Statsbudgeten 2013

Förklaring:

För en enhetligare samhällsstruktur riktas uppmärksamheten särskilt på stadsregioner där en spridd struktur försvårar det dagliga livet, ökar trafikbehovet och stör övergången från privatbilism till mera hållbara färdsätt. Utgående från utvärderingen av markanvändnings- och bygglagens konsekvenser och av hur lagen fungerar granskas särskilt styrinstrumenten för samhällsstrukturen med beaktande av förändringarna i omvärlden.

Landskaps- och generalplaneringens strategiska betydelse när det gäller styrning av samhällsstrukturen poängteras. Den konsekvensbedömning som hänför sig till samhällsstrukturen och verkningarna av utsläpp utvecklas. I styrningen av handeln understryks konsekvenserna för servicestrukturen, närservicen och utvecklingen av centrum.

Byggandet av vindkraft främjas genom understöd och styrning på platser som är optimala med tanke på miljön, medborgarna och totalekonomin med målet att öka vindkraftskapaciteten till 2 000 megawatt före 2020.

Miljöministeriet samordnar metropolpolitiken med vilken metropolregionen utvecklas som en helhet så att man understryker utvecklandet av samarbetet mellan olika aktörer och regionalt anpassade nationella politikåtgärder. Viktiga projekt är MBT-avsiktsförklaring, avsiktsförklaringen i syfte att stärka metropolregionens konkurrenskraft, den avsiktsförklaring som gäller invandrare och ett kompanjonskapsprogram för social enhetlighet.

Genom energieffektivt byggande, en förbättring av det nuvarande byggnadsbeståndets energiprestanda och ibruktagande av förnybar energi kan man vid uppvärmning av byggnader uppnå omfattande energiinbesparingar och minskade utsläpp. Verkställigheten av det reviderade direktivet om byggnaders energiprestanda pågår. Bestämmelserna om energikraven vid ombyggnad träder i kraft. Ett nytt tillvägagångssätt för energicertifiering, som direktivet om byggnaders energiprestanda förutsätter, tas i bruk och ett kontrollsystem för energicertifikaten inrättas vid Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet. Beredningen av bestämmelser om minimikraven på användningen av förnybar energi vid uppvärmning av byggnader inleds och utredningarna om nära nollenergihus fortsätter. Ett kontroll- och rådgivningsförfarande för värme- och luftkonditioneringssystem enligt direktivet införs. Genomförandet av de nya förfarandena styrs med guidmaterial och rådgivning.

Energimärkning av nya byggproduktgrupper och krav på ekologisk planering av produkter som förbrukar energi bereds, och man ser till att bestämmelserna genomförs. Nödvändig marknadskontroll och informationsstyrning genomförs. Det utredningsarbete som gäller beaktandet av miljökonsekvenserna av byggnadsmaterialet vid styrning av byggandet fortsätter. Åtgärdsprogrammet för främjande av materialeffektiviteten vid byggande färdigställs, och man börjar genomföra programmet. Miljöministeriets förordning om planering av bärande konstruktioner utfärdas och miljöministeriets anvisning som hänför sig till förordningen bereds. I syfte att minska fukt- och mögelproblemen i byggnader och förebygga att nya problem uppstår fortsätter det riksomfattande åtgärdsprogrammet mot fukt och mögel för 2009—2013. År 2013 poängteras handledning av fastighetsägare och attitydförändring. Effekten och riktningen av reparations- och energiunderstöden bedöms.

Den omarbetning av lagstiftningen om godkännande av byggprodukter som föranleds av EU:s förordning om byggprodukter fortsätter så att en ny förordning om godkännande av byggprodukter utfärdas och förordningarna om typgodkännande av byggprodukter justeras. Anpassandet av byggbestämmelserna till utvecklingen i Europa fortsätter.

Kulturmiljöns betydelse som en resurs för en mångsidig livsmiljö stärks. I samarbete mellan ministerierna görs en riksomfattande strategi för kulturmiljön upp och avsikten är att med hjälp av strategin förenhetliga och förbättra kvaliteten på skyddet och skötseln av kulturmiljön samt skapa en ram för den nationella verkställigheten av internationella avtal för branschen.

På grund av den svaga ekonomiska utvecklingen beräknas bostadsbyggandet minska till mindre än 30 000 bostäder 2012. Den låga räntenivån och prognoserna om en aktivare ekonomisk utveckling 2013 torde hålla bostadsbyggandet som helhet på en synnerligen stabil nivå. På lång sikt behövs det ett avsevärt större utbud på både ägar- och hyresbostäder i stora tillväxtcentrum. Den fortsatta urbaniseringen, befolkningens stigande medelålder och behovet av arbetskraft inom servicesektorn samt den ökade invandringen ökar särskilt efterfrågan på hyresbostäder i stadsregionerna. Situationen är särskilt svår inom Helsingforsregionen, där behovet av bostadslösningar till rimligt pris är stort.

En bostadsproduktion som motsvarar efterfrågan och ett rimligt pris på boendet förutsätter att man planlägger tillräckligt många bostadstomter. I tillväxtcentrumen är det nödvändigt att öka tillgången till tomter i synnerhet i närheten av arbetsplatskoncentrationer och på områden som har stöd av goda kollektivtrafikförbindelser. Dessutom bör servicen vara lätt tillgänglig i nya bostadsområden. Det ändamålsenligt att i Helsingforsregionen förtäta samhällsstrukturen även med hjälp av kompletterande byggande som stöder sig på spårtrafiken.

Inom de största urbana regionerna har målet för avsiktsförklaringarna varit att skapa hela, fungerande och konkurrenskraftiga urbana regioner genom att stärka regionens kommuners inbördes och hela den urbana regionens och statens engagemang i gemensamma mål. Tillämpningen av avsiktsföklaringar inom urbana regioner utvidgas regionalt och i fråga om innehåll så att man i samband med dem granskar även service och näringar. Även genom metropolpolitiken främjas i synnerhet i Helsingforsregionen en hållbar samhällsstruktur och ett mångsidigt bostadsutbud i syfte att trygga tillgången till arbetskraft och förutsättningarna för konkurrenskraft samt den sociala enhetligheten. Största delen av den statsunderstödda bostadsproduktionen riktar sig till de största tillväxtcentrumen, särskilt till Helsingforsregionen.

Programmet för minskning av långtidsbostadslösheten fortsätter enligt regeringens principbeslut med målet att avskaffa långtidsbostadslösheten före 2015. Tyngdpunktsområden är decentraliserade bostadslösningar och förebyggande av bostadslöshet. I stödfunktioner för boendet understryks multiprofessionella mobila stöd som man kan ta med sig hem. Effektanalys samt follow up-bedömning på EU-nivå genomförs. Det nationella samt internationella gemensamma utvecklingsarbetet fortsätter.

Fungerande boendelösningar och boendeförhållanden för äldre personer främjas enligt utvecklingsprogrammet för boende för äldre. Behovet av bostäder för grupper med särskilda behov växer på grund av det ökande antalet äldre personer som är i dåligt skick och det minskande antalet anstaltsvårdplatser för specialgrupper. Investeringsunderstöd för bostäder för grupper med särskilda behov riktas primärt för att främja bostadsproduktionen för de svagaste grupperna. Bostadssituationen för utvecklingsstörda förbättras genom att det bostadsprogram som är riktat till dem och vars mål är att minska antalet anstaltsplatser för utvecklingsstörda till en fjärdedel före 2015 förverkligas. Dessutom utvecklas boendet för personer som rehabiliteras inom mentalhälsovården.

Utöver räntestödslån stöds byggandet av hyresbostäder enligt en mellanmodell som inte omfattas av bestämmelserna om allmännyttighet och där statens fyllnadsborgen utgör ett stödelement. Utgångspunkten för den statsunderstödda produktionen är ett långvarigt behov av bostäder och projektens ekonomiska hållbarhet.

När bostadsområdena utvecklas betonas särskilt bostadsområdena i de största städerna och åtgärder som skapar social enhetlighet med hjälp av vilka man förbättrar serviceförmågan i området, invånarnas verksamhetsmöjligheter och områdenas funktionalitet. En stadsstrategisk utvecklingsinriktning stärks för att stödja bostadsområdenas livskraft och spridning av utvecklingsinformation.

Den statsunderstödda bostadsproduktionen ökar beloppet av statens borgensansvar. Den räntestödda produktionen koncentreras emellertid främst till tillväxtcentrumen, vilket innebär att borgensrisken i anknytning till dessa lån är liten.

Även beståndet av tidigare beviljade aravalån koncentreras till de stora tillväxtcentrumen, vilket minskar de ekonomiska risker som hänför sig till lånen. Enligt den modell för bedömning av kreditrisker som utarbetats av statskontoret finns ca 94 % av lånekapitalet i kommuner där risken är liten eller ringa. Betalningsproblemen koncentreras huvudsakligen till regioner med vikande befolkningsunderlag och de beror närmast på tomma bostäder som belastar samfundens ekonomi. I problemtyngda bolag är lånekapitalet rätt stort och amorteringarna koncentrerade till slutet av låneperioden samtidigt som hyreshöjningar är svåra att genomföra på grund av bostadsmarknaden i området.

Problemen lindras vid behov genom att befria objekten från begränsningar samt genom stöd och lättnader för enskilda objekt. Stödåtgärderna utvecklas till mera flexibla enligt det bostadspolitiska åtgärdsprogrammet utifrån den s.k. AKKU-arbetsgruppens förslag som en del av utvecklandet av boendet på områden med vikande befolkningsunderlag. Vid åtgärderna betonas kostnadseffektiva åtgärder. Möjligheten till förtida återbetalningar av aravalån genom lån från finansinstitut underlättas genom statsborgen.

Ombyggnad av bostadshus riktas till objekt som ska användas länge. Antalet förseningar när det gäller betalningen av ägarbostadslån med statsborgen i förhållande till lånestocken är litet och borgensersättningarna väntas fortsättningsvis hålla sig på en låg nivå.