Hoppa till innehåll
Innehållsförteckning
     1. Sammanfattning
   Siffertabell

Statsbudgeten 2005

3.2. Den finanspolitiska linjenPDF-versio

En förutsättning för att den offentliga ekonomins hållbarhet skall kunna tryggas är att statsskulden sjunker i proportion till bruttonationalprodukten, med undantag för konjunkturmässiga avvikelser. För att säkerställa detta är regeringens mål att statsfinanserna i slutet av valperioden är i balans enligt nationalräkenskaperna. I den offentliga ekonomin i dess helhet uppstår härvid ett överskott på ca 3 % i proportion till bruttonationalprodukten.

Statsfinanserna uppvisade ett litet överskott år 2003 trots den långsamma ökningen av totalproduktionen och inkomstskattelättnaderna, då hushållens snabbt ökade konsumtion och bostadsinvesteringarna som motvikt till den svaga exportefterfrågan breddade skattebasen. Tack vare den fortsatta starka, ökande inhemska efterfrågan kommer statsfinanserna att vara nästan i balans också år 2004 och 2005.

Statsskulden ökade år 2003 i förhållande till bruttonationalprodukten på grund av tekniska ändringar i anslutning till förvaltningen av den, men år 2004 och 2005 kommer skuldkvoten igen att minska.

Den osäkerhet som gäller den ekonomiska tillväxtens styrka, sysselsättningsutvecklingen och skattekonkurrenstrycken samt behovet av beredskap med tanke på befolkningens stigande medelålder framhäver betydelsen av en långsiktig och konsekvent finanspolitik. Uppnåendet av balans i statsfinanserna, vilket ställts som mål, kräver en stram utgiftspolitik.

För att den eftersträvade utgiftsutvecklingen skall kunna uppnås har det i regeringsprogrammet införts en bindande linje som styr budgetekonomins utgiftsutveckling under hela regeringsperioden. Under valperioden ökas statens utgifter med 1,12 miljarder euro enligt nivån år 2007 jämfört med de utgiftsramar som godkändes i februari 2003. Tilläggsbudgeterna omfattas också av ramförfarandet så att samtliga budgeterade anslag inte överskrider det årliga utgiftstaket. Utanför ramarna faller de utgifter för utkomstskyddet för arbetslösa som direkt är beroende av sysselsättningsutvecklingen, budgetöverföringarna till Folkpensionsanstalten och bostadsbidragen samt ränteutgifterna.

De begränsade tilläggsresurserna inom den offentliga ekonomin inriktas på ett så effektivt sätt som möjligt med tanke på en bättre sysselsättningsutveckling och därigenom en större ekonomisk tillväxtpotential. För påskyndande av den ekonomiska tillväxten och förbättrande av sysselsättningssituationen har det i regeringsprogrammet avtalats om en betydande tilläggssatsning på den offentliga finansieringen av forskning och produktutveckling.

I syfte att höja sysselsättningsgraden och minska den strukturella arbetslösheten fortsätter den strukturella reformen av den offentliga arbetskraftsservicen genom en utökning av de servicecenter för arbetskraft som skall utgöra ett sakkunnignätverk bestående av myndigheter på regional och lokal nivå samt övriga serviceproducenter. Användningen av arbetsmarknadsstöd som en aktiv stödform utökas och volymen av de aktiva programmen för dem som får arbetsmarknadsstöd höjs avsevärt. Målet är en modell där ett villkor för arbetsmarknadsstöd är att stödtagaren deltar i aktiva åtgärder efter att ha varit arbetslös en viss tid.

Regeringen har med sitt rambeslut fastslagit ett noggrant program för utveckling av välfärdsservicen och inkomstöverföringarna, genom vilket tilläggsresurserna inriktas så noggrant som möjligt på de viktigaste utvecklingsobjekten. Genom den pensionsreform som träder i kraft den 1 januari 2005 eftersträvar man att sporra äldre arbetstagare att fortsätta arbeta så att pensioneringsåldern, som nu är 59 år, skulle stiga med 2—3 år. Ålderpensionsåldern blir flexibel så att pensionsskyddet blir bättre om pensioneringen skjuts fram.