Statsbudgeten 2015

Förklaring:

Finland påverkas i hög grad av konjunkturerna i världsekonomin. Säkerställandet av kunnandet, välfärden och konkurrenskraften kräver satsningar på småbarnspedagogik, utbildning, forskning, kreativitet, kultur och innovationsverksamhet. Ungdomsarbetslösheten är en särskild utmaning för utbildnings- och ungdomspolitiken. Ministeriet har utarbetat en verksamhetsstrategi som sträcker sig till 2020 och som för sin del bidrar till att bemöta utmaningarna i verksamhetsmiljön.

Antalet barn i dagvård har ökat fr.o.m. 2004. År 2011 omfattades ca 63 % av 1—6-åringarna av dagvård. Till följd av ändringarna i vårdsystemet kommer föräldrarna sannolikt att förvärvsarbeta mera, varför också efterfrågan på dagvård kan öka.

Den åldersklass som börjar gymnasium eller grundläggande yrkesutbildning minskar. I fråga om den åldersklass som börjar studera på högskolenivå kommer det inte att ske några väsentliga förändringar. Andelen barn och unga med invandrarbakgrund ökar på alla utbildningsnivåer. Efterfrågan på vuxenutbildning ökar.

Det kreativa arbetet och den kreativa verksamheten och produktionen samt den digitala användningen av kulturinnehåll får ökad betydelse till följd av utvecklingen av informationssamhället. Den kreativa ekonomins sysselsättande effekt ökar. I och med att samhället blir allt mer mångskiftande och differentierat blir det en utmaning att stärka medborgarverksamheten så att den främjar den sociala gemenskapen, välfärden och hälsan. Medborgarverksamhetens roll i produktionen av kultur- och idrottstjänster förväntas växa.

Den regionala differentieringen innebär en utmaning när det gäller att tillhandahålla jämlika tjänster i hela landet. Dessutom accentueras betydelsen av att stärka inlärningen och välbefinnandet bland barn och unga då åldersklasserna blir mindre och den samhällsekonomiska försörjningskvoten blir sämre.

Tryggandet av basservicen förutsätter att reformen av kommunstrukturen och av kommunernas servicestruktur fortsätter.

Det finländska välfärdssamhället grundar sig på en hög utbildningsnivå, fungerande dagvårdstjänster och en avgiftsfri utbildning av hög kvalitet. Lika möjligheter till en högklassig utbildning såväl inom småbarnspedagogik som inom högskoleutbildning måste säkerställas i hela landet. Målet är att höja befolkningens utbildnings- och kompetensnivå så att finländarna 2020 är världens kunnigaste folk. Serviceförmågan förbättras i fråga om utbildning på andra stadiet. Finländarnas utbildningsnivå ska utvecklas så att 88 % av den vuxna befolkningen i arbetsför ålder har avlagt examen efter grundstadiet och 30 % högskoleexamen målåret 2020. På motsvarande sätt ska 94 % av 30-åringarna ha avlagt examen efter grundstadiet och 42 % högskoleexamen.

Redan inom en nära framtid kommer det att bli brist på kunnig arbetskraft åtminstone inom vissa branscher. Särskilt stora kommer problemen med tillgången på arbetskraft att vara inom social- och hälsovårdsområdet, men också t.ex. inom vissa områden inom teknik och trafik. Genom åtgärder riktade till utbildningssystemet ska arbetskarriärerna förlängas i början och utbildningsutbudet riktas så att det motsvarar det branschvisa arbetskraftsbehovet. Målet är att de ungas studievägar ska bli kortare än tidigare och att de unga utbildas inom branscher där förutsättningarna för att få arbete är goda. Det branschvisa och regionala utbudet av utbildning riktas i enlighet med befolkningsutvecklingen och behovet av arbetskraft.

Man säkerställer verkställandet av ungdomsgarantin och genomför kompetensprogrammet för unga vuxna. De ungas läroavtalsutbildning samt kombinerandet av de ungas läroavtalsutbildning och utbildning vid läroanstalter främjas.

Målet är att

Tillgången på arbetskraft påverkas förutom genom utbildning för unga också genom utveckling av vuxenutbildningstjänster. Genom vuxenutbildning stöder man arbetsmotivationen och trivseln på arbetsplatsen. Målet är att 60 % av de vuxna årligen ska delta i utbildning och att deltagarunderlaget för vuxenutbildningen breddas.

Konsten och kulturen främjar befolkningens välbefinnande och livskvalitet samt stärker det kulturella kapitalet. Genom att stärka kulturgrunden, verksamhetsförutsättningarna för dem som utför kreativt arbete, medborgarnas möjligheter till kulturellt deltagande samt kulturekonomin främjas bildningen, kreativiteten, kunnandet och innovativiteten, regionernas livskraft samt utvecklingen av sysselsättningen och samhällsekonomin.

Centrala kulturpolitiska områden är konst- och konstnärs-, kulturarvs-, biblioteks-, kulturexport- och upphovsrättspolitiken liksom även den audiovisuella politiken och den kommunala kulturverksamheten.

I Finland har deltagandet i kulturella aktiviteter ökat och skillnaderna i deltagande mellan befolkningsgrupperna har jämnats ut. Det finns emellertid grupper där deltagandet är mycket lågt. Kulturtjänsterna koncentreras till de större städerna, varvid tillgången till tjänsterna varierar i olika delar av landet. I europeisk jämförelse besöks bibliotek och teatrar särskilt aktivt, men läsaktiviteten håller på att minska. Intresset för kulturarvet är mindre än i Europa i genomsnitt. Andelen som ser inhemska filmer är större i Finland än i många andra länder, även om det sammantagna antalet biobesök är något lägre än i EU i genomsnitt. Medvetenheten om konstens och kulturens positiva effekter på befolkningens välbefinnande samt utnyttjandet av kulturbaserade metoder inom olika områden av samhällelig verksamhet har ökat.

Antalet personer som arbetar i yrken inom konst och kultur har ökat ytterligare under de senaste åren. Andelen sysselsatta inom kulturbranschen (ca 4 %) är större än BNP-andelen (ca 3 %). Arbetslösheten bland personer som avlagt en examen inom kulturbranschen är dock högre än arbetslösheten bland den utbildade arbetskraften i genomsnitt.

En större variation vad gäller kulturella och konstnärliga uttrycks- och deltagandeformer och konsumtionsbehovet inom kultur samt digitaliseringen präglar utvecklingen inom konst och kultur. Digitaliseringen inverkar på ett genomgripande sätt på produktionen, distributionen, bevarandet och konsumtionen av konst och kultur. Kulturekonomin ses som en del av den kreativa ekonomin.

Inom konst- och kulturbranschen riktas besparingar till ämbetsverk och inrättningar och annan budgetfinansierad verksamhet, statsandelar och funktioner som finansieras med tippningsvinstmedel.

Målen för de samhälleliga verkningarna inom kulturpolitiken är:

1. Kulturgrunden förblir livskraftig

Man strävar efter att stärka kulturgrunden genom att främja infrastrukturen för och tillgången till kultur och information, bevarandet av kulturarvet och kulturmiljöerna, konst-, kulturarvs- och mediefostran liksom även den nationella, regionala och lokala konst- och kulturförvaltningens funktioner och kulturens internationalisering, med beaktande av omvärldens utmaningar globalt och med tanke på den tekniska och hållbara utvecklingen samt de besparingar som gäller branschen.

2. Verksamhetsförutsättningarna för dem som utför kreativt arbete tryggas

Verksamhetsförutsättningarna för dem som utför kreativt arbete tryggas genom att stödformerna för konst och kultur utvecklas, konstnärernas utkomstmöjligheter görs mångsidigare och ett fungerande upphovsrättssystem utvecklas. Dessutom stärks förutsättningarna för företagsamhet inom kulturella och kreativa branscher.

3. Möjligheterna att ta del av kultur tryggas för alla befolkningsgrupper och förbättras för mindre delaktiga befolkningsgrupper

Möjligheterna till kulturellt deltagande för alla befolknings- och medborgargrupper tryggas genom att man sörjer för den nationella, regionala och lokala tillgången och tillgängligheten till konst- och kulturtjänster och kulturarvet, vidtar åtgärder för att få mindre delaktiga grupper att delta samt främjar utvecklingen av kulturell mångfald (inkl. kulturtjänster).

4. Kulturekonomin och den kreativa ekonomin stärks

Förutsättningarna för att utveckla kulturekonomin och den kreativa ekonomin och deras effekt på sysselsättningen förbättras genom att den finansiella basen och kunskapsunderlaget för kulturen utvecklas och breddas, upphovsrätten utnyttjas bättre och regeringsprogrammets spetsprojekt som gäller kreativa branscher genomförs.

Motion och idrott ger upplevelser och glädje, ökar samhörigheten och främjar hälsa och välbefinnande. En motionsinriktad livsstil utgör en del av bildningsbasen. Elitidrott ger upplevelser och ökar också intresset för att börja utöva idrott som hobby. Målet med idrottspolitiken är att främja idrotten och därigenom öka delaktigheten samt öka befolkningens välbefinnande med hjälp av idrott. Motion och idrott har också ekonomiska effekter samt effekter som ökar arbets- och funktionsförmågan.

Undervisnings- och kulturministeriet styr och utvecklar idrottspolitiken som har som mål att främja motion och idrott. För ordnandet av idrottsverksamheten svarar i huvudsak idrottsorganisationerna och motions- och idrottsföreningarna. Kommunerna tillhandahåller idrottsanläggningar och idrotts- och motionstjänster på lika villkor för medborgarna. Inom ramen för EU:s program Erasmus+ för utbildning, ungdom och idrott ökar det europeiska samarbetet inom idrotten.

Målen för de samhälleliga verkningarna inom idrottspolitiken är:

1. Tillgängligheten till idrotten ska vara likvärdig

Idrott hör till de grundläggande kulturella rättigheterna. Förutsättningarna för att tillhandahålla idrottstjänster påverkas av den stramare offentliga ekonomin, kommunsammanslagningarna och flyttningsrörelserna samt av förändringarna i idrottsförvaltningen och idrottskulturen. Målet är att trygga tillgängligheten till idrotts- och motionstjänster och idrottsanläggningar i hela landet och säkerställa att främjandet av idrott och motion beaktas i kommunernas strategier. Målet är att förbättra kvaliteten på och livskraften hos medborgarverksamheten inom motion och idrott och deltagandet i medborgarverksamheten på ett lokalt plan i synnerhet när det gäller sådana befolkningsgrupper som hindras att delta av sociala, ekonomiska eller kulturella faktorer.

2. Medborgarverksamhet inom motion och idrott ökar befolkningens deltagande och stärker delaktigheten

Finländare deltar rätt aktivt i motions- och idrottsföreningars verksamhet. Det finns dock skillnader mellan olika befolkningsgrupper när det gäller deltagande i föreningsverksamhet, engagemang och motionsaktivitet. Behovet att förnya idrottsorganisationernas verksamhetskultur och verksamhetssätt ökar när engagemanget i idrottsorganisationernas och idrottsföreningarnas verksamhet minskar och det i stället uppkommer fria verksamhetsgrupper och andra nya sätt att delta. Dessutom är det allt viktigare att de etiska principerna för idrott och elitidrott iakttas i organisationernas verksamhet. Elitidrotten är en del av den finländska kulturen. Grunden för den skapas inom idrotts- och motionsföreningsverksamhet. Elitidrott är en del av den finländska kulturen och dess värde som upplevelseskapare och källa till positiva förebilder ökar. Dessutom stärker elitidrottsverksamheten, i synnerhet ordnandet av storevenemang, motionens och idrottens betydelse för samhällsekonomin. Ett mål är att förbättra de finländska idrottarnas framgångar inom elitidrotten och integreringen av handikappidrott på elitnivå samt att stärka effekterna av elitidrottsevenemang som ordnas i Finland. Genom en aktiv internationell verksamhet främjas en starkare etisk grund inom idrotten och elitidrotten.

3. Den motionsinriktade livsstilen blir allt vanligare

Idrott och motion har positiva effekter för hälsan och välbefinnandet. Ett aktivt utövande av idrott och motion har också samhälleliga och nationalekonomiska effekter när det gäller att främja längre arbetskarriärer och välbefinnande i arbetet. Målet är att öka den fysiska aktiviteten, motionsintresset och motionsintensiteten bland hela befolkningen. Målgruppen utgörs i synnerhet av barn och unga, eftersom deras motionsaktivitet skapar grunden för en motionsinriktad livsstil för resten av livet. Viktiga målgrupper är också andra som inte rör på sig tillräckligt och sådana som löper risk att bli utestängda från motion och idrott.

4. Den kunskapsbaserade ledningen stärks i idrottspolitiken och idrottsförvaltningen

Inom styrningen av idrottsområdet och i det idrottspolitiska beslutsfattandet accentueras styrningen och samordningen på strategisk nivå samt uppföljningen och bedömningen av effekterna av åtgärderna. Utmaningarna inom idrottskulturen förutsätter mera omfattande sakkunskap och kunnande inom idrottsområdet. Målet är att principen om kunskapsbaserad ledning ska följas inom idrottskulturen och att utvecklandet av åtgärderna och åtgärdsreformer ska grunda sig på tillräckligt högklassig och relevant informationsproduktion.

Målen för ungdomsarbetet och ungdomspolitiken är att stödja de ungas utveckling och självständighetsprocess, att främja ett aktivt medborgarskap hos de unga, att stärka de ungas sociala identitet samt att förbättra de ungas uppväxt- och levnadsvillkor. Dessa mål gäller alla som är under 29 år och bor i Finland. Utgångspunkten för målen är gemenskap, solidaritet, likställdhet och jämlikhet, kulturell mångfald och internationalism, sunda levnadsvanor samt respekt för miljön och livet. Ett centralt programdokument är det barn- och ungdomspolitiska utvecklingsprogram som godkänns av statsrådet vart fjärde år och som förverkligar de gemensamma målen inom ungdomsområdet i EU.

Det skärpta ekonomiska läget ökar ojämlikheten mellan ungdomar och förutsätter nya lösningar inom ungdomsarbetet och ungdomspolitiken. De ungas möjligheter att vara med och påverka i samhället har utvecklats under de senaste åren. De regionala skillnaderna är fortfarande stora, liksom även skillnaderna mellan ungdomsgrupperna. De ungas deltagande sker numera allt oftare utanför den traditionella organisationsverksamheten, särskilt i sociala nätverk.

Målen för de samhälleliga verkningarna inom ungdomspolitiken är:

1. Aktivare medborgarskap för unga

En målinriktad verksamhet bland unga i samhället främjas. Man skapar förutsättningar för de unga att delta och påverka samt förutsättningar för deras fritidsaktiviteter.

2. De ungas sociala identitet stärks

Man stärker de ungas förmåga att hantera vardagen och förebygger utslagning. Målet är att få varje ung person med i samhälls- och arbetslivet.

3. De ungas uppväxt- och levnadsvillkor förbättras

Man strävar i samarbete med andra aktörer efter att de ungas levnadsvillkor ska uppnå samma nivå som hos andra befolkningsgrupper.

Undervisnings- och kulturministeriets mål är att garantera verksamhetsförutsättningarna för evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan och andra religionssamfund och att främja möjligheterna till religionsbekännelse och religionsutövning och att på andra sätt främja religionsfriheten. I fråga om det allmänna ordnandet av begravningsväsendet är utgångspunkten religionsfrihet och jämlikhet samt värdighet och vördnad.

Genom att utnyttja det rådande internationella intresset och de finländska utbildningsanordnarnas och andra aktörers höga kompetensnivå främjas exporten av finländsk utbildning och finländskt kunnande.

Man påverkar i Europeiska unionen och i internationella organisationer i syfte att främja Finlands mål i ärenden som gäller utbildnings- och forskningspolitik, kulturpolitik, audiovisuell politik samt idrotts- och ungdomspolitik.

I samband med budgetpropositionen överlämnar regeringen till riksdagen en proposition med förslag till lag om ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009), så att kommunens självfinansieringsandel av driftskostnaderna för gymnasieutbildning och grundläggande yrkesutbildning utgör 58,11 % ökat med 290 948 000 euro på grund av bortfallet av kommunens finansieringsandel vid finansieringen av yrkeshögskolorna.

I enlighet med lotterilagen (1047/2001) används avkastningen av penninglotterier och tippnings- och vadhållningsspel för att främja vetenskap, konst, idrott och fysisk fostran samt ungdomsarbete. Tippningsvinstmedlen utgör en viktig finansieringskälla inom vetenskapens, konstens, idrottens och den fysiska fostrans samt ungdomsarbetets område. I enlighet med lotterilagen tas i statsbudgeten varje år in ett anslag som uppskattas motsvara vinsten under räkenskapsperioden i fråga för den penningspelsammanslutning som ordnar ovannämnda spel samt de amorteringar och räntor som inflyter på lån som beviljats av vinstmedlen.

Veikkaus Ab:s egentliga intäkter för 2015 uppskattas till 515,6 miljoner euro. Utöver de beräknade egentliga intäkterna ställs ur Veikkaus Ab:s fond för ofördelade vinstmedel sammanlagt 25,5 miljoner euro till förfogande, varvid det totala beloppet av tippningsvinstmedel som står till förfogande 2015 uppgår till 541,119 miljoner euro, vilket är en ökning på ca 0,3 miljoner euro jämfört med budgeten för 2014. I tillägget har ett extra belopp på 7,0 miljoner euro beaktats som ställts till förmånstagarnas förfogande ur fonden för ofördelade vinstmedel för förbättrande av sysselsättningen, tryggande av tillgången på kulturtjänster, förbättrande av folkhälsan och förebyggande av utslagning bland unga. De beräknade intäkterna har fördelats mellan förmånstagarna enligt den lag som gäller fördelning av tippningsvinstmedel.

Av vinstmedlen föreslås ett belopp på 102,6 miljoner euro bli beviljat under moment 29.40.53 för stöd till vetenskapen, 237,0 miljoner euro under moment 29.80.52 för stöd till konsten, 148,2 miljoner euro under moment 29.90.50 för stöd till idrotten och 53,4 miljoner euro under moment 29.91.50 för stöd till ungdomsarbetet.

Den statliga finansieringen av vetenskap, konst, idrott och ungdomsarbete under kapitlen 29.40, 80, 90 och 91 föreslås 2015 uppgå till 1 030,1 miljoner euro, varav 541,119 miljoner euro, dvs. 52,5 %, beviljas av tippningsvinstmedel.

Genomförandet av informationsförvaltningsstrategin för undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde 2006—2015 fortsätter. I enlighet med informationsförvaltningsstrategins riktlinjer stärks den gemensamma kunskapsbasen för undervisningen, forskningen och kulturen. Nya tjänster tillhandahålls i elektronisk form. Inom förvaltningsområdet övergår man i verksamheten inom förvaltningen och ämbetsverk emellan till elektronisk kommunikation och elektronisk förvaltning. Informationsförvaltningens kostnadseffektivitet förbättras alltjämt. Centrala metoder är ökad användning av gemensamma tjänster och andra resurser och samarbete vid anskaffningar.

En ökad produktivitet inom den offentliga sektorn utgör en del av regeringens ekonomisk-politiska strategi enligt regeringsprogrammet. Produktiviteten förbättras bl.a. genom åtgärder enligt effektivitets- och resultatprogrammet. Enligt regeringsprogrammet kommer storleksklassen av de mål som ställts för att öka funktionernas effektivitet att kvarstå till sina totala ekonomiska konsekvenser. För de produktivitetsfrämjande åtgärderna redogörs närmare i samband med de berörda kapitlen.

Över hälften av anslagen inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde är överföringsutgifter och deras konsekvenser för jämställdheten är beroende av finansieringsmottagarnas beslut.

I de unga åldersgrupperna är skillnaden mellan kvinnors och mäns utbildningsnivå till kvinnornas klara fördel. Att inte genomgå den grundläggande utbildningen, inte fortsätta studera efter den grundläggande utbildningen eller att avbryta yrkesutbildning eller högskoleutbildning är typiskt i synnerhet för pojkelever och manliga studerande. Genom att förbättra kvaliteten på den grundläggande utbildningen, ha flexibel grundläggande utbildning som praxis och tillhandahålla utbildning som förbereder för yrkesutbildning bedöms i synnerhet den andel av befolkningen som inte har yrkesutbildning minska och därigenom även skillnaderna i kvinnors och mäns utbildningsnivå.

Flickors och pojkars studieval upprätthåller segregationen i arbetslivet. Man vidtar fortsatta åtgärder för att påverka flickors och pojkars studieval.

Den kultur-, idrotts- och ungdomspolitiska verksamheten är i regel könsneutral. Främjande av jämställdhet enligt idrottslagen är utgångspunkten i strategin för statsunderstöd för idrottsverksamhet, vilket beaktas i understödskriterierna. Inom ungdomsarbetet riktas finansieringen vid behov särskilt till projekt som gäller flickor eller pojkar. I takt med att den kulturella mångfalden ökar kommer behovet av differentierad verksamhet att öka inom ungdomsarbetet. Kulturbranschen är kvinnodominerad såväl när det gäller kulturaktörer som när det gäller användare av kulturtjänster och kulturutövare, men männens andel som användare av kulturtjänster har ökat på 2000-talet. Däremot tjänar kvinnor som får sin försörjning från konstens område i genomsnitt sämre än män, och avsikten är att uppmärksamma detta när verksamhetsförutsättningarna för dem som utför kreativt arbete förbättras.

Med hjälp av statistik och undersökningar följer undervisnings- och kulturministeriet könskonsekvenserna av förvaltningsområdets verksamhet och beaktar dessa då budgeten görs upp.