Statsbudgeten 2013

Förklaring:Utvecklingspolitiken är en väsentlig del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. De viktigaste målen för Finlands utvecklingspolitik är att avskaffa extrem fattigdom och trygga ett människovärdigt liv för alla i enlighet med utvecklingsmålen i FN:s millenniedeklaration. Dessutom främjar Finland stärkandet av de fattigas ställning och minskad ojämlikhet. Förutom att eliminera fattigdomen hjälper man genom utvecklingspolitiken till att finna lösningar också på andra globala utmaningar. Finlands utvecklingspolitik och utvecklingssamarbete baserar sig på de mänskliga rättigheterna. Ett mål är att också de allra fattigaste människorna ska känna till sina rättigheter och kunna handla så att de förverkligas.

I sin utvecklingspolitik och sitt utvecklingssamarbete prioriterar Finland ett demokratiskt och ansvarsfullt samhälle som främjar de mänskliga rättigheterna, en inkluderande och sysselsättande grön ekonomi, en hållbar hantering av naturresurser och miljöskydd samt mänsklig utveckling. Genomgående mål för utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet är att främja jämställdhet mellan könen och minska ojämlikhet samt klimatsäkerhet. Målen främjas genom integrering, riktade åtgärder och arbete för politiskt inflytande.

Finlands utvecklingssamarbete baserar sig på de utvecklingsbehov som utvecklingsländerna fastställt och ländernas egna utvecklingsplaner och utvecklingsmål men beaktar också verksamhet inom annat biståndssamarbete. Utvecklingssamarbetets parter och aktörer är tillsammans ansvariga för att utvecklingsresultat uppnås.

Finlands utvecklingspolitik drivs bilateralt, regionalt och tematiskt, på EU-nivå, på det multilaterala planet och i samarbete med medborgarorganisationer. Alla dessa kanaler bildar en varandra kompletterande helhet som resulterar i effekterna av Finlands utvecklingspolitik på landsnivå. Målet för den humanitära verksamheten är att rädda människoliv, lindra mänskligt lidande och bibehålla människovärdet under kriser.

Utvecklingssamarbetets kvalitet förbättras genom att man utvecklar resultatbaserade verksamhetssätt, såsom strategisk planering. Samarbetet riktas dit var Finlands stöd bäst kan bidra till att partnerskapsländernas utvecklingsresultat uppnås. Tyngdpunkten för Finlands verksamhet ligger på de minst utvecklade länderna i Afrika och Asien. Samarbetet koncentreras till långvariga partnerskap så att man kan undvika uppsplittring i fråga om både finansieringen och arbetet.

Regeringens mål är en anslagsutveckling inom ramen för vilken en anslagsnivå på 0,7 procent av BNI kan uppnås. Nivån på anslagen för utvecklingssamarbete beräknas ligga på ca 0,55 % av BNI år 2013. Detta innebär en minskning av utgifterna på ca 6 miljoner euro jämfört med år 2012, vilket är en följd av att det uppskattade värdet av de ODA-dugliga utgiftsposter som står utanför utvecklingssamarbetet har sjunkit.

I enlighet med regeringsprogrammet fryser man anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet för åren 2013—2014 på en nivå som motsvarar anslagen för 2012. I mitten av regeringsperioden ska en del av inkomsterna från auktioneringen av utsläppsrätter riktas till klimatfinansieringen och utvecklingssamarbetet. I detta sammanhang är målet att utvecklingssamarbetets andel av BNI höjs under regeringsperioden. Statens inkomster från auktioneringen av utsläppsrätter får trots ramarna användas till engångsutgifter för klimatåtgärder och utvecklingssamarbete. Finland har förbundit sig att hålla kvar den andel av stödet som riktas till de allra fattigaste länderna (LDC-länderna) på en nivå av minst 0,15 procent av BNI när finansieringen närmar sig 0,7 procent. Dessa mål beaktas vid planeringen av det bilaterala och det regionala utvecklingssamarbetet och uppnåendet av målen följs regelbundet.

Vid den 15:e partskonferensen för ramkonventionen om klimatförändringar (UNFCCC) i Köpenhamn 2009 förband sig Finland, som en del av EU:s finansieringslöfte på kort sikt, till en andel på 110 miljoner euro under åren 2010—2012. Dessutom ska industriländerna enligt ett beslut i Cancún (2010) få till stånd ett årligt penningflöde på 100 miljarder USD till klimatåtgärder i utvecklingsländerna före år 2020. Denna summa består av industri- och utvecklingsländernas privata och offentliga finansiering samt innovativa finansieringskällor. Det har ännu inte avtalats om volymen och bördefördelningen för den offentliga klimatfinansieringen på lång sikt och man vet därför inte hur stor Finlands finansiella bidrag blir, men enligt de beräkningar som gjordes 2009 skulle Finlands årliga budgetfinansierade bidrag vara mellan 70 miljoner och 200 miljoner euro. Finland ska alltså att ytterligare höja nivån på klimatfinansieringen och på kort sikt ska den åtminstone hållas på den uppnådda nivån. I budgetpropositionen för 2013 beräknas Finlands andel av klimatfinansieringen under momentet för egentligt utvecklingssamarbete utgöra ca 64 miljoner euro.

Uppnåendet av målen i Finlands utvecklingspolitik syns i form av förändringar och utveckling i samarbetsländerna och i resten av världen. Finlands stöd är en del av den gemensamma satsning som görs av det internationella samfundet och partnerlandet och genom det bidrar man till utvecklingen. Finland har anslutit sig till principerna i Parisdeklarationen och åtgärdsprogrammet Accra, som stöder deklarationen, samt till principerna enligt slutdokumentet från Busan. Målet med principerna är att utveckla verksamhetssätten inom utvecklingssamarbetet så att utvecklingsresultaten stärks.

Finland deltar i det internationella resultatsamarbetet i synnerhet när Busans utvecklingsresultat behandlas inom ramen för det globala partnerskap som inrättades i högnivåforumet (2011) samt OECD och EU. Finland strävar efter att styra arbetet med resultatinnehållet till sådana ämnesområden som innebär ett mervärde när det gäller att förbättra resultaten för de enskilda länderna oberoende om det är fråga om Finlands, EU:s eller andra biståndsgivares verksamhet. I direktionsarbetet och annan påverkansverksamhet strävar Finland aktivt tillsammans med andra länder som är av samma åsikt efter att driva fram en förnyelse av FN-systemet och en effektivare verksamhet inom FN-organisationerna, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna.

Minskningen av fattigdomen och främjandet av hållbar utveckling är mångfasetterade utmaningar och det finns inte några entydiga mått för effekterna av de olika sidorna av utvecklingen. På nationellt plan bedriver utrikesministeriet emellertid ett kontinuerligt utvecklingsarbete för att stärka resultaten av det finländska utvecklingssamarbetet, bl.a. genom att precisera anvisningarna och att ordna utbildning. I det nationella arbetet med att utveckla verksamhetssätten koncentrerar man sig på att stärka resultaten av projekt- och programsamarbetet på nationell nivå. Finlands prioritetsområden är att främja användningen av partnerskapsländernas egna förvaltningssystem, att förbättra transparensen och förutsägbarheten i utvecklingsfinansieringen och utveckla arbetsfördelningen mellan biståndsgivarna. Resultatarbetet sker i stor utsträckning skilt för varje partnerskapsland och Finlands ambassader i partnerskapsländerna har då en central roll.

Utrikesministeriets regionavdelningar bär det centrala ansvaret för evalueringen och granskningen av sina egna projekt och program. Den evaluering av utvecklingssamarbetet som görs under den understatssekreterare som ansvarar för utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet verkställer evalueringar av omfattande helheter. Vid evalueringarna följer Finland OECD:s biståndskommitté DAC:s principer.

Vid den nationella uppföljningen är riksdagen av central betydelse. Utrikesministeriet lämnar varje år in en berättelse om utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet till riksdagen, där man rapporterar om den verksamhet som bedrivits och där målen för framtiden presenteras. Den utvecklingspolitiska kommittén, som är ett rådgivande organ som statsrådet tillsatt, bedömer bl.a. utvecklingssamarbetsverksamhetens kvalitet och effektfullhet och följer nivån på de offentliga utvecklingssamarbetsanslagen.

På ett internationellt plan är det i huvudsak OECD:s biståndskommitté DAC som följer upp och rapporterar om utvecklingssamarbetet. OECD/DAC ger också Finland respons om de kollegiala utvärderingar som biståndskommittén ska göra upp med fyra års mellanrum, av vilka den nyaste är från 2012. DAC-rapporteringen följer även hur politikmål som gäller genomgående teman i utvecklingspolitiken uppnås. Finland har förbundit sig till uppföljningen av framstegen i fråga om FN:s millenniemål, vilken grundar sig på observationsdata som samlats in landsvis.

Konsekvens i utvecklingspolitiken uppnås då riktlinjerna och verksamheten inom alla de politikområden som är av betydelse för att eliminera fattigdom och främja hållbar utveckling stöder uppnåendet av de internationella utvecklingsmålen. Principen medför skyldigheter även för industriländerna (bl.a. i fråga om handels-, jordbruks- och klimatpolitiken och hållbara produktions- och konsumtionsvanor). Finland har förbundit sig till en konsekvent utvecklingsfrämjande politik och främjar förverkligandet av den i sin egen nationella verksamhet samt i förhållande till andra biståndsgivare och partnerskapsländer. I enlighet med regeringsprogrammet främjar Finland aktivt konsekvens inom EU. Finland verkställer också de rekommendationer som OECD har gett i frågan.

Inom OECD/DAC:s statistik följer man klimatfinansieringsprojekt med kvalitativa indikatorer (Rio-markör) som gäller begränsning av klimatförändringen (mitigation) och anpassning till klimatförändringen (adaptation). Målet för de projekt vars syfte är att begränsa klimatförändringen är att minska koldioxidutsläppen. Genom projekt som främjar anpassning till klimatförändringen förbättras ländernas förutsättningar att anpassa sig till klimatförändringens negativa konsekvenser. Utvecklingssamarbetsprojekten klassificeras enligt klimatfinansieringsindikatorer beroende på om de är det huvudsakliga målet eller ett viktigt delmål för ett projekt. Med huvudsakligt mål avses att projektet inte genomförs om målet utelämnas. Ett delmål antecknas i projektdokumentet som ett av projektets mål. Finland utnyttjar dessa indikatorer i planeringen och uppföljningen av klimatprojekt.

Det multilaterala utvecklingssamarbetet kommer att genomföras resultatinriktat och strategiskt i enlighet med det utvecklingspolitiska åtgärdsprogrammet. Man gör en strategisk analys av samarbetet och intensifierar påverkningsarbetet genom att koncentrera sig på begränsade helheter. Vid utvärderingen av de multilaterala organisationerna har Finland använt sådant material som producerats av bl.a. OECD DAC, MOPAN-nätverket (Multilateral Organizations Performance Assessment Network) och uppföljningsmekanismen i anslutning till genomförandet av Parisdeklarationen liksom även resultaten av organisationernas interna utvärderingar. Finland har aktivt deltagit i de utvärderingsprocesser som gällt multilaterala organisationer.