Statsbudgeten 2013

Förklaring:Dämpandet av klimatförändringen och anpassningen till förändringen för att uppnå de klimat- och energimål som EU godkänt och som sträcker sig fram till 2020 kräver omfattande ändringar i verksamheten och även i tillvägagångssätten. Finland medverkar som en del av EU till att man får till stånd och verkställer en tillräckligt bindande och effektiv internationell klimatkonvention. Med strama klimatmål skapas en ny typ av efterfrågan och tillväxtmöjligheter för tekniska och andra innovationer och för kompetens.

Inom den nationella klimat- och energipolitiken är målet att bl.a. förtäta samhällsstrukturen, minska den energi som används i byggnader och vid boende och utsläppen från dem samt öka produktionen och användningen av förnybar energi. En tätare samhällsstruktur inom stadsregionerna främjas genom att samordna markanvändningen, boendet, tjänsterna och trafiken. Ökad förnybar energi eftersträvas genom att avsevärt öka vindkraftens kapacitet.

I de stora tillväxtcentren bidrar det otillräckliga utbudet av bostäder till att höja hyres- och prisnivån till en hög nivå. Efterfrågan på bostäder kommer även i fortsättningen att öka snabbt inom dessa områden. Bostäder till rimligt pris är en knäckfråga med tanke på att trygga verksamhetsförutsättningarna för näringslivet och välbefinnandet för områdena och medborgarna. Genom samarbete mellan staten och städerna och kommunerna i tillväxtcentren ökar man utbudet på bostadstomter och bostäder. Tyngdpunkten för det statliga stödet är att minska långtidsbostadslösheten och förbättra bostadssituationen för svagare grupper.

Målet är att uppnå omfattande energiinbesparingar och främja de nationella klimatmålen genom effektivisering av byggnaders energiförbrukning, ibruktagning av förnybar energi och energieffektivt byggande. Sättande i kraft av det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda förutsätter att bestämmelser och föreskrifter om byggande och byggnader revideras i stor omfattning. Kvaliteten på byggnadsverksamheten som helhet och säkerheten är fortfarande viktiga vid styrningen av byggandet.

De farliga kemikaliernas spridning och minskningen av miljöbelastningen kräver gränsöverskridande samarbete mellan staterna. Den verksamhet som bedrivs på avrinningsområden och till havs inverkar på tillståndet i Östersjön och insjöarna samt i grundvattnet. Den starka tillväxten av sjöfarten och särskilt oljetransporterna på Finska viken ökar behovet av tillräcklig beredskap för bekämpning av fartygsolje- och kemikalieolyckor.

För att naturens mångfald, vattenskyddet och ett hållbart nyttjade av naturresurserna ska beaktas i allt beslutsfattande kräver det samarbete mellan förvaltningen och intressentgrupperna samt olika aktörers medverkan. För att uppnå ett gott tillstånd för vattnen och Östersjön måste de risker som eutrofieringen och skadliga ämnen föranleder minskas samt vattennaturens mångfald skyddas enligt internationella avtal och EU:s mål. Man strävar efter att stoppa utarmningen av naturens mångfald före 2020 bl.a. genom att skydda ekosystem, arter och den genetiska mångfalden, minska tryck mot naturens mångfald och stödja ett hållbart nyttjande av naturresurserna.

Klimatförändringen och de begränsade naturresurserna ändrar produktions- och konsumtionsstrukturerna. Utgångspunkten i statsrådets naturresursredogörelse är att naturresurserna nyttiggörs material- och energieffektivt och med strävan till ett slutet återvinningskretslopp av material, vilket minskar växthusgasutsläppen och avfallet och inte äventyrar naturens ekosystemtjänster. Det behövs strukturella ändringar, styrmedel och försök, genom vilka den gröna ekonomin främjas.

En omarbetning av den nationella strategin för hållbar utveckling strävar efter målen för en hållbar utveckling på lång sikt (2050) och att olika förvaltningsområden och aktörer utanför förvaltningen förbinder sig till strategin.

Anslagen i budgeten för miljöministeriets förvaltningsområde bedöms inte ha någon betydande inverkan på jämställdheten mellan könen. Jämställdheten mellan könen främjas inom förvaltningsområdet i övrigt genom författnings- och informationsstyrning bl.a. vid den styrning och det beslutsfattande som gäller den bebyggda miljön. I förvaltningsområdets egen verksamhet och ledning betonas verksamhetsmetoder som stöder jämställdhet och likställdhet.

En ökad produktivitet inom den offentliga sektorn utgör en del av regeringens ekonomisk-politiska strategi. Avsikten är att med stöd av statens nya effektivitets- och resultatprogram upprätthålla verksamhetens effektivitet och serviceförmåga trots minskade resurser. De mål för ökad effektivitet i verksamheten som satts upp i tidigare produktivitetsprogram kvarstår såsom oförändrade när det gäller den totala effekten för ekonomin.