Statsbudgeten 2005
Utsikterna för den närmaste framtiden
I samband med det rambeslut för statsfinanserna som fattades i mars 2004 bedömde man att överskottet inom den offentliga ekonomin skulle stiga till 2½ % i slutet av regeringsperioden. Uppskattningen grundade sig på det antagandet att den genomsnittliga ekonomiska tillväxten är 2½ % och att statens utgiftsram förverkligas oförändrad. Beträffande beskattningen av lönerna antog man att sådana ändringar årligen görs i skattegrunderna vilka hindrar att beskattningen skärps då förvärvsnivån i genomsnitt stiger. Kalkylen utgick också från att kommunernas och socialskyddsfondernas ekonomi blir något bättre.
Verkningarna av att befolkningens medelålder stiger syns till fullo i den offentliga ekonomin först efter ramperioden 2005—2008. Pensioneringarna förutspås öka kraftigt i början av nästa decennium, men det uppkommer tryck på en ökning av arbetspensionsavgifterna redan detta decennium. Om den skattebörda som omfattar lönerna inte utökas och om inkomstbeskattningen lindras i överensstämmelse med arbetspensionsavgiftsökningen, hotar statsfinanserna att med nuvarande utgiftsåtaganden uppvisa ett strukturellt underskott som småningom blir allt större.
I förhållanden där statsfinanserna försvagas är också kommunernas ekonomi och de välfärdstjänster som de ansvarar för hotade. Endast om utgiftsökningen begränsas och skattebasen breddas genom att den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen stärks kan den offentliga ekonomin åter föras in på en stabil väg också på längre sikt. På grund av de negativa sysselsättningsverkningarna kan balansen inte stärkas genom att inkomstbeskattningen skärps.
Trots trycken de närmaste åren och årtiondena är läget inom den offentliga ekonomin i Finland gott i en europeisk jämförelse. Enligt EU-kommissionens bedömningar är överskottskvoten inom den offentliga ekonomin alltjämt den högsta bland EU-länderna, inbegripet också de nya medlemsländerna. Som det nu ser ut klarar Finland väl av att fullgöra förpliktelserna enligt stabilitets- och tillväxtpakten. Det bör dock observeras att överskottet enbart grundar sig på arbetspensionsfondernas överskott.
Överskottskvoten inom den offentliga ekonomin har minskat med över fem procentenheter sedan år 2000. En del av förändringen beror på att exceptionella faktorer faller bort, en del på att den ekonomiska tillväxten blivit långsammare, men en betydande del av förändringen utgörs tydligt av en strukturell försämring av balansen.