som områden med minskande befolkningsunderlag.

I landskapsplanläggningen läggs fokus på åtgärder som främjar de reviderade riksomfattande målen för områdesanvändningen och på det interaktiva planläggningssamarbete mellan förbunden på landskapsnivå och de olika myndigheterna som stöder åtgärderna. Systemet för planering av områdesanvändningen utvecklas genom att man knyter utvecklingsarbetet till landskapsreformen och till digitaliseringen av processerna.

Kulturmiljöernas värden och positiva verkningar på människornas välbefinnande och på utvecklandet av samhällena och näringslivet identifieras, och de kan utnyttjas för att skapa och trygga en god livsmiljö. I områdesanvändningen och byggandet tar man hänsyn till erkända kulturmiljöer och ser till att deras värden bevaras. Livskraften i områden som håller på att stagnera stöds bl.a. genom att man främjar användningen av sådana lokaler och kulturmiljöer som underutnyttjas.

Antalet personer som exponeras för buller bedöms utifrån kartläggningar av buller enligt direktivet om omgivningsbuller samt utifrån statsrådets principbeslut om bullerbekämpning, och man utvecklar så kostnadseffektiva lösningar för bullerbekämpning som möjligt.

Genom planering i havsområden bidrar man till en hållbar ekonomisk tillväxt i havsområden och till skyddet av den marina miljön. Den planering i havsområden som EU:s havsplaneringsdirektiv förutsätter har verkställts genom en ändring av markanvändnings- och bygglagen enligt vilken förbunden på landskapsnivå ska se till att det utarbetas havsplaner.

Man genomför de åtgärder för att avlägsna fukt- och mögelproblem i byggnader som förutsätts i riksdagens skrivelse RSk 5/2013 rd ”Fukt- och mögelproblem i byggnader”.

Utvecklingen av styrningen av byggandet fortsätter genom en revidering av anvisningarna i byggbestämmelsesamlingen. Förordningarna om typgodkännande upphävs vid utgången av 2017 till den del de utfärdats med stöd av den tidigare markanvändnings- och bygglagen. Av denna anledning ska förordningarna om typgodkännande revideras samtidigt som de uppdateras med nya väsentliga tekniska krav.

Lösandet av problemen med EU:s byggproduktförordning (EU) nr 305/2011 påverkas proaktivt, så att den inre marknaden för byggprodukter fungerar bättre. Att byggproduktförordningen inte kan tillämpas till alla delar försvårar för närvarande verksamheten vid företag i byggbranschen och hos myndigheterna. Finland är sett till folkmängden den största exportören av byggprodukter i EU, vilket betyder att byggproduktförordningen har en stor inverkan på den finländska byggproduktindustrin.

Planeringen av områdesanvändningen bidrar till att upprätthålla och stärka en grön infrastruktur. Anläggningen av grönområden granskas som en helhet. Möjligheterna att röra sig i naturen och möjligheterna till rekreation i närområden förbättras så att människor i alla åldrar har tillgång till natur.

Den långvariga allmänna ekonomiska osäkerheten och den svaga ekonomiska utvecklingen verkar ha nått botten. Ekonomin har börjat växa måttligt och utvecklingen antas vara måttlig även framöver. När det gäller byggandet har läget och utsikterna varit klart bättre än för ekonomin. Situationen har varit särskilt bra när det gäller bostadshus.

År 2016 påbörjades sammanlagt mer än 37 000 nya bostadsbyggen, och 2017 bedöms bostadsbyggandet hållas kvar på en rätt hög nivå, på ca 32 000—34 000 bostäder. Bostadsbyggandet har främst gällt höghus och således koncentrerats särskilt till de stora centrumen. Byggandet av egnahemshus, som har minskat kraftigt på senare år, har hållit sig kvar på en tämligen låg nivå. Den statsunderstödda bostadsproduktionen har behållit en rimlig nivå. År 2016 inleddes bygget av sammanlagt ca 8 000 understödda bostäder, av vilka ca 7 000 var räntestödsbostäder. Det finns tecken på en ökad efterfrågan på ägarbostäder. Den fortsatt låga räntenivån och den ökade ekonomiska tillväxten lär öka efterfrågan på ägarbostäder ytterligare.

De bostadspolitiska åtgärderna syftar till att stärka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen, förnya bostadsbeståndet, möta efterfrågan på bostäder, främja konkurrensen inom byggnadsbranschen, öka valfriheten samt svara på strukturella förändringar i bostadsbehovet.

En fungerande bostadsmarknad främjar en kontrollerad samhällsstruktur i tillväxtregionerna och skapar förutsättningar för regionernas allmänna ekonomiska funktionsförmåga och ett effektivt ordnande av olika tjänster. Ett bostadsutbud som i tillräcklig omfattning motsvarar efterfrågan intar en nyckelställning vid genomförandet av boende till rimligt pris i de växande tillväxtcentrumen och vid förbättrandet av regionernas konkurrenskraft. I områden med minskande befolkning söker man lösningar på problemet med bostäder som står tomma framför allt vad gäller det stödda bostadsbeståndet.

Att stadsregionerna förtätas leder till att behovet av bilism minskar, att det dagliga livet löper smidigare och att utbudet av och tillgången på tjänster effektiviseras. Man utvecklar områdena på ett övergripande sätt så att planeringen och genomförandet av markanvändning, boende, trafik, tjänster och näringar samordnas per region över kommungränserna.

Boendelösningar till rimligt pris behövs i synnerhet i huvudstadsregionen, där situationen på bostadsmarknaden alldeles tydligt är den mest utmanande i hela landet. Utöver urbaniseringen innebär även den åldrande befolkningen, det ökade behovet av arbetskraft inom servicesektorn och den ökade invandringen att efterfrågan på bostäder i tillväxtcentrumen ökar också i fortsättningen.

En primär förutsättning för en fungerande bostadsmarknad och boende till rimligt pris är en tillräcklig tomtreserv som snabbt kan tas i bruk. Det är nödvändigt att utöka den planlagda tomtreserven med utgångspunkt i den nuvarande samhällsstrukturen, eftersom detta säkerställer att det finns förutsättningar att ordna kollektivtrafik och tjänster kan ordnas på ett effektivt sätt.

Genom förfarandet med avtal om markanvändning, boende och trafik (MBT) i de största stadsregionerna (Helsingfors, Tammerfors, Åbo, Uleåborg) förtätas både samarbetet kommunerna emellan och samarbetet mellan kommunerna och statens olika förvaltningsområden i syfte att förbättra funktionen i regionerna och uppnå målen.

Miljöministeriet samordnar metropolpolitiken genom vilken metropolregionen utvecklas som en helhet så att man betonar samarbetsformer mellan olika aktörer och regionalt anpassade nationella politikåtgärder. Man främjar genomförandet av MBT-avtalen och tillväxtavtalen och fortsätter beredningsarbetet i synnerhet i anslutning till segregations- och migrationsfrågor och beaktar i detta sammanhang riktlinjerna i social- och hälsovårds- och regionförvaltningsreformen.

Den åldrande befolkningens boendeförhållanden främjas genom att man utnyttjar resultaten av det avslutade utvecklingsprogrammet. Antalet bostäder för befolkningsgrupper som behöver särskilt stöd i sitt boende ökas bl.a. på grund av det ökade antalet äldre personer som lider av en minnessjukdom och på grund av målet att minska antalet platser inom institutionsvården. Understöd till grupper med särskilda behov riktas i första hand till att förbättra boendeförhållandena för de svagaste grupperna. Arbetet för att minska bostadslöshet fortsätter. I centrum står satsningar på decentraliserade bostadslösningar och förebyggande av bostadslöshet. Åtgärdsprogrammet för att förebygga bostadslöshet (AUNE 2016—2019) syftar till att knyta arbetet mot bostadslöshet tätare till arbetet för att bekämpa utslagning och till politiken för att stärka vardagskompetensen. Boenderådgivningen utvidgas och befästs. I stödfunktioner för boende understryks multiprofessionella mobila stöd som man kan ta med sig hem. Bostadssituationen för utvecklingsstörda förbättras med målet att minska antalet institutionsplatser för utvecklingsstörda. Även boendet för personer som rehabiliteras inom mentalhälsovården förbättras.

Utgångspunkten för statens produktionsstöd är ett långvarigt behov av bostäder samt projektens ekonomiska hållbarhet. Den understödda bostadsproduktionen riktas huvudsakligen till de stora stadsregionerna, i synnerhet Helsingforsregionen, där behovet av boendelösningar till rimligt pris är störst. I bostadsproduktionen i Helsingforsregionen understöds den statsunderstödda produktionen av normala hyresbostäder med startbidrag.

Den statsunderstödda bostadsproduktionen ökar beloppet av statens borgensansvar. Att den nya understödda produktionen i huvudsak riktas till stora stadsregioner minskar dock borgensrisken i anknytning till nya lån i betydande utsträckning. Antalet extra amorteringar på aravalån har fortfarande varit rätt stort och aravalånestocken har minskat. Detta har huvudsakligen berott på att bolag som har en god ekonomi har konverterat sina aravalån till banklån.

Antalet försenade betalningar som gäller gamla aravalån har enligt de senaste uppgifterna ökat något. I de objekt och bolag som är i trångmål är problemen av mer långvarig och djupgående art, vilket kan leda till större kreditförluster än tidigare. Enligt den riskmodell som utarbetats av Statskontoret gäller ca 75 % av aravalånekapitalet kommuner där risken är liten eller obetydlig. Betalningsproblemen koncentreras i huvudsak till områden med minskande befolkningsunderlag och de beror närmast på att tomma bostäder belastar samhällenas ekonomi.

Den ekonomiska situationen för problemtyngda samhällen lindras med hjälp av olika saneringsåtgärder och finansieringsarrangemang i anslutning till lånen samt genom att befria enskilda objekt från de begränsningar de är föremål för. I åtgärderna betonas kostnadseffektivitet. Vid stöd till ombyggnad av bostadshus riktas stödet till objekt som även i fortsättningen ska användas länge.

Antalet försenade betalningar av ägarbostadslån med statsborgen är i förhållande till lånestocken mycket litet. Beloppet av borgensersättningar, som sedan 2009 legat kring 500 000—800 000 euro per år, var 875 000 euro år 2016.