Statsbudgeten 2015

Förklaring:Energimyndigheten har till uppgift att övervaka och främja el- och naturgasmarknaden, minskningen av utsläpp, energieffektiviteten och användningen av förnybar energi.

Energimyndighetens tillsynsuppgifter har utvidgas i och med att den är nationell tillsynsmyndighet enligt REMIT-förordningen om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi. De tilläggsresurser som de ökade uppgifterna kräver har beaktats vid dimensioneringen av anslaget under momentet.

I samband med beredningen av budgetpropositionen ställer arbets- och näringsministeriet preliminärt upp följande resultatmål för Energimyndigheten för 2015:

Förklaring:Anslaget ska användas för projekt som anknyter till verkställande av det nationella programmet för materialeffektivitet, som offentliggjordes i december 2013. Genom projekten främjas materialeffektiviteten i produktionen så att företagens konkurrenskraft förbättras och de skadliga miljökonsekvenserna minskar. Anslaget används också för försök som gäller kartläggning av materialflöden.

Förklaring:Energistödet är en del av den ekonomiska styrning som syftar till att styra energisystemet mot effektivare lösningar som är optimala med tanke på klimatet och miljön. Energistöd behövs särskilt för att främja införandet av ny teknik och dess kommersialisering, för att öka produktionen av förnybar energi, inbegripet främjande av biodrivmedel för trafiken, samt för att stödja investeringar i energieffektivitet. Som energieffektivitetsteknologi räknas också elfordonssystem, inbegripet väteteknologi. Anslaget kan användas för stödjande av de storskaliga demonstrationsanläggningar som uppförs i Finland och som ingår i EU:s strategiska plan för energiteknik. För att produktionen och användningen av biodrivmedel för trafiken och andra förnybara energikällor också ska främjas så att en nivå som motsvarar målen nås i Finland, förutsätts det att stödinsatserna för energi riktas till pilot- och demonstrationsanläggningar för ny teknik samt till utvärdering av konsekvenserna av bränsleanskaffnings-, bränsleproduktions- och bränsleanvändningskedjorna och till standardisering av alternativa bränslen. Innovationsfinansieringsverket Tekes har vid sidan av arbets- och näringsministeriet en central roll när det gäller att genomföra utvecklingsprogrammet för biobränslen för trafiken. Tekes ansvarar inom ramen för utvecklingsprogrammet för projekt i anslutning till pilotering av teknik, och arbets- och näringsministeriet för stöd som riktas till demonstrationsanläggningarna.

Samhälleliga effektmål

Förklaring:I den första tilläggsbudgeten för 2013 beviljades för investeringsunderstöd för LNG-terminaler en fullmakt på 33 000 000 euro och i statsbudgeten för 2014 en fullmakt på 90 000 000 euro, Stöden beviljas med stöd av statsrådets förordning om allmänna villkor för beviljande av investeringsstöd för terminaler för kondenserad naturgas (707/2013). De beslut som fattas är villkorliga och stödet kan betalas först efter det att Europeiska kommissionen har godkänt att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden.

Som en följd av EU:s svaveldirektiv, som trädde i kraft i början av 2015, övergår man inom havstrafiken till att använda bränslen med låga utsläpp. Detta ökar de årliga exportkostnaderna i synnerhet inom den energiintensiva industriella primärproduktionen. Kondenserad naturgas (LNG) är ett kostnadseffektivt och ur miljösynvinkel bra alternativ i fartygstrafiken jämfört med konkurrerande drivmedel. Användningen av LNG förutsätter att man bygger infrastruktur för Östersjöområdet och för LNG-terminaler i Finland innan investeringar görs i LNG-drivna fartyg. Utbyggnaden av LNG-terminaler skulle dessutom främja leveranssäkerheten i fråga om naturgas och främja en diversifiering av bränsleupphandlingen samt konkurrensen på naturgasmarknaden eller i övrigt på bränslemarknaden.

— Ett distributionsnät för kondenserad naturgas som också betjänar havstrafiken byggs ut.

— Leveranssäkerheten i fråga om naturgas förbättras, bränsleupphandlingen diversifieras och konkurrensen på bränslemarknaden ökar.

Förklaring:I syfte att trygga elförsörjningen i Norra Lappland stöds verksamheten vid Enontekiön Sähkö Oy, som verkar inom Enontekis kommuns område, och Tunturiverkko Oy:s ersättningsinvesteringar inom Utsjokiregionen. I Enontekis riktas stödet för att sätta i stånd elmatningsförbindelsen inom Kilpisjärvi område. I Utsjoki används stödet för att skapa förutsättningar för elandelslaget Utsjoen Sähköosuuskunta och Inergia Oy att gå samman till ett större nätbolag (Tunturiverkko Oy). De investeringar som krävs i elnäten i området är omfattande i förhållande till bolagens omsättning. Med hjälp av stödet kan höjningarna av elöverföringspriset hållas på en rimlig nivå.

I den första tilläggsbudgeten för 2009 beviljades i ovannämnda syften en fullmakt på 1 000 000 euro och i statsbudgeten för 2014 en fullmakt på 4 800 000 euro, Avsikten är att år 2015 använda 1 800 000 euro av anslaget för investeringar i Enontekiön Sähkö Oy:s nät i Kilpisjärvi och 150 000 euro för ersättningsinvesteringar inom Utsjoki område.

Vid beviljande av bidrag till Enontekiön Sähkö Oy beaktas EU:s anmälningsförfarande om statligt stöd och regleringen av undantag som gäller det. Vad gäller fjällnätet är det fråga om ett EU-statsstöd enligt artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som uppfyller förutsättningarna i kommissionens beslut 2005/842/EG och som inte omfattas av notifieringsplikt.

— Man säkerställer en välfungerande eldistribution i de nordligaste delarna av Finland utan att överföringspriserna blir orimligt höga.

— Upprätthållandet av glesbygdernas livsduglighet stöds.

Förklaring:Finland har förbundit sig att som en del av Europeiska unionen uppfylla sina skyldigheter enligt Kyotoprotokollet. De höga kostnaderna för reducering av utsläppen av växthusgaser belastar samhällsekonomin, och staten deltar därför i minskningen av utsläppen genom användning av Kyotomekanismerna. Dessa mekanismer är gemensamt genomförande (JI, Joint Implementation), ren utveckling (CDM, Clean Development Mechanism) och internationell handel med utsläppsrätter. JI-projekten förverkligas mellan industriländer och CDM-projekten mellan industri- och utvecklingsländer.

Behovet att använda Kyotomekanismer sträcker sig in på Kyotoprotokollets andra åtagandeperioden åren 2013—2020. Genom att man stöder förutsättningarna för anskaffning av utsläppsenheter, dvs. utvecklar detta kunnande i målländerna, och arbetar för att utveckla förvaltningen av mekanismerna internationellt främjar man utsläppsmarknadens funktionsförmåga och en kostnadseffektiv upphandling av utsläppsrätter.

Vid upphandlingen av utsläppsenheter beaktas olika flexibla mekanismers inbördes kostnadseffektivitet och hanteringen av risker i anslutning till upphandlingen. Detta förutsätter att anslaget kan användas och förbindelser om köp av utsläppsrätter kan ingås redan i början av den period som Kyotoåtagandena omfattar, trots att en del av kostnaderna för de utsläppsenheter som skaffas inte realiseras förrän närmare slutet av perioden.

För samordningen av mekanismpolitiken ansvarar arbets- och näringsministeriet. Enligt den administrativa arbetsfördelning avseende användningen av mekanismerna finansieras anskaffningen av utsläppsenheter i anslutning till utrikesministeriets CDM-projekt samt de utsläppsenheter som miljöministeriet skaffar genom JI-projekt och internationell utsläppshandel med medel under momentet.

Anskaffningen av utsläppsenheter innefattar sådana årliga åtgärder vars utgifter täcks med medel från anslaget.

— De samhällsekonomiska kostnaderna av utsläppsminskningen och de risker som är förknippade med uppnåendet av målen för att minska utsläppen minskar.

Förklaring:Med stöd av lagen om stöd till produktion av el från förnybara energikällor stöds produktion av el med vindkraft, biogas, skogsflis och träbränsle i anläggningar som godkänts inom inmatningstariffsystemet. Med stöd av lagen betalas till producenterna av vindkrafts-, biogas- och trädbränslebaserad el som stöd inom inmatningstariffsystemet skillnaden mellan det målpris som fastställs i lagen och medeltalet av det områdespris för Finland som under tre månader realiserats på elbörsen (inmatningstariffsystem) samt till producenter av skogsflisbaserad el ett stöd som varierar med utsläppsrättens pris och skatten på torv. Till producenter av biogasbaserad och trädbränslebaserad el betalas dessutom ett inmatningspris höjt med en värmepremie vid kraftvärmeproduktion och till producenter av skogsflisbaserad el ett inmatningspris höjt med en förgasarpremie vid förgasning av skogsflis i en förgasare till bränsle för en pulverförbränningspanna. Stöd betalas ut i högst 12 år per kraftverk.

EU har ställt som mål att öka andelen förnybar energi till 20 % av slutanvändningen av energi fram till år 2020. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG har mål för andelen förnybar energi av slutanvändningen av energi fastställts för medlemsländerna för 2020. För Finlands del är målet 38 %.

Samhälleliga effektmål