Statsbudgeten 2013

Förklaring:Inrikesministeriet styr och utvecklar migrationsförvaltningen, ansvarar för migrationspolitiken samt beredningen av lagstiftning som gäller migration och medborgarskap, representerar Finland i migrationsfrågor inom Europeiska unionen och inom internationellt samarbete. Inrikesministeriet samordnar den verksamhet som anknyter till migrationsfrågor mellan förvaltningsområdena.

Inrikesministeriet svarar för det allmänna utvecklandet, planeringen, styrningen, uppföljningen och samordningen av mottagande av asylsökande och mottagande av personer som får tillfälligt skydd, samt för samordningen av arbetet mot människohandel.

Inrikesministeriet sörjer för Migrationsverkets verksamhetsbetingelser. Migrationsverket behandlar och avgör frågor som gäller utlänningars inresa, vistelse i landet, flyktingstatus och medborgarskap, svarar för styrningen och planeringen av den praktiska verksamheten vid mottagande av asylsökande och mottagande av personer som får tillfälligt skydd, för styrningen och övervakningen av förvarsenheternas praktiska verksamhet samt för styrningen av verkställigheten av hjälp till offer för människohandel. Dessutom upprätthåller Migrationsverket ett elektroniskt system för hantering av utlänningsärenden (UMA) och producerar information för myndigheter och internationella organisationer.

Invandrarpolitiken grundar sig på riktlinjerna i regeringsprogrammet.

De centrala strategiska riktlinjerna i fråga om målen är:

Man säkerställer genomförandet av strategin Migrationens framtid 2020, som styr invandringspolitiken, och pejlar på vilket sätt strategin kan anpassas till förändringarna i verksamhetsmiljön. Migrationsförvaltningens resultat förbättras bl.a. genom att man utvecklar myndighetssamarbetet. Målet är att säkerställa att behandlingstiderna för asylansökningarna förkortas samt att förbättra kostnadseffektiviteten i mottagningsverksamheten.

Samarbetet mellan aktörerna inom inrikesministeriets förvaltningsområde i fråga om utlänningars inresa och vistelse i landet effektiviseras. En flermyndighetsmodell för invandrarmyndigheterna, MPR (Migrationsverket, polisen, Gränsbevakningsväsendet) tas i bruk, som skapar en liknande permanent samarbetsstruktur som har genomförts mellan polisen, tullen och Gränsbevakningsväsendet (PTR-modellen).

Inom migrationsförvaltningen bereder man sig på att inrätta ett kompetenscentrum för invandring. I kompetenscentret samlas den verksamhet som avser förvaltningsområdets undersökningar och utredningar om invandring, administrationen av utvecklingsprojekt som finansieras ur olika finansieringskällor, utvärdering och spridning av projektresultat och annan praxis, koordinering av referensnätverk, information och konsultverksamhet samt produktion av material.

Man fortsätter att utveckla tillståndsprocesserna inom migrationsförvaltningen genom att utnyttja hela den potential som det elektroniska systemet för hantering av utlänningsärenden (UMA) erbjuder. Sökandena tillhandahålls heltäckande e-tjänster i anslutning till tillståndsprocesserna.

I fråga om avgiftsbelagda prestationer som hänför sig till migration försöker man få intäkterna av avgifter att motsvara självkostnadspriser.

Det samarbete inom inrikesministeriets förvaltningsområde som anknyter till invandring stärks. Målet för utvecklandet av systemet med uppehållstillstånd är att klargöra processen. Samtidigt måste man se till att behovet av övervakning tillgodoses i tillräcklig omfattning och att inte den illegala invandringen och människohandeln ökar. När det gäller invandringen av arbetskraft är det viktigt att man förmår svara mot arbetsmarknadens behov i rätt tid. Därför accentueras i synnerhet behandlingstiderna. Tillståndsverksamheten är oerhört viktig med tanke på förhandstillsynen över arbetsvillkoren. I eftergranskningen är det i praktiken i stor utsträckning fråga om polisens och arbetarskyddsförvaltningens kontrollverksamhets resurser och fördelningen av dem.

Samarbetet med undervisningsförvaltningen när det gäller inflyttningen av utländska studerande som kommer från länder utanför EU bör intensifieras. Antalet fall av missbruk av systemet bör hållas nere. Vid allokeringen av studieplatser bör man beakta de branscher inom vilka det eventuellt i framtiden kommer att behövas utländsk arbetskraft. Detta kräver också att studierna i de inhemska språken utökas under studietiden.

Man arbetar för en allt större samordning av invandrarpolitiken i EU-länderna med behoven inom utvecklings- och människorättspolitiken och inom EU-ländernas egen arbetskraftspolitik. Inom EU eftersträvar man en gemensam migrations- och asylpolitik bl.a. genom en harmonisering av lagstiftningen. Finland ser till att de nationella intressena beaktas vid beredningen av rättsakterna.

Då den olagliga invandringen ökar, ökar också mängden olagligt arbete och människohandel och andra slag av exploatering. Myndighetssamarbetet effektiviseras inom bekämpningen av olaglig invandring, och man ser till att behövlig lagstiftning utvecklas. Man strävar efter att placera ut migrationskontaktpersoner i de centrala invandrarländerna. Problemen med illegal invandring syns också som en ökning av de negativa följderna vid längre vistelse i landet då dessa personer hamnar utanför integrationsåtgärderna och samhällsservicen. En effektiv bekämpning av illegal invandring förebygger de kostnader som dessa problem förorsakar samhället.

Man sörjer för att de mänskliga rättigheterna, de grundläggande fri- och rättigheterna, en god förvaltning och rättsskyddet säkerställs i asylpolitiken. Man följer hur bestämmelserna om asylförfarandet och mottagningen av asylsökande fungerar och bereder eventuella lagändringar. Samarbetet mellan olika myndigheter stärks ytterligare i syfte att effektivisera asylprocessen. Processen görs snabbare för att kostnaderna för mottagandet ska sjunka.

Man fortsätter att utveckla det gemensamma europeiska asylsystemet genom att slutföra de förhandlingarna som gäller lagstiftningen för andra fasen av asylsystemet som eventuellt ännu pågår. Man börjar bereda det nationella genomförandet av antagna EU-rättsakter och deltar i EU-medlemsstaternas samarbete i detta syfte. Vid sidan av utvecklandet av lagstiftningen är det viktigt att man intensifierar det praktiska samarbetet mellan medlemsstaternas asylmyndigheter. Därför är det viktigt att stödja etableringen av verksamheten vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO).

I fråga om utvecklandet av asylpolitiken stärker man enhetligheten mellan de olika politiska sektorerna för invandrarfrågor, t.ex. gränsbevakningen, bekämpningen av illegal invandring och återvändandepolitiken. Man främjar ett större samband mellan asylpolitiken och utvecklings- och människorättspolitiken.

Genomförandet av kvotflyktingpolitken fortsätter genom att utlänningar som är i behov av internationellt skydd omplaceras i Finland (utlänningslagen 301/2004 90 §). Grunderna för omplacering (resurser för mottagande av kvotflyktingar och antal kvotflyktingar) fastställs varje år i statsbudgeten. Flyktingkvoten för 2013 är 750 personer.

Man fortsätter förberedelserna för uppgörandet av samarbetsprotokoll om återvändande med utreseländerna, och etablerar en verksamhetsmodell för frivilligt återvändande. Antalet asylsökande beräknas vara ca 3 000 per år och av dessa är ca 150 minderåriga utan vårdnadshavare.