Hoppa till innehåll
  Svara på användarenkäten om denna webbplatsen och bidra till utvecklingen av en ny webbplats med information om statsbudgeten. Gå till enkäten via denna länk.

Statsbudgeten 2005

2.3. Utsikterna för den offentliga ekonominPDF-versio

Den långsamma ekonomiska tillväxten och det svaga sysselsättningsläget har minskat överskottet inom den offentliga sektorn under några år. Samtidigt har beskattningen lindrats och olika förmåner och andra offentliga utgifter ökats. I och med att den ekonomiska tillväxten gradvis blir snabbare förutspås dock att den offentliga ekonomins finansiella ställning inte längre kommer att försämras.

Tablå 4. Den offentliga ekonomins centrala nyckeltal enligt nationalräkenskaperna

  2001 2002* 2003* 2004** 2005**
  i förhållande till bruttonationalprodukten, %
Skatter och socialskyddsavgifter 45,8 45,8 44,8 44,8 44,8
Offentliga samfunds utgifter 49,2 50,1 51,1 51,0 50,9
Offentliga samfunds nettokreditgivning 5,2 4,3 2,1 2,3 2,2
    Statsförvaltningen 2,0 1,4 0,2 0,2 -0,3
    Lokalförvaltningen -0,4 -0,2 -0,5 -0,4 -0,3
    Arbetspensionsanstalter 3,5 3,0 2,7 2,6 2,7
    Övriga socialskyddsfonder 0,1 0,0 -0,2 -0,1 0,1
Primärt sparande1) 5,9 4,5 2,3 2,2 1,9
De offentliga samfundens skuld 43,8 42,6 45,6 44,9 43,7
Statsskulden 45,6 42,4 44,4 43,3 41,9

1) Nettokreditgivning utan nettoränteutgifter.

De offentliga samfundens överskott i relation till BNP stiger år 2004 till uppskattningsvis 2½ %. Överskottet beror nästan helt och hållet på pensionsfonderna. Skattebaserna växer nöjaktigt, men skattelättnaderna försämrar beskattningsutfallen. Skattegraden beräknas i sin helhet vara nästan oförändrad, även om de avtalade skattelättnaderna inom företags- och kapitalbeskattningen sänker skattegraden år 2005.

De offentliga totalutgifterna ökar långsammare år 2004, men produktionen av offentlig service fortsätter att öka, löneuppgörelserna höjer priset på den offentliga konsumtionen och de offentliga investeringarna håller sig på en hög nivå. När det gäller efterfrågan är finanspolitikens verkningar i det närmaste neutrala år 2004 och 2005.

Statsfinanserna enligt nationalräkenskaperna

Statens skatteinkomster beräknas öka med 3 % år 2004. Ökningen av skatteinkomsterna bromsas av inkomstskattelättnaderna enligt regeringsprogrammet och sänkningen av accisen på alkoholdrycker.

Statens dividendinkomster stiger år 2004 med 200 miljoner euro främst på grund av att Sampo delar ut exceptionellt stora dividender. År 2005 beräknas statens dividendinkomster bli betydligt mindre än år 2004.

I budgetpropositionen ingår en inflationsjustering på 2 % när det gäller inkomstskatteskalan. Samfundsskattesatsen sänks med 3 procentenheter vid ingången av 2005 och samtidigt höjs kommunernas andel av intäkten av samfundsskatten. Den samfundsskatt som staten erhåller beräknas därför minska betydligt år 2005. Skatteinkomstökningen blir långsammare också som helhet tagen.

När det gäller statens utgifter koncentreras ökningen till inkomstöverföringarna år 2004. Kommunernas statsandelar ökar till följd av finansieringen av serviceproduktionen och dessutom till följd av att de inkomstbortfall som skattelättnaderna medför ersätts kommunerna till fullt belopp. Den reella ökningen när det gäller statens konsumtion blir måttfull och statens investeringsvolym ökar med några procent.

År 2005 minskar tillväxttakten när det gäller statens totalutgifter enligt budgetpropositionen. Av de stora utgiftsposterna stiger statsbidragen till kommunerna fortfarande snabbare än utgifterna i genomsnitt. En liten nedgång i arbetslösheten stävjar ökningen av socialskyddsutgifterna. När det gäller statens konsumtionsutgifter fortsätter den måttfulla ökningen och investeringsvolymen ligger på en relativt hög nivå.

Statsfinanserna är nästan i balans år 2004 och 2005. Statsskulden sjunker tydligt i förhållande till nationalprodukten vartdera året.

Kommunalekonomin enligt nationalräkenskaperna

När det gäller kommunernas skatteinkomster blir ökningen liten år 2004, fastän kommunerna höjde inkomstskattesatserna så att det med de i kommunalbeskattningen beskattningsbara inkomsterna vägda medelvärdet steg från 18,03 % år 2003 till 18,12 %. Det bortfall som skattelättnaderna när det gäller förvärvsinkomster medför i beskattningsutfallet kompenserades genom att statsandelarna för social- och hälsovårdens driftskostnader höjdes med motsvarande belopp.

Den årliga tillväxten i kommunernas omkostnader går ner till 4 ½ %. Kommunernas omkostnader beräknas stiga till 25 miljarder euro. Antalet anställda ökar och höjningarna av kommunernas pensionsavgift och arbetsgivarens arbetslöshetsförsäkringspremie höjer kommunernas löneutgifter.

Ökningen av personalkostnaderna återspeglar utöver en utvidgad serviceproduktion en svag produktivitetsutveckling. Trots kommunalekonomiska svårigheter har det sammanlagda antalet kommunalt anställda ökat kraftigt de senaste åren och ökningen förutspås fortgå. Enligt en bedömning som gjorts inom basserviceprogrammet ökar sysselsättningen i kommunerna 2002—2008 med sammanlagt närmare 28 000 personer, dvs. mer än 6 %. Av dem sysselsattes 10 000 personer redan år 2002.

År 2004 beräknas kommunernas investeringar kvarstå på samma höga nivå som år 2003. Kommunernas totala utgifter ökar långsammare, men också en måttfull utgiftsutveckling gör att kommunalekonomin fortsätter att uppvisa underskott. Kommunernas årsbidrag beräknas sjunka ytterligare från nivån år 2003.

Kommunernas skatteinkomster ökar betydligt snabbare år 2005 efter den långsamma ökningen de senaste åren. Kommunalskatterna och statsandelarna beräknas öka med ca 4½ %. Kommunernas utgifter beräknas fortfarande öka med ca 4 %. År 2005 ökar kommunernas utgifter till följd av att stödet för vård i hemmet höjs och till följd av skyldigheten att ordna kompletterande utbildning inom det sociala området samt till följd av de reformer som inletts år 2004. Kommunernas ekonomi blir bättre, men kommer fortsättningsvis att uppvisa ett litet underskott år 2005.

Figur 3. Offentliga utgifter enligt uppgiftsgrupp, % av BNP
Tablå 4. Den offentliga ekonomins centrala nyckeltal enligt nationalräkenskaperna

Socialskyddsfonderna

De kostnadsverkningar befolkningens stigande medelålder har för den offentliga ekonomin kommer till stor del via socialskyddsfonderna. Pensionssystemet i Finland har bättre beredskap än flera andra industriländer med tanke på befolkningens stigande medelålder tack vare de medel som samlats in i stora fonder inom arbetspensionssystemet. Detta är nödvändigt eftersom åldersstrukturen i vårt land försämras mera drastiskt än på andra håll. I fonderna har samlats kapital, som vid utgången av 2003 uppgick till ca 55 % av nationalprodukten, och med gällande fonderingsregler förutspås det stiga till 75 % fram till 2030. Eftersom man med fondernas placeringsintäkter kan minska trycket på en höjning av pensionsavgifterna betydligt, är det viktigt att pensionsmedlen placeras och förvaltas effektivt.

Vid ingången av 2005 träder en omfattande pensionsreform i kraft och villkoren för bestämmande av pensionen sporrar folk att stanna kvar på arbetsmarknaden längre än nu. Dessutom ombesörjs att arbetslivet också i övrigt är ett lockande alternativ också under de sista åren av arbetskarriären. Efter reformen vilar pensionssystemet i Finland på en ännu stabilare grund.

År 2004 beräknas de förmåner och understöd som socialskyddsfonderna betalar hushållen öka med 3½ %. Snabbast ökar utgifterna för sjuk- och arbetspensionsförsäkring. Antalet deltidspensionärer har börjat minska och folkpensionsutgifterna minskar något.

Socialskyddsfondernas avgifts- och premieinkomster ökar något snabbare än förmånsutgifterna, då procentsatserna inom arbetslöshetsförsäkringen och de kommunala arbetsgivarnas arbetspensionsförsäkring höjdes något i början av 2004. Arbetspensionsfondernas placeringsinkomster ökar också. Arbetspensionsfondernas överskott är 2,6 % i förhållande till totalproduktionen. Arbetslöshetsförsäkringsfonden uppvisar ett underskott på 0,1 % och det täcks genom att konjunkturbufferten upplöses.

Det är svårt att på ett tillförlitligt sätt förutspå vilka verkningar den pensionsreform som träder i kraft vid ingången av 2005 har i praktiken. Införandet av en flexibel pensionsålder (62—68 år) innebär att flera åldersklasser har möjlighet att börja få ålderspension år 2005. Å andra sidan stävjar den höjda pensionstillväxten på 4,5 % från och med 63 år pensioneringen.

När det gäller pensionerna blir indexhöjningarna små på grund av den långsamma inflationen. För att arbetslöshetsförsäkringsfondens underskott skall kunna åtgärdas måste arbetslöshetsförsäkringspremierna höjas. Socialskyddsfondernas finansiella ställning förblir i det närmaste oförändrad år 2005. Socialförsäkringspremiernas utveckling framgår närmare av tablå 12 i avsnitt 5.3.