Hoppa till innehåll
  Svara på användarenkäten om denna webbplatsen och bidra till utvecklingen av en ny webbplats med information om statsbudgeten. Gå till enkäten via denna länk.

Statsbudgeten 2009

3. Budgetpropositionens ekonomisk-politiska utgångspunkteroch målPDF-versio

Den långvariga kraftiga ekonomiska tillväxten i Finland hållerpå att mattas av. Ju svagare den internationella ekonomiska situationenblir och ju längre den pågår, desto viktigare är det att de nationellagrundläggande faktorerna för en stabil ekonomi, dvs. en stark offentligekonomi och en god priskonkurrenskraft, är i sin ordning.

Enligt regeringsprogrammet kan sysselsättningen öka med 80 000—100 000personer före valperiodens slut. Då kan sysselsättningsgraden stigatill ca 72 % i slutet av valperioden. Under nuvarande valperiodhar sysselsättningen utvecklats mycket gynnsamt, men för att detska vara möjligt att nå den eftersträvade sysselsättningsutvecklingenkrävs det därtill åtgärder som förutom att de stödjer utbudet avarbetskraft också målmedvetet stärker produktiviteten och den potentiellatillväxtnivån för produktionen. Vidare behövs en gynnsam internationellekonomisk utveckling och en måttfull utveckling av arbetskraftskostnadernasom tryggar efterfrågan på arbetskraft. En fortsatt stark tillväxtinom totalproduktionen och sysselsättningen är av avgörande betydelseför statens och kommunernas ekonomiska stabilitet.

Den offentliga ekonomins tillstånd i Finland ska enligt regeringensuppfattning de närmaste åren bedömas framför allt med tanke på förberedelsernainför den demografiska förändringen. Ett mål enligt regeringsprogrammetär att sysselsättningsfrämjande strukturella reformer ger upphovtill ett strukturellt överskott i statsfinanserna som motsvararen procent av BNP i slutet av valperioden.

3.1. Finanspolitiken

Den långvariga kraftiga ekonomiska tillväxten i Finland hålleri snabb takt på att avta i och med att världsekonomin redan harbörjat mattas av. Osäkerheten i fråga om det internationella ekonomiskaläget är fortfarande stor. I Finland har de grundläggande faktorernafrämjat tillväxten, och hittills har vi klarat oss bättre än deandra. I och med den snabbt ökade inflationen har förtroendet förden ekonomiska utvecklingen dock försvagats, och totalproduktionenförväntas öka med bara knappt 2 % nästa år.

Befolkningens snabbt stigande medelålder kastar en skugga överutsikterna för slutet av valperioden. Samtidigt som de offentligautgifterna ökar i takt med befolkningens stigande medelålder, hotardet minskade antalet sysselsatta bromsa totalproduktionen och skatteinkomstökningen.En ökning av produktiviteten blir allt viktigare i framtiden, eftersomden andra delfaktorn i den ekonomiska tillväxten, dvs. arbetskraften,ofrånkomligt hotar minska. Arbetsmarknaden skärps ytterligare eftersomökningen av arbetskraftsutbudet avtar och arbetslöshetsgraden börjarnärma sig den uppskattade nivån för den strukturella arbetslösheten.Efter en lång period med relativt måttfulla kollektivavtal har löneförhöjningarnai fjolårets och årets avtal, som sträcker sig till början av år2010, blivit klart högre än vad man varit van med de senaste åren.Risken är att de ingångna löneuppgörelserna påskyndar inflationenoch äventyrar priskonkurrenskraften. Detta kan visa sig vara problematisktmed tanke på sysselsättningen, i synnerhet i fall den internationellaekonomin förblir svag en lång tid.

Regeringens avsikt är att förbereda sig på trycket på den offentligaekonomin genom att stärka den offentliga ekonomins hållbarhet medhjälp av strukturella reformer och genom att föra en ansvarsfullutgifts- och skattepolitik. Med tanke på den offentliga ekonominshållbarhet är det nödvändigt att sysselsättningsgraden höjs. Föratt lindra matchningsproblemen på arbetsmarknaden krävs en störreyrkesmässig och regional rörlighet. Man måste försöka sänka denstrukturella arbetslösheten också genom reformer som gäller densociala tryggheten och utbildningssystemet.

I syfte att lösa problemen med matchning av arbetskraft anvisasi budgetpropositionen för 2009 finansiering till åtgärder som förebyggerutslagning bland unga och främjar ungas sysselsättning, till ettökat antal studieplatser inom den yrkesinriktade grund- och tilläggsutbildningen ochinom utbildningen för invandrare samt till behörighetsutbildningför lärare med invandrarbakgrund. Också finansieringen av verkstadsverksamhetför unga ökas med knappt 1 miljon euro. Anslagen för arbetskraftsutbildning,flyttbidrag och startpeng enligt verksamhetsmodellen för omställningsskyddökas med ca 9 miljoner euro på grund av den ökade efterfrågan påstöd.

För att dämpa ökningen av de offentliga utgifterna har regeringenförbundit sig till utgiftsramar som sträcker sig över valperiodenoch som begränsar utgiftsökningarna. Man försöker öka produktivitetenmed hjälp av kommun- och servicestrukturreformen samt statens produktivitetsprogram.Detta innebär en effektivare offentlig verksamhet och en omfördelningav arbetskraften inom den offentliga sektorn så att den bättre motsvararde behov som uppstår på grund av den åldrande befolkningen. Efterfråganpå arbetskraft inom den offentliga sektorn får inte utgöra ett hinderför tillväxtmöjligheterna inom den privata sektorn och hela samhällsekonomin.

De lättnader i beskattningen av arbete som ingår i regeringsprogrammetoch som syftar till att öka sysselsättningen lämpar sig väl förden försämrade konjunkturen. I och med de skattelösningar som ingåri budgetpropositionen kan finanspolitiken som helhet anses främjaden totala efterfrågan och tillväxten nästa år.

Skattelättnaderna kan sänka den strukturella arbetslösheten.De ökar hushållens köpkraft, minskar skattekilen, förbättrar incitamentenatt arbeta och låta utföra arbete samt främjar måttfulla löneuppgörelser.

3.2. Skattepolitiken

Regeringens viktigaste skattepolitiska mål är att

  • främja sysselsättningen genomatt lindra beskattningen av arbete
  • öka arbetskraftens rörlighet och förbättra matchningenpå arbetsmarknaden
  • göra beskattningen rättvisare
  • främja företagsamhet, kompetens, inhemskt ägande och sparande
  • betona miljöaspekter
  • bekämpa verksamhet i den ekonomiska gråzonen.

Beskattningen av förvärvsinkomster

Tyngdpunkten inom skattepolitiken ligger på en lindrigare beskattningav arbete. I enlighet med regeringsprogrammet lindras beskattningenav arbete i syfte att främja sysselsättningen med sammanlagt 1,1miljarder euro under hela regeringsperioden. I samband med halvtidsöversynenkommer regeringen att bedöma dimensioneringen av inkomstskattelättnadernaunder regeringsperioden så att även löneuppgörelserna och den offentligaekonomins hållbarhet beaktas. I slutet av regeringsperioden kanen långsammare ekonomisk tillväxt och ett minskat utbud på arbetetill följd av den åldrande befolkningen ge skäl att stödja sysselsättningenoch den inhemska efterfrågan även genom ytterligare skattelättnader.

År 2008 genomfördes en moderat lindring av beskattningen avarbete med 330 miljoner euro. I inkomstskatteskalan gjordes dessutomen inflationsjustering på 2 %. Med beaktande av den höjdainkomstnivån var lättnaden tillräcklig för att hindra en skärpningav beskattningen. År 2009 lindras beskattningen av arbete med ca700 miljoner euro. Dessutom kompenseras den skärpning av beskattningensom en höjning av inkomstnivån medför och det görs en inflationsjusteringpå 4 % i inkomstskatteskalan. I detta ingår en inflationsjusteringpå 4 % i inkomstskatteskalan. Skattelättnaderna stödjerköpkraften, sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Skattelättnadernaskapar förutsättningar för en fortsatt gynnsam utveckling av sysselsättningentrots de svagare konjunkturerna. Samtidigt stärker skattelättnadernamöjligheterna för ekonomisk tillväxt på lång sikt.

Beskattningen av pensionsinkomst lindras så att skattegradenför pensionsinkomst på alla inkomstnivåer är högst lika hög somskattegraden för motsvarande löneinkomst. Även skattegraden förpensionerade makar ändras så att den högst är samma som skattegradenför löntagare. Lindringen av beskattningen av pensionsinkomst genomförsgenom en höjning av pensionsinkomstavdraget i både stats- och kommunalbeskattningen,vilken minskar skatteinkomsterna med uppskattningsvis knappt 200miljoner euro.

I enlighet med regeringsprogrammet får kommunerna full kompensationför ändringar i skattebasen.


Figur 4. Skattegraden för löneinkomster, i % för medelinkomsttagare

Figur 4. Skattegraden för löneinkomster, i % för medelinkomsttagare Tablå 5. Befolkningens åldersstruktur åren 2007—20501)

Beskattning av kapitalinkomster

I syfte att trygga tillgången till virke inom skogsindustrinbeviljas temporär och partiell skattefrihet för inkomster av virkesförsäljning.Av den inkomst av virkesförsäljning som inflyter före utgången av2009 och som beskattas som kapitalinkomst av skogsbruket är 50 %på vissa villkor skattefri inkomst. Av den inkomst som inflyterföre utgången av 2010 är 25 % skattefri inkomst. År 2009minskar den partiella skattefriheten för inkomster av virkesförsäljningbeloppet av kapitalinkomstskatten med uppskattningsvis 105 miljonereuro.

Främjande av företagsamhet, kompetens, inhemsktägande och sparande

Regeringen fortsätter på en skattelinje som överensstämmer medregeringsprogrammet. Företagsbeskattningen hålls konkurrenskraftiginternationellt sett, och man avhåller sig från ändringar som äventyrarde finska företagens konkurrenskraft.

Lagstiftningen om företagsbeskattning anpassas till de internationellaredovisningsstandarderna 2009. Anpassningen sker huvudsakligen ienlighet med förslagen från den arbetsgrupp för utveckling av företagsbeskattningensom avgav sitt betänkande 2006. Lagförslaget innehåller bl.a. bestämmelserom den skattemässiga behandlingen av orealiserade värdeförändringarsom antecknats i bokslutet. Dessutom revideras tonnageskattelageni syfte att öka tonnageskattesystemets internationella konkurrenskraft.

Noterade aktiebolag som bedriver bostadsuthyrning befrias undervissa förutsättningar från inkomstskatt för att utöka utbudet pånya fritt finansierade hyresbostäder.

En sänkning av mervärdesskattesatsen på livsmedelsom en del av en rättvisare beskattning

I enlighet med regeringsprogrammet sänks mervärdesskattesatsenpå livsmedel och foder från 17 % till 12 % frånoch med den 1 oktober 2009. Sänkningen av skattesatsen innebär attden mervärdesskatt som konsumenterna betalar sjunker med ca 500miljoner euro på årsnivå. Med andra ord minskar det skattebeloppsom inflyter till staten med motsvarande summa. Indirekt stödjerskattesänkningen dock en fortsatt ekonomisk tillväxt och stävjarstegringen i konsumentpriserna. Som en följd av de positiva verkningarnaberäknas ca hälften av det direkta skattebortfallet återbördas tillstaten närmast genom den inverkan som skattesänkningen har på det ekonomiskabeteendet. Sänkningen av mervärdesskattesatsen på mat förbättrarkonsumentens allmänna köpkraft och därmed också den privata konsumtionensamt ger, i och med att sysselsättningen blir bättre, ökade intäkterav inkomstskatten och mindre utgifter för staten för utkomstskyddetför arbetslösa.

3.3. Den offentliga ekonomins hållbarhet på lång sikt

Finlands befolkning åldras snabbare än i någon annan EU-medlemsstat.Befolkningen i arbetsför ålder börjar minska redan år 2010 när denförsta stora åldersklassen, de som är födda 1945, fyller 65 år.Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos (2007) minskar befolkningen iarbetsför ålder (15—64-åringar) med ca 270 000personer fram till år 2050.

Det minskade utbudet på arbetskraft kan aktivt bromsas upp genomatt arbetskarriären förlängs i såväl inledningen som slutet. Mankan också försöka kompensera minskningen genom en aktiv invandrarpolitik.Problemet kan dock inte undanröjas på det sättet, endast lindras.Nedgången i befolkningen i arbetsför ålder kommer att bromsa denkommande ekonomiska tillväxten avsevärt. Då vi förra seklet blevvana med en årlig tillväxttakt på drygt 3 %, blir vi ifortsättningen tvungna att nöja oss med ca 1½ % i årligtillväxt, eftersom den ekonomiska tillväxten är helt beroende aven ökning av produktiviteten.

Samtidigt som befolkningen i arbetsför ålder minskar, ökar antaletseniorer markant. Fram till år 2050 ökar antalet personer som fyllt65 år med ca 700 000, och försörjningskvoten fördubblas.När det för närvarande per en senior finns fyra personer i arbetsförålder, kommer det år 2050 att finnas enbart två. Att befolkningenåldras snabbt beror inte enbart på att de stora åldersgruppernauppnår pensionsåldern, utan i bakgrunden finns också det faktumatt livslängden hela tiden ökar. Till följd av detta kommer antalet85-åringar att öka allra snabbast. Deras antal förväntas år 2050vara uppe i 390 000, då de nu är 100 000.

Enligt befolkningsprognosen stiger den förväntade livslängdenför en 65-årig man med 6 år och för en kvinna i samma ålder med5 år fram till år 2050. Det är positivt att livslängden ökar ochdet speglar en ökad välfärd, men samtidigt ökar behovet av åldringsvård.Problemen med att finansiera utgifterna för vård och omsorg kundelindras, om de äldres aktiva år kunde utökas med ungefär samma antalsom levnadsåren ökar. Inom pensionssystemet utgör den ökade livslängdeninte något betydande hot mot en hållbar finansiering av pensionerna.

Den utvecklingstendens som befolkningsprognosen avspeglar innebären mycket stor utmaning för anordnande och finansiering av omsorgstjänsterför äldre. Detta har konsekvenser också för arbetsmarknaden. Omvälfärdstjänsterna produceras enligt nuvarande struktur, borde drygthälften av den åldersklass som kommer i arbetsför ålder anställasinom den offentliga sektorn på 2020- och 2030-talen då omsorgsbehovetökar mest. En sådan utveckling skulle leda till att antalet arbetsplatserökar betydligt inom de social- och hälsovårdstjänster som kommunerna ansvararför, men minskar avsevärt inom den privata sektorn. Bristen på arbetskraftoch den samtidiga ökningen i behovet av tjänster hotar att göratjänsterna dyrare och öka kostnaderna. Inom bl.a. kommun- och servicestrukturreformprojektetoch statens produktivitetsprogram har en ökning av produktivitetendärför lyfts fram som ett centralt mål när det gäller att stävjakostnadsökningen.

En hållbar finansiering av den offentliga ekonomin prövas ien situation då utgiftstrycket i fråga om pensioner och omsorgstjänsterökar samtidigt som arbetskraften minskar och tillväxten både i frågaom nationalprodukten och skattebasen avtar. Enligt beräkningar somgjorts inom EU kommer åldersrelaterade utgifter, dvs. utgifter förpensioner, hälso- och sjukvård och långtidsvård, att i vårt landöka med drygt 5 % i förhållande till totalproduktionenfram till år 2050. Det största trycket på en höjning av pensionsutgifternainfaller under 2010-talet, medan utgifterna för omsorg ökar kraftigastförst efter detta.

I Finland har man förberett sig bättre på det utgiftstryck somden snabbt åldrande befolkningen ger upphov till än i många andraEU-medlemsländer:

  • Staten har genom sin strama finanspolitikminskat sin skuldsättning och därmed ränteutgifterna. På detta sätthar man gett plats för den kommande ökningen av utgifter som föranleds avatt befolkningen blir allt äldre.
  • Arbetspensioner har fonderats, och trycket på en ökningav pensionsavgifterna är därför avsevärt mindre än då det gällerpensionsutgifterna. Man har dessutom enats om ytterligare fonderingarfram till år 2013.
  • Därutöver har det genomförts flera pensionsreformer, somstärker stabiliteten i pensionssystemets finansiering avsevärt bl.a.genom att sporra till längre arbetskarriär.
  • Den offentliga ekonomins finansiella bas stärks med enekonomisk politik som stöder tillväxt och sysselsättning. Regeringensiktar på 80 000—100 000 nya arbetstillfällenunder den här valperioden. På längre sikt är målet att höja sysselsättningsgradentill 75 %.

Enligt bedömningar kommer den pensionsreform som trädde i kraft2005 att tillsammans med tidigare genomförda reformer leda tillatt pensioneringen skjuts upp med ungefär tre år. Situationen dådet gäller sysselsättningen av äldre arbetstagare (55—64-åringar)har blivit märkbart bättre de senaste åren. Sysselsättningsgradenför denna åldersgrupp har stigit snabbast i vårt land av alla EU-länder,från 37 % år 1998 till nästan 55 % år 2007.

Tablå 5. Befolkningens åldersstruktur åren 2007—20501)

1 000personer          
  Sammanlagt 0—14-åringar 15—64-åringar över 65-åringar över 85-åringar
2007 5 297 895 3 528 875 98
2010 5 356 884 3 532 941 113
2020 5 547 918 3 352 1 276 153
2030 5 683 910 3 279 1 494 221
2040 5 730 887 3 295 1 548 349
2050 5 748 896 3 264 1 588 389
Förändring 2007/2050 451 1 -264 713 291

1) Källa: Statistikcentralens befolkningsprognos2007

3.4. EU:s ekonomisk-politiska koordinering

Den snabba nedgången i det internationella konjunkturläget harprövat den samordningsmekanism för den ekonomiska politiken somgrundar sig på Europeiska unionens regler. Under högkonjunkturåren2006 och 2007 betonade rådet och kommissionen vikten av att de godatiderna beaktas i de politiska rekommendationerna och att extraskatteinkomster används för att stärka den offentliga ekonomin ochdess hållbarhet. I de flesta medlemsstaterna har den nominella balansenblivit klart bättre och som helhet var den offentliga ekonomin inombåde euroområdet och inom hela unionen starkare 2007 än någonsinunder tiden för den ekonomiska och monetära unionen. Underskotteti den offentliga ekonomin inom hela euroområdet var 0,7 %i fjol. I själva verket var det dock få medlemsstater som vidtognågra extra åtgärder för att förbättra den offentliga ekonomin.Skatteinkomsterna översteg budgeten, vilket ledde till en bättre balans.I vissa fall ledde de extra skatteinkomsterna också till ökade utgifter,trots riskerna för en överhettning av ekonomin. Allt som allt vardet efter 2007 bara ett land, Ungern, som uppvisade ett s.k. alltförstor underskott som översteg referensvärdet på 3 %. Ekofinrådeti juli inledde visserligen ett förfarande vid alltför stora underskottgentemot Förenade kungariket. Detta gjordes i föregripande syfte,eftersom de budgetdokument som landets regering publicerat visadeatt underskottet skulle överstiga referensvärdet budgetåret 2008/2009.Detta är delvis en följd av det snabbt försämrade ekonomiska läget.Delvis av samma orsaker har kommissionen gett Frankrike och Rumänienpolicyanvisningar som har karaktären av en förvarning.

Våren 2007 förde medlemsstaterna i euroområdet för första gångenen förhandsdiskussion om medlemsstaternas budgetberedning. Ett avsyftena var att bedöma budgetpolitiken ur hela euroområdets synvinkel.Vid mötet i Berlin band sig medlemsstaterna till att uppnå sittmedelfristiga budgetmål före 2010, med ett undantag. Man kom överensom att ställa upp medelfristiga budgetmål 2005, då stabilitets-och tillväxtpakten reformerades. Målen skulle stämma överens med delångsiktiga hållbarhetsutmaningarna i respektive land. Eftersomländernas tillväxtpotential, skuldnivå och läget i fråga om denoffentliga ekonomin skiljer sig avsevärt från varandra, är det inteförnuftigt och skäligt att ställa upp samma mål för alla länder.I samband med reformen betonades också det nationella engagemangeti anslutning till målen. Tills vidare har åtta av femton medlemsstateri euroområdet, inklusive Finland, uppnått målet. När konjunkturernaförsvagas är det sannolikt att en del av medlemsstaterna blir efteri den tidtabell som sattes som mål i Berlin och som man fortfarandehåller fast vid. Den diskussion som delvis inleddes under Finlandsordförandeperiod och som gällde de nationella budgetbestämmelsernaoch utgiftsramarna ser ut att ha gett resultat, eftersom många länderhåller på att reformera budgetförfarandet och budgetlagarna i dennariktning. Detta kommer för sin del också att bidra till att denmedelfristiga och långfristiga orienteringen stärks i EU-ländernasoch euroländernas finanspolitik. Detta gör att politiken blir trovärdigare.

I samband med reformen av stabilitets- och tillväxtpakten komman också överens om att medlemsstaterna i sina medelfristiga målska beakta den offentliga ekonomins befintliga åtaganden (åldersrelateradeutgifter). Detta arbete har utförts av kommissionen, och ett förslagav kommissionen väntas bli klart senast i början av 2009. Avsiktenär att de landspecifika målen på medellång sikt som justerats påbasis av den nya informationen ska läggas fram hösten 2009 i medlemsstaternasuppdaterade stabilitets- och konvergensprogram. Beaktandet av debefintliga åtagandena kan förväntas höja målnivån inom budgetpolitiken.Det är en annan sak hur snabbt medlemsstaterna förväntas svara pådessa utmaningar och anpassa sina mål. I ett land som Finland därde åldersrelaterade utgifterna stiger mycket snabbt i och med attbefolkningen blir äldre väntas en snabbare och mer framförhållenanpassning än i de länder där befolkningsstrukturen är mindre ofördelaktig.

Europeiska kommissionen publicerade i början av sommaren 2008en rapport med anledning av den ekonomiska och monetära unionenstioårsjubileum. I den omfattande rapporten ingick ett meddelandedär kommissionen lägger fram förslag bl.a. till en effektiviseringav samordningen av den ekonomiska politiken. I de förslag som kommeratt behandlas under det kommande året ingår bl.a. ett förslag sominnebär att uppföljningen av budgetpolitiken utvidgas till att gällasådana allmänna områden i anslutning till makrostabiliteten (inflation,konkurrenskraft, yttre stabilitet) som i synnerhet inom euroområdethar betydande verkningar över gränserna. Diskussionerna har barainletts, men den interna differentieringen inom euroområdet kommer attvara en av de största framtida utmaningarna med tanke på samordningenav politiken.