Statsbudgeten 2004

5. Anslagen i budgetpropositionen

Anslagen i budgetpropositionen föreslås uppgå till 37,2 miljarder euro, vilket omfattar en ökning på nästan 4 procent jämfört med anslagen i budgeten för 2003. Statsskuldens ränteutgifter beräknas sjunka med 17 procent och utgiftsökningen inom förvaltningsområdena är ca 6 procent. Realtillväxten för förvaltningsområdenas utgifter beräknas vara drygt 4 procent.

Förvaltningsområdenas utgifter ökar med 2 001 miljoner euro från den ordinarie budgeten för 2003. Av detta beror ca 1 000 miljoner euro på anslagstillägg som kommer av den gällande lagstiftningen och de beslut som fattades under föregående valperiod. Anslagstilläggen beaktades redan i de preliminära ramarna som gavs i februari. Ca 530 miljoner euro är aktiva tillägg för utgifter som avtalats i samband med regeringsprogrammet och rambeslutet och 500 miljoner euro beror på kompensationer till kommuner och Folkpensionsanstalten för de förluster som de genomförda och föreslagna lindringarna i förvärvsinkomstbeskattningen åsamkat.

Tablå 11. Anslagen enligt huvudtitlar åren 2002—2004¹⁾

¹⁾ Inkomstberäkningarna i tabellen har presenterats huvudtitelvis i enlighet med en tabelldel nedan. I tabellen har siffrorna avrundats var för sig från den exakta värdet, varför uträkningarna inte stämmer till alla delar.

5.1 Budgetpropositionen och ramarna för stats-ekonomin

Betydelsen av en långsiktig och konsekvent finanspolitik framhävs inte bara av effekterna av ändringen i befolkningsstrukturen utan också osäkerheten om hur stark den ekonomiska tillväxten kommer att vara och trycket från skattekonkurrensen. Att uppnå och behålla balans i statsekonomin, vilket är målet för regeringsprogrammet, kräver en stram utgiftspolitik. Som stöd för detta har det i regeringsprogrammet införts en bindande linje som styr budgetekonomins utgiftsutveckling under hela regeringsperioden. De statsekonomiska ramarna som i maj gavs i en redogörelse till riksdagen sätter en maximigräns för huvuddelen, tre fjärdedelar, av utgifterna i budgetpropositionen under kommande fyra år. Utanför ramarna lämnas framförallt utgifter som växlar med konjunkturer eller automatisk finansiering, så som arbetslöshetsskyddsutgifter, bostadsbidrag och överföringsutgifter till folkpensionsanstalten. Verkningarna av de ändrade grunderna för utgifter utom ramarna räknas i varje fall med i den bindande utgiftsramen. Utanför lämnas dessutom ränteutgifterna och finansiella placeringar samt vissa andra utgifter som det inte är ändamålsenligt att införa under det tak som utgör ett bindande maximum.

I rambeslutet beslutades att ramanslaget för 2004 är 28 049 miljoner euro. För tilläggsbudgetar och andra nödvändiga utgiftsbehov lades 120 miljoner euro undan som odelad reserv. I anvisningarna för beredning av budgeten gavs uppmaningen att bereda budgetförslagen så att tillräckligt med rörelsefrihet inom ramen lämnas för tillläggsbudgetpropositioners utgiftsverkningar.

När budgetpropositionen preciserats har vissa tekniska korrigeringar i ändringarna av budgetens struktur och uppskattningarna av prisverkningarna gjorts i ramanslagens nivå på det sätt som avtalats i rambeslutet. Korrigeringarna förstorar ramen med 57,5 miljoner euro. Den största tekniska ändringen är den ändring av ränteinkomster och ränteutgifter, som gäller beskattningen av inkomst- och förmögenhet, från tidigare nettobudgetering till budgetering i bruttobelopp. Detta ökar budgeten med 50 miljoner euro. Den korrigerade utgiftsramen för 2004 är 28 106 miljoner euro.

Odelad reserv

Som anslag för den aktuella budgetpropositionens ram föreslås 27 771 miljoner euro, vilket är 335 miljoner euro under ramanslagsnivån. Regeringens budgetproposition har beretts enligt vårens rambeslut, men preciseringen av vissa utgiftsposter ökar, delvis beroende på faktorer av engångsnatur, den odelade reserven. De största av dessa faktorer är att Finlands betalningsandel till EU blir 85 miljoner euro och kommunernas skatteinkomstutjämningar blir 29 miljoner euro mindre än tidigare beräknat. Dessutom sjönk den allmänbildande, främst gymnasiets beräkningar av elevantal, varför anslagsbehovet sjönk med 23 miljoner euro. Också det beräknade antalet kommunsammanslagningar minskade, vilket sänkte anslagsbehovet med 6 miljoner euro. Senareläggningen av utbetalningen av Tekes understöd minskade anslagsbehovet med 15 miljoner euro, kostnadsförslaget för banförvaltningens radionät sjönk med 10 miljoner euro och senareläggningen av utbetalningar för vissa vägprojekt minskade anslagsbehovet med 16 miljoner euro. Anslagsbehovet för företagarpensioner sjönk med 11 miljoner euro.

Av den odelade reserven är avsikten att i enlighet med regeringsprogrammet och rambeslutet finansiera eventuella behov av tillläggsbudget för 2004. Dessutom är avsikten att i framtiden av den odelade reserven använda ett anslag om 14 miljoner euro som reserverats för jord- och skogsbruksministeriets behov. Under de senaste fem åren har tilläggsbudgetutgifterna för de moment som ingår i ramen årligen varit i genomsnitt drygt tredubbla jämfört med den först avsatta odelade reserven om 120 miljoner euro. Den nu uppkomna odelade reserven kan alltså fortfarande vara relativt snäv. Den odelade reserven är avsedd för hela valperiodens nödvändiga tilläggsbehov. Den högre nivån för den odelade reserven är inte på permanent basis, för en betydande del av de faktorer som är i bakgrunden försvinner efter 2004. Om reserven dessutom skulle användas för att finansiera en högre utgiftsnivå på bestående basis ökade det risken för att de nödvändiga anslagsbehoven i tilläggsbudgeten måste finansieras genom att skära ned andra ramutgifter.

Tablå 12: Anslag utanför rambeslutet i budgetpropositionen för 2004, milj. euro

Utgifter utom rambeslutet

För det utgiftsbelopp som blir utanför ramen föreslås 9 390 miljoner euro. De estimerade anslag som blir utanför ramen har sjunkit med 99 miljoner euro netto från rambeslutet. De estimerade ränteutgifterna har sjunkit på grund av att räntenivån sjönk på våren och för att statens nettofinansieringsbehov har gått ned. Däremot har den föreslagna lindringen av förvärvsinkomstskatterna tyngdpunkten lagd på små- och medelinkomsttagare och detta ökar kommunernas förluster av skatteinkomster och då också behovet av statlig kompensation. Av samma orsak har också överföringarna till Folkpensionsanstalten ökat från uppskattningen i våras.

5.2 Tvärsektoriella politikprogram

I enlighet med regeringsprogrammet har det startats fyra tvärsektoriella politikprogram, som leds och koordineras av de ministrar som svarar för programmen: informationssamhällsprogrammet (statsministern), sysselsättningsprogrammet (arbetsministern), företagsamhetsprogrammet (handels- och industriministern) och politikprogrammet för medborgarinflytande (justitieministern). För planering och uppföljning av genomföringen har det inrättats ministergrupper. För genomföringen av politikprogrammen ändras inte den administrativa behörighetsfördelningen. Administrativa beslut i frågor som gäller politikprogrammen fattas i statsrådet i normal ordning och med stöd av befintlig organisation.

Ministrarna som leder politikprogrammen biträds av programdirektörer som placerats i de ansvariga ministerierna. I ministerierna kan utses personer som ansvarar för beredning och uppföljning av programmen. De ansvariga ministrarna och programdirektörerna kan organisera genomföringen av politikprogrammen på det sätt som de anser vara ändamålsenligast samt besluta om hur beredning, genomföring och uppföljning av detaljerna i programmen och därtill hörande ansvar. För att genomföra programmens delområden kan man vid behov bilda projektgrupper.

Informationssamhällsprogrammet

Syftet med informationssamhällsprogrammet är att öka konkurrenskraften och produktiviteten, den sociala och regionala jämlikheten samt medborgarnas välfärd och livskvalitet genom utnyttjande av data- och kommunikationstekniken i hela samhället. Med programmet eftersträvas att Finland kan bibehålla sin ställning som ledande producent och användare av data- och kommunikationstekniken. Samtidigt koordineras statsförvaltningens egna åtgärder på en horisontal nivå, så att man kan försäkra sig bland annat om att de åtgärder som genomförs inte är överlappande eller sinsemellan står i konflikt.

Informationssamhällsprogrammet består av åtta delområden som är:

• telekommunikationsförbindelser och digital televisionsverksamhet
• medborgarnas informationssamhällsfärdigheter och effektivare användning av informationssamhällstjänsterna
• utbildning, forskning och utveckling
• elektronisk kommunikation i den offentliga förvaltningen
• utveckling av social- och hälsovården med hjälp av informationssamhällets medel
• elektronisk affärsverksamhet, digitala tjänster och innehåll
• statens egen dataadministration
• lagstiftningsåtgärder

Ett viktigt tyngdpunktsområde för genomföringen av hela programmet är samarbetet mellan olika aktörer såväl nationellt som internationellt. Medborgarnas och företagens förtroende för informationssamhällets tjänster främjas genom förbättrat data- och integritetsskydd.

Genomföringen och effekterna av programmet följs upp årligen utifrån såväl nationella som EU:s variabler som skildrar informationssamhällets utveckling och i programmet görs vid behov preciseringar som en följd av denna uppföljning.

Avsikten är att finansiera informationssamhällsprogrammet från följande moment inom ramen för de anslag som i föreslås i denna budgetproposition: 25.01.22, 26.98.43, 28.03.21, 28.52.21, 28.80.20, 29.10.21, 29.20.30, 29.40.30, 29.69.22, 29.69.25, 29.88.22, 29.88.50, 29.90.30, 29.90.32, 30.13.44, 30.14.61, 30.14.62, 30.21.21, 30.32.21, 30.42.21, 30.61.21, 31.01.22, 31.60.63, 31.72.42, 32.10.24, 32.20.22, 32.20.27, 32.20.28, 32.20.40, 32.20.83, 32.30.45, 32.30.47, 32.30.62, 33.01.63, 33.32.36, 33.92.50 ja 34.06.29. Dessutom är avsikten att använda anslagen som föreslås under flera ämbetsverks omkostnadsmoment till utveckling av elektronisk kommunikation och statens dataadministration.

Sysselsättnings-programmet

I sysselsättningsprogrammet läggs fokus på att sänka den strukturella arbetslösheten och främja utbudet på arbetskraft. Programmets centrala projekt är omläggning av den offentliga arbetskraftsservicen, aktivering av arbetsmarknadsstöd, utbildnings- och arbetskraftspolitiska åtgärder samt förlängning av arbetskarriären. Programmets huvudmål är:

• sänkning av strukturell arbetslöshet och förebyggande av utslagning
• säkring av tillgång till kompetent arbetskraft och förberedelse för otillräcklig arbetskraft på grund av att åldersstrukturen ändras
• arbetstagarna är längre än nu på arbetsmarknaden och arbetets produktivitet ökas samt bättre organisation och ökad meningsfullhet i arbetet.

En central del av sysselsättningsprogrammet som syftar till att sänka den strukturella arbetslösheten och höja sysselsättningsgraden 2004—2006 är en strukturell omläggning av den offentliga arbetskraftsservicen. Förmedling av arbetskraft och servicen för de arbetssökande som är svåra att sysselsätta delas upp så att servicen och resurserna för de arbetssökande som är svårast att sysselsätta koncentreras till arbetskraftsservicecentralerna. En servicecentral är ett expertnät av regionala och lokala myndigheter och andra tjänsteproducenter, som erbjuder stöd allt från livskompetens och stöd för jobbsökande till mångsidiga aktiverande åtgärder för arbetslösa för vilka det har visat sig att de nuvarande tjänsterna inte räcker som hjälp för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Målet är att servicecentralerna skall uppgå till uppskattningsvis 40 år 2006.

Med hjälp av arbetskraftstjänsternas strukturella omläggningsprojekt utvecklas arbetsmarknadsstödet i en mera aktiverande riktning. Arbetsmarknadsstödets ersättning för uppehälle utvecklas till ett aktiveringstillägg, genom vilket arbetssökandenas egen aktivitet och möjligheter att delta i åtgärder som främjar sysselsättning förbättras. Målet är också att ta fram en modell där den som mottar arbetsmarknadsstöd, som ett villkor för stödet, efter en viss arbetslöshetstid skall delta i aktiveringsåtgärderna. Samtidigt undersöks finansieringsmodeller mellan kommunerna och staten, modeller med vilkas hjälp kommunerna sporras att effektivt åtgärda arbetslösheten.

Som utbildnings- och arbetskraftspolitiska åtgärder för långtidsarbetslösa läggs det upp ett individuellt aktiveringsprogram och möjliggörs det långvariga tjänsteprocesser samt utbildnings-, arbetspraktik- eller verkstadsåtgärder för unga efter tre arbetslöshetsmånader. Läroavtalsutbildningen och den gemensamma anskaffningen av arbetskraftspolitisk vuxenutbildning ökas och prognostiseringen av yrkesutbildningen förbättras. Personer som mist arbetsförmågan bestående hänvisas till de stödsystem som finns för ifrågavarande personer och utredningarna om möjligheterna till pension fortsätter och utvidgas så att det omfattar hela landet.

För att vara beredd på att arbetskraften kommer att vara otillräcklig måste arbetskraftens arbetskarriär förlängas. De ungas möjligheter till utbildning och arbetspraktik utvecklas samt de ungas övergång till utbildning och arbetsliv snabbas upp och tidigareläggs. En förlängning av den åldrande arbetskraftens arbetskarriär stöds på olika sätt. Tillsammans med arbetskraftsorganisationerna utreds möjligheterna att ändra självrisken i invalidpensioner för större arbetsgivares del samt grunderna för företagens APL-avgift så att de bättre sporrar till att hållas kvar i arbetslivet. Produktiviteten och orken i arbetet främjas genom att man höjer vuxenbefolkningens yrkeskunskap och med åtgärder i arbetslivsprogram.

Avsikten är att finansiera i sysselsättningsprogrammet från följande moment inom ramen för de anslag som i föreslås i denna budgetproposition: 26.98.61, 26.98.62, 29.01.62, 29.60.31, 29.69.31, 29.69.34, 29.99.51, 32.30.45, 32.30.62, 33.01.62, 33.01.63, 33.17.53, 33.17.54, 33.32.30, 34.01.23, 34.01.63, 34.05.61, 34.05.62, 34.06.21, 34.06.29, 34.06.31, 34.06.50 ja 34.06.52.

Företagsamhets-programmet

Som en del av ekonomi- och näringspolitiken genomför regeringen ett företagsamhetsprogram, som har som mål att för företagens verksamhetsmiljö säkra en stabil utveckling som kan förutses på lång sikt. Som resultat av programmet ökar företagens och företagarnas betydelse som skapare av ekonomisk tillväxt och sysselsättning i det finländska samhället ytterligare. För att uppnå målen förutsätts att det befintliga företagsbeståndet utvecklas fortlöpande, företagsbeståndet förnyas, företagen växer och internationaliseras samt att konkurrensförhållandena gynnar företagsamhet.

Företagsamhetsprogrammet är ett verktyg med vilket regeringen säkrar att de tillbuds stående resurserna som finns för främjande av företagsamhet inom de olika förvaltningsområden används effektivt, att de åtgärder som genomförs är så enhetliga som möjligt, att de inte överlappar och att de fördelar som kan tas ur de olika förvaltningsområdenas samarbete används fullt ut. En effektiv användning av resurserna säkras genom att man satsar på att öka samarbetsförmågan mellan förvaltningsområdena och på att nyttja den sakkunskap som finns inom områdena.

Företagsamhetsprogrammet består av fem delområden. De är:

• utveckling av företagare och företagsrådgivning
• att grunda företag, tillväxt och internationalisering
• skatter och avgifter som påverkar företagsverksamheten
• regional företagsamhet
• bestämmelser som gäller företag och verksamheten på marknaden

Genom företagsamhetsprogrammet ökas medborgarnas färdigheter att när de så önskar bli företagare med hjälp av företagarutvecklingen. Med hjälp av programmet eftersträvas särskilt ökning av antalet små och medelstora företag och stärkning av deras internationella konkurrenskraft. Beskattningens struktur utvecklas på ett sätt som stöder sysselsättningen och främjar företagsamheten. Härvid beaktas beskattningens inverkan på Finlands förmåga att konkurrera som etableringsort för företag och deras nyckelfunktioner. Vid planering och genomföring av näringspolitiken beaktas att företagsamhetens omständigheter och förutsättningar varierar kraftigt på olika håll i landet. I enlighet med regeringsprogrammet strävar regeringen vidare efter att förbättra också regionernas förmåga att utnyttja finansieringen av forskning och produktutveckling. Även lagstiftningen som gäller företagsverksamheten utvecklas med målet att förbättra företagsverksamhetens förutsättningar, medräknat en förenkling av administrativt förfarande.

Företagsamhetsprogrammet genomförs i intensivt samarbete med den privata sektorn. Inom ramen för programmet ordnas årligen en förhandling mellan staten och företagarorganisationerna, där man följer upp utvecklingen av förutsättningarna för företagsamhet samt kartläggs till vilka nya legislativa eller andra åtgärder inom programmets olika områden det kan vara värt att ta itu med. Arbetsmarknadsorganisationerna har möjlighet att delta i uppföljningen. Handels- och industriministeriet tillsätter också en delegation, Företagsdelegationen, som har som uppgift att främja ett brett engagemang för programmets mål.

Avsikten är att finansiera företagsamhetsprogrammet från följande moment inom ramen för de anslag som i föreslås i denna budgetproposition: 26.98.43, 26.98.61, 26.98.62, 28.18.21, 29.01.62, 29.10.21, 29.20.25, 29.20.30, 29.40.25, 29.60.25, 29.60.30, 29.60.31, 29.69.22, 29.69.25, 30.14.61, 30.14.62, 30.14.63, 32.10.22, 32.10.24, 32.20.22, 32.20.27, 32.20.28, 32.20.40, 32.20.83, 32.30.42, 32.30.43, 32.30.44, 32.30.45, 32.30.47, 32.30.62, 32.50.21, 32.50.40, 32.50.41, 32.70.89 (II tilläggsbudgeten för 2002), 34.05.61, 34.05.62 ja 34.06.29.

Politikprogrammet för medborgarinflytande

Politikprogrammet för medborgarinflytande syftar till att stärka demokratin genom att lyfta fram den representativa demokratin, förhållandet mellan medborgare och förvaltning samt utvecklingsbehov som gäller medborgarnas frivilliga verksamhet.

Den finländska representativa demokratin och medborgarsamhället är till grundstrukturen starka. Behovet att stärka medborgarnas möjligheter att delta och påverka har emellertid stigit fram under de senaste åren bland annat för att medborgarnas röstningsaktivitet har dalat i såväl riksdags- som kommunalval och intresset för partipolitisk verksamhet har minskat. Den starka globalisationsutvecklingen och främst medlemskapet i Europeiska unionen har också medfört nya utmaningar. Dessutom utgör kommunernas samarbete och skötseln av uppgifterna på marknadens villkor nya utmaningar för den kommunala självstyrelsen att utveckla kommuninvånarnas möjligheter till deltagande och engagemang. Åtgärder krävs också för att allmänt bevara medborgarnas förtroende för förvaltningen. Däremot erbjuder en avancerad data- och kommunikationsteknik nya möjligheter för medborgarnas deltagande, något som det är viktigt att utnyttja.

Centrala mål för politikprogrammet för medborgarinflytande:

• en stark och fungerande representativ demokrati med dragningskraft
• en god röstningsaktivitet i alla medborgargrupper i statliga och kommunala val
• bättre möjligheter för medborgare och medborgarorganisationer att delta i och påverka samhällets beslutsprocess, medräknat Europeiska unionens beslutsprocess
• starkt engagemang för samhället i alla medborgargrupper
• trygga de ungas fostran till aktivt och kritiskt medborgarskap
• interaktiv kommunikation nyttjas effektivt för att främja medborgarnas och medborgarorganisationernas påverkningsmöjligheter
• den kommunala demokratin genomförs också vid ändringar och nya omständigheter i den kommunala förvaltningen
• trygga partiernas möjligheter till en politisk verksamhet som tilltalar medborgarna
• en effektivt och ändamålsenligt ordnad förvaltning av demokratifrågorna inom statsrådet

Beredningen och genomföringen av politikprogrammet för medborgarinflytande sköts centralt av statsrådets kansli, undervisningsministeriet, inrikesministeriet, finansministeriet och justitieministeriet. Med att delta i programmet kallas också bland annat riksdagspartierna, de viktigaste medborgarrörelserna, Finlands Kommunförbund samt representanter för kommuner och vetenskapssamfund.

Avsikten är att finansiera politikprogrammet för medborgarinflytande från följande moment inom ramen för de anslag som föreslås i denna budgetproposition: 23.27.50, 23.27.52, 25.70.21, 26.01.21, 28.80.20, 29.01.22, 29.98.50 ja 29.99.50.

5.3 Anslagen enligt
förvaltningsområde

Nedan granskas de föreslagna anslagen förvaltningsområdesvis. De ändringar som föreslås i funktionerna, uppgifterna och organisationen inom förvaltningsområdena har sammanfattats i avsnitt 6.2.

Statsrådets kansli(huvudtitel 23)

För statsrådets huvudtitel föreslås anslag om 48 miljoner euro, vilket är 7 miljoner euro mera än i budgeten för 2003. Av ökningen kommer 3 miljoner euro av förberedelser för Finlands ordförandeskapsperiod i Europeiska unionen (år 2006) och 3,1 miljoner euro av stöd till kostnaderna för 2004 års kommunalval och stöd för att öka medborgaraktiviteten för 2004 års europarlamentsval.

Utrikesministeriets förvaltningsområde(huvudtitel 24)

För förvaltningsområdet föreslås anslag om sammanlagt 765 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 40 miljoner euro jämfört med budgeten för 2003. Av anslagen under utrikesministeriets huvudtitel utgör andelen för utrikesförvaltningen 25 %, andelen för internationellt utvecklingssamarbete 54 %, andelen för närområdessamarbetet 3 % och andelen för övriga utgifter 18 %.

Till följd av EU-utvidgningen byggs beskickningsnätet i Europa ut. Även beskickningsnätet i Asien förstärks. För utrikesministeriets omkostnader föreslås ett anslag om 171,4 miljoner euro.

Utvecklingssamarbete

För utvecklingssamarbete föreslås ett anslag om 545,6 miljoner euro, varav 453,2 miljoner euro har budgeterats under utrikesförvaltningens huvudtitel. I anslaget för utvecklingssamarbete föreslås ett tillägg på 38,8 miljoner euro. Den föreslagna nivån på biståndsanslaget motsvarar 0,37 % av den uppskattade bruttonationalinkomsten för 2004. Utöver anslaget för budgetåret anvisas i budgetpropositionen dessutom för utvecklingssamarbete fullmakter att ingå förbindelser så att utgifterna för dem infaller åren efter 2004. Det föreslås att fullmakter beviljas till ett värde av 385 miljoner euro.

Närområdena

Det föreslås att 25,4 miljoner euro beviljas för närområdessamarbetet, dvs. 4,9 miljoner euro mindre än 2003. Tyngdpunkten inom närområdessamarbetet ligger i allt högre grad på ekonomiskt stöd för närområdesprojekt i Ryssland medan närområdessamarbetet mellan Finland och de baltiska länderna övergår i ett normalt umgänge EU-länder emellan.

Fredsbevarande verksamhet

Ett anslag om sammanlagt 95,4 miljoner euro föreslås för fredsbevarande verksamhet, vilket är 9,4 miljoner euro mindre än år 2003. Utrikesministeriets förvaltningsområdes andel för underhåll av de fredsbevarande styrkorna är 52 miljoner euro. För försvarsministeriets förvaltningsområde föreslås 43,4 miljoner euro för de utgifter för materiel och förvaltning som den fredsbevarande verksamheten medför. Anslagen för den fredsbevarande verksamheten har dimensionerats i enlighet med den numerär och de krav gällande de fredsbevarande styrkorna som förutsätts när det gäller Finlands medverkan i fredsbevarande operationer 2004. Uppskattningsvis 900—1100 soldater deltar i operationerna.

Justitieministeriets förvaltningsområde(huvudtitel 25)

För förvaltningsområdet föreslås anslag om 669 miljoner euro, vilket är 37 miljoner euro mera än i budgeten för 2003.

Av anslagen är 87 miljoner euro avsett för ministeriet och de myndigheter som verkar i samband med det, 219 miljoner euro för domstolarna, 55 miljoner euro för rättshjälpsverksamheten, 79 miljoner euro för utsökning, 184 miljoner euro för verkställande av straff, 30 miljoner euro för åklagarväsendet och 15 miljoner euro för val.

Rättsskydd

Inom domstolsväsendet strävar man efter att förkorta behandlingstiden för ärenden, göra rättegångarna smidigare och jämna ut skillnaderna i behandlingstiderna mellan de olika domstolarna genom att utveckla domstolsförfarandet, domstolsorganisationen, personalens kunnande, informationsteknikens applikationer och domstolarnas verksamhetsramar.

Omorganiseringen av tingsrätternas domkretsar fortsätter och effektivt ibruktagande av gallringsförfarandet i hovrätten främjas. I förvaltningsdomstolarna eftersträvar man att förkorta behandlingstiderna för beslut som är viktiga med tanke på samhället och utvecklandet av regionerna. Införande av alternativ för biläggning av tvist främjas och nya slag av domarcentrerade förlikningsförfaranden utvecklas.

Betalningsstörningar och behandling av dem

År 2004 träder det i kraft sådana ändringar i utsökningslagen som lägger om de allmänna principerna för utsökning och bestämmelserna om förfarandet. Ett nytt informationssystem som skall driftsättas för utsökningen gör det möjligt att allt noggrannare reda ut gäldenärens situation, dimensionera åtgärderna rätt och sköta ärendet effektivt och smidigt.

En ny konkurslag, genom vilken ett förfarande med offentlig utredning skall införas, är avsedd att träda i kraft 2004. Genom utvecklingsåtgärder och offentlig utredning som gäller utsökningsväsendet förbättras förutsättningarna för att bekämpa grå ekonomi och ekonomisk brottslighet samt effektivare reda ut missbruk.

Bekämpning av brottsligheten

För att minska brottsligheten och de skador som uppkommer till följd av brottsligheten skall man effektivera ett brett samarbete inom brottsbekämpningen och inom förbättringen av den interna säkerheten. Samarbetet inom projektet för funktionskedjor för brottsärenden koncentreras i avsikt att snabba upp och effektivera genomförandet av brottsansvar och minska återfallsbrottsligheten.

Medelantalet fångar uppskattas stiga till 3 900. I fångvården och kriminalvården eftersträvar man att fortsätta med verksamhetsprogram åtminstone i nuvarande utsträckning och bevara en god säkerhetsnivå. Inom fångvården fortsätter man utvecklingen av anstaltsbeståndet enligt en långsiktig utvecklingsplan.

Inrikesministeriets förvaltningsområde(huvudtitel 26)

För förvaltningsområdet föreslås anslag om sammanlagt 1 440 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 55 miljoner euro jämfört med budgeten för 2003.

Utlänningsförvaltningen

Regeringens proposition med förslag till ny utlänningslag förelades riksdagen i juni 2003. De föreslagna ändringarna i lagen leder till betydelsefulla överföringar av uppgifter mellan myndigheterna. Lagens ikraftträdande förutsätter ändringar i utlänningsverkets datasystem och detta förbereds också genom utbildning och information. Samarbetet kring invandrar- och asylfrågor intensifieras i Europeiska unionen särskilt när unionen utvidgas våren 2004.

Polisväsendet

Tyngdpunkter för polisverksamheten är utveckling av brottsbekämpning och brottsundersökning. Bekämpningen av narkotikabrott fortgår främst genom bekämpning av professionell och organiserad narkotikabrottslighet. Brott och störningar förebyggs genom att man utvecklar säkerhetsplaneringen och samarbetet mellan myndigheter. Polisens verksamhet effektiveras för att trygga tillgången till och kvaliteten på polistjänsterna.

Räddningsväsendet

Räddningsväsendets verksamhet koncentreras på att verkställa de reformer som gjorts. Systemet med räddningsväsendet reformeras så att ansvaret för räddningsväsendets tjänster innehas av 22 räddningsområden i stället för av en enskild kommun. Omläggningen av nödcentralssystemet fortgår och Räddningsinstitutets resurser ökas för att bredda utbildningen.

Gränsbevakningen

Gränsbevakningen vid Finlands östgräns ökas och gränsbevakningsväsendet vidtar interna åtgärder och satsar en behövlig mängd extrapersonal på huvuduppgifterna för att se till att den allt livligare gränstrafiken löper.

Utveckling av regionerna och förvaltningen

Beloppet landskapsutvecklingspengar stiger till 33,9 miljoner euro, vilket är 14,1 miljoner euro mera än 2003. I verksamheten lyfter man fram förbättring av regionernas konkurrenskraft och kunnande. Ställningen för förbunden på landskapsnivå stärks genom inriktning av anslagen. Samarbetet mellan programmen för regioncentrer och kompetenscentrum samt projekten med region- och samserviceprojekt effektiveras.

Länsstyrelserna verksamhet koncentreras på att främja välfärdspolitiken på region- och lokalnivå. I registerförvaltningen och häradena fortgår åtgärderna för att främja elektronisk kommunikation i den offentliga serviceförvaltningen. Regionaliseringen av statliga funktioner främjas utifrån utredningar som gjorts.

Kommunerna

Av anslaget under huvudtiteln utgör andelen för understöd till kommuner och utveckling av regionerna ca 30 %. För kommunernas allmänna stadsandel föreslås ett belopp på 163,9 miljoner euro. I förslaget ingår en justering av kostnadsnivån på 1,8 procent vilket motsvarar 75 procent av den uppskattade förändringen i kostnadsnivån. På dimensioneringen av anslaget inverkar dessutom den utjämning av statsandelarna som görs på basis av ändringen i kommunernas skatteintäkter och de anslagsöverföringar som görs med anledning av att nödcentralerna överförs till staten.

I anslaget om 7,7 miljoner euro som är avsett för kommunernas sammanslagningsunderstöd samt som understöd för investerings- och utvecklingsprojekt har man förutsett att en ny sammanslagning träder i kraft 2004. För kommunernas behovsprövade understöd föreslås 48,1 miljoner euro, vilket är 1,0 miljoner euro mera än 2003. Kommunernas ekonomi och anslagen för regionalutveckling behandlas närmare i kapitlen 5.5 och 5.6.

Försvarsministeriets förvaltningsområde(huvudtitel 27)

För förvaltningsområdet föreslås anslag om 2 066 miljoner euro, vilket är 114 miljoner euro mera än i budgeten för 2003.

Försvarsmakten utvecklas i enlighet med den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse som godkändes av riksdagen år 2001.

Försvarsmaktens omkostnader

För försvarsmaktens omkostnader föreslås anslag om sammanlagt 1 263,6 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 60,4 miljoner euro. Ökningen beror i huvudsak på de under år 2002 ingångna tjänste- och kollektivavtalens effekter på personalutgifterna samt övrig ökning av kostnadsnivån. Tyngdpunkten för försvarsmaktens utbildning förläggs till att upprätthålla och utveckla förmågan att förebygga och avvärja strategiska anfall. Försvarsmaktens personalstruktur utvecklas så att den motsvarar behovet av personal under kriser och i fredstid. Antalet reservister som utbildas utökas till 35 000 per år, vilket motsvarar den i redogörelsen förutsatta miniminivån.

Anskaffning av försvarsmateriel

För anskaffning av försvarsmateriel föreslås anslag om 572,6 miljoner euro, varav 513,0 miljoner euro föranleds av betalningar på grund av tidigare beviljade beställningsfullmakter. Av anslaget för materielanskaffningar föranleds dessutom 2,2 miljoner euro av 2004 års betalningsandel av den nya beställningsfullmakten för projektberedning och prototyper (PROTO 2004) och 3,5 miljoner euro av 2004 års betalningsandel av den nya beställningsfullmakten för avvärjningskapaciteten hos flygvapnets jaktplan (IHT 2004), 34,7 miljoner euro av andra anskaffningar av försvarsmateriel samt 19,2 miljoner euro av utgifter för ändringar i index- och valutakurser.

Det anslag som föreslås för försvarsmaterielanskaffningar ökar med 53,6 miljoner euro jämfört med budgeten för 2003. Detta beror främst på en precisering av den finansieringsnivå som förutsätts för försvarets utvecklingsprogram i redogörelsen för 2001. Preciseringen inriktas 2004 främst på materialanskaffningar.

Fredsbevarande verksamhet

Inom försvarsministeriets förvaltningsområde föreslås 43,4 miljoner euro för de utgifter för materiel och förvaltning som den fredsbevarande verksamheten medför. Andelen för underhållet av de finländska fredsbevarande styrkorna, 52 miljoner euro, ingår i utrikesministeriets förvaltningsområde. Anslagen för den fredsbevarande verksamheten har dimensionerats i enlighet med den numerär och de krav gällande de fredsbevarande styrkorna som förutsätts när det gäller Finlands medverkan i fredsbevarande operationer 2004.

Finansministeriets förvaltningsområde(huvudtitel 28)

För finansministeriets förvaltningsområde föreslås anslag om sammanlagt 5 379 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 331 miljoner euro jämfört med budgeten för 2003. Ökningen föranleds närmast av en tillväxt av statens pensionsutgifter och betalningsandelarna till Europeiska unionen.

Statens pensionsutgifter

Drygt hälften av utgifterna inom finansministeriets förvaltningsområde är pensioner. För de pensioner och ersättningar som staten betalar föreslås 3 048 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 6 procent. Ökningen i pensionsutgifterna förblir stabil under de närmaste åren. Tillväxten har stävjats av de många ändringar som gjordes på 1990-talet, bl.a. bolagiseringen av statliga affärsverk, höjningen av åldersgränsen för individuell förtidspension från 55 år till 60 år samt de nedskärningar i statens tilläggspensionsförmåner som gjordes 1993—1995. Pensionsutgifterna kommer också att minska i och med att lärarna vid kommunala grundskolor och gymnasier och vid privata läroinrättningar sedan 1999 småningom överförs till ett pensionssystem som huvudmannen svarar för. De besparingar som dessa ändringar föranleder ökar hela tiden, men de realiseras fullt ut först efter några tiotal år.

Figur 3. Statens årliga pensionsutgifter och antalet pensioner

Principen om s.k. sista pensionsanstalt (Vilma) tillämpas också i fråga om statens pensioner från ingången av 2004.

Inkomstöverföringar till Åland

De inkomstöverföringar som skall betalas till landskapet Åland beräknas uppgå till sammanlagt 177,0 miljoner euro. Anslagen ökar med 7,7 miljoner euro jämfört med den ordinarie budgeten för 2003. Storleken på avräkningsbeloppet till Åland bestäms enligt självstyrelselagen för Åland så, att avräkningsbeloppet är 0,45 % av inkomsterna enligt statsbokslutet med undantag för upptagna nya statslån. Anslaget för avräkningsbeloppet höjs i motsvarighet till att statens inkomster ökar.

Avgifter till EU

För Finlands finansiella bidrag till Europeiska unionen föreslås 1 415 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 39 miljoner euro. Av ökningen föranleds 24 miljoner euro av att EU från och med den 1 maj 2004 utvidgas och 10 miljoner euro av att maximibeloppet av det mervärdesskattebaserade bidraget sjunkit från 0,75 procent till 0,50 procent.

Undervisningsministeriets förvaltningsområde (huvudtitel 29)

För undervisningsministeriets förvaltningsområde föreslås anslag om sammanlagt 6 054 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 175 miljoner euro jämfört med budgeten för 2003.

Största delen av anslagen under undervisningsministeriets huvudtitel består av anslag för universitetens verksamhet och stödjande av vetenskap samt statsandelar och statsunderstöd för yrkeshögskoleundervisning, allmänbildande utbildning, yrkesutbildning, yrkesinriktad tilläggsutbildning och fritt bildningsarbete, biblioteksväsendet och kultur, konst, idrottsverksamhet och ungdomsarbete. Utgifterna för undervisnings- och kulturverksamheten finansieras huvudsakligen av staten och kommunerna. Av utgifterna för vetenskap samt kultur, konst, idrottsverksamhet och ungdomsarbete finansieras 377 miljoner euro med tippnings- och penninglotterivinstmedel.

Finansieringen av universiteten och av vetenskap

Staten svarar nästan helt för universitetens och vetenskapsverksamhetens omkostnader och anslag. Andra finansiärer, såsom företag och sammanslutningar, svarar för en andel om knappt 10 % av den totala finansieringen. Av universitetens omkostnader täcks ca 14 % med inkomsterna av den avgiftsbelagda servicen. I den grundläggande finansieringen av universitetsväsendets omkostnader har man övergått till ett kalkylmässigt förfarande som helt och hållet grundar sig på de mål som uppställts för antalet examina och utfallet. Universitetens omkostnadsanslag ökar med sammanlagt 74 miljoner euro, varav 20 miljoner euro i enlighet med lagen om utveckling av högskoleväsendet är avsedda för säkerställande av en effektiv och resultatrik verksamhet inom universiteten. Det föreslås att bevillningsfullmakten för forskningsanslag till Finlands Akademi även ökas med 20 miljoner euro.

Statsandelar för under-visning och kultur

Finansieringen av utbildningstjänster som ordnas av kommunerna och andra huvudmän samt finansieringen av kulturverksamhet fastställs huvudsakligen inom ramen för ett kalkylmässigt statsandelssystem på basis av priserna per enhet och prestationsvolymen. Staten och kommunerna och andra som ordnar dylik verksamhet svarar för finansieringen tillsammans. De statsandelar som ingår i kostnadsfördelningen har beräknats på basis av de faktiska kostnaderna per enhet 2001 höjda med de förändringar i kostnadsnivån som äger rum 2002, 2003 och 2004. För statsandelar för driftskostnaderna för utbildnings- och kulturverksamheten föreslås 2 196 miljoner euro, vilket innebär en ökning på ca 20 miljoner euro jämfört med år 2003. Statsandelarna stiger också till följd av de anslagsökningar som beslutades om i regeringsprogrammet och som avser för- och eftermiddagsverksamhet för skolbarn, stöd för skolresor i anslutning till förskoleundervisningen samt anskaffning av bredbandsanslutningar till skolorna. Dessutom genomförs en indexförhöjning av priserna per enhet, vilket innebär en ökning av statsandelarna med 50 miljoner euro. Antalet elever i yrkeshögskolorna ökar medan antalet elever i förskoleundervisningen och gymnasierna minskar. För statsandelar för anläggningskostnader föreslås 69,7 miljoner euro för skolprojekt och 6 miljoner euro för biblioteksprojekt.

Mängden yrkesinriktad tilläggsutbildning som avläggs i form av läroavtalsutbildning ökas med 1 500 studerande till att omfatta sammanlagt 22 000 studerande. Anslagen för läroavtalsutbildningen ökas i motsvarande grad med 4,9 miljoner euro.

Programmet för höjande av utbildningsnivån hos vuxna föreslås utökas med 7,5 miljoner euro, varvid för programmet används 19,5 miljoner euro.

Användningen av tippningsvinstmedel

Det statsägda Oy Veikkaus Ab:s nettovinst används i sin helhet i form av anslag inom undervisningsministeriets förvaltningsområde för att stöda idrott och fysisk fostran, ungdomsarbete samt vetenskap och konst. Av utgifterna för vetenskap finansieras 32 % med avkastningen från tippning och penninglotterier. Av det totala beloppet av den statliga finansieringen av konst, kultur-, musei- och biblioteksverksamhet, idrottsverksamhet och ungdomsarbete (inkl. statsandelarna till kulturen) beviljas 57 % av tippningsvinstmedel. Beloppet av tippningsvinstmedel uppskattas vara 377 miljoner euro. Beloppet av de statsandelar till bibliotek som finansieras med avkastningen från tippningsvinstmedel föreslås uppgå till 67,2 % av det totala beloppet av dessa anslag. Av beloppet av tippningsvinstmedel för andra ändamål föreslås 26,6 % användas för främjande av idrott och fysisk fostran, 9,0 % för främjande av ungdomsarbete, 23,9 % för främjande av vetenskap och 40,5 % för främjande av konst.

Jord- och skogsbruksministeriets förvaltnings-område (huvudtitel 30)

För jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde föreslås anslag om sammanlagt 2 686 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 96 miljoner euro jämfört med budgeten för 2003. De ökade anslagen beror huvudsakligen på att de prissänkningar som genomförts i samband med reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik delvis ersatts genom stöd samt på genomförandet av program för 2000—2006 som delfinansierats med medel från EU:s fonder. Av anslagen inom förvaltningsområdet grundar sig ca 77 % på medlemskapet i EU. På jordbruket och trädgårdsodlingen i Finland tilllämpas EU:s gemensamma jordbrukspolitik som kompletteras av nationella stödsystem. Den gemensamma jordbrukspolitiken genomgår en reform. Verkningarna av reformen när det gäller stöd som 2004 betalas till odlare har beaktats i budgetpropositionen. Eventuella andra verkningar bl.a. när det gäller förvaltningsutgifterna har inte beaktats. EU:s gemensamma fiskeripolitik tillämpas på skötseln av fiskerifrågor och EU:s veterinärlagstiftning och lagstiftning om växternas sundhet på veterinära uppgifter och uppgifter som rör växternas sundhet. Verkställandet av ramdirektivet om EU:s vattenpolitik påverkar vattenhushållningsfrågorna i Finland i allt högre grad.

Viktiga förändringar som år 2004 påverkar verksamheten inom förvaltningsområdet är EU:s utvidgning, resultatet av de fortsatta förhandlingarna om stöd för södra Finlands allvarliga svårigheter, reformen av EU:s jordbrukspolitik, en betydande breddning av handlingsplanen för mångfald i skogarna i södra Finland från och med år 2003 samt ökningen av användningen av energivirke.

Jordbruk och trädgårdsodling samt landsbygd

Anslagen för jordbruk och trädgårdsodling och för utvecklande av landsbygden höjs med 85 miljoner euro till 2 248 miljoner euro. Beslut som gäller 14,1 miljoner euro av den ökning om 20 miljoner euro som med stöd av regeringsprogrammet och inom ramen för statsekonomin reserverats för jord- och skogsbruksministeriets verksamhetsområde fattas senare. Anslaget är avsett att användas för finansiering av jordbrukets strukturutveckling och av övriga utvecklingsprojekt. Utbetalningen av stöd för den verksamhet för utvecklande av landsbygden som EU delvis finansierar bedöms nu vara som livligast, varför det år 2004 behövs ytterligare 26 miljoner euro för utbetalningar. Mängden inkomststöd som helt finansieras av EU ökar med 45,5 miljoner euro till följd av de ändringar som sommaren 2003 genomfördes i den gemensamma jordbrukspolitiken. Genom stödet kompenseras delvis verkningarna av prissänkningarna. Verkställandet av kompensationsbidraget och miljöstödet för jordbruket, som omfattas av EU:s förordning gällande utveckling av landsbygden, fortgår enligt det nya program som inleddes år 2000. För miljöstödet föreslås ett ytterligare anslag om 6,4 miljoner euro, vilket för sin del bidrar till att säkerställa genomförandet av det program för skydd av Östersjöområdets marina miljö som godkändes den 26 april 2002. Genomförandet av den nationella kvalitetsstrategin för livsmedelshushållningen fortsätter.

Regionalförvaltning

Arbetskrafts- och näringscentralerna, vilkas verksamhetsanslag har budgeterats inom handels- och industriministeriets förvaltningsområde, sköter uppgifter på regional nivå för verkställandet av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, landsbygds- och strukturpolitik och fiskeripolitik och svarar bl.a. för att tillsynen över stöden utövas i överensstämmelse med författningarna. De regionala miljöcentralerna, vilkas verksamhetsanslag har budgeterats inom miljöministeriets förvaltningsområde, sköter jord- och skogsbruksministeriets uppgifter på regional nivå i fråga om användning och vård av vattentillgångar. Länsveterinärerna, vilkas verksamhetsanslag har budgeterats inom inrikesministeriets förvaltningsområde, sköter på regional nivå uppgifter i anslutning till livsmedelssäkerhet, djurens hälsa och välmåga samt medicinering.

Skogsbruk

Inom förvaltningsområdet fullföljs i enlighet med regeringsprogrammet det nationella skogsprogrammet 2010 och den handlingsplan för mångfald i skogarna i södra Finland som hänför sig till skogsprogrammet.

Fiskeri-, vilt- och renhushållning

Inom näringsfisket fästs särskild uppmärksamhet vid dimensionering av fisket enligt fiskbestånd och fångstkvoter. Fritidsfiskeriet utvecklas i enlighet med den strategi som godkänts. Fiskevårdsavgifterna höjs. Inom vilthushållningen utvecklas åtgärderna för förhindrande av skador samt för fastställande av viltstammarnas storlek. Rennäringens struktur utvecklas.

Livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet

Inom uppgiftsområdet fortsätter åtgärderna enligt den nationella kvalitetsstrategin för livsmedelsnäringen. Målet är att säkerheten och kvaliteten i fråga om livsmedel och insatsvaror i jordbruket, djurens och växternas hälsa samt djurens välbefinnande hålls på hög nivå sett ur internationellt perspektiv. Verksamheten åsyftar också att konsumenternas förtroende för de inhemska livsmedlens säkerhet och för tillsynens tillförlitlighet fortsättningsvis skall vara god.

Vattenhushållning

I nyttjandet och vården av vattentillgångarna fördelas resurser för upprätthållande och förbättrande av beredskapen med tanke på bekämpningen av översvämningar samt för främjande av vatten- och avloppsåtgärder inom landsbygdssamhällen och glesbygdsområden.

Kommunikationsministeriets förvaltningsområde (huvudtitel 31)

För kommunikationsministeriets förvaltningsområde föreslås anslag om sammanlagt 1 750 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 103 miljoner euro jämfört med den ordinarie budgeten för 2003.

Ökningen av anslaget beror främst på budgettekniska förändringar samt på den årligen varierande situationen i fråga om byggandet och behovet av anslag när det gäller utvecklingsinvesteringarna. Även mervärdesskatteutgifterna ökar, vilket beror på att Sjöfartsverket till följd av ombildandet till affärsverk övergår från att utföra eget arbete till att köpa tjänster.

Trafikens infrastruktur

Av anslagen inom detta förvaltningsområde används över 80 % för trafiklederna: 721,5 miljoner euro för vägnätet, 23,7 miljoner euro för vattenlederna och 406 miljoner euro för bannätet. Dessutom har det nettobudgeterade Sjöfartsverket 79 miljoner euro och Banförvaltningscentralen 40 miljoner euro i intern finansiering till sitt förfogande. Banskatten om 16 miljoner euro intäktsförs i skatteinkomsterna. Fordonsförvaltningens utgifter på ca 60 miljoner euro täcks i huvudsak med inkomster från den avgiftsbelagda verksamheten och ett anslag om 11,4 miljoner euro används för betalning av utgifter för beskattningsuppgifter och andra avgiftsfria uppgifter.

Vägar

Det centrala i väghållningen är att upprätthålla vägnätets skick, ombesörja den dagliga framkomligheten och att förbättra trafiksäkerheten. För basväghållningen anvisas 558,3 miljoner euro. Anslag om 122,8 miljoner euro anvisas för nio stora oavslutade vägprojekt. Projektanslaget baserar sig på fullmakter om sammanlagt 348,1 miljoner euro för projekten, som tidigare år beviljats ministeriet. Inga nya vägprojekt inleds. Statsbidraget för privata vägar är 11,1 miljoner euro.

Sjöfartsverket

Enheterna för rederifunktioner och lotsning inom Sjöfartsverket omvandlas till affärsverk. Till Rederiverkets verksamhetsområde överförs isbrytningen samt kombiisbrytarnas kommersiella verksamhet, farledsfartygen, underhållet av vissa sjömätnings- och forskningsfartyg samt skötseln av förbindelsefartygstrafiken. Lotsverket avses svara för lotsningen av fartyg. Sjöfartsverket svarar för myndighetsuppgifter i anslutning till rederiverksamheten och lotsningen samt beställning av förbindelsefartygstrafik. Sjöfartsverket anvisas ett anslag om 23,7 miljoner euro. I en ny punkt betalas Lots-verket ersättning för underskott i prissättningen. Genom ersättningen bibehålls en låg nivå på lotsningsavgiften på Saimen.

Banhållning

Målet för banhållningen är att främja verksamhetsbetingelserna för järnvägstrafiken som en effektiv och säker del av trafiksystemet. Tyngdpunkten för basbanhållningen ligger alltjämt på att förnya överbyggnaderna på de banavsnitt som genomgick en ombyggnad på 1970-talet och som nu är slutanvända. För skötsel och underhåll av bannätet föreslås ett anslag om 254,7 miljoner euro. För fyra oavslutade banprojekt anvisas ett anslag om 141,9 miljoner euro. För banprojekt har tidigare beviljats fullmakter att ingå avtal till ett belopp av 488,4 miljoner euro.

Lufttrafik

Luftfartsverket, som ansvarar för lufttrafikens infrastruktur, är ett statligt affärsverk som baserar sin verksamhet på intern finansiering. Statsunderstödet för privata flygfält är 1 miljon euro.

Nordsjö hamn

För byggande av järnvägs-, väg- och vattenförbindelser till Nordsjö hamn anvisas 51 miljoner euro. De totala kostnaderna för projektet uppgår till 207,4 miljoner euro. Helsingfors stad betalar hälften av kostnaderna, vilka intäktsförs i inkomsterna inom förvaltningsområdet.

Kommunikation

Vid styrningen av kommunikationsmarknaden tillämpas i första hand lagstiftningsåtgärder, beviljande av tillstånd, övervakning och andra administrativa metoder. Kommunikationsverkets utgifter uppgår till ca 32 miljoner euro, som i huvudsak täcks med inkomster från den avgiftsbelagda verksamheten. Anslagsbehovet är 6 miljoner euro, i vilket har beaktats en minskning av engångsnatur av inkomsterna 2004 som föranleds av principen för periodisering av inkomsterna.

Stöd till kollektivtrafiken

Genom stödet till kollektivtrafiken främjas möjligheterna att bevara basservicen inom trafiken och att realisera den regionala och sociala jämlikheten samt att därmed gynna en balanserad och hållbar regional utveckling. För köp och utveckling av tjänster inom kollektivtrafiken föreslås 78,3 miljoner euro. Dessutom föreslås för förbindelsefartygstrafiken i skärgården 7,9 miljoner euro och för stöd till Kvarkentrafiken 1 miljon euro.

Understöd för näringslivet

Syftet med stödjandet av tidningspressen är att främja pluralismen och mångsidigheten i den inhemska tidningspressen och informationsförmedlingen. För stödjande av tidningspressen föreslås 13,6 miljoner euro, vilket innebär en ökning med en miljon euro jämfört med budgeten för 2003.

För stödjande av sjöfartsnäringen föreslås enligt de nuvarande grunderna för stödet ett anslag på 69,1 miljoner euro.

Handels- och industriministeriets förvaltnings-område (huvudtitel 32)

För förvaltningsområdet föreslås anslag om 962 miljoner euro, vilket är 21 miljoner euro mindre än i den ordinarie budgeten för 2003.

Målet med näringspolitiken är att stärka den ekonomiska tillväxten, förbättra sysselsättningen och säkerställa Finlands internationella konkurrenskraft. Målet är även bl.a. att göra produktionsstrukturen mångsidigare och att stödja en stabil regional utveckling. Speciellt försöker man förbättra verksamhetsbetingelserna för företagen. De näringspolitiska målen förverkligas inom flera olika sektorer bl. a. genom samordning inom ramen för det företagsamhetsprogram regeringen inlett.

Teknologipolitik

Det primära målet inom teknologipolitiken är att förbättra näringslivets konkurrenskraft genom att utveckla innovationsmiljön. Mer än hälften av anslagen för handels- och industriministeriet inriktas på forskning och utveckling (FoU). I enlighet med regeringens linjedragningar ökas FoU-finansieringen inom förvaltningsområdet degressivt under valperioden. Det föreslås att Teknologiska utvecklingscentralens (Tekes) bevillningsfullmakter ökas med närmare 30 miljoner euro år 2004. En sammanlagd ökning på över 12 miljoner euro föreslås för anslagen under Tekes övriga moment och för de övriga FoU-anslagen inom förvaltningsområdet. Det föreslås att anslagen för teknologipolitiken skall uppgå till sammanlagt 525 miljoner euro. Den offentliga FoU-finansieringen behandlas i ett helhetsperspektiv i avsnitt 5.6.

Företagspolitik

Det centrala målet inom företagspolitiken är att främja etableringen av företag och främja verksamma företags tillväxt. Inom den regionala närings- och företagspolitiken höjer man kunnandet bl.a. med hjälp av finansieringen av forskning och utveckling.

I en stor del av företagsstöden och utvecklingstjänsterna spelar EU:s strukturfondsprogram en central roll. Finnvera Abp, som styrs med näringspolitiska medel, beviljar små och medelstora företag finansiering både i form av räntestöd och, i anslutning till risktagningen, i form av stöd som betalas som statlig kredit- och garantiförlustersättning och bedriver för sin del företagspolitik. Det föreslås att anslagen för företagspolitiken skall uppgå till totalt 152 miljoner euro. Antalet teknologiexperter vid arbetskrafts- och näringscentralerna utökas.

Energipolitik

Utgångspunkter för energipolitiken i Finland är att säkerställa tillgången på energi, att sörja för konkurrenskraftiga priser och att hålla miljöutsläppen inom de gränser som fastställs i internationella förbindelser. I enlighet med regeringsprogrammet främjas även användningen av förnybara energikällor och energisparande. Den nationella klimatstrategin reformeras så att den beaktar kraven i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Det föreslås att bevillningsfullmakten för energistöd skall vara 31,2 miljoner euro.

Ägarpolitik

Staten bedriver en aktiv och pragmatisk ägarpolitik. En central utgångspunkt för utvecklandet av strategin för statsbolagen och statens intressebolag är att upprätthålla en god lönsamhet och resultatutveckling och på så sätt säkerställa en tillräcklig förmåga att dela ut dividender samt öka värdet på egendomen. Statens ägarpolitik behandlas i avsnitt 7.

Internationaliserings-politik

Genom att främja internationaliseringen tryggas Finlands intressen på den globala marknaden. Åtgärderna riktas särskilt till tillväxtföretag med pågående internationalisering samt till främjandet av kommersialiseringen och exporten av produkter vid små och medelstora företag. Partnerskapsprogram riktade till små företag ökas.

Konsument- och konkurrenspolitik

En central förutsättning för bedrivandet av näringsverksamhet är att tillträdet till marknaderna är fritt och opartiskt. Marknadens funktion förbättras genom att man minskar snedvridningen av konkurrensen och ökar konsumenternas valmöjligheter. Konkurrensverkets uppgifter ökar i och med att EU:s konkurrenslagstiftning i allt större omfattning kommer att tillämpas nationellt.

Social- och hälsovårds-ministeriets förvaltningsområde (huvudtitel 33)

För social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde föreslås anslag om 9 412 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 895 miljoner euro jämfört med budgeten för 2003.

Vid sidan av staten deltar kommunerna, arbetsgivarna och de försäkrade i finansieringen av socialutgifterna. Statens andel av kostnaderna varierar från system till system på så sätt att framför allt de inkomstrelaterade förmånerna finansieras med avgifter och premier som arbetsgivarna och de försäkrade betalar. När det gäller utkomstskyddssystemen svarar staten för grundskyddet i sin helhet, dock med undantag för utkomststödet. Dessutom garanterar staten finansieringen av folkpensions-, sjukförsäkrings- och företagarpensionssystemen. Kommunerna svarar för ordnandet av social- och hälsovårdsservicen och utkomstskyddet. Staten deltar i finansieringen av dem via statsandelssystemet. Av samtliga socialutgifter år 2004 finns drygt en femtedel under social- och hälsovårdsministeriets moment.

Socialförsäkringsavgifter

Finansieringen av utkomstskyddssystemen förblir strukturellt sett oförändrad. Det sammanlagda beloppet av arbetsgivarnas obligatoriska socialförsäkringsavgifter ökar något. Folkpensionsavgiften för arbetsgivare inom den privata sektorn kvarstår oförändrad och är 1,35, 3,55 eller 4,45 % av lönerna beroende på avskrivningarnas belopp och förhållandet mellan avskrivningarna och de löner som betalas ut. Folkpensionsavgiften inom den offentliga sektorn kvarstår också oförändrad, dvs. för kommunerna, samkommunerna och kyrkan som arbetsgivare 2,40 % och för staten och dess inrättningar samt för landskapet Åland 3,95 % av lönerna.

I vissa kommuner i norra Finland och i skärgården har socialskyddsavgiften för åren 2003—2005 för privata arbetsgivare och statliga affärsverk slopats. För att täcka underskottet har arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift höjts med 0,014 procentenheter. För arbetsgivare inom den privata sektorn, de statliga inrättningarna, kommunerna och samkommunerna samt kommunala affärsverk är sjukförsäkringsavgiften 1,614 %. För staten och de statliga inrättningarna samt för landskapet Åland är sjukförsäkringsavgiften 2,864 %. Arbetslöshetsförsäkringspremien för arbetsgivare inom den privata sektorn beräknas kvarstå på nivån 0,60 % av de 840 940 första euro av lönesumman och, i fråga om den övriga delen, på 2,45 %.

Det sammanlagda beloppet av arbetstagarnas socialförsäkringsavgifter stiger med uppskattningsvis 0,1 procentenhet. Den försäkrades sjukförsäkringspremie förblir 1,5 %. Arbetstagarens arbetspensionsavgift beräknas stiga från 4,6 % till 4,7 % av lönen och löntagarens arbetslöshetsförsäkringsavgift förbli 0,2 % av lönen.

Lantbruksföretagarnas och företagarnas arbetspensionsavgift, som följer den genomsnittliga premien inom arbetspensionsförsäkringen enligt APL, stiger till uppskattningsvis 21,6 %.

För finansiering av folkpensions- och sjukförsäkringen styrs sammanlagt 1 000 miljoner euro av intäkterna av mervärdesskatten till fonder. Bevarandet av fondernas miniminivå förutsätter dessutom garantibelopp av staten för sammanlagt uppskattningsvis 846 miljoner euro. Avgiften enligt principen om s.k. fullt kostnadsansvar inom trafik- och olycksfallsförsäkringssystemen uppbärs ännu år 2004 med stöd av en ettårig lagstiftning och intäkten av avgiften, 51,6 miljoner euro, styrs till sjukförsäkringsfonden. Den avgift som uppbärs inom systemen grundar sig på de kostnader som vården av de skadade under ett år i genomsnitt åsamkar det offentliga hälsovårdssystemet.

Sjukförsäkrings-ersättningar

Sjukförsäkringsersättningarna beräknas 2004 totalt stiga till ca 3,4 miljarder euro. Ca 60 % av utgifterna täcks med arbetsgivarnas avgifter och de försäkrades premier. Till den behovsprövade rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten används uppskattningsvis 98 miljoner euro. Med anledning av ett beslut av EG-domstolen föreslås att förfarandet för fastställande av specialersättningsgilla läkemedel ändras. Det föreslås att fastställandet skall ske genom ett ansökningsförfarande och avsikten är att läkemedelsprisnämnden beslutar om specialersättningsrättigheter. För godkännande av nya läkemedel i förteckningen över specialersättningsgilla läkemedel har liksom under tidigare år reserverats 8,4 miljoner euro.

Ersättning för skada, ådragen i militärtjänst

Rehabiliteringen av makar till krigsinvalider förbättras genom att det anslag som reserverats för ändamålet höjs med 160 000 euro. Därefter bedöms drygt 1 500 makar årligen få rehabilitering.

Social- och hälsovårdsservice

Målet för den kommunala social- och hälsovårdsservicen är att säkerställa en heltäckande tillgång på fungerande social- och hälsovårdstjänster samt att garantera en grundläggande utkomst i hela landet. Uppnåendet av målet stöds bl.a. med hjälp av det nationella hälso- och sjukvårdsprogrammet samt det nationella utvecklingsprogrammet för det sociala området.

För statsandelar för driftskostnaderna för den kommunala social- och hälsovården föreslås 3 340 miljoner euro, vilket innebär en ökning på ca 485 miljoner euro jämfört med år 2003. Av ökningen hänför sig 359 miljoner euro till den kompensation kommunerna ges för skattelättnaderna i fråga om förvärvsinkomster. Kompensationen ges genom att statsandelsprocenten höjs med 3,25 procentenheter.

De anslag som reserverats för utvecklandet av kommunernas hälso- och sjukvårdssystem i enlighet med det nationella hälso- och sjukvårdsprogrammet samt för utvecklandet av socialtjänstsystemet i linje med det nationella utvecklingsprogrammet för det sociala området ökas med sammanlagt drygt 90 miljoner euro. Av ökningen används 12,8 miljoner euro till att säkerställa fortbildning för kommunal hälso- och sjukvårdspersonal, 10,0 miljoner euro till ibruktagandet av servicesedlar för ett större och mångsidigare serviceutbud på hemservice, 14,0 miljoner euro för utvecklande av åldringsvården samt 53,5 miljoner euro till att höja statsandelsprocenten med 0,49 procentenheter.

Statsandelen för driftskostnaderna inom den kommunala social- och hälsovården höjs från nuvarande 28,06 % till 31,89 % år 2004.

Genom en justering av kostnadsnivån med 1,8 % ökar statsandelarna med 54,5 miljoner euro.

För projekt inom den kommunala social- och hälsovården föreslås ett statsunderstöd på 50,3 miljoner euro. Av stödet avses 30 miljoner euro användas för utvecklingsprojekt som stöder det nationella hälso- och sjukvårdsprogrammet, vilket innebär en ökning på 22 miljoner euro jämfört med år 2003. Vid fördelningen av återstoden beaktas de behov som föranleds av genomförandet av det nationella utvecklingsprogrammet för det sociala området.

Familjernas ställning förbättras

Barnbidraget höjs från och med den 1 januari 2004. Det barnbidrag som betalas för det första barnet stiger från 90 euro till 100 euro per månad. Därutöver betalas till ensamförsörjare en förhöjning på 3 euro per månad på förhöjningen för ensamförsörjare. Reformen ökar utgifterna för barnbidrag med sammanlagt 74,1 miljoner euro.

Dessutom höjs den partiella vårdpenningen från och med den 1 januari 2004 från det nuvarande 63,07 euro till 70 euro i månaden och rätten till förmånen utvidgas till att från och med den 1 augusti 2004 gälla även föräldrar till barn som går i grundskolans första och andra klass som förkortar sin arbetstid för att sköta sitt barn. Reformen ökar kommunernas utgifter med ca 8,6 miljoner euro på årsnivå. Utgiftsökningen är år 2004 uppskattningsvis 3,6 miljoner euro, varav statens andel är drygt 1,1 miljoner euro.

Arbetsministeriets förvaltningsområde (huvudtitel 34)

För förvaltningsområdet föreslås anslag om sammanlagt 2 315 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 152 miljoner euro jämfört med budgeten för 2003.

Regeringens mål är att öka sysselsättningen med 100 000 personer fram till år 2007. Uppnåendet av detta mål förutsätter fleråriga program och ett starkare tvärsektoriellt samarbete såväl på centralförvaltningsnivå som på regional nivå. Genom det sysselsättningsprogram som avses i regeringsprogrammet strävar man efter att inom sysselsättningsarbetet stärka centralförvaltningens samarbete över sektorgränserna. I sysselsättningsprogrammet betonas särskilt åtgärder mot den strukturella arbetslösheten.

Offentlig arbetskrafts-service

Den offentliga arbetskraftsservicens centrala uppgift är att arbeta för en fungerande arbetsmarknad. Avsikten är att upprätthålla och främja balansen mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft på arbetsmarknaden, trygga tillgången på arbetskraft, bekämpa arbetslösheten samt ordna arbete för dem som söker arbete. TE-centralerna styr verkställandet av arbetskraftspolitiken inom sitt område. Arbetskraftspolitiken verkställs i praktiken huvudsakligen vid arbetskraftsbyråerna. Nätverket med arbetskraftsbyråer utvecklas så, att antalet självständiga arbetskraftsbyråer minskar till 100—115 byråer före år 2005.

Åren 2004—2006 genomförs en strukturell reform av den offentliga arbetskraftsservicen, varvid den offentliga arbetskraftsservicen och den övriga servicen och resurserna koncentreras till arbetskraftsutvecklingscentren, i vilka arbetskraftsbyrån, kommunerna, kommunernas social-, hälsovårds- och ungdomsverksamhet, Folkpensionsanstalten samt andra serviceproducenter kommer att delta. Genom detta samarbete tillhandahålls personer som är svåra att sysselsätta servicehelheter som förbättrar arbetsmarknadsfärdigheterna. Reformen inleds år 2004 genom att de gemensamma serviceenheternas verksamhet fortsätter och gemensamma serviceenheter på så många orter som möjligt omvandlas till servicecetraler.

Inom de områden där arbetskraftsservicecentraler grundas koncentreras arbetskraftsbyråernas verksamhet på att tillhandahålla arbetsförmedlings- och arbetssökarservice samt på att trygga tillgången på kunnig arbetskraft.

Dimensioneringen av arbetskraftspolitiken och prioritetsområden

För att öka flexibiliteten i användningen av anslaget för dimensioneringen av arbetskraftspolitiken föreslår man att utbildnings- och sysselsättningsåtgärder samt den offentliga arbetskraftsservicens speciella åtgärder skall antecknas under samma moment. För verkställigheten av arbetskraftspolitiken föreslås, Europeiska socialfondens program medräknade, 2 138,1 miljoner euro. Av denna summa används ca hälften till utgifterna för det utkomstskydd för arbetslösa som betalas i form av arbetsmarknadsstöd. Enligt uppskattning omfattas de aktiva arbetskraftspolitiska åtgärderna, som är avsedda i första hand för arbetslösa arbetssökande, av i genomsnitt 94 700 personer, vilket är ca 34 % i relation till antalet arbetslösa. Siffran inkluderar också det genomsnittliga antalet personer, 8 000, som omfattas av EU:s strukturfondsprogram. I medeltal 27 300 personer omfattas av arbetskraftsutbildning. Genom de lönebaserade sysselsättningsanslagen sysselsätts i medeltal 40 800 personer. I siffran ingår de personer som sysselsätts med s.k. sammansatt stöd samt personer som sysselsätts inom ramen för försöket med utvidgning av sammansatt stöd

Inom arbetskraftspolitiken betonas åtgärder som förbättrar arbetskraftens kunnande. De som är i arbete erbjuds allt mer utbildning som ordnas i form av gemensam anskaffning mellan arbetskraftsmyndigheterna och arbetsgivarna och som riktas till små och medelstora företag. Målet är att hindra att äldre personer eller personer med knapp grundutbildning blir arbetslösa och stödja deras fortsatta karriär i samband med omvandlingar i företagen. En tillräcklig nivå på utbildningen för invandrare tryggas och utbildningens kvalitet säkras genom test av språkkunskapsnivån. Det yrkesmässiga kunnandet hos personer som är svåra att sysselsätta stöds genom ökad läroavtalsutbildning och genom att utbildning innefattas i stödsysselsättningen. Genom aktiverande åtgärder, förberedande utbildning och tillräcklig personlig handledning stöder man sökandet till yrkesutbildning och hjälper människor att klara av utbildningen. För arbetslösa ordnas allt mer sådan långvarig arbetskraftsutbildning som leder till yrkesexamen inom de branscher där det råder brist på arbetskraft.

Kvaliteten på och effektiviteten i den arbetskraftspolitiska vuxenutbildningen förbättras med beaktande av individernas och företagens behov. De åtgärder som syftar till att förbättra kvaliteten på arbetskraftsutbildningen och öka dess effektivitet höjer det genomsnittliga priset på utbildningen jämfört med den nuvarande nivån.

Arbetsmarknadsstöd

Användningen av arbetsmarknadsstödet som en aktiverande stödform ökas i enlighet med den ursprungliga avsikten med stödet. Ersättningen för uppehälle föreslås år 2004 höjas med en euro och den förhöjda ersättningen för uppehälle med två euro. Det föreslås att behovsprövningen i anslutning till arbetsmarknadsstödet vad gäller makens inkomster lindras. Regeringen inleder en beredning som strävar efter att fastställa en maximitid för utbetalandet av arbetsmarknadsstöd som en passiv stödform. Efter att en person varit arbetslös en viss, särskilt fastställd tid ställs härvid som villkor för att personen skall kunna erhålla arbetsmarknadsstöd deltagande i aktiveringsåtgärder. För att arbetssökande skall kunna garanteras möjlighet att delta i aktiveringsåtgärder skall en tillräcklig del av de arbetskraftspolitiska åtgärderna koncentreras till att förbättra arbetsmarknadsförutsättningarna för personer som är svåra att sysselsätta.

De sociala företagens ställning fastställs genom lagstiftning. Ett socialt företag har som mål att erbjuda arbetstillfällen till handikappade och andra svårsysselsatta personer. Personer som mist arbetsförmågan bestående hänvisas till de stödsystem som finns för ifrågavarande personer, t.ex. invalidpension. Den verksamhet som utreder möjligheterna att rehabilitera långtidsarbetslösa och dessas förutsättningar att få pension utvidgas till att omfatta hela landet och antalet utredningar som görs per år ökas från nuvarande 2 500 till ca 5 000.

Som en del av regeringens åtgärder i syfte att senarelägga pensioneringen eftersträvas aktivt att 55—59-åringar som blivit arbetslösa år 2000 och efter det skall sysselsättas på den normala arbetsmarknaden, vid behov med hjälp av utbildnings- och rehabiliteringsåtgärder. För att bekämpa långtidsarbetslöshet och ändra pensionsslussens karaktär av förtidspensionering vidtar arbetsförvaltningen åtgärder som tar sikte på en aktiv sysselsättning av dessa arbetslösa, i sista hand med hjälp av sysselsättningsstöd.

Program för utvecklande av arbetslivet

Programmen för utvecklande av arbetslivet fortsätter och utvidgas. I programmen beaktas särskilt de små arbetsplatserna.

Miljöministeriets förvaltningsområde (huvudtitel 35)

För förvaltningsområdet föreslås anslag till ett belopp av sammanlagt 675 miljoner euro, dvs. ca 32 miljoner euro mer än år 2003. Det beräknas att ca 1,3 miljarder euro av Statens bostadsfonds medel, som står utanför budgeten, används för betalning av bostadslån samt räntestöd och understöd inom bostadsväsendet samt ränteutgifter och andra utgifter. Av finansieringen via budgeten används närmare två tredjedelar för allmänt bostadsbidrag och en tredjedel för miljöuppgifter.

Miljövård

Av de ca 242 miljoner euro som föreslås för miljö- och naturvårdsuppgifter anvisas mer än 60 % för utgifter av omkostnadsnatur. Resten fördelas på genomförandet av naturvård och på utgifter för stöd för miljövård och miljövårdsinvesteringar samt på övriga utgifter. Som det viktigaste projektet inom miljövården förbättras den finska oljebekämpningsberedskapen till sjöss genom att man slutför ombyggnadsarbetena på farledsservicefartyget Seili och på två bevakningsfartyg av Tursas-klass så att de är utrustade att bekämpa miljöskador vintertid. I syfte att verkställa direktivet om uttjänta fordon och för att minska de miljöolägenheter uttjänta fordon orsakar införs för åren 2004—2006 ett stöd, för vilket det föreslås att 10 miljoner euro reserveras år 2004. Inom naturvården främjas skyddet av skogarna i södra Finland genom att ett brett urval av medel utnyttjas och genom att typer av skydd på basis av frivillighet utvecklas. Inom redan existerande naturskyddsområden ökas och tryggas naturvärdena.

Boende och byggande

Höjandet av de stödberättigande maximiboendeutgifterna har ökat det genomsnittliga allmänna bostadsbidraget per bidragstagare, och stödutgifterna bibehålls på en nivå av 428 miljoner euro trots att antalet bidragstagare beräknas minska. Den förmånliga räntenivån har i allt högre grad sporrat dem som bor i bostadsrättsbostäder och på hyra att skaffa ägarbostäder. Då tillgången på hyresbostäder således har förbättrats har byggherrarna blivit försiktigare med att öka antalet bostadsrätts- och hyresbostäder. Den livliga efterfrågan på ägarbostäder antas fortsätta också år 2004 tack vare den förmånliga räntenivån. De fullmakter att bevilja finansieringsstöd som föreslagits för den sociala bostadsproduktionen motsvarar en årlig produktion av ca 10 000 nya bostäder. Stödet riktas till tillväxtcentra och bostadstyper där efterfrågeöverskottet i fråga om bostäder är störst i förhållande till utbudet och vilka därför medför de minsta med lån och borgen förknippade riskerna. En bedömning genomförs angående hur rättsskyddssystemet fungerar i frågor som gäller markanvändning och byggande och det utreds om det är möjligt att minska besvärsbehovet och försnabba behandlingen av besvär. I syfte att utveckla kvaliteten på byggandet görs byggbestämmelserna mer användbara och främjas tillkomsten av för alla åldersgrupper trygga byggnader och en miljö utan rörelsehinder. För att främja den nationella klimatstrategin börjar man understöda energireparationer i bostäder.

Tablå 13. Anslagen enligt ekonomisk art åren 2002—2004¹⁾

¹⁾ Varje utgiftsmoment är försett med en nummerkod som anger utgiftsarten. På basis av dessa nummerkoder har utgifterna samlats i grupper enligt sin art. I tablån är varje siffra avrundad särskilt från det exakta värdet och räkneoperationerna stämmer därför inte till alla delar.

²⁾ Inkluderar endast de löneanslag som har dessa nummerkoder, de övriga ingår i omkostnaderna.

Fullmakter

Tidigare beviljade fullmakter beräknas fr.o.m. 2004 ge upphov till utgifter på totalt 7,7 miljarder euro, varav andelen år 2004 är 3,2 miljarder euro. Det föreslås att i budgeten för år 2004 beviljas fullmakter på så sätt att de under senare år föranleder utgifter till ett belopp av sammanlagt 2,2 miljarder euro. Anslag för betalningar orsakade av fullmakterna tas in i kommande års budgetar. Av följande tablå framgår enligt fullmaktstyp de utgifter som fullmakterna ger upphov till.

Tablå 14. Utgifter för staten på grund av användningen av fullmakter, milj. euro
(inkl. fonder)¹⁾

¹⁾ I tabellen har siffrorna avrundats var för sig från det exakta värdet, varför uträkningarna inte stämmer till alla delar.

5.4 Basservicebudgeten

Staten finansierar år 2004 kommunerna genom statsbidrag till ett belopp av sammanlagt 6,4 miljarder euro. Kommunernas statsbidrag är i huvudsak kalkylmässiga och övergripande. Systemet med statsandelar och statsunderstöd består av uppgiftsbaserade statsandelar som beviljas undervisnings- och kulturväsendet och social- och hälsovården, av utjämning av statsandelarna på basis av skatteinkomsterna och av en allmän statsandel. Systemet kompletteras med ett finansieringsunderstöd som enligt prövning beviljas kommuner som är i tillfälliga ellr exceptionella ekonomiska svårigheter. Dessutom beviljas kommunerna statsandel för anläggningskostnader och utvecklingsprojekt samt understöd för sammangående kommuner. Systemet med uppgiftsbaserade statsandelar inbegriper kommunernas finansieringsandel av sådana tjänster som omfattas av den uppgiftsbaserade statsandelen. Beloppet i euro av finansieringsandelen per invånare är detsamma i samtliga kommuner.

Systemet med kalkylerade statsandelar har genom funktionell lagstiftning bundits främst till produktionen av basservice. Vid sidan av statsbidragen använder kommunerna för att finansiera sin verksamhet ca 13,4 miljarder euro av sina egna skatteintäkter.

Regeringen har inlett en reform av systemet med finansierings- och statsandelar för kommunerna på så sätt att man redan under 2004 kan besluta om eventuella förändringar.

Verkningarna av statens åtgärder på kommunernas ekonomi

Budgetpropositionen påverkar år 2004 kommunalekonomin via förändringar i fråga om utgifter och inkomster i anslutning till statsandelsåligganden samt till följd av ett ökat antal avdrag vid kommunalbeskattningen. Statens åtgärder i budgetpropositionen bedöms till följd av helhetsverkningarna av utgifterna, inkomsterna och ändringar i beskattningsgrunderna försvaga kommunalekonomin med ett nettobelopp på -52 miljoner euro utan indexhöjningar; inkluderas indexhöjningarna stärks ekonomin med 45 miljoner euro. Den i ekonomiskt hänseende mest betydande åtgärden är att ett bortfall i skatteinkomster på 359 miljoner euro som föranleds av skattelättnader i fråga om förvärvsinkomster kompenseras genom att statsandelarna för social- och hälsovårdens driftskostnader höjs med en motsvarande summa.

Vid sidan av de nya åtgärder som staten vidtar år 2004 påverkas totalbalansen i kommunalekonomin och behovet av finansiering för basservicen av utvecklingen när det gäller mängden åligganden och förpliktelser som tidigare föreskrivits kommunerna och efterfrågan på tjänster samt av utvecklingen i fråga om skatteinkomsterna och lönekostnaderna.

Basservice

Kommunernas omkostnader beräknas år 2004 uppgå till 24,7 miljarder euro. Av detta belopp utgörs ca 80 %, dvs. 19,8 miljarder euro, av utgifter för statsandelsåligganden som i huvudsak hänför sig till anordnande av basservice inom social- och hälsovården samt inom undervisnings- och kulturverksamheten. För finansieringen av basservicen föreslås för kommunernas kalkylerade statsandelar 5 694 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 9,5 % jämfört med år 2003. I ökningen ingår kompensationen för skattelättnaderna i fråga om förvärvsinkomsterna, indexjusteringen av statsandelarna samt statsandelarna för utgifter som föranleds av nya åligganden. Vid sidan av de kalkylerade statsandelarna förslås att kommunerna beviljas övrigt statsbidrag till ett belopp av 588 miljoner euro, vilket innebär en ökning på 3,3 % jämfört med år 2003.

Tablå 15. Statsbidrag för kommuner och samkommuner som omfattas av
basservicebudgeten, milj. euro

Tablå 16. Verkningarna på kommunalekonomin och samkommunernas ekonomi av
statens åtgärder i statsbudgeten, milj. euro, förändringar från 2003 till 2004

För genomförande av det nationella hälso- och sjukvårdsprogrammet samt utvecklingsprogrammet för det sociala området ökas social- och hälsovårdens statsandelar med drygt 90 miljoner euro, varav 53 miljoner förverkligas genom att höja statsandelsprocenten och knappt 37 miljoner användas till olika reformer. Av dessa reformer ökar statsandelarna för utvecklande av åldringsvården statsandelarna med 14 miljoner euro, för ibruktagande av servicesedlar i hemservice med 10 miljoner euro och för fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonal med 13 miljoner euro. Reformerna uppskattas i motsvarande grad öka kommunernas utgifter med sammanlagt 115 miljoner euro, varav utgifterna för utvecklandet av åldringsvården är 44 miljoner euro, för ibruktagandet av servicesedlar i hemservice 31 miljoner euro och för fortbildningen 40 miljoner euro. Förutom att statsandelarna höjs ökas den särskilda projektfinansieringen av hälsovårdsprojektet med 22 miljoner euro.

För förverkligande av för- och eftermiddagsverksamhet för barn föreslås 20 miljoner euro. Utgiftsökningen för kommunernas del är uppskattningsvis 35 miljoner euro. Fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonal och ordnande av för- och eftermiddagsverksamhet för barn är nya, lagstadgade åligganden.

Det föreslås att för finansieringsunderstöd enligt prövning beviljas 48 miljoner euro och för understöd för kommunsammanslagningar 8 miljoner euro.

Statens åtgärder beräknas öka kommunalekonomins utgifter år 2004 med ca 157 miljoner euro. Största delen av detta belopp hänför sig till basservicen inom social- och hälsovården. I tablå 16 ingår ett sammandrag av verkningarna av statens åtgärder i sin helhet.

Tablå 17.Kommunernas och samkommunernas kalkylerade kostnader, kommunernas medfinansieringsandelar samt statsandelarna till social- och hälsovårdens omkostnader, miljoner euro

När det gäller den basservice som omfattas av de uppgiftsbaserade statsandelar som beviljas social- och hälsovården och undervisnings- och kulturverksamheten består kommunernas finansieringsandel av en lagstadgad medfinansieringsandel som är lika stor per invånare i varje kommun. År 2004 är kommunernas medfinansieringsandel i social- och hälsovården 1 489,95 euro och i undervisnings- och kulturverksamheten 590,39 euro per invånare.

De kalkylerade kostnader, statsandelar och medfinansieringsandelar för social- och hälsovården som presenteras i tablå 17 täcker de tjänster som ordnas av kommunerna och samkommunerna De kalkylerade kostnader och statsandelar för undervisnings- och kulturverksamheten som presenteras i tablå 18 täcker de tjänster som ordnas av kommunerna och samkommunerna. Kommunernas finansieringsandelar täcker förutom de ovan nämnda tjänsterna även finansieringsandelarna för utbildning som anordnas av staten och av privata.

Tablå 18. Kommunernas och samkommunernas kalkylerade kostnader, kommunernas
finansieringsandelar samt statsandelarna till undervisnings- och kulturverksamhetens
omkostnader, miljoner euro

Kommunernas finansieringsandel i social- och hälsovården minskar år 2004 till följd av att statsandelsprocenten har höjts.

Tablå 19. Verkningarna på kommunalekonomin av statens åtgärder i statsbudgeten,
förändringar från 2003 till 2004, enligt landskap, euro¹⁾

¹⁾ Tabellerna 19-21 omfattar inte samkommuner och omfattar inte vissa icke-fördelade understöd såsom understöd enligt prövning till kommunerna eller understöd för investerings- och utvecklingsprojekt.

Tablå 20. Verkningarna på kommunalekonomin av statens åtgärder, förändringar från 2003 till 2004, enligt kommunstorlek, euro¹⁾

¹⁾ Tabellerna 19-21 omfattar inte samkommuner och omfattar inte vissa icke-fördelade understöd såsom understöd enligt prövning till kommunerna eller understöd för investerings- och utvecklingsprojekt.

Kommunernas ekonomiska utveckling

Kommunernas och samkommunernas ekonomi förbättrades tydligt år 2002. Det sammanlagda årsbidraget var ca 2,3 miljarder euro, vilket innebar en ökning på 310 miljoner euro. Årsbidraget förbättrades för nästan 350 kommuner och försämrades endast för kommuner med över 100 000 invånare. Årsbidraget räckte klart till för att finansiera avskrivningarna. Utjämningen av de ekonomiska skillnaderna kommunerna emellan och ökningen i årsbidraget påverkades särskilt av stabiliseringsåtgärder inom kommunalekonomin och av extraordinära skatteredovisningar av engångsnatur.

Kommunernas ekonomiska utveckling bedöms år 2003 vara klart svagare i jämförelse med år 2002. Kommunernas årsbidrag bedöms sjunka till ca 1,4 miljarder euro. Försämringen beror särskilt på att de sammanlagda skatteinkomsterna minskat och omkostnaderna ökat. Även om driftsekonomins statsandelar bedöms öka med ca 446 miljoner euro räcker inte detta till för att täcka omkostnaderna, som ökar i snabbare takt än skatteinkomsterna och statsandelarna. Antalet kommuner med negativt årsbidrag bedöms år 2003 nästan fördubblas jämfört med år 2002, då antalet sådana kommuner var 42.

Kommunernas årsbidrag uppskattas år 2004 fortfarande sjunka från 2003 års nivå och kvarstå på en klart sämre nivå jämfört med år 2002 trots att ökningen i kommunernas omkostnader beräknas avta i någon mån nästa år. En stabil kommunalekonomi främjas genom att man höjer statsandelarna och genom att det inkomstbortfall som orsakas av förhöjningarna av skatteavdraget kompenseras till fullt belopp. Stabiliteten påverkas även av kommunernas egna beslut i synnerhet i fråga om volymen av och tidpunkten för investeringarna.

Tablå 21. Kommunalekonomins (kommunerna och samkommmunerna) utveckling 2002—2004 enligt kommunernas bokföring, milj. euro ¹⁾

¹⁾ Här granskas kommunalekonomin med de begrepp som används i kommunernas bokföring. I avsnitt 3.2 granskas kommunalekonomin med begrepp som används i nationalräkenskaperna.

Enligt 65 § kommunallagen skall i budgeten och ekonomiplanen eller vid godkännandet av dem beslut fattas om åtgärder genom vilka underskott i föregående års balansräkning och underskott som beräknas uppkomma det år budgeten görs upp täckas under planeperioden.

De svårigheter som gäller balanseringen av ekonomin och sådana underskott som avses i kommunallagen drabbar även år 2004 i synnerhet kommungrupper med litet invånarantal, främst sådana där antalet invånare är mindre än 6 000. Under påföljande åren 2000—2002 uppkomna underskott som skall täckas har ca hundra kommuner som till största delen har under 10 000 invånare. Landskapsvis betraktat bedöms den finansiella balansen på grundval av årsbidraget och skillnaderna mellan avskrivningarna förbli svag särskilt i Lappland och Södra Savolax och god i Egentliga Finland, Satakunta och Norra Karelen.

Figur 4. Beräknad ändring i kommunernas årsbidrag från 2003 till 2004, enligt landskap, euro per invånare

Tablå 22. Kommunernas ekonomiska utveckling 2002—2004 enligt kommunernas
bokföring, euro/invånare enligt kommungrupp ¹⁾

¹⁾ Tabellerna 19-21 omfattar inte samkommuner och omfattar inte vissa icke-fördelade understöd såsom understöd enligt prövning till kommunerna eller understöd för investerings- och utvecklingsprojekt.

Utvecklande av produktiviteten i fråga om tjänsterna

För tryggandet av basservicen krävs förutom åtgärder från statens sida även att kommunerna kontinuerligt utvärderar sina verksamhetssätt och verksamhetens effektivitet samt att kommunerna är beredda att genomföra sådana strukturella reformer som gör det möjligt att förbättra lönsamheten och effektiviteten. Kommunerna kommer under de närmaste åren att ha allt bättre möjligheter att vidtaga dessa åtgärder bl.a. till följd av ett ökande antal pensionsavgångar hos personalen.

Regeringen har inlett en utvärdering av kommunernas finansierings- och statsandelssystem. Statsandelssystemet avses utvecklas så, att det främjar nya servicestrukturer och produktionssätt samt samarbete mellan kommunerna. Lagförslagen är avsedda att träda i kraft i början av 2005.

5.5 Utveckling av regionerna och strukturfonder

Regionalpolitikens mål enligt regeringsprogrammet är social och regional balans. För att uppnå detta utjämnas skillnaderna i regionernas utvecklingsbetingelser. Målet är att uppnå balans i flyttningsrörelsen och befolkningsstrukturen samt att trygga servicestrukturen i hela landet. Målen avses uppnås genom en programbaserad regionalpolitik. Det regionala utvecklingsarbetet genomförs med regionala program som finansieras både med nationell delfinansiering och EU-medfinansiering. De regionala verkningarna granskas närmare i bilaga 2 till budgetpropositionen.

De riksomfattande målen för den regionala utvecklingen

Ett av syftena med regionutvecklingslagen (602/2002) är att styra utvecklingen av regionerna på landskapsnivå och på riksomfattande nivå på så sätt att utvecklingsarbetet sker i växelverkan så att det skapas en helhet av åtgärder för utveckling av region- och centralförvaltningen. I systemet ingår på centralförvaltningsnivå de riksomfattande mål som statsrådet godkänt och de mål och åtgärder ministerierna fastställt för den regionala utvecklingen.

Statsrådet beslutar om de riksomfattande målen för den regionala utvecklingen för första gången på hösten 2003. De ministerier som statsrådet den 3 juli 2003 förordnade planerar verksamheten inom sitt förvaltningsområde på regional nivå. Den statliga finansieringen fastställs årligen i samband med ramförfarandet och budgetprocessen.

Den nationella regionalpolitiken

Den nationella regionalpolitiken och dess instrument stärks i syfte att skapa förutsättningar för en balanserad regional och social utveckling. Den regionala kompetensen, företagsamheten och sysselsättningen stöds och man skapar förutsättningar att upprätthålla välfärdssamhällets grundläggande struktur. De viktigaste redskapen när det gäller att stärka den regionala konkurrenskraften, kompetensen och de egna styrkorna är utvecklandet av regioncentra, effektiveringen av kunskaps- och innovationspolitiken samt främjandet av en hållbar utveckling och regionalt samarbete. För regional utveckling som inte bundits vid program och som också används för utvecklandet av landsbygden och skärgården används år 2004 uppskattningsvis 14 miljoner euro.

Regioncentrum-programmet

Regioncentrumprogrammet genomförs i 34 stadsregioner, i vilka ingår 261 kommuner. Programmet baserar sig på statsrådets regionalpolitiska målprogram och är ett särskilt program i enlighet med regionutvecklingslagen. Regioncentrumprogrammet har som mål att åstadkomma en mera balanserad regionstruktur genom att i landet utveckla ett nätverk av regioncentra som omfattar samtliga landskap och som består av stadsregioner av olika storlek.

Regeringsprogrammets mål är att på basis av utvärderingar effektivera regioncentrumprogrammet och att utsträcka verkningarna regionalt till områden utanför programmet. I detta syfte betonas även vikten av växelverkan mellan regioncentrumen och landsbygden. För utveckling av regioncentra och för finansiering av stadspolitiska åtgärder används 2004 uppskattningsvis 10 miljoner euro.

Kunskapscentra-programmet

Kunskapscentraprogrammet är ett särskilt program i enlighet med regionutvecklingslagen. Med kunskapscentraprogrammet stöds utnyttjandet av toppkunnande i 20 av statsrådet för 2003—2006 utsedda kunskapscentra samt i riksomfattande nätverksbaserade kunskapscentra för trävaru- och livsmedelsbranschen. Programmen som genomförs i regionerna utgår från företagen och åtgärderna gäller särskilt åstadkommandet av kunskapsintensiv ny företagsverksamhet, företagens tillväxt och främjande av sysselsättningen. Med hjälp av kunskapscentren förbättras också kunskaps- och teknologigrunden i områden utanför centren genom att öka samarbetet mellan kunskapscentren och andra kunskapskoncentrationer. För genomförandet av kunskapscentraprogrammet används år 2004 uppskattningsvis 9,5 miljoner euro.

Helsingforsregionen

Samarbetsförfarandet mellan kommunerna i Helsingforsregionen och staten vidareutvecklas. Samarbetet och det gemensamma beslutsfattandet intensifieras i bostads-, trafik- och samhällsplaneringsfrågor samt miljövårdsfrågor. Särskilda frågor som gäller metropolområden har i enlighet med regeringsprogrammet beaktats genom att man tillsatt en utredningsperson med uppgift att lämna förslag om utvecklandet av det regionala samarbetet mellan Helsingfors och kommunerna i dess närområde och av den regionala förvaltningen samt om statsmaktens deltagande i nationellt viktiga utvecklingsprojekt i regionen. Med utgångspunkt i utredningspersonens förslag förbereder inrikesministeriet före utgången av augusti 2004 de åtgärder som skall vidtas.

Förvaltningsförsöket i Kajanaland

Lagen om ett förvaltningsförsök i Kajanaland trädde i kraft den 1 juni 2003, men försöksverksamheten inleds först i början av 2005. För det förberedande arbetet i anslutning till förvaltningsförsöket i Kajanaland har i budgeten år 2004 reserverats 400 000 euro.

Europeiska unionens strukturfonders verksamhet i Finland

I Finland verkar fyra strukturfonder, nämligen Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden (ESF), utvecklingssektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ-U) och fonden för fiskets utveckling (FFU). Fondernas medel ingår i EU:s budget. Fonderna beviljar stöd huvudsakligen i form av understöd. För finansiering från strukturfonderna krävs nationell medfinansiering.

Genomförandet av målprogrammen och gemenskapsinitiativprogrammen baserar sig på programdokument som statsrådet föreslår och kommissionen godkänner. Den statliga medfinansieringen används också till finansiering av innovativa åtgärder inom strukturfonderna. Det främsta målet för de innovativa åtgärderna är att förbättra kvaliteten på målprogrammen. Mål 1-områdets andel av hela befolkningen är 20,9 % och mål 2-områdets 30,6 %. Under övergångsperioden var befolkningsandelen i de områden som under programperioden 1995—1999 hörde antingen till mål 2- eller mål 5b-områdena, men som inte hör till mål 2-området under programperioden 2000—2006, 9,6 %. Mål 3-programmet genomförs utanför mål 1-området.

I fråga om de program som finansieras av strukturfonderna baserar sig anslagen i budgetpropositionen på de ekonomiska tabellerna i programdokumenten. Inkomster från EU:s strukturfonder budgeteras i statsbudgeten enligt bruttoprincipen som inkomster och utgifter för den utbetalande myndigheten. Den nationella statliga medfinansiering som behövs för program som finansieras av en strukturfond budgeteras under ett enda moment som utgift för det förvaltningsområde som deltar i genomförandet av programmen.

År 2004 delas programmens resultatreserver ut till mål 1, 2 och 3-program. Fördelningen av resultatreserverna görs på basis av en översyn till de program som har utfallit väl. Programmens framgång bestäms på basis av särskilda tröskeltal. Översynerna ligger också till grund för eventuella programöversyner. Genom programöversyner riktas stödåtgärderna vid behov på nytt i syfte att säkerställa att verksamheten inom strukturfonderna ger resultat och att den är effektiv.

Tablå 23. Följande kvantitativa mål har uppställts för strukturfondernas program
(2000—2006):

EU-finansieringen av de gemenskapsintiativprogram (Interreg III och Urban II) som finansieras med medel ur ERUF samt av de innovativa åtgärderna styrs förbi budgeten direkt till den administrerande och utbetalande myndighet utanför budgetekonomin som utsetts i programmet. Den statliga medfinansieringen av dessa program, vilken motsvarar EU-stödet, ingår dock i statsbudgeten. En del av den intäktsförda EUGFJ-U-medfinansieringen i mål 1-programmen styrs förbi budgeten till gårdsbrukets utvecklingsfond, som också svarar för statens nationella medfinansiering av programmen. De mål 2- och 3-program som genomförs på Åland hör till landskapets behörighet, och de medel som hänför sig till dessa program ingår inte i statsbudgeten.

Inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde finansieras utvecklandet av landsbygden utanför mål 1-området (med undantag för de 12 största städernas centrumområden) med stöd av det regionala utvecklingsprogram för landsbygden (ALMA) som EU finansierar delvis. EU:s medfinansiering kommer från garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ-G), vars andel av finansieringen är ca 15 miljoner euro år 2004. EUGFJ-G är inte en strukturfond, men åtgärderna kan dock jämföras med målprogrammen. Det område som omfattas av ALMA har ca 2,3 miljoner invånare.

Figur 5.Finansieringen av EU:s strukturfonds-program år 2004, bevillningsfullmakt miljoner euro

Strukturfondsmedlen i budgeten år 2004

År 2004 väntas strukturfondsmedel bli intäktsförda i budgeten till ett belopp av sammanlagt ca 301,3 miljoner euro på så sätt, att ERUF:s andel är 137,9 miljoner euro, EFR:s andel 126,7 miljoner euro, EUGFJ-U:s andel 31 miljoner euro och FFU:s andel 5,7 miljoner euro.

I budgeten för 2004 ingår sammanlagt 268,9 miljoner euro i EU-strukturfondsmedel och 294,0 miljoner euro i statlig medfinansiering. Exakta uppgifter om EU-finansieringen och den motsvarande statliga finansieringen finns under moment 26.98.61, 30.14.61, 30.14.62, 30.41.62, samt 34.05.61 samt i tabellerna under dem.

Figur 6. EU:s strukturfondsmedel och den statliga finansieringen per ministerium år 2004

5.6 Vetenskaps- och
teknologipolitiken

År 2002 användes i Finland ca 4,9 miljarder euro, vilket motsvarar närmare 3,5 procent av bruttonationalprodukten, för forsknings- och utvecklingsverksamhet. I jämförelse med samhällsekonomins storlek är dessa siffror anmärkningsvärda. Vid sidan av Finland har hittills endast Sverige uppnått den andel på tre procent av bruttonationalprodukten som Europeiska unionen uppställt som mål fram till 2010.

Den positiva utvecklingen beror på att den offentliga och privata forskningsfinansieringen har ökat samtidigt och i snabb takt och att de har verkat stärkande på varandra. Tillväxten har sedan dess avtagit avsevärt inom vardera sektorn. Över hälften av all forskning och utveckling inom hela företagssektorn bedrivs inom den elektrotekniska industrin. Att forskningsfinansieringen inom den elektrotekniska industrin minskat har i betydande grad påverkat den allmänna utvecklingen. Trots detta har den privata sektorns andel i finansieringen av den inhemska forsknings- och utvecklingsverksamheten hela tiden ökat och var närmare 70 procent år 2001. Den offentliga sektorns andel har i motsvarande grad minskat och är ca 27 procent. Övriga finansieringskällor (fonder, utlandet) står för en med internationella mått mätt obetydlig andel av finansieringen i Finland.

Tablå 24. Utvecklingen av de centrala utgifterna för forskning och utvecklingsarbete,
milj. euro

Regeringen har som mål att främja den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen, göra produktionsstrukturen mångsidigare, stöda en stabil regional utveckling och säkerställa Finlands ekonomiska konkurrenskraft. Detta förutsätter att man ökar den offentliga forskningsfinansieringen och genom omfattande åtgärder stärker den nationella kunskapsbasen. Ökad finansiering enligt regeringsprogrammet har redan anvisats i tilläggsbudgeten för år 2003 och avsikten är att årligen öka anslagen. År 2004 ökar den offentliga forskningsfinansieringen med över åtta procent. Alla delområden inom den offentliga forskningen stärks i syfte att främja både grundforskning och forskarutbildning samt utvecklande och tillämpande av teknologi och social innovation inom de olika samhällssektorerna.

Ökad offentlig forskningsfinansiering främjar tillväxten inom företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet samt förbättrar verksamhetens kvalitet. Samarbetet mellan forskning och näringsliv fungerar redan rätt bra i Finland och det ges nu nya möjligheter till ett tätare samarbete och till nätverksbildning mellan dem.

Omfattningen av insatserna förutsätter noggrann uppföljning och utvärdering samt att man på ett systematisk sätt prognostiserar framtida möjligheter till utveckling. Teknologiska utvecklingscentralen Tekes verksamhet har granskats i samband med den internationella utvärdering av den finska innovationsmiljön som nyligen färdigställdes. Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra, som verkar utanför statens budgetekonomi, har även utvärderats och en internationell utvärdering av Finlands Akademi pågår. En tredje utvärdering av forskningen i Finland och nivån på den blir färdig hösten 2003. Utvärderingarna utgör samtidigt en del av en granskning av hela vårt offentliga forskningssystems struktur, vilken avses bli slutförd före utgången av 2004.

För forskningsverksamheten uppställs allt mer krävande mål i fråga om kvalitet och resultat. Det internationella samarbetet inom vetenskap och teknologi måste målmedvetet utökas för att den vetenskapliga och teknologiska konkurrenskraften skall vara säkerställd. Det är särskilt angeläget att utnyttja de möjligheter det europeiska utbildnings-, forsknings och innovationsområdet erbjuder. Även samarbetet med övriga vetenskaps- och teknologicentra skall stärkas. Samtidigt kan forskningsverksamheten i Finland göras mer mångsidig.