Statsbudgeten 2009

ALLMÄN MOTIVERING

Finlands 200:e budget

Regeringens proposition om budgeten för 2009 är den 200. budgetpropositionen för Finland. Den första budgetpropositionen, som gällde för år 1810, blev färdig vid storfurstendömet Finlands regeringskonselj den 25 maj 1810. Den godkändes av kejsaren Alexander I. Slutsumman för den första budgeten var 2 452 241 silverrubel, och budgeten uppvisade ett betydande överskott eftersom de beräknade utgifterna (1 583 332 silverrubel) var endast två tredjedelar av summan för inkomsterna. Det stora överskottet berodde på att man inte i det skedet budgetpropositionen gjordes upp kunde förutse alla kommande utgifter. Till dessa hörde bland annat indragningsstater till militären och kostnader för uppbyggandet av förvaltningsapparaten för storfurstendömet.

Den egna budgeten bekräftade löftet som kejsaren givit på lantdagen 1809 om att Finland skulle få en egen statsekonomi. Detta innebar att de skatter som bars upp i Finland skulle användas för landets egna behov, men även att man måste klara sig på dessa tillgångar. I fortsättningen låg den egna statsekonomin till grund för det småningom allt starkare självstyret i Finland. Den gjorde det möjligt att bygga upp ett eget statsmaskineri och möjliggjorde en särpräglad ekonomisk utveckling. Den egna statsekonomin beredde vägen till statlig självständighet.

Den första budgetpropositionen för staten Finland bereddes av regeringskonseljens finansexpedition. Regeringskonseljen skickade sin svenskspråkiga proposition till S:t Petersburg där denna översattes till både ryska och franska, varefter kejsaren och storfursten Alexander I gav påbud 20.7/1.8.1810 om att budgeten skulle godkännas. Sedan dess har man gjort upp en statsbudget för Finland varje år.

Konseljen som började sin verksamhet i oktober 1809 var det högsta förvaltningsorganet i storfurstendömet Finland. År 1816 ändrades dess namn till senaten, och år 1918 blev senaten regering och expeditionerna blev ministerier. Finansexpeditionen blev finansministeriet till vars huvudsakliga uppgifter även i fortsättningen hörde att bereda budgetpropositionerna. Budgeten för år 1810 godkändes av regenten, och representanterna för folket hade inget att säga till om beträffande budgeten. Riksdagen sammanträdde inte på över femtio år efter Borgå lantdag. Först på 1860-talet fick riksdagen delta i beredningen av budgeten. Samtidigt (1862) blev budgeten en offentlig handling vars sammandrag publicerades i författningssamlingen.

I den första budgetpropositionen följde man Sveriges rikes sätt att göra upp en inkomst- och utgiftsbudget och i huvudsak strukturen från 1696 års utgiftsstat. Inkomsterna grupperades huvudsakligen i cirka fyrtio poster enligt skatteslag och utgifterna i cirka femtio poster enligt ämbetsverk samt för olika funktionella ändamål. Klassificeringen av utgifter och inkomster var inte särskilt systematisk förrän man år 1841 tog i bruk huvudtitlarna.

På lantdagen i Borgå hade kejsaren lovat att landets lagar skulle gälla och att äganderätten skulle förbli ostörd. Därför följde man lagar som grundade sig på svensk lag och förvaltningssed i Finland efter det att storfurstendömet anslutits till Ryssland. Detta inverkade på ett betydande sätt på statens och samhällets utveckling i Finland. Ett viktigt element i denna utveckling var en egen statsekonomi och en egen budget.

Budgeten har till sin uppbyggnad och omfattning förändrats en hel del under sin 200-åriga historia. I grunden gäller budgeten dock samma sak, att ge regeringen (år 1810 regeringskonseljen) fullmakt att använda statens medel i den utsträckning som anges i budgeten.