Statsbudgeten 2015

Förklaring:Utvecklingspolitiken är ett centralt element i Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. De viktigaste målen för Finlands utvecklingspolitik är att avskaffa extrem fattigdom och trygga ett människovärdigt liv för alla i enlighet med utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration. Dessutom främjar Finland stärkandet av de fattigas ställning och minskad ojämlikhet. Förutom att eliminera fattigdomen hjälper man genom utvecklingspolitiken till att finna lösningar också på andra globala utmaningar.

Finlands utvecklingspolitik baserar sig på de mänskliga rättigheterna. Regeringarna i utvecklingsländerna ansvarar för sina handlingar i främsta hand inför sina egna medborgare, vilket förutsätter att de iakttar rättsstatsprincipen, principen för god förvaltningssed samt transparens. Ett mål är att också de allra fattigaste människorna ska känna till sina rättigheter och kunna handla så att de förverkligas. De övriga huvudprinciperna för utvecklingspolitiken är resultat, effektivitet, transparens och konsekvens samt fokusering på de minst utvecklade länderna.

Tyngdpunkter i den finska utvecklingspolitiken är i enlighet med statsrådets principbeslut om Finlands utvecklingspolitiska åtgärdsprogram ett demokratiskt och ansvarsfullt samhälle som främjar de mänskliga rättigheterna, en inkluderande och sysselsättande grön ekonomi, en hållbar hantering av naturresurser och miljöskydd samt mänsklig utveckling. Inom tyngdpunkterna poängteras bl.a. utbildning, utveckling av utvecklingsländernas egna resurser såsom beskattning, miljöfrågor och stöd till en demokratisk utveckling. Genomgående mål är jämställdhet mellan könen och minskad ojämlikhet samt klimatsäkerhet och dessa mål främjas genom integrering, riktade åtgärder och arbete för politiskt inflytande.

Finlands utvecklingspolitik drivs bilateralt, på EU-nivå, multilateralt på en global nivå och tematiskt med anknytning till olika verksamhetsområden samt i samarbete med frivilligorganisationer. Dessa kanaler kompletterar varandra och bildar en helhet som leder till att Finlands utvecklingspolitik får genomslagskraft på landsnivå. Målet för det humanitära biståndet är att rädda människoliv, lindra mänskligt lidande och bibehålla människovärdet under kriser.

Finlands utvecklingssamarbete baserar sig på de utvecklingspolitiska riktlinjerna och utvecklingsländernas egna utvecklingsbehov och utvecklingsplaner. I arbetet beaktas även verksamhet inom annat biståndssamarbete. Utvecklingssamarbetets kvalitet förbättras genom att man utvecklar resultatbaserade verksamhetssätt. Parterna inom utvecklingssamarbetet ansvarar för att deras ömsesidiga åtaganden uppfylls och ansvarar tillsammans för att utvecklingsresultat uppnås.

Tyngdpunkten för Finlands verksamhet ligger på de minst utvecklade länderna i Afrika och Asien och s.k. bräckliga stater. Det bilaterala samarbetet koncentreras till långvariga partnerskap så att man kan undvika uppsplittring i fråga om både finansieringen och arbetet.

Regeringens mål är en anslagsutveckling där en anslagsnivå på 0,7 procent av BNI kan uppnås. Nivån på anslagen för utvecklingssamarbete beräknas ligga på ca 0,48 % av BNI år 2015.

Regeringen eftersträvar en ökning av utvecklingssamarbetsanslagens andel av BNI genom att styra inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter till utvecklingssamarbetet och klimatfinansieringen som en del av Finlands officiella bistånd i takt med att intäkterna från utsläppshandeln inflyter. Finland har förbundit sig att hålla kvar den andel av stödet som riktas till de allra fattigaste länderna (LDC-länderna) på en nivå av minst 0,15 procent av BNI. Målet beaktas vid planeringen av utvecklingssamarbetet och uppnåendet av målen följs upp regelbundet.

Vid den 15:e partskonferensen för ramkonventionen om klimatförändringar (UNFCCC) i Köpenhamn 2009 förband sig Finland, som en del av EU:s finansieringslöfte på kort sikt, till en andel på 110 miljoner euro under åren 2010—2012. Dessutom är industriländernas villkorliga mål, enligt ett beslut i Cancún (2010), att få till stånd ett årligt penningflöde på 100 miljarder USD till klimatåtgärder i utvecklingsländerna före år 2020. Denna summa består av industri- och utvecklingsländernas privata och offentliga finansiering samt innovativa finansieringskällor. Det har ännu inte avtalats om volymen eller om fördelningen av bördan för den offentliga klimatfinansieringen på lång sikt och man vet därför inte hur stor Finlands finansiella bidrag blir, men enligt de beräkningar som gjordes 2009 skulle Finlands årliga budgetfinansierade betalningsandel vara 70—200 miljoner euro. På kort sikt ska Finlands nivå på klimatfinansieringen hållas på en genomsnittlig nivå i förhållande till totalfinansieringen av klimatfinansieringsperioden på kort sikt. I budgetpropositionen för 2015 beräknas Finlands andel av klimatfinansieringen under momentet för egentligt utvecklingssamarbete utgöra ca 87,7 miljoner euro.

Uppnåendet av målen för Finlands utvecklingspolitik syns i form av förändringar och utveckling i samarbetsländerna och i resten av världen, såsom den har beskrivits i statsrådets redogörelse för utvecklingspolitikens genomslagskraft och samstämmighet som överlämnades till riksdagen 2014. Avskaffandet av fattigdom och främjandet av hållbar utveckling är mångfasetterade utmaningar. Det finns inga entydiga mått för genomslagskraften på de olika dimensionerna. Finlands utvecklingssamarbete är en del av det internationella samfundets och partnerlandets gemensamma satsning som bidrar till att främja utvecklingen. Genom att iaktta internationella principer som syftar till effektivitet, t.ex. Parisdeklarationen, åtgärdsprogrammet Accra och slutdokumentet från Busan, försöker Finland nå bättre utvecklingsresultat.

I direktionsarbetet med de multilaterala aktörerna och i annan påverkansverksamhet främjar Finland effektivare verksamhet och förnyelse inom FN-systemet och FN-organisationerna samt Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna. När de gäller de multilaterala aktörerna har man utarbetat påverkansstrategier som effektiviserar Finlands påverkansverksamhet.

I hemlandet utvecklar utrikesministeriet sina egna och de övriga utvecklingssamarbetsparternas verksamhetssätt genom riktlinjer, anvisningar och utbildning. I arbetet med att utveckla verksamhetssätten koncentrerar man sig på att stärka resultaten av projekt- och programsamarbetet på landsnivå. Den uppsplittring i fråga om finansieringen och verksamheten som belastar såväl Finland som partnerländerna hanteras genom att man minskar antalet projekt, utvecklar arbetsfördelningen mellan biståndsgivarna och fokuserar biståndet till långvariga samarbetsländer och samarbetspartner. Man strävar efter större transparens och förutsägbarhet i utvecklingsfinansieringen. Finlands ambassader i partnerländerna har en central roll när resultaten på landsnivå förbättras. De resultatbaserade landsprogram som beskickningarna och utrikesministeriet har utarbetat tillsammans styr samarbetet med de långvariga partnerländerna, och programmen följs upp och uppdateras årligen.

Funktionen för evaluering av utvecklingssamarbetet verkställer evalueringar av omfattande helheter. Vid evalueringarna följs OECD:s biståndskommitté DAC:s principer. Regionavdelningarna ansvarar för övervakningen av det bilaterala samarbetet och för evalueringarna.

Den utvecklingspolitiska kommittén, som är ett rådgivande organ som statsrådet tillsatt, bedömer kvaliteten, effektiviteten och konsekvensen i utvecklingssamarbetet samt följer anslagsutvecklingen.

OECD:s biståndskommitté DAC är det organ som bär det centrala ansvaret för uppföljning och rapportering av utvecklingssamarbetet på internationell nivå. Finland får rekommendationer som gäller de kollegiala utvärderingar som biståndskommittén gör med fyra års mellanrum. Finlands färskaste utvärdering är från 2012. På basis av den gjordes 2014 en mellangranskning av hur rekommendationerna har genomförts. FN följer hur millenniemålen framskrider i varje enskilt utvecklingsland.

Inom OECD/DAC:s statistik följer man även klimatfinansieringsprojekt med kvalitativa indikatorer som gäller begränsning av och anpassning till klimatförändringen. Finland utnyttjar dessa indikatorer i planeringen och uppföljningen av klimatprojekt.

Det multilaterala utvecklingssamarbetet kommer att genomföras resultatinriktat och strategiskt i enlighet med det utvecklingspolitiska åtgärdsprogrammet. Man intensifierar påverkningsarbetet genom att koncentrera sig på begränsade helheter. Vid utvärderingen av de multilaterala organisationerna har Finland använt sådant material som producerats av bl.a. OECD DAC, MOPAN-nätverket (Multilateral Organizations Performance Assessment Network) och uppföljningsmekanismen i anslutning till genomförandet av Parisdeklarationen liksom även resultaten av organisationernas interna utvärderingar. Finland har aktivt deltagit i de utvärderingsprocesser som gällt multilaterala organisationer.