Statsbudgeten 2017

Förklaring:

Verksamhetsmiljön för försvaret håller på att förändras. Finlands försvar utvecklas i en verksamhetsmiljö där det ömsesidiga beroendet mellan aktörerna och kraven på försvaret ökar samtidigt som de resurser som står till försvarets förfogande är begränsade. Förändringarna sker allt snabbare, oförutsägbarheten och osäkerheten har ökat och strategiska överraskningar är därmed möjliga.

De nordliga regionernas och Östersjöområdets geostratetiska betydelse har ökat och den militära aktiviteten i området har ökat, vilket särskilt har framhävt betydelsen av beredskapen och luft- och sjöövervakningen. Man måste särskilt beakta Rysslands verksamhet i Ukraina samt Rysslands utveckling och agerande som en regional stormakt som på många olika sätt försöker öka sitt inflytande. Rysslands militära aktivitet i våra närområden (inklusive den arktiska regionen) har ökat och landet genomför sin maktpolitik genom en kombination av olika slags maktmedel. Därtill avspeglar sig följderna av kriserna i Mellanöstern och Nordafrika i Europa bl.a. som en omfattande befolkningsrörelse och terrordåd riktade mot Europa.

Krigföringens metodarsenal utvidgas. Möjligheten att använda traditionella militära maktmedel kvarstår. Informationskrigföring, användning av specialtrupper och cyberpåverkan och kombinationer av dessa, dvs. hybridhot, utgör en väsentlig del av aktörernas metoder. Effekterna av krigföringen påverkar hela samhället, inte enbart vapenmakten. Det blir allt svårare att identifiera och i synnerhet att förutspå tidpunkten för ett krigsutbrott. Tryggandet av samhällets vitala funktioner, förmågan att tåla kriser och försörjningsberedskapen samt försvarssamarbetets betydelse framhävs vid förändringar i verksamhetsmiljön. Förändringar i säkerhetsläget förutsätter en snabb och flexibel reaktions- och beslutsförmåga.

Tyngdpunkten för utvecklingen av de beväpnade styrkorna ligger på att utveckla förmågan till gemensamma uppdrag när det gäller alla dimensioner (land, hav, luft, rymd, information). En övergripande förmåga att kontrollera stridsutrymmet, militär fjärrpåverkan, missilförsvar och cyberkapaciteter betonas. Stormakterna utnyttjar luft-, rymd- och informationsdimensionen och strävar efter ett informationsövertag. Betydelsen av grupperingen av trupper i fredstid minskar. Centrala faktorer är hög insatsberedskap, förmåga att koncentrera styrkan, digitalisering och informationshantering. Land-, havs- och luftrumsbaserad fjärrpåverkningsförmåga samt förmåga att utanför rikets gränser inverka via datanätverk betonas.

Det primära målet när det gäller Finlands försvarsförmåga är att skapa en förebyggande tröskel för användningen av militära maktmedel och för hot om sådana samt förmåga att avvärja attacker mot vårt land. Förmågan till förebyggande insatser kommer fortsättningsvis att vara försvarets prioritet. Försvarsmakten ska kunna svara mot både konventionella militära hot och mer omfattande hot. Utförandet av försvarsmaktens uppgifter förutsätter en större insatsberedskap och stridstålighet än för närvarande. Möjligheten till användning av massförstörelsevapen och en ökad betydelse när det gäller andra CBRN-hot ska beaktas vid utvecklingen och användningen av försvarsförmågan.

Säkerhetshot i verksamhetsmiljön och ett växande ömsesidigt beroende förutsätter ett omfattande försvarssamarbete och en övergripande lägesuppfattning. Finland är starkt beroende av internationellt samarbete för att kunna utveckla och upprätthålla sina militära kapaciteter. Ett intensifierat samarbete är nödvändigt för att trygga kapaciteterna och för att förebygga kriser. Samarbetsmålen inom de olika strukturerna ska stödja och komplettera varandra.

För försvarsministeriets förvaltningsområde uppställs följande samhälleliga effektmål:

Försvarspolitik som främjar Finlands intressen

Inom försvarsministeriets förvaltningsområde förbinder man sig att främja jämställdheten mellan könen i allt beslutsfattande, med beaktande av förvaltningsområdets särdrag samt när det gäller beväringsutbildningen den ökade invandringen. Inom förvaltningsområdet fortsätter man att integrera jämställdhetsperspektivet i lagstiftningsarbete och projekt. Dessutom beaktas integreringen av jämställdhetsperspektivet också vid styrningen av verksamheten och ekonomin.

I syfte att främja jämställdhet och likabehandling tillämpar försvarsministeriet, försvarsmakten och försvarsförvaltningens byggverk jämställdhets- och likabehandlingsplaner som är inriktade på den avlönade personalen inom förvaltningsområdet samt inom försvarsmakten också på krishanteringspersonalen och de värnpliktiga. Målet är att främja utvecklingen av en jämställd och likvärdig arbetsmiljö och ledning, bl.a. genom att korrigera och slopa verksamhetsmetoder som kan leda till ojämställdhet eller diskriminering. Faktorer som, med beaktande av olika arbetstagar- och åldersgrupper, ska följas upp i verksamheten är bl.a. löner, karriärplanering, utbildning, frånvaro, samordning av arbetslivet och familjen, arbetsplatsmobbning samt trakasserier och diskriminering av olika slag. Uppföljningen av iakttagandet av jämställdhet och likabehandling i fråga om försvarsförvaltningens avlönade personal sker genom regelbundna arbetsklimatsundersökningar. När det gäller beväringar sker motsvarande uppföljning genom slutenkäter för beväringarna. Inom försvarsförvaltningen strävar man efter att med hjälp av olika metoder främja att kvinnor söker sig till militära uppdrag och frivillig militärtjänst.

Försvarsförvaltningen genomför principerna för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 ”Kvinnor, fred och säkerhet” i alla militära krishanteringsinsatser. I resolution 1325 och i det nationella handlingsprogram som stöder resolutionen betonas det att man vid krishantering och återuppbyggnad av samhällen bättre än tidigare ska beakta kvinnornas ställning och specifika problem, garantera deras säkerhet och stödja deras delaktighet i olika politiska processer. Försvarsförvaltningens mål är att på ett övergripande sätt införliva jämställdhets- och likabehandlingsaspekter med den militära krishanteringsverksamheten redan i utbildningsfasen. Målet är att kvinnornas andel av krishanteringspersonalen ska uppgå till minst 3,5 %. Målet är att i militära krishanteringsuppdrag öka antalet gender-rådgivare och genter-kontaktpersoner. Försvarsförvaltningen deltar dessutom i NORDEFCO (Nordic Defence Cooperation) där man främjar jämställdhet och likabehandling inom krishanteringsverksamheten.

Minskningen av årsverkena inom förvaltningsområdet med cirka 70 årsverken beror på variationer i antalet visstidsanställda kontraktsoldater och en minskning av personalen vid Försvarsförvaltningens byggverk.