Statsbudgeten 2003

34. ARBETSMINISTERIETS FÖRVALTNINGSOMRÅDE

Förklaring:Arbetsförvaltningen har som verksamhetsidé att arbeta för en fungerande arbetsmarknad och för utvecklandet av arbetsorganisationerna, för sysselsättning samt för invandrares integration.

Bedömning av sysselsättningens utveckling

Den snabba nedgång i arbetslösheten som pågick i ett flertal år började avta i slutet av 2001 och den långsamma minskningen ifråga om antalet arbetslösa har fortsatt under den första delen av år 2002. Bedömningen av ekonomins och sysselsättningens utveckling 2003 påverkas av ett flertal osäkerhetsfaktorer som har samband med den internationella ekonomin. Det att den ekonomiska tillväxten igen tar fart syns i vilket fall som helst i sysselsättningsutvecklingen med en viss fördröjning.

Som en följd av att den positiva sysselsättningsutveckling som pågått i åratal började avta har det blivit en ännu större utmaning att minska långtidsarbetslösheten. Den ökning av den strukturella arbetslösheten som hör ihop med förlängd arbetslöshet gör för sin del det svårare att finna lösningar på de problem med tillgången på arbetskraft som bl.a. beror på åldersstrukturen och som kommer att framhävas under de närmaste åren.

Arbetspolitikens strategiska mål

I arbetsförvaltningens justerade strategi för 2002—2003 är den huvudsakliga målsättningen fortfarande att höja sysselsättningsgraden till närmare 70 %. Med anledning av konjunkturutvecklingen åren 2001—2002 torde målet emellertid uppnås först i mitten av årtiondet. I handlingsplanen för Finlands sysselsättningspolitik 2002 har i enlighet med EU:s sysselsättningsriktlinjer uppställts nationella mål, vilka används som stöd för att EU:s gemensamma mål i fråga om sysselsättningsgraden skall uppnås. Målet är att vi i Finland skall uppnå en nivå på över 70 % år 2010 i fråga om sysselsättningsgraden. För att höja sysselsättningsgraden behövs fleråriga program och tväradministrativt samarbete på såväl centralförvaltningsnivå som på regional nivå.

Arbetsförvaltningens strategi grundar sig på följande riktlinjer:

• tillgången på arbetskraft tryggas,
• efterfrågan på arbetskraft stöds,
• verksamheten stärks och utvidgas för att förbättra de anställdas kunnande och så att de orkar i arbetet,
• motivationen för att börja arbeta ökas och utslagning från arbetsmarknaden förebyggs, samt
• goda etniska relationer främjas och diskriminering och rasism förebyggs.

I den justerade strategin för 2002—2003 anförs bl.a. nedan nämnda prioritetsområden och förslag. Genom att förverkliga dem kan man lindra den förutspådda ökningen av arbetslösheten och förbereda sig på de ökande problemen med tillgången på arbetskraft, vilka senare kommer att framhävas:

• de arbetskraftspolitiska åtgärdernas antal ökas och sådana åtgärder prioriteras som förbättrar arbetslösas kunnande,
• utbildningen för personer i arbete ökas bl.a. som alternativ till uppsägningar,
• man strävar efter att öka användningen av sammansatt stöd inom företagen,
• stödåtgärder i anslutning till begynnande företagsamhet och yrkesutövning stärks allt eftersom antalet sökanden som uppfyller kraven ökar, samt
• för att lindra den strukturella arbetslösheten inriktas på svårsysselsatta personer långvariga åtgärder och kombinationer av åtgärder i större utsträckning än tidigare.

Som en del av handlingsplanen för Finlands sysselsättningspolitik 2002, som följer EU:s riktlinjer för sysselsättningen, genomförs fyra allmäneuropeiska verksamhetshelheter, som är förbättring av möjligheterna att få sysselsättning, gynnande av företagsamhet, förbättring av företagens och arbetstagarnas anpassningsförmåga och främjande av lika möjligheter för kvinnor och män. Det viktigaste målet i den tväradministrativa handlingsplanen är att se till att arbetsmarknaderna fungerar och att säkerställa tillgången på arbetskraft såväl på kort sikt som på lång sikt. Ungdoms- och långtidsarbetslösheten lindras och den strukturella arbetslösheten minskas genom att åtgärderna kopplas till bekämpningen av flaskhalsarna på arbetsmarknaden. Handlingsplanen stöder för sin del arbetsförvaltningens nationella strategi.

Inom arbetsförvaltningen är de centrala målen i enlighet med EU:s riktlinjer att alltjämt hålla andelen arbetskraftspolitiska åtgärder vid minst 20 % i förhållande till antalet arbetslösa arbetssökande och personer som berörs av aktivitetsfrämjande åtgärder samt att erbjuda arbetslösa arbetssökande en möjlighet att göra upp en individuell plan för arbetssökande. Enligt den nationella lagstiftningen skall planen för arbetssökande utarbetas senast när kunden har varit arbetslös i fem månader, vilket uppfyller de mål som fastställts inom riktlinjerna för sysselsättning. I planen för arbetssökande kommer man överens om de tjänster som erbjuds och de aktiva åtgärder som skall vidtas vid arbetssökandet. Detta system verkställdes i full utsträckning år 2000.

Regeringen avlåter en proposition till riksdagen med förslag till en lag som gäller offentlig arbetskraftsservice och till lagstiftning som har samband därmed. Genom lagen om offentlig arbetskraftsservice revideras arbetskraftsservicen, skötseln av sysselsättningen och hela den lagstiftning som gäller sådana förmåner, stöd och bidrag som ansluter sig till dessa. I lagen samlas bestämmelserna i lagen om arbetskraftsservice, sysselsättningslagen och lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, samt därtill vissa bestämmelser om ordnande av arbetskraftspolitiska åtgärder, organ och stöd som betalas till arbetsgivare som för närvarande ingår i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och lagen om arbetsmarknadsstöd. Speciallagarna upphävs. Förslaget till totalrevidering är till sin natur i huvudsak lagstiftningstekniskt. Genom förslaget görs lagstiftningen tydligare vad gäller strukturen och språket och i mån av möjlighet förenhetligas de begrepp som använts i bestämmelserna.

För att avveckla den strukturella arbetslösheten förutsätts förändringar som kan säkerställa inte bara utbudet på arbetskraft utan också tillräcklig efterfrågan i synnerhet när det gäller grupper som är svåra att sysselsätta. Vid arbetsministeriet inleds 2002 en utredning om möjligheterna att avhjälpa den strukturella arbetslösheten med hjälp av omfattande åtgärder som stöder efterfrågan och utbudet på arbetskraft och som, när de vidtas, kan förbättra sysselsättningen i synnerhet i arbetsuppgifter med låg produktivitet.

Arbetskraftspolitikens kvalitet och effektivitet förbättras genom att åtgärderna planeras och genomförs i ett närmare samarbete med arbetsgivarna än förut och så att de stöder sådant aktivt sökande efter arbete som utgår från arbetssökandens individuella behov. Därtill utvecklas de arbetskraftspolitiska åtgärdernas kvalitet och effektivitet genom att de förnyade systemen för kund- och studeranderespons utnyttjas.

Utvecklande av arbetsförvaltningens verksamhet

Tyngdpunktsområden inom personalpolitiken är att som en del av organisationens totala verksamhet förbättra planmässigheten. Arbetsförvaltningens personalplanering grundar sig på personalplaner som är riksomfattande samt ministeriebestämda och regionala. Målet är att de fastställda åtgärder som är ett villkor för personal- och kunskapsstrukturerna skall börja vidtas. Åtgärderna för utvecklande av personalen och rekryteringarna genomförs planenligt och så att de stöder verksamhetsstrukturen. Medelåldern för personalen inom arbetsförvaltningen stiger under de närmaste åren. Beträffande personalpolitikens innehåll beaktas särskilt den förändrade åldersstrukturen.

Resultatstyrningen mellan arbetsministeriet och arbetskraftsavdelningarna utvecklas så att man vid förhandlingarna om de resultatmål som förverkligar strategierna inom arbetspolitiken beaktar också de regionala arbetsmarknadernas särdrag och de möjligheter dessa har att erbjuda. Resultatstyrningssystemet kompletteras och görs mångsidigare genom att de möjligheter som den europeiska kvalitetsprismodellen ger utnyttjas vid bedömningen och utvecklandet av organisationernas prestationsförmåga och verksamhetens kvalitetsnivå.

År 2001 inleddes ett utvecklingsprojekt som fastställde enhetliga kvalitetskriterier och metoder för bedömning av kvaliteten när det gäller de centrala arbetskraftstjänster som arbetskraftsbyråerna erbjuder. Med hjälp av dessa kan mål i fråga om kvalitetsnivån uppställas för sagda tjänster och man kan bedöma i vilken mån dessa mål uppnås. På basis av piloterfarenheterna av utvecklingsprojektet 2002 utvecklas sättet att uppställa mål för kvalitetsnivån ytterligare och uppställandet av dessa mål utvidgas så att det gäller alla arbetskraftsbyråer.

Belöningssystem som baserar sig på kvalitetsprismodellen används också i fortsättningen inom arbetsministeriet och målet är att motsvarande belöningssystem skall tas i bruk inte bara vid arbetsministeriet och arbetskraftsbyråerna utan också vid TE-centralernas arbetskraftsavdelningar.

Förvaltningsområdets utgifter kapitelvis 2001—2003